Peter Barlach

Fifteen Love

2011-06-01T09:24:00.004+02:00

Innan min älskade Fifteen Love ens börjat recenseras fick jag min första recension från erkänt svårflirtade bibliotekstsjänst.

Jan Nilsson börjar såhär:

"Jag kan inte erinra mig att jag någon gång tidigare läst en bok där en kärlekstörstande, identitetssökande tonåring porträtteras på ett sådant träff- och tonsäkert sätt. Man skulle kunna tala om absolut litterärt gehör."

Osv tills han avslutar med:

"Jag önskar att alla tonåringar i hela Sverige fick läsa denna briljanta tonårsskildring. I skolan borde boken vara fullkomligt given när teman som kärlek och sex, sorg eller identitet behandlas."

I rest my case.

Köp här.

Den bästa reklamfilmen som någonsin gjorts!

2011-04-09T15:09:00.001+02:00

Mitt tredje barn

2011-03-24T08:47:00.001+01:00

... kommer i maj. Bevaka här.

Att plåta Peter Barlach

2011-03-17T16:47:00.001+01:00

... såhär går det till.

Stefan Tell rules!

Doku

2011-03-13T11:58:00.001+01:00

Leksaker av plast

2011-03-10T12:01:00.001+01:00

Ett hjärta av guld.

Mellan snödroppen jag

2011-03-07T20:18:00.001+01:00

...och krokusen du, finns fimpen vi.

Kom igen våren, nu kör vi!

Vera innan hon somnade i sista reklampausen av Let's dance:

2011-03-05T13:19:00.001+01:00

"Dom får skylla sig själva att ingen sötnos tittar."

Petter Northug

2011-03-04T17:14:00.002+01:00

När han refererar till Björn Dählie och säger att "det är show" visar det vilken idiot han är. Dählie visade när han åkte baklänges över mållinjen på hela Norges överlägsenhet. Han var ensam skidåkare på hela stadion. Det hade han och hela hans lag sett till. Det var som att hela Norge gav fingret åt resten av världen. Det fanns riktig humor i det och jag fattade att det var "show". Det här är bara Northugs mindervärdeskomplex och hellner-hangup som ger sig uttryck i barnslig mobbing. Det här är bara egotrippat, divigt, osportsligt och humorbefriat.

Och ja, jag är bitter.

Här sitter jag på tricken

2011-03-04T11:51:00.001+01:00

... och börjar känna bloggsuget komma tillbaka...

Mina två älskade döttrar:

2011-01-22T21:49:00.001+01:00

Vera och Henrik Dorsin.

Ok

2010-12-12T22:17:00.001+01:00

Det är aldrig försent att gå in i en riktigt bra dokumentärserie!

2010-10-26T09:28:00.000+02:00

Kolla på världens viktigaste dokumentärserie!

2010-10-22T12:36:00.001+02:00

Del 5, varsågoda!

Hur stor succé kan en succé bli?

2010-10-21T11:37:00.000+02:00

Nu del 4!

Succén fortsätter!

2010-10-20T09:27:00.002+02:00

Missa inte del 3 i den rafflande dagliga dokumentärserien!

Peter & Frans band - I replokalen

2010-10-19T09:31:00.001+02:00

Del 2 ute nu!

Peter & Frans - ny dokumentärserie

2010-10-18T12:11:00.007+02:00

Peter & Frans Band repar för fullt inför världspremiären på Boulevardteatern lördag 30 okt kl 21.

Peter Barlach & Frans Haraldsen är en etablerad duo. Men vad händer när man tar in en tredje person, Ulf Engström? Som dessutom är en riktig musiker?

Fram till den 30 oktober kan ni dagligen följa den dramatiska, konfliktfyllda och känslomässigt nakna dokumentärföljetongen: Peter & Frans Band – i replokalen

Se del 1: http://www.facebook.com/l/fbd8aAMTz8-7orOSPxvKjRiEg1A;www.peter.frans.se

Imorgon, del 2, samma tid, samma kanal...

Välkomna!

PS:
Boka biljetter:
http://www.facebook.com/l/fbd8adwFlbtTK5hdexQY69eV2ig;www.boulevardteatern.se
http://www.facebook.com/l/fbd8aBb4vRGCL_qE3DfbGNJOZJw;www.ticnet.se/peter-barlach%26-frans-haraldsen-biljetter/event/BOU1030P
Pris: 200 kr (då ingår en live-CD!)

Det blir osso på ön ikväll

2010-10-16T13:44:00.001+02:00

Vägen till skolan

2010-10-09T13:59:00.002+02:00

Jag skriver krönikor i en tidning som heter Aktiva. Här är en från augustinumret, den heter Vägen till skolan.

Min Vera börjar tvåan nu i augusti. Hon går själv till skolan för att vi bor så nära och jag tycker det är vackert att vinka av henne på morgnarna, innan hon sneddar över två tomter och en otrafikerad gata och är framme vid skolan. Samma väg som barn från vår gata har gått i generationer.

En gång i våras när hon som vanligt skulle gå hem från skolan låg det en hög med femtonåriga killar på en studsmatta på en av tomterna.

När Vera gick förbi var det en av killarna som skrek med arg och störig röst: ”Här får du inte gå!” Vera sprang vidare, men när hon kom hem var hon rädd och rödgråten och berättade med darrig röst vad som hade hänt. Det brann till i ett pappahjärta och jag förstod dessutom att om jag inte gjorde någonting så skulle hon aldrig våga gå samma väg igen.

Jag gick omedelbart över till grannhuset utan att ha en aning om vad jag skulle göra. Jag var nog lika delar förbannad som rädd (för vad jag skulle ta mig till). Men jag insåg att det var lika bra att använda affekten som motor, för om jag skulle låta den klinga av fanns det risk att jag aldrig tog tag i det. Så funkar jag.

Jag kommer fram till studsmattan där det mycket riktigt ligger sju 15-åringar och bräker som får. Jag improviserar och säger med trevlig röst.

”Tjena killar!”

”Bääähhh”, svarar fårskocken.

”Har det gått förbi en liten flicka här nyligen?”

”Ja”, säger en av fåren som tror att jag letar efter henne. ”Hon gick ditåt.”

”Var det nån av er här som sa nånting till henne?” säger jag med en nyans hårdare tonfall. Det blir knäpptyst.

”Var det det?” säger jag skarpt.

Det mumlas lite nånstans i skocken.

”Va?” säger jag.

”Bäääh…” bräker ett annat av fåren, ”jag kan ha råkat säga nåt…”

”Vad sa du då?”

”Jag sa att hon inte fick gå här…”

”Varför sa du det?”

”Eh, jag vet inte…”

”Hon får ju det och hon blev jävligt rädd och ledsen ska du veta!”

”Det var inte meningen.”

”Nä, men hon blev det i alla fall. Har du nånting du skulle vilja säga till henne nu?”

”Ja… förlåt kanske.”

”Bra. Då går vi och gör det.”

Så förvandlades han på några sekunder från ett bräkande brölande får till en rakryggad man. Vi gick tillsammans och småpratade lite tvärs över vägen och presenterade oss för varandra. Och sedan – på ett otroligt varmt, modigt, uppriktigt, välformulerat och empatiskt sätt – bad han om ursäkt för vad han hade gjort till Vera, som såklart blev glad och lugn. Han växte flera meter i min aktning och sedan dess hälsar vi glatt när vi ses.

När skolstarten är här går Vera helt glatt själv till skolan, och sneddar över de två tomterna och även om det skulle ligga en hög med fårskallar på en studsmatta skulle hon våga gå förbi. Väl i skolan hoppas jag visst att hon lär sig både plus och minus och en och annan dalälv. Men framförallt hoppas jag att hon rakryggat lär sig att be om ursäkt när hon gjort bort sig.

Peter Barlach

Boulevardteatern lör 30 okt kl 21

2010-10-08T09:42:00.003+02:00

Bland det roligaste i livet just nu är att repa med Frans och Ulf. Frans är ju gamla sköna Frans Haraldsen, men Ulf är Ulf Engström och rätt ny i mitt liv.

Han är en sjukt bra musiker och med oss ska han varva ståbas med piano. Vi synkar otroligt bra och efter tre rep känner jag mig helt skakig. Kan det låta såhär bra?

Kom till Boulevardteatern lör 30 okt kl 21 då det är världspremiär för Peter & Frans Band!

Biljetterna kostar en tvåhundring, men då ingår, förutom vårt livs show, en liveplatta.

Mer info på Boulevardteaterns hemsida.

Biljetter på ticnet här.

Sprid info och känn dig välkommen!

Eller som grannflickan sa:

2010-10-04T12:37:00.000+02:00

"Signe borde va med i rekordboken. Som världens sötaste bäbis!"

Vera har ett viktigt meddelande

2010-10-03T12:40:00.001+02:00

Varför?

2010-10-02T09:18:00.000+02:00

Just nu på Mosebackes sista kväll

2010-09-26T21:16:00.001+02:00

För här får man röka inomhus!

Från Canal+ igår kväll

2010-09-21T10:57:00.000+02:00

Dagens Vera

2010-09-03T10:31:00.002+02:00

Vera och jag kollade morgonteve i morse när den här liraren dyker upp.

Vera säger: Åh, han är våran... han är våran...

Hon tvekar för hon kommer inte ihåg vad det hette. Men jag blir impad att hon överhuvudtaget känner igen honom, så när hon inte kommer på det, tänker att jag ska hjälpa henne så jag säger: Han är våran... sta...

- Statist! ropar Vera förtjust.

- Bra älskling, precis, han är våran statist!

En krönika

2010-08-31T13:29:00.004+02:00

Mannen i skåpbilen

Jag har alltid varit så glad att Vera, min 7-åring går själv till och från skolan och rör sig obehindrat i våra kvarter. Hon går eller cyklar till kompisar eller till affären och det är inga konstigheter med det. Det finns inga genomfartsleder här, så de enda bilarna som åker här är boende och de kör per automatik försiktigt. Jag är uppväxt på samma sätt och jag är stolt att jag kan ge denna frihetsgåva till min dotter.

Så en dag kommer ett mail från skolan och idyllen är sönderslagen i ett nafs. En mamma berättar att hennes dotter och en kompis har blivit erbjudna skjuts av en man i en skåpbil. När de avböjt ska han ha frågat om de inte ville komma in i bilen och smaka lite godis. Flickorna sprang därifrån och mannen i skåpbilen åkte vidare.

Det knyter sig direkt i magen. Som om jag ätit en pyttipanna av ilska, rädsla och maktlöshet. Spontant letar jag efter basebollträet jag inte äger. Vare sig jag vill eller inte spelas den människoförbjudna filmen med Anders Eklund och Engla i huvudrollerna upp i mitt huvud. Mailet säger: från och med nu vill vi att inga barn går själva till eller från skolan. Ni hade inte behövt be mig. Jag tar min Vera hårt i handen och följer henne till skolan.

Sedan följer en tid av rykten. Två män har jagat en flicka här, en man har bjudit en pojke på godis där. Någon har sett. Någon har hört. Osv. Polisen skriver ett öppet brev med klargörande vad som de facto har hänt. Det lugnar ingen, för såvida inte fyra barn ljuger åker det runt en man i en skåpbil på Lidingö och söker på ett högst osunt sätt kontakt med barn.

En vinterdag är jag själv ute och åker i området. Det går tre flickor i tioårsåldern framför mig. När de upptäcker mig kastar de sig upp i en snödriva. Jag tänker bara ”oj, vad rädda de är för bilar då”. Bäst jag vinkar glatt mot dem. När jag ser skräcken i deras ögon förstår jag. Jag har en mini-van och de tror att jag är mannen i skåpbilen!

Helvete! För att inte förvärra situationen är jag tvungen att åka vidare. Hade jag stannat hade de sprungit iväg. Hade jag förföljt dem hade de dött av skräck. Snacka om maktlöshet.

Känslan kom upp: Har inte det här blivit väl absurt? Har vår paranoja inte gått för långt? Vi ska upplysa våra barn, men ska vi skrämma dem?

Det gick någon månad och inga nya ”fall” rapporterades. Fast vi fortsatte lyda skolans direktiv. Inga barn ska gå själva. Skönt. Jag menar, hur man än vrider och vänder på saker och ting – skulle det hända något, skulle vi aldrig förlåta oss själva.

Häromdagen träffade jag en mamma (amerikanska för övrigt) från en grannskola som berättade att hon utan tvekan låter sina barn gå själva till skolan. ”What about the man in the van?” frågade jag. ”Well you know”, sa hon och tittade mig i ögonen ”… that´s life.”

Nu har vi bestämt oss. Vera får – om hon vill – gå själv till och från skolan. För den här mannen i skåpbilen – hur vidrigt det än må vara – han ingår. I livet.

Peter Barlach

Det finns kändisar

2010-08-31T09:05:00.001+02:00

... och så finns det vart fjärde år-kändisar.

Välkommen in på arenan igen, Sören!

Jävla reklamblogg

2010-08-30T21:58:00.002+02:00

Ber om ursäkt för det, men dom säger att jag inte gjorde bort mig i den HÄR radiointervjun. Jag har ingen aning, men jag vet att Cecilia Mora som pratade med mig var bedårande och smart.

Jag avslutade visst intervjun på en fråga om jag är lycklig med att svara "Nej, men jag uthärdar mig själv."

Vasst Barlach, vasst.

VISFESTIVALEN KOMPLEDIGT PÅ ÖGIR

2010-08-17T11:58:00.005+02:00

Nu till helgen: Visfestival i Köping, kom dit! Kolla bara grymma artister:

Peter & Frans
Finn Zetterholm
Carl-Johan Vallgren
Lars Demian
Ronny Eriksson
Caj Karlsson
Toni Holgersson
Fredrik af Trampe
Sanna Carlstedt
mfl

För mer info: klicka här!

Just nu på Grönan

2010-08-08T14:19:00.001+02:00

Vi hittade en död snigel på vardagsrumsgolvet

2010-08-01T13:29:00.002+02:00

... vi tror att det är en självmördarsnigel.

Nån som tycker bloggen varit lite slumrande?

2010-07-30T17:29:00.006+02:00

Hm... kanske det, men jag har haft mina skäl...

Dags att vakna nu?

Okej då. Godmorgon sötnosar, nu kör vi!

EXTRAFÖRESTÄLLNINGAR – VERANDATURNÉN

2010-07-06T08:37:00.001+02:00

På 57 minuter blankt bokades hela Verandaturnén med Peter & Frans. Därför har vi nu lagt in 3 extraföreställningar.

ons 14 juli – BOKAT
tors 15 juli – BOKAT
fre 16 juli – BOKAT
lör 17 juli – BOKAT

ons 11 aug – BOKAT
tors 12 aug – BOKAT
fre 13 aug – BOKAT
lör 14 aug – BOKAT

EXTRADATUM:

fre 30 juli
fre 27 aug
fre 3 sep

Intresserad av att ha en show i yppersta toppklass på din veranda/altan/balkong i sommar, maila för mer info till: vardagsrumsturne@gmail.com

Bästa hälsningar

Peter Barlach & Frans Haraldsen

VERANDATURNÉ MED PETER & FRANS

2010-06-30T12:07:00.002+02:00

Efter vintersuccén Vardagsrumsturné kommer äntligen uppföljaren Verandaturné med Peter & Frans!

ons 14 juli-lör 17 juli

ons 11 aug-lör 14 aug

Intresserad av att ha en show i yppersta toppklass på din veranda/altan/balkong i sommar, maila för mer info till: vardagsrumsturne@gmail.com

Vänliga hälsningar

Peter Barlach & Frans Haraldsen

Glad midsommar!

2010-06-25T10:13:00.001+02:00

Just nu på ön

2010-06-23T21:17:00.001+02:00

Ni som kan ert fotbolls-VM och den här bloggen

2010-06-20T22:58:00.004+02:00

... förstår att jag är lite extra svag för 1-0-skytten i Paraguays lag idag...

Kolla, det hände visst nåt medan jag kollade Australien-Ghana...

2010-06-20T16:36:00.001+02:00

Vissa ord är skönare än andra att skriva

2010-06-18T10:49:00.000+02:00

Fotbollsintresserad?

2010-06-11T13:58:00.005+02:00

Jag ska iväg på ännu en skrivresa till Sörmland med Erik H på söndag.

Och då kommer för mig på ett sätt fotbolls-VM ganska olämpligt. Jag har cirka en fjärdedel kvar av min ungdomsroman som jag arbetat med sedan mars, och i min totala drömvärld så kan jag skriva klart den på tre dagar i den där underbara stugan. Men om jag ska lyckas med denna - i min lilla skrivarvärld - bragd krävs fruktansvärd militärisk disciplin och det funkar framförallt inte att kolla fotboll sex timmar per dag.

Så jag frågade Erik om han har tänkt att se alla matcher eller hur han planerar.

"Ja, det gäller ju att vara lite pragmatisk där", sa Erik, "jag menar om Bob Dylan och Bruce Springsteen kommer och bjuder på efterfest och det är två minuter kvar av Nya Zeeland-Slovakien, så kanske kanske jag väljer efterfesten."

"Åh fan", sa jag. "Jag trodde du var fotbollsintresserad."

Nu kör vi, Fotbolls-VM!

Gissa journalisten

2010-06-10T13:55:00.000+02:00

White trash

2010-06-09T07:06:00.001+02:00

Frans tog en bild i logen i Katrineholm

2010-06-07T08:57:00.002+02:00

Han säger själv att det är den bästa bild han någonsin tagit.

Jag vet inte jag... men jag vill förtydliga att det är innan giget, så både Johan Johansson, jag och fotografen är helt nyktra.

2 juni 2010

2010-06-02T13:12:00.004+02:00

Idag laddar vi flaggan...
... för älskade Vera...
... som fyller magiska 8 år idag!!!

På vägen hem

2010-05-31T11:11:00.001+02:00

... charmade världens sötaste Signe omkull en gullig flygvärdinna.

Välkommen hem

2010-05-30T13:39:00.001+02:00

INTE!!!

Lite vädersnack

2010-05-30T08:30:00.001+02:00

Veckan innan vi kom hade det regnat varje dag i Dubrovnik.

Vi har haft sol och 25 grader 7 dagar av 7.

Här är hotellets väderprognos för nästa vecka.

Nu åker vi hem.

Igår tänkte vi vad fan

2010-05-29T08:05:00.000+02:00

Och drog till Bosnien Hercegovina. Rätt upp i bergen bara. Ingen rekommenderade oss att åka dit. Killen vi hyrde bilen av sa till och med:

Dont go there, its nothing to see. Only mountains.

Perfekt tyckte vi. Vi vill se berg, inte turister.

Och se. Om möjligt än vackrare och än mer tintin-land än kära Kroatien!

Efteråt förklarade den skönaste killen i receptionen varför ingen rått oss att åka till Bosnien.

Alla är inte helt coola efter kriget och med en kroatien-reggad kan man råka illa ut där...

Med två tjejer som inte ens blivit tonåringar och ett spädbarn kände jag och Jonna oss nog lagom coola och punschiga som åkt dit i alla fall.

Cool och punschig. Parmesansosse. Jag börjar hitta mig själv här på Balkan tror jag.

Sorry lyckas inte vända bilden på gårdagens meny rätt

2010-05-28T08:34:00.000+02:00

Men är inte parmesansosse ett bra ord?

Jag känner många parmesansossar, jag är nog en typ av parmesansosse själv. Fan, fanns det ett sånt parti skulle jag kunna tänka mig att rösta på det i höst.

Nån som är med mig?

Kolla!

2010-05-27T18:45:00.001+02:00

En rosa nittiokilosgris!

Det kanske inte bara är baconfrukostarnas fel när jag tänker efter

2010-05-27T14:50:00.000+02:00

Baconfrukost

2010-05-27T09:32:00.001+02:00

Efter tre raka baconfrukostar i den sensationellt lyckade frukostmatsalen inser jag att jag nog väger över 90 kilo för första gången i livet.

Eller som Jonna sa för att på sitt eget lilla vis trösta mig:

"Tur att du redan har en fru!"

Idag åt jag yougurt till frukost.

Min sjöstjärna

2010-05-26T15:30:00.001+02:00

Just nu någonstans vid Adriatiska havet

2010-05-25T14:57:00.001+02:00

Ingenting att blogga hem om.

Inte bara tennis

2010-05-25T12:15:00.001+02:00

De glömde ett a

2010-05-24T17:57:00.001+02:00

Djurupplevelse 1

2010-05-24T17:05:00.001+02:00

När jag är utomlands

2010-05-24T12:50:00.001+02:00

... försöker jag alltid smälta in bland lokalbefolkningen.

Det första Vera sa när vi kom fram

2010-05-24T11:10:00.001+02:00

"Dom lurades inte på korten, det är såhär fint på riktigt!"

Nu drar vi till Dubrovnik!

2010-05-23T03:48:00.001+02:00

Var på skrivresa i Sörmland i tre dar

2010-05-21T15:10:00.004+02:00

Det här är vad jag lyckades skrapa ihop.

Men nästa vecka ska jag till Dubrovnik och då lovar jag tokblogga.

PS: Klicka på "OK" i bilden om ni vill veta vem jag åkte på skrivresa med...

Roligt med en fläskkotlett som ser ut som en gris

2010-05-12T22:55:00.002+02:00

Mmm...

2010-05-12T22:53:00.001+02:00

De glömde ett i

2010-05-12T22:52:00.000+02:00

Vad ska det bli av den här liraren tro?

2010-05-10T10:03:00.002+02:00

Obs: även denna fantastiska bild är tagen av den fantastiska styvdottern!

Felicia

2010-05-07T14:39:00.003+02:00

Imorgon lördagen den 8 maj (bröllopsdag) är jag gäst hos den sköna Anders Lundin i radioprogrammet Felicia.

lördag 8 maj 12.03 P2

ps: i vanlig ordning kommer jag inte lyssna själv, men det kändes bra när vi bandade.

Årets lag...

2010-05-07T14:34:00.001+02:00

Dagens outfit

2010-05-05T12:42:00.002+02:00

Har man kaninpyamas måste man ha morotsnapp...

Min andra krönika för tidningen Aktiva

2010-05-04T08:28:00.004+02:00

Datorn har ju krånglat och varit på reparation, men här är krönikan som jag skrev i februari. Varsågoda!

BJUDA PÅ SIG SJÄLV

Efterrättsbäbisen – så kallar Jonna sin fjärde, min andra och vår sista. Efterrättsbäbisen Signe föddes fredagen den 5 februari i år. När hon var tre dagar gammal skulle hon ta ett så kallat PKU-prov. Ett litet stick i handen för att sno lite blod. Två barnmorskor delade på uppgiften. Lilie från Norrköping och Berith från Umeå skulle på rutinuppdrag.

Som föräldrar hade vi efter några dagar i barnavården träffat lite olika typer. De allra flesta sköna, men även de där, ni vet, besserwisseraktiga figurerna som efter minsta misstag reagerar blixtsnabbt med en bortförklaring kryddat med lite översittarmummel. Det känns som att sådana människor tror att "bjuda på sig själv" betyder att de ska bjuda på en första tugga på sig själva i väntan på att bli uppätna. Jag vet att det bara handlar om deras dåliga självkänsla, men jag retar mig ändå till vansinne på dem.

Lilie började. Signe skrek till som besatt när nålen stack in under huden. Jonna tok-ammade och Signe lugnade ner sig. Men Lilie fick inte ut något blod hur hon än vred och vände på den mikroskopiska nålen. Efter ett par minuter gav Lilie upp. Hon var tvungen att göra ett nytt stick. Samma procedur igen. Jonna ammade och Signes skrik stack som nålar i två föräldrahjärtan.

Fortfarande inget blod och efter två gånger gav Lilie upp och lämnade över uppgiften till Berith. När även hon misslyckades började vi bli lite oroliga på riktigt. Det gick heller inte att ta miste på Lilies och Beriths frustration över att behöva plåga den lilla.

Berith värmde Signes hand extra länge, koncentrerade sig noga och… det funkade! Alla pustade ut och Signe hamnade i PKU-registret.

Stämningen hade kunnat bli vidrig i det där rummet. En tredagars som förnimmer svår onödig smärta, två lätt hariga föräldrar samt två yrkesmänniskor som misslyckas upprepade gånger i sin profession.

Men det blev aldrig dålig stämning. Nästan tvärtom. Tack vare supersköna Lilie från Norrköping och Berith från Umeå. De skyllde aldrig ifrån sig, de bjöd på sina misslyckanden och konstaterade självironiskt åt att de kunde ju inte gärna kalla in en tredje barnmorska eftersom de själva var två av de mest äldsta och mest rutinerade. Denna ödmjukhet gjorde ju i sin tur att jag vågade skämta. De skrattade när jag förklarade att Signe i framtiden kommer ”få ångest när hon hör östgötska”, att ”ni kommer inte kunna sova på två dygn” och ”när vi kommer på nästa kontroll hoppas jag att man kallat in de riktiga proffsen – undersköterskorna”etc.

Jag hoppas att Signe tar med sig en av livets viktigaste lärdomar som blev så tydlig i det där lilla provtagningsrummet högst uppe på underbara BB Stockholm. Jag lovar dig Signe, vår kära efterrättsbäbis, att vi ska göra allt som står i vår makt för att se dig när du vill bli sedd, lyssna på dig och uppmuntra dig när helst du behöver. Särskilt när du misslyckas. Vi ska ge dig så mycket självförtroende, självtillit, självkänsla att du svämmar över och börjar självproducera allt möjligt gott som börjar på själv.

Så att när du sedan kliver ut i livet alltid vågar bjuda på dig själv.

Peter Barlach

Bilden är blogg-bonus, s.k. blonus.

Jonna firar Signes första derbyseger!

2010-05-02T15:10:00.002+02:00

Jag hade glömt hur skönt det var.

Oremos vänsterskott fick mig nästan att glömma mitt eget ryggskott...

Ryggskott & Rethosta

2010-05-01T22:49:00.001+02:00

Kondoleanser emottages tacksamt!

Dagens Jonna

2010-04-29T22:24:00.001+02:00

"Det passar ju bra med en efterrättsbäbis som är söt som socker."

Var på loppis häromdan

2010-04-28T17:13:00.001+02:00

... och upptäckte att barnbokstitlarna var mer dynamiska och mångbottnade förr i tiden.

Plinka lilla stjärna

2010-04-27T18:59:00.004+02:00

Bland det roligaste i vardagslivet för tillfället är att spela piano med Vera.

Hon har världens finaste pianofröken och jag coachar villigt mellan lektionerna (jag kunde inte heller spela piano förut, men lär mig parallellt med Vera). Det roliga är att det ger resultat. Jag tycker Vera är superduktig. (Jag kanske är en dum, blind och döv och bara upp över öronen förälskad i min dotter, men jag anar fan i mig en viss musikalisk talang här.)

Det känns som att det enda problemet är att om jag går på för hårt. Det är ju skräcken. Tänk om hon tröttnar för att jag är för tuff. Missförstå mig rätt, jag är världens mest uppmuntrande och positiva pedagog, men det är klart att när man fått en ny läxa och den känns oöverstigligt svår och pappan "tvingar" en att spela, då kan man ju ruttna för mindre. Jag hörde om en pappa på ön som har en superbegåvad piano-son som vägrar lira och insider-info säger att det beror på att farsan var för krävande. Jag vet inte, jag vet bara att jag måste pusha Vera för annars skulle hon inte spela öht. Så, skulle jag gå med hennes omedelbara önskan, skulle hon inte orka sig över tröskeln att lära sig låten och då skulle hon tröttna bara därför. I slutet av veckan när hon kan läxan är det nästan nerförsbacke till pianot.

En mycket svår balansgång att gå, men det känns värt det, för jag kan inte tänka mig en finare present att ge sitt barn än att de kan behärska ett instrument.

Nån som har några tips? Jag skulle gärna höra storys om både dåliga och bra erfarenheter om sånt här, från såväl sin egen barndom som sina avkommors.

Medan ni funderar kan ni höra Vera kämpa sig igenom Blinka lilla stjärna...

(... som hon för övrigt spelat och sjungit en gång förut här på bloggen.)

Jag har fått tillbaks min dator!

2010-04-27T18:38:00.002+02:00

Lovar att återkomma med en rapport från Super-Dave om vad fan det är som har hänt. Klart är bara att jag precis som med hunden köpt måndagsexemplarens måndagsexemplar...

Mitt pov

2010-04-23T12:51:00.000+02:00

Tog som sagt passfoton häromdagen

2010-04-23T08:41:00.003+02:00

... på två fula döttrar...
... utan inbördes ordning.

Vera har ett viktigt meddelande för ikväll...

2010-04-22T19:40:00.001+02:00

Mitt liv som hundägare

2010-04-21T09:57:00.001+02:00

Signe posar för pass

2010-04-20T08:40:00.000+02:00

... medan Jonna visar hela sin skärm.

Jag lyfter på hatten för Frans!

2010-04-15T06:00:00.000+02:00

Älskade Frans Haraldsen fortsätter att visa att han är en av Sveriges två bästa trubadurer. Ikväll torsdag har han releaseparty på Mosebacke kl 20:00 för en platta som jag haft nöjet att tjuvlyssna på, den är sjukt bra. Alltså jag menar att den är bra på riktigt. Helt galet bra. Le åt det, heter plattan.

Läs mer här.

Och så bloggar han bra också.

Vi ses ikväll!

Ibland när jag bloggar blir det fel

2010-04-14T22:50:00.003+02:00

Särskilt när jag har mitt kreativa någon annanstans. Nu är jag rätt uppslukad av en annan skrivgrej och jag har kasst splitvision. Och så tänker jag såhär en förmiddag: Men för fan Peter, du måste ju blogga! Och så hittar jag den gulliga gamla bilden på Vera där hon vid fem veckors ålder skulle ta ett passfoto sommaren 2002 och landar i Nice mjukt och fint som en Bengt Dennis typ. Inga konstigheter, hon är fem veckor på kortet. Det var innan mobilkamerorna slog igenom, så det finns inte så många bebisbilder på henne.

Signe, däremot är extremt väldokumenterad och så ville jag lägga ut en speciell bild på henne (bilden är fö tagen av en av världens två sötaste styvdöttrar) för att jag tyckte bilden var magisk. Ljuset låg fint och hon råkade le just där och då.

Men så gjorde jag det här hyperslarviga inlägget på tjejerna och skrev att Signe var sötare för att ha nånting att skriva. Jag skrev inte att det var för att hennes foto inte var ett passfoto och att hon var fyra veckor äldre när bilden togs och att den största skillnaden som händer mellan fem och nio veckors ålder i min bok, det är att de lär sig att le. Det skrev jag inte. Jag inbillade mig att det skulle framgå och att ni bara skulle se att de var gulliga och lite lika.

För mig var det uppenbart att det var det det handlade om, att Signe var en månad äldre och log sött på bilden. Jag har inte ens tänkt tanken vem som är sötast i verkligheten. Jag tänker inte så. Dom verkar hyfsat normala och glada och nyfikna och sociala och det räcker för mig.

Även om jag tycker att en och annan kommentar var en enorm överreaktion och övertolkning är jag ledsen om jag provocerade någon, det var inte ens meningen i det här fallet.

Till sist:

Eventuell skönhet på ett fotografi ligger i betraktarens ögon...

Signe och Vera, Systrarna sisters

... och när bilden tas.

Ekvation

2010-04-14T20:43:00.002+02:00

Dålig vuxenblogg = bra ungdomsroman?

2010-04-12T09:06:00.001+02:00

Läste nyss kommentarerna under mitt inlägg om Systrarna sisters. Är mycket förvånad över vissas reaktion. Återkommer snart.

Inget nytt inom Stockholmsidrotten

2010-04-12T08:53:00.004+02:00

Djurgårn laddar för att krossa HV i finalen...

... Professionella Bajen annonserar om en seriepremiär där bäst före-datumet redan gått ut...

... och Gnaget ligger på nedflyttningsplats i Allsvenskan.

Inget annat har hänt va?

Still going

2010-04-11T15:34:00.001+02:00

Systrarna sisters

2010-04-08T11:19:00.005+02:00

Vera, 5 veckor, söt och nöjd

Signe, 9 veckor, lite sötare, lite nöjdare

Sånt här gillar jag!

2010-04-03T23:38:00.002+02:00

Spana in Ola.

Glad påsk igen!

2010-04-03T11:38:00.000+02:00

Jag och "Lillen"

2010-04-02T10:25:00.004+02:00

Jag träffade den dubble Europamästaren i tungviktsboxning Anders "Lillen" Eklund en gång. Det var en vårdag i maj 1993. Det stora underhållningsprogrammet i SVT hette 7-9 och de skulle denna lördag anordna ett slags melodifestival. Kända populära svenskar skulle sjunga gamla svenska schlagerklassiker. Arne Weise sjöng Främling, Johanna Westman typ Waterloo osv.

Lillen och programledaren Jan Trolin skulle sjunga klassikern: Det börjar verka kärlek banne mig. Tyvärr blev Jan sjuk samma dag och de panikringde in den gröna programledaren Peter Barlach, som i en bandad version sjöng låten tillsammans med Lillen.

Jag minns att Lillen var snäll, varm och blyg och att de hade anpassat tonarten till honom. Den gick mycket mörkare än originalet och jag som hade en timme på mig att repa in låten blev lite förbryllad. Hur som helst vi satte den på tredje tagningen, fast Lillen lärde sig aldrig att sjunga konverserade, han envisades med att sjunga konvorserade och jag fick "påminna" honom att han skulle lägga armen om mig i slutet av låten genom att trycka till lite mot hans väldiga axel.

I övrigt gick det bra och mäktiga Lillen hissade mig på slutet och vi kom 5:a (femma) tror jag.

När jag tittar på videon idag fattar jag inte att vi inte vann...

Glad påsk!

2010-04-01T15:14:00.000+02:00

Teknisk teknik

2010-03-31T09:06:00.002+02:00

Idag kanske jag får tillbaka min dator efter tre veckor.

Då pajar min iPhone.

Är det jag eller ALLA tekniska prylar jag köper som är måndagsexemplar undrar man då...

Arn som barn

2010-03-29T08:37:00.000+02:00

Såhär kul har vi det på Godivas kalas!

2010-03-28T16:27:00.001+02:00

Tror och tror...

2010-03-26T08:51:00.001+01:00

Jag hoppas att det är ett misstag. Eller, Lovely G?

Supersötasilkesigne

2010-03-25T16:10:00.001+01:00

Tack söta Isabel för den fina silkesmössan! Man kan bli antroposof för mindre.

Tänkte hon månne på wienerbröd?

2010-03-25T08:50:00.004+01:00

Vid frukostbordet härom morgonen:

Vera

Pappa, visst stavas bowla med w?

Pappa

Ja! Hur visste du det?

Vera

Vi har börjat med w i skolan.

Pappa

Vad duktig du är!

Vera

Och kringla.

Pappa

Vadå?

Vera

Kringla stavas väl med w?

Pappa

Näää...

Vera

Nähä. Då var det nåt annat.

Är det ett fotomontage?

2010-03-25T08:47:00.002+01:00

Ja anonym, det är det.

OBS till er andra: Föreställningen i Huddinge är flyttad till 31 augusti! Ska det skjutas fram ska det skjutas fram som jag brukar säga.