Det var efterfest på våran altan igår. Mycket trevligt, mycket snack om arv och miljö (jag är 50-50-kille, men med picka mot pannan är jag nog mer arv, kanske dags för en undersökning?) och lite om doping.
Jag outade en jobbig tanke. Efter den senaste friidrottsskandalen med sju ryska dopade friidrottare. I olika grenar. Med olika tränare. Alltså stor risk att det är sanktionerat uppifrån.
Jag blev lika förälskad i ryssarna i fotbolls-EM som alla andra, men tanken slog mig redan då. Både mot Sverige och framförallt mot Holland. Ryssarna hade haft två vilodagar inför kvartsfinalen. Holländarna nästan en vecka. Matchen var stenhård. Förlängning. Då när alla lag i alla tider gått på knäna. När bara viljan avgör. När det kryllar av spelare som hjälper spelare med kramp. När tröttheten gör att det vimlar av felbeslut och man kan se spelare nästan vingla av energistopp. Då. Då flyger ryssarna fram över fotbollsplanen. Spelar drömfotboll och gör två vackra mål. Kunde blivit fler. Det känns som att dom petar in en ny växel, men förmodligen är det holländarna som viker ner sig. Som man brukar. Som alla lag i alla tider har gjort. Och kommer alltid att göra.
Om man inte är dopad?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
7 kommentarer:
(Parantes: Min man var övertygad om att Christian Olssons "skada" var doping.) Mycket rart att du fullt ut delar med dig av ditt resonemang...Önskar du gjorde det oftare. Eller kanske inte.
Efterfest på altanen låter trevligt ;-)
Shit, det tänkte jag aldrig på. Men du har rätt, det är långt från omöjligt att det kan vara så. Ojojoj, mycket tänkvärt.
Jag tänkte också på det. Och på det Ankies man sa: Christian Ohlsson, han var liksom lite för bra för att vara juste.
Nu håller vi våra trestegshästar här: Christian Ohlsson var fan inte dopad!
Helén: Det är sååå mysigt, i regn under markis med värmelampor.
Han var dopad...i choklad.
Oj, förlåt. Doppad ska det vara.
hur VET du att han inte var dopad?
Skicka en kommentar