Det är den tredje låten i medleyt som jag tänker på...
(Sen kan man tycka vad man vill, men jävlar vilken skön pianofeeling han har och dessutom: bildproduktionen! Det är ett enda klipp och då tar man in hans fötter i närbild. Magisk svensk 60-talsteve.)
Jag är ett stort Povel-fan!
SvaraRaderaDet var fint när han strök flinten och liksom skvätte ut svetten på publiken.
Ja, visst var det. Och fötterna! Snacka om känsla!
SvaraRaderaFötterna! Fötterna.
SvaraRaderaFootfeeling.
Footfeeling är ordet!
SvaraRadera