På turné

Satt på kåken hela sommaren 90 (Totalvägran, inga konstigheter) och av tusentals märkliga företeelser var en när medfångar kom tillbaka från permis (jag fick ingen).

Alla som skulle iväg på permis var så jävla speedade på fredan när de skulle iväg och babblade högt om all sprit de skulle dricka och alla brudar de skulle sätta på och ni kan bara tänka er nivån.

Och så kom söndagen och de kom tillbaka. Det slog aldrig fel. De gick runt som levande döda. Gråa i ansiktet, mötte inga blickar, hälsade knappt. En ångest som faktiskt gick att ta på. Vidrigt att se.

Inga jämförelser i övrigt. Men uppförsbacken till att ge mig ut på ännu en resa på den galenskap som är min turné efter en veckas permis med familjen är väldigt brant just nu.

Jag är som vanligt kluven till ensamheten. Det är minst sagt tungt att kliva in i det dårhus som är min bil. Även om jag vet att jag kan ha rätt roligt där ibland...