onsdag 5 september 2012

Det är jag som är Caroline

http://www.adlibris.com/se/product.aspx?isbn=9163869233

Skickade ut några ex av manuset i somras. Såhär skrev "BLOGGOSFÄREN" Det är jag som är Caroline:

Jag bara älskar Caroline! Hon är så jäkla stark och hon tar för sig i livet och vägrar bli ett offer, trots alla svårigheter hon råkar ut för. Och så gillar hon sex! Hur ofta läser vi om unga tjejer som inte funderar så mycket på hur de ser ut utan känner sig vackra, sexiga och åtråvärda? Jag är grymt imponerad hur Barlach kan skriva så initierat om en sjuttonårings sexualitet utan att det blir pinsamt.
---
Kan man ha absolut gehör inte bara när det gäller musik utan även i det talade språket så har Peter Barlach det! --- Liknar ingenting annat jag har läst. Inte vad jag kan komma på i alla fall. Den känns alldeles unik. --- Jag är alldeles säker på att den kommer att få mycket uppmärksamhet även utan mina lovord och jag har faktiskt, helt seriöst, svårt att se vad man inte skulle kunna gilla för precis så bra är det!
frue.bloggsida.se

Caroline är cool och Peter Barlach är en fantastisk författare. Han tecknar en för mig väldigt levande karaktär. Det är en bladvändare som slutar med riktig action.
bokfreak.se

Action, drama, romantik, humor – allt en bra roman ska ha. ”Hitta och utmana sig själv-konceptet” är otroligt inspirerande. Caroline charmar alla!
frokennelly.blogg.se

När jag klev av på T-Centralen efter 40 sidor hade jag riktigt svårt att slita mig. Gillar verkligen huvudpersonen Caroline --- både så stark, värsta superkvinnan, och så känslig och smart. Och för mig har den verkligen stannat kvar efter läsningen.
bloggenbarnensbokklubb.se

Jag älskar Caroline för att hon vågar ta för sig av livet och för att hon är en sån kämpe som inte låter sig tryckas ner, varken av svåra barndomsupplevelser eller av vuxna som vill utnyttja henne. --- Peter Barlach har skrivit en kontroversiell (ungdoms)roman, men gör det med hjärta och ömhet och åtminstone jag faller pladask. Håll utkik efter denna!
dittbibliotek.wordpress.com

 

onsdag 1 juni 2011

Fifteen Love


Innan min älskade Fifteen Love ens börjat recenseras fick jag min första recension från erkänt svårflirtade bibliotekstsjänst.

Jan Nilsson börjar såhär:

"Jag kan inte erinra mig att jag någon gång tidigare läst en bok där en kärlekstörstande, identitetssökande tonåring porträtteras på ett sådant träff- och tonsäkert sätt. Man skulle kunna tala om absolut litterärt gehör."

Osv tills han avslutar med:

"Jag önskar att alla tonåringar i hela Sverige fick läsa denna briljanta tonårsskildring. I skolan borde boken vara fullkomligt given när teman som kärlek och sex, sorg eller identitet behandlas."

I rest my case.

Köp här.

torsdag 24 mars 2011

torsdag 17 mars 2011

söndag 13 mars 2011

torsdag 10 mars 2011

måndag 7 mars 2011

Mellan snödroppen jag




...och krokusen du, finns fimpen vi.

Kom igen våren, nu kör vi!

lördag 5 mars 2011

Vera innan hon somnade i sista reklampausen av Let's dance:





"Dom får skylla sig själva att ingen sötnos tittar."

fredag 4 mars 2011

Petter Northug

När han refererar till Björn Dählie och säger att "det är show" visar det vilken idiot han är. Dählie visade när han åkte baklänges över mållinjen på hela Norges överlägsenhet. Han var ensam skidåkare på hela stadion. Det hade han och hela hans lag sett till. Det var som att hela Norge gav fingret åt resten av världen. Det fanns riktig humor i det och jag fattade att det var "show". Det här är bara Northugs mindervärdeskomplex och hellner-hangup som ger sig uttryck i barnslig mobbing. Det här är bara egotrippat, divigt, osportsligt och humorbefriat.

Och ja, jag är bitter.

Här sitter jag på tricken




... och börjar känna bloggsuget komma tillbaka...

lördag 22 januari 2011

söndag 12 december 2010

onsdag 20 oktober 2010

Succén fortsätter!



Missa inte del 3 i den rafflande dagliga dokumentärserien!

tisdag 19 oktober 2010

måndag 18 oktober 2010

Peter & Frans - ny dokumentärserie



Peter & Frans Band repar för fullt inför världspremiären på Boulevardteatern lördag 30 okt kl 21.

Peter Barlach & Frans Haraldsen är en etablerad duo. Men vad händer när man tar in en tredje person, Ulf Engström? Som dessutom är en riktig musiker?

Fram till den 30 oktober kan ni dagligen följa den dramatiska, konfliktfyllda och känslomässigt nakna dokumentärföljetongen: Peter & Frans Band – i replokalen

Se del 1: http://www.facebook.com/l/fbd8aAMTz8-7orOSPxvKjRiEg1A;www.peter.frans.se

Imorgon, del 2, samma tid, samma kanal...

Välkomna!

PS:
Boka biljetter:
http://www.facebook.com/l/fbd8adwFlbtTK5hdexQY69eV2ig;www.boulevardteatern.se
http://www.facebook.com/l/fbd8aBb4vRGCL_qE3DfbGNJOZJw;www.ticnet.se/peter-barlach%26-frans-haraldsen-biljetter/event/BOU1030P
Pris: 200 kr (då ingår en live-CD!)

lördag 9 oktober 2010

Vägen till skolan

Jag skriver krönikor i en tidning som heter Aktiva. Här är en från augustinumret, den heter Vägen till skolan.

Min Vera börjar tvåan nu i augusti. Hon går själv till skolan för att vi bor så nära och jag tycker det är vackert att vinka av henne på morgnarna, innan hon sneddar över två tomter och en otrafikerad gata och är framme vid skolan. Samma väg som barn från vår gata har gått i generationer.

En gång i våras när hon som vanligt skulle gå hem från skolan låg det en hög med femtonåriga killar på en studsmatta på en av tomterna.

När Vera gick förbi var det en av killarna som skrek med arg och störig röst: ”Här får du inte gå!” Vera sprang vidare, men när hon kom hem var hon rädd och rödgråten och berättade med darrig röst vad som hade hänt. Det brann till i ett pappahjärta och jag förstod dessutom att om jag inte gjorde någonting så skulle hon aldrig våga gå samma väg igen.

Jag gick omedelbart över till grannhuset utan att ha en aning om vad jag skulle göra. Jag var nog lika delar förbannad som rädd (för vad jag skulle ta mig till). Men jag insåg att det var lika bra att använda affekten som motor, för om jag skulle låta den klinga av fanns det risk att jag aldrig tog tag i det. Så funkar jag.

Jag kommer fram till studsmattan där det mycket riktigt ligger sju 15-åringar och bräker som får. Jag improviserar och säger med trevlig röst.

”Tjena killar!”

”Bääähhh”, svarar fårskocken.

”Har det gått förbi en liten flicka här nyligen?”

”Ja”, säger en av fåren som tror att jag letar efter henne. ”Hon gick ditåt.”

”Var det nån av er här som sa nånting till henne?” säger jag med en nyans hårdare tonfall. Det blir knäpptyst.

”Var det det?” säger jag skarpt.

Det mumlas lite nånstans i skocken.

”Va?” säger jag.

”Bäääh…” bräker ett annat av fåren, ”jag kan ha råkat säga nåt…”

”Vad sa du då?”

”Jag sa att hon inte fick gå här…”

”Varför sa du det?”

”Eh, jag vet inte…”

”Hon får ju det och hon blev jävligt rädd och ledsen ska du veta!”

”Det var inte meningen.”

”Nä, men hon blev det i alla fall. Har du nånting du skulle vilja säga till henne nu?”

”Ja… förlåt kanske.”

”Bra. Då går vi och gör det.”

Så förvandlades han på några sekunder från ett bräkande brölande får till en rakryggad man. Vi gick tillsammans och småpratade lite tvärs över vägen och presenterade oss för varandra. Och sedan – på ett otroligt varmt, modigt, uppriktigt, välformulerat och empatiskt sätt – bad han om ursäkt för vad han hade gjort till Vera, som såklart blev glad och lugn. Han växte flera meter i min aktning och sedan dess hälsar vi glatt när vi ses.

När skolstarten är här går Vera helt glatt själv till skolan, och sneddar över de två tomterna och även om det skulle ligga en hög med fårskallar på en studsmatta skulle hon våga gå förbi. Väl i skolan hoppas jag visst att hon lär sig både plus och minus och en och annan dalälv. Men framförallt hoppas jag att hon rakryggat lär sig att be om ursäkt när hon gjort bort sig.

Peter Barlach

fredag 8 oktober 2010

Boulevardteatern lör 30 okt kl 21

Bland det roligaste i livet just nu är att repa med Frans och Ulf. Frans är ju gamla sköna Frans Haraldsen, men Ulf är Ulf Engström och rätt ny i mitt liv.

Han är en sjukt bra musiker och med oss ska han varva ståbas med piano. Vi synkar otroligt bra och efter tre rep känner jag mig helt skakig. Kan det låta såhär bra?

Kom till Boulevardteatern lör 30 okt kl 21 då det är världspremiär för Peter & Frans Band!

Biljetterna kostar en tvåhundring, men då ingår, förutom vårt livs show, en liveplatta.

Mer info på Boulevardteaterns hemsida.

Biljetter på ticnet här.

Sprid info och känn dig välkommen!

måndag 4 oktober 2010

Eller som grannflickan sa:

"Signe borde va med i rekordboken. Som världens sötaste bäbis!"

lördag 2 oktober 2010

söndag 26 september 2010

fredag 3 september 2010

Dagens Vera

Vera och jag kollade morgonteve i morse när den här liraren dyker upp.

Vera säger: Åh, han är våran... han är våran...

Hon tvekar för hon kommer inte ihåg vad det hette. Men jag blir impad att hon överhuvudtaget känner igen honom, så när hon inte kommer på det, tänker att jag ska hjälpa henne så jag säger: Han är våran... sta...

- Statist! ropar Vera förtjust.

- Bra älskling, precis, han är våran statist!

tisdag 31 augusti 2010

En krönika

Mannen i skåpbilen

Jag har alltid varit så glad att Vera, min 7-åring går själv till och från skolan och rör sig obehindrat i våra kvarter. Hon går eller cyklar till kompisar eller till affären och det är inga konstigheter med det. Det finns inga genomfartsleder här, så de enda bilarna som åker här är boende och de kör per automatik försiktigt. Jag är uppväxt på samma sätt och jag är stolt att jag kan ge denna frihetsgåva till min dotter.


Så en dag kommer ett mail från skolan och idyllen är sönderslagen i ett nafs. En mamma berättar att hennes dotter och en kompis har blivit erbjudna skjuts av en man i en skåpbil. När de avböjt ska han ha frågat om de inte ville komma in i bilen och smaka lite godis. Flickorna sprang därifrån och mannen i skåpbilen åkte vidare.


Det knyter sig direkt i magen. Som om jag ätit en pyttipanna av ilska, rädsla och maktlöshet. Spontant letar jag efter basebollträet jag inte äger. Vare sig jag vill eller inte spelas den människoförbjudna filmen med Anders Eklund och Engla i huvudrollerna upp i mitt huvud. Mailet säger: från och med nu vill vi att inga barn går själva till eller från skolan. Ni hade inte behövt be mig. Jag tar min Vera hårt i handen och följer henne till skolan.


Sedan följer en tid av rykten. Två män har jagat en flicka här, en man har bjudit en pojke på godis där. Någon har sett. Någon har hört. Osv. Polisen skriver ett öppet brev med klargörande vad som de facto har hänt. Det lugnar ingen, för såvida inte fyra barn ljuger åker det runt en man i en skåpbil på Lidingö och söker på ett högst osunt sätt kontakt med barn.


En vinterdag är jag själv ute och åker i området. Det går tre flickor i tioårsåldern framför mig. När de upptäcker mig kastar de sig upp i en snödriva. Jag tänker bara ”oj, vad rädda de är för bilar då”. Bäst jag vinkar glatt mot dem. När jag ser skräcken i deras ögon förstår jag. Jag har en mini-van och de tror att jag är mannen i skåpbilen!


Helvete! För att inte förvärra situationen är jag tvungen att åka vidare. Hade jag stannat hade de sprungit iväg. Hade jag förföljt dem hade de dött av skräck. Snacka om maktlöshet.


Känslan kom upp: Har inte det här blivit väl absurt? Har vår paranoja inte gått för långt? Vi ska upplysa våra barn, men ska vi skrämma dem?


Det gick någon månad och inga nya ”fall” rapporterades. Fast vi fortsatte lyda skolans direktiv. Inga barn ska gå själva. Skönt. Jag menar, hur man än vrider och vänder på saker och ting – skulle det hända något, skulle vi aldrig förlåta oss själva.


Häromdagen träffade jag en mamma (amerikanska för övrigt) från en grannskola som berättade att hon utan tvekan låter sina barn gå själva till skolan. ”What about the man in the van?” frågade jag. ”Well you know”, sa hon och tittade mig i ögonen ”… that´s life.”


Nu har vi bestämt oss. Vera får – om hon vill – gå själv till och från skolan. För den här mannen i skåpbilen – hur vidrigt det än må vara – han ingår. I livet.


Peter Barlach

Det finns kändisar

... och så finns det vart fjärde år-kändisar.

Välkommen in på arenan igen, Sören!

måndag 30 augusti 2010

Jävla reklamblogg

Ber om ursäkt för det, men dom säger att jag inte gjorde bort mig i den HÄR radiointervjun. Jag har ingen aning, men jag vet att Cecilia Mora som pratade med mig var bedårande och smart.

Jag avslutade visst intervjun på en fråga om jag är lycklig med att svara "Nej, men jag uthärdar mig själv."

Vasst Barlach, vasst.

tisdag 17 augusti 2010

VISFESTIVALEN KOMPLEDIGT PÅ ÖGIR

Nu till helgen: Visfestival i Köping, kom dit! Kolla bara grymma artister:

Peter & Frans
Finn Zetterholm
Carl-Johan Vallgren
Lars Demian
Ronny Eriksson
Caj Karlsson
Toni Holgersson
Fredrik af Trampe
Sanna Carlstedt
mfl

För mer info: klicka här!

söndag 1 augusti 2010

Vi hittade en död snigel på vardagsrumsgolvet

... vi tror att det är en självmördarsnigel.

fredag 30 juli 2010

Nån som tycker bloggen varit lite slumrande?

Hm... kanske det, men jag har haft mina skäl...

Dags att vakna nu?

Okej då. Godmorgon sötnosar, nu kör vi!

tisdag 6 juli 2010

EXTRAFÖRESTÄLLNINGAR – VERANDATURNÉN

På 57 minuter blankt bokades hela Verandaturnén med Peter & Frans. Därför har vi nu lagt in 3 extraföreställningar.

ons 14 juli – BOKAT
tors 15 juli – BOKAT
fre 16 juli – BOKAT
lör 17 juli – BOKAT

ons 11 aug – BOKAT
tors 12 aug – BOKAT
fre 13 aug – BOKAT
lör 14 aug – BOKAT

EXTRADATUM:

fre 30 juli
fre 27 aug
fre 3 sep

Intresserad av att ha en show i yppersta toppklass på din veranda/altan/balkong i sommar, maila för mer info till: vardagsrumsturne@gmail.com

Bästa hälsningar

Peter Barlach & Frans Haraldsen

onsdag 30 juni 2010

VERANDATURNÉ MED PETER & FRANS

Efter vintersuccén Vardagsrumsturné kommer äntligen uppföljaren Verandaturné med Peter & Frans!

ons 14 juli-lör 17 juli

ons 11 aug-lör 14 aug

Intresserad av att ha en show i yppersta toppklass på din veranda/altan/balkong i sommar, maila för mer info till: vardagsrumsturne@gmail.com

Vänliga hälsningar

Peter Barlach & Frans Haraldsen



söndag 20 juni 2010

fredag 11 juni 2010

Fotbollsintresserad?

Jag ska iväg på ännu en skrivresa till Sörmland med Erik H på söndag.

Och då kommer för mig på ett sätt fotbolls-VM ganska olämpligt. Jag har cirka en fjärdedel kvar av min ungdomsroman som jag arbetat med sedan mars, och i min totala drömvärld så kan jag skriva klart den på tre dagar i den där underbara stugan. Men om jag ska lyckas med denna - i min lilla skrivarvärld - bragd krävs fruktansvärd militärisk disciplin och det funkar framförallt inte att kolla fotboll sex timmar per dag.

Så jag frågade Erik om han har tänkt att se alla matcher eller hur han planerar.

"Ja, det gäller ju att vara lite pragmatisk där", sa Erik, "jag menar om Bob Dylan och Bruce Springsteen kommer och bjuder på efterfest och det är två minuter kvar av Nya Zeeland-Slovakien, så kanske kanske jag väljer efterfesten."

"Åh fan", sa jag. "Jag trodde du var fotbollsintresserad."

Nu kör vi, Fotbolls-VM!

måndag 7 juni 2010

Frans tog en bild i logen i Katrineholm

Han säger själv att det är den bästa bild han någonsin tagit.

Jag vet inte jag... men jag vill förtydliga att det är innan giget, så både Johan Johansson, jag och fotografen är helt nyktra.

onsdag 2 juni 2010

2 juni 2010

Idag laddar vi flaggan...
... för älskade Vera...
... som fyller magiska 8 år idag!!!

måndag 31 maj 2010

På vägen hem

... charmade världens sötaste Signe omkull en gullig flygvärdinna.

söndag 30 maj 2010

Välkommen hem




INTE!!!

Lite vädersnack

Veckan innan vi kom hade det regnat varje dag i Dubrovnik.

Vi har haft sol och 25 grader 7 dagar av 7.

Här är hotellets väderprognos för nästa vecka.



Nu åker vi hem.