fredag 9 maj 2008

Erik Hörstadius i ambulansdrama

Jag och familjen var ute på min gode vän Erik Hörstadius landställe i Roslagen i helgen.

Vi kom fredag kväll lagom till att börja laga middag. Erik och kusin Salle hade varit på en osannolik murkelpromenad tidigare under dagen... ... vilket grundlade en alltigenom magnifik måltid (förutom kusin Salles murkelsås - träkolsgrillad hängmörad t-benstek och supersallad).

Kvällen fortlöpte trevligt och ganska blött tills vi vek ner oss i olika stugor vid ett-snåret. Erik, jag och hans döttrar delade stuga.

Halv fem vaknar jag av att Eriks äldsta dotter skriker på mig att jag måste gå upp för att "Pappa har jätteont". Jag vacklar upp och mycket riktigt. Erik ligger för ankar i sin säng och kan inte röra sig. Hans axel är ur led. Med jämna mellanrum skriker han av smärta. Ett skrik som skär som knivar i hjärtat och som man annars bara hör på förlossningskliniker. I efterhand har jag också hört att en axel ur led är bland de jävligaste smärtorna man kan tänka sig.

Barnen springer och väcker kusin Salle (som bor med familj i en egen stuga 50 meter bort) medan jag ringer sjukvårdsupplysningen som ber mig ringa Sjuktransport. Tack och lov får Erik ett smärtskov medan jag talar i telefon, så det råder ingen tvekan om att det är bråttom.

35 minuter senare (ja det var lååånga 35 minuter; kusin Salle fick gå upp och ställa sig på vägen för att lotsa den kommande ambulansen medan jag försökte distrahera Erik med att flytta kuddar på ett irrelevant sätt samt prata om Arn, som han höll på att läsa; det gick sådär) kommer ambulansen från Norrtälje. Den innehåller två jävligt sköna coola hyperproffsiga lirare, som heter Erik och Christer.

Vår Erik hälsar dem med orden: Welcome to the House of Pain!

Därefter bad vår Erik mig dokumentera alltihop. Detta är således första bilden:Ambulans-Erik och Christer orienterar sig snabbt om läget. Därefter börjar arbetet med att pumpa Erik full med morfin för att ta bort smärttopparna.
De pumpar och pumpar...
... och pumpar och pumpar...
Efter mängder med doser av morfin och andra tunga preparat säger dem att Erik har fått så mycket att "en normal människa hade varit helt utslagen". Men inte vår Erik. Trots enorma mängder morfin och svåra smärtor fortsätter han prata och skämta.

När Christer ber kusin Salle packa ner ett leg i väskan som ska med till sjukhuset meddelar vår Erik att det inte behövs eftersom han är "en gammal B-kändis" och säkert kommer in ändå.
Till slut lyckas de få bort de värsta smärttopparna och vår Erik lovar att Ambulans-Erik och Christer ska få komma på nästa kräftskiva.

De får upp honom på båren och vår Erik pratar om tomtar, rosa grisar som flyger samt plingplong-bilar. Eftersom han är extremt törstig undrar han "Är munnen en sån mun som man kan hälla vatten och Coca-Cola och sånt i..." Han tycker också att alla borde få vara i hans hjärna just nu.
Det börjar bli dags att dra sig mot Norrtälje för röntgen.

Erik säger hejdå till sina bedårande döttrar som under dramat skött sig exemplariskt och handlat både modigt och rådigt.
Vår Erik berättar hur coolt det är att åka ambulans, samt något ohörbart om Disneyland.
Vi vinkar farväl till tre sanna hjältar, pustar ut och går och lägger oss. Det sista jag tänker är att nästa gång jag behöver en ambulans ska jag inte ringa 112, utan direkt till Ambulans-Erik och Christer!

Ett par timmar senare är vår Erik tillbaka. På ett strålande humör, upplyft av rafflet och sugen på att åka ut och fiska.

Kusin Salle och jag konstaterar att... ... Eriks mun är en sån mun som man kan hälla vin i...

Avslutningsvis får Erik med egna ord beskriva hur han mår under dramats slutskede:

27 kommentarer:

Erik Ahrnbom sa...

Detta var det... roligaste på länge.
Tycker lite synd om hans flickor. Mådde de okej sen?
Hur sover man sönder en axel?

Sammelsuriummönster. Kaleidopskop. Mun att hälla cocacola i.

Peter Barlach sa...

Bra fråga. Ingen fara med flickorna, de gick upp till andra huset efter en stund och såg inte pappa personlighetsförändras. Borde kanske förtydliga det.

Anonym sa...

Ja, alltså jag skrattade så högt på jobbet att folk nu sitter och tittar snett på mig. Har inte kommenterat på din blogg tidigare, men läser den frekvent. Den är i vanliga fall väldigt underhållande, nu tog den andan ur mig. Hälsa Erik.
// tesso

Lagerström sa...

Det är bara att inse att livet vore så torftigt och andefattigt utan Erik. Kärlek
(väldigt roligt med munnen också, Peter)

Peter Barlach sa...

Tesso: Det gör absolut ingenting att du inte brukar kommentera. Men jag blir väldit glad för denna. Jag hälsar Erik.

Lagerström: Eller hur! (Om det fanns en smiley som pekade på Kong, skulle jag lägga in den här.)

Godiva sa...

Lovely story! Och lycklig slut!

Anonym sa...

Suveränt! Det känns nästan som att jag har fått vara med om händelsen på riktigt.

Peter Barlach sa...

Lovely & Göte: Tack! Så det var värt en hel förmiddags bloggskrivande?

Fredrik sa...

Hur kul och bra som helst, skrattade för mig själv. Ha det bäst.

Robin sa...

Jag stämmer in i kören. Underbart inlägg.

Ting sa...

Hahaha!
Det känns ju lite hemskt att sitta här och skrocka gott åt någon annans olycka.
Men hey.
Sånt tänker vi itne på nu!
Underbar blogg!
Kram Ting

Anonym sa...

Erik är ju söt som socker.

Snokis sa...

Helt underbart inlägg!

Borsökna Östergård sa...

Jävlar i havet! Jag samlade hela familjen runt ditt inlägg! ALLA enades i att det var bättre än TALANG-siten... Nice to have you around!

Fritt ur hjärtat sa...

Tack för kvällens skratt!! Något jag är "känd för" är min sjuka humor. Dels är jag "personal" dels sjuk, dels gift med en 2 metare som får ryggskott då och då... detta var "uppfriskande" :-)

Anders Sparring sa...

F A N T A S T I S K T

Snokis sa...

Fast det roligaste var ändå "Efter mängder med doser av morfin och andra tunga preparat säger dem att Erik..."

Wennberg sa...

Den där videon kan vara bland det roligaste jag har sett. Jag vet inte riktigt hur jag ska agera när jag träffar Erik nästa gång.

Kaos-Anna sa...

Min man har samma problem som Erik.
Han vaknar och skriker på nätterna (och det är inte av det faktum att han sover bredvid mig). Hans axel hoppar nästan ur led. Men inte helt.
Detta har hänt på ICA Maxi också när han skulle ta ner ett sexpack från en hylla.
Han vrålade.
Men stackars Erik.
Hemskt.
Och, Peter ett mycket bra inlägg.
Jag gillar långa dokument från verkligheten.

Huskorset sa...

Oh-oh-oh.

Bättre än tv. Man tror att det är IRL. Feruktansevärt bra.

Alexandra Hägg sa...

Bättre än desa livräddar serier på tv, skrattade så tårarna sprutade. Mycket bra skrivet, du kanske skulle bli författare ;)
Tur att allt slutade lyckligt iallafall.

Anonym sa...

haha vad roligt

Anonym sa...

Det här var tamigfan roligaste jag sett sedan Friggebo stämde upp "We shall overcome" i Rinkeby!!!
-Rosa elefantmonster och samelsurium!!!!
Efter x antal egna morfintrippar i samband med avslitna hälsenor och krossade knän är det roligt (eller inte...) att se hur man egentligen beter sig under dylik påverkan.
Dessutom briljant skildrat Herr bloggare!
Jimmy

Jos sa...

Jesus vad jag skrattar, här i min sjuksäng. Jag behövde det. Nu vet jag varför personalen tittar lite undrande på mi iblnad när jag fått smärtlindring ... känner på något sät igen mig i rosa elefantmonster, kaleidoskåpmönster ...
Skönt att veta att det finns bra ambulansgubbar i Nortan. Vi hänger i Roslagen om somrarna.
Magiskt skildrat!
Tack!

Charmhäck sa...

Sjukt kul! Hoppas han mår bättre nu.

Men jag måste också få kommentera första bilden. Jag trodde murklorna var en glassbåts-bomb. Helt ointrssant men jag var bara tvungen att få det sagt...

inmanejable sa...

Hahah! Tur att det inte var en allvarligare skada som låg bakom för då hade det inte känts lika okej att skratta så mycket som jag gör :P

mrKafka sa...

Jag gillar Erik och vill att han skall hålla länge så det är nog dax att börja träna litegrann eller...