Obs: avståndet mellan mina ögonbryn och brösthåret är cirka en halvmeter.
den 16 juli 2009
den 14 juli 2009
den 13 juli 2009
Belöning
Den 8 april sprang jag för första gången detta år. Senast var säkert nån gång i augusti förra året. Jag sprang 3 kilometer och belöningen var att jag dagen efter kände mig överkörd av en lastbil och mina benhinnor blev inflammerade och jag kunde inte springa på en månad.
Den 9 maj började jag så smått springa igen. Jag stretchade vaderna och hälsenorna, som jag lärt mig kan rädda mig från benhinneinflammationerna, noga efter varje pass. Jag sprang korta sträckor ett par gånger i veckan i två veckor innan jag ökade dosen. Jag köpte en GPS-klocka för tvåochetthalvttusen att ha på armen för att se exakt hur jag långt jag springer. Belöningen för denna investering blev att jag insåg att min 3 km-runda bara är 2,7 km och 5 km-rundan ca 4,8. Fruktansvärt knäckande att radera alla gamla rekord och inse hur lurad man varit i alla år av typ Lidingö kommun. Det är ändå vi som ÄR världsberömda Lidingöloppet, ska vi inte kunna mäta upp ordentliga träningsrundor åt folk?
Men tro det eller ej, jag fick ändå blodad tand och jag kände mig helt skadefri, så mellan mån 25 maj och söndag 14 juni sprang jag fyra gånger i veckan mellan 1,6-2 mil. Belöningen för detta var att jag fick ruttna tider, eftersom jag varje lopp hade ett gammalt i benen.
Skitsamma, det kändes nästan som jag var på träningsläger när jag sprang varannan dag. Jag kände mig oerhört duktig och motiverad, fast att det var ett jävla helvetes slit. Belöningen för detta jävla helvetes slit var problem med benhinnorna igen.
Ny rehab och vila. Jag gick till min kära naprapat som lärde mig att det nog inte räcker med att stretcha efter loppen, jag måste även stretcha mellan och framförallt innan. Hur tråkigt den än är.
Jag körde lite asseg pisstråkig rehab, när man typ går, springer, stretchar, går, springer, stretchar i några kilometer. Dessutom gick jag på ett par behandlingar.
Kan ni gissa belöningen för detta? Jo häromdagen sprang jag en halvmil tre minuter under årsbästa på 27:13 utan att känna av någonting av några benhinnor och idag sprang jag 7 km under viktiga 6 min/km. Närmare bestämt 41:24 (5:55/km).
Fruktansvärt härlig belöning för tre månaders slit. Nu kan jag i lugn och ro sikta på milen under 55 och halvmilen under 25. Visst? Löparblogg nån?
(Tycker någon förresten att jag är nördig med mina tider och mina exakt uppmätta sträckor är det säkert ingenting mot vad min fru tycker och det är därför jag skriver det här, så att jag har nån att dela detta med. Ok?)
Den 9 maj började jag så smått springa igen. Jag stretchade vaderna och hälsenorna, som jag lärt mig kan rädda mig från benhinneinflammationerna, noga efter varje pass. Jag sprang korta sträckor ett par gånger i veckan i två veckor innan jag ökade dosen. Jag köpte en GPS-klocka för tvåochetthalvttusen att ha på armen för att se exakt hur jag långt jag springer. Belöningen för denna investering blev att jag insåg att min 3 km-runda bara är 2,7 km och 5 km-rundan ca 4,8. Fruktansvärt knäckande att radera alla gamla rekord och inse hur lurad man varit i alla år av typ Lidingö kommun. Det är ändå vi som ÄR världsberömda Lidingöloppet, ska vi inte kunna mäta upp ordentliga träningsrundor åt folk?
Men tro det eller ej, jag fick ändå blodad tand och jag kände mig helt skadefri, så mellan mån 25 maj och söndag 14 juni sprang jag fyra gånger i veckan mellan 1,6-2 mil. Belöningen för detta var att jag fick ruttna tider, eftersom jag varje lopp hade ett gammalt i benen.
Skitsamma, det kändes nästan som jag var på träningsläger när jag sprang varannan dag. Jag kände mig oerhört duktig och motiverad, fast att det var ett jävla helvetes slit. Belöningen för detta jävla helvetes slit var problem med benhinnorna igen.
Ny rehab och vila. Jag gick till min kära naprapat som lärde mig att det nog inte räcker med att stretcha efter loppen, jag måste även stretcha mellan och framförallt innan. Hur tråkigt den än är.
Jag körde lite asseg pisstråkig rehab, när man typ går, springer, stretchar, går, springer, stretchar i några kilometer. Dessutom gick jag på ett par behandlingar.
Kan ni gissa belöningen för detta? Jo häromdagen sprang jag en halvmil tre minuter under årsbästa på 27:13 utan att känna av någonting av några benhinnor och idag sprang jag 7 km under viktiga 6 min/km. Närmare bestämt 41:24 (5:55/km).
Fruktansvärt härlig belöning för tre månaders slit. Nu kan jag i lugn och ro sikta på milen under 55 och halvmilen under 25. Visst? Löparblogg nån?
(Tycker någon förresten att jag är nördig med mina tider och mina exakt uppmätta sträckor är det säkert ingenting mot vad min fru tycker och det är därför jag skriver det här, så att jag har nån att dela detta med. Ok?)
den 9 juli 2009
den 7 juli 2009
den 6 juli 2009
den 4 juli 2009
den 3 juli 2009
Peter & Frans skördar nya framgångar!
Tommy Körberg och co har äntligen fått lite värdigt sällskap till Cornelisdagen!Boka in 2 aug kl 14-22 på Mosebacketerassen. Ok?
Internet funkar snabbare än nånsin!
Tack till D-Link (jag köpte Netgear för nån månad sen, gör inte det, det var då pisset började...)
... men störst tack till Dave, min hjälte (återkommer med länkar och bilder framifrån om han vill, den här är tagen för några dagar sen när jag fortfarande var kvar i Netgear-träsket)! Av bara farten lagade han tvättmaskinen också (tack Ibouf för alla länkar, men det hjälpte bara inte, jag är för korkad).Visst är det skönt när saker funkar?
den 2 juli 2009
den 1 juli 2009
den 30 juni 2009
Dom säger att det är routern som är boven i dramat
Själv använder jag aldrig uttrycket boven i dramat. Men jag skulle väldigt gärna komma ut på nätet snart.
den 29 juni 2009
den 27 juni 2009
den 26 juni 2009
den 25 juni 2009
Gazpacho Barlach
Gazpachofundamentalisterna kan sluta läsa typ här.
Alla ni andra: Ni minns mangosalsan va? (5 grillade skalade paprikor, 1 mango, 2 teskedar socker, 1 lime, 1 solovitlök, 1 medelstark färsk chili, 1 kruka mynta, salt, peppar, olivolja)
Se till att göra mycket så att det blir några deciliter över, som kan bli grunden till Gazpachon:
Skålla tomater (en minut, glöm inte krysset, sen direkt till kallt vatten (om du skiter i miljön för ett ögonblick håll tomaterna under rinnande kallt vatten för om du bara lägger ner dom i en bunke kallt vatten värmer tomaterna snart upp vattnet så att det bli ljummet och då stannar inte kokningsprocessen på ett tillfredsställande snabbt sätt, ok?)
Skala.
Och hacka (kärnorna waistas med fördel).
Lägg ner lite bröd (vitt av det äldsta du har hemma) i kallt vatten (det ger gazpachon sin karaktäristiska konsistens)
Hacka lök.
Skala, kärna ur, hacka gurka.
Salta, peppra, mixa. Smaka av med vinäger och olivolja.
Blanda tomatgrunket med salsan. Och ställ kallt.
Servera med en isbit, brödkrutonger och lite finhackad gurka och lök.
Fyra saker skiljer Gazpacho Barlach från en klassisk Andalusisk:
Min innehåller mango, chili, mynta och grillad paprika (finns ju inte på kartan i originalet).
Resultatet blir att min blir lite sötare, lite starkare - och om du frågar mig...
... lite godare!
Alla ni andra: Ni minns mangosalsan va? (5 grillade skalade paprikor, 1 mango, 2 teskedar socker, 1 lime, 1 solovitlök, 1 medelstark färsk chili, 1 kruka mynta, salt, peppar, olivolja)Se till att göra mycket så att det blir några deciliter över, som kan bli grunden till Gazpachon:
Skålla tomater (en minut, glöm inte krysset, sen direkt till kallt vatten (om du skiter i miljön för ett ögonblick håll tomaterna under rinnande kallt vatten för om du bara lägger ner dom i en bunke kallt vatten värmer tomaterna snart upp vattnet så att det bli ljummet och då stannar inte kokningsprocessen på ett tillfredsställande snabbt sätt, ok?)
Skala.
Och hacka (kärnorna waistas med fördel).
Lägg ner lite bröd (vitt av det äldsta du har hemma) i kallt vatten (det ger gazpachon sin karaktäristiska konsistens)
Hacka lök.
Skala, kärna ur, hacka gurka.
Salta, peppra, mixa. Smaka av med vinäger och olivolja.
Blanda tomatgrunket med salsan. Och ställ kallt.
Servera med en isbit, brödkrutonger och lite finhackad gurka och lök.Fyra saker skiljer Gazpacho Barlach från en klassisk Andalusisk:
Min innehåller mango, chili, mynta och grillad paprika (finns ju inte på kartan i originalet).
Resultatet blir att min blir lite sötare, lite starkare - och om du frågar mig...
... lite godare!
den 24 juni 2009
den 23 juni 2009
den 22 juni 2009
Jag är uppväxt med Lilla Kanin
... som for till Stora Kanin och som vaknar mitt i natten av att det säger BOM BOM BOM i rummet som Stora Kanin givit Lilla Kanin...Jag har fått sagan av Nils Dardel läst för mig, läst den för mig själv och för alla tänkbara barn säkert tusen gånger.
Idag röjde jag och Jonna i "snickeriet" (ni som har sett Halv åtta hos mig känner igen det som "Har han ingen kvinna?!"-rummet) och jag valde att slänga den inramade historien då inte bara ramen är spräckt och livsfarlig utan själva arket är skrynkligt och förstört av vatten (och nån kemisk vätska som hör till bergvärmen har läckt ut över sagan - för att jag är så jävla slarvig!).
I container 1 för brännbart material på Återvinningscentralen i Stockby tog en 40-årig epok slut.
Jag ångrar mig redan. Jag skulle ramat om den.
En tusenfoting som tog av sig stövlarna... Fan, den såg man inte komma.
den 20 juni 2009
Min mangosalsa
När jag ska göra en riktigt god salsa börjar jag alltid med att grilla paprikor.
Jag skär dom i skivor och grillar dom 15-20 minuter högst upp på grill i 250 grader.
Sedan skalar jag paprikaskivorna (vänta en kvart tils dom svalnat så blir det pilliga uthärdligt). Nu har jag grunden till vilken söt och smakrik salsa jag vill.
Idag skulle jag som sagt göra mangosalsa. Jag använde 5 grillade paprikor, 1 mango, 2 teskedar palmsocker (eller nån annan farin-aktig variant (eller vad fan, kör med vanligt socker)), 1 lime, 1 solovitlök, 1 medelstark färsk chili, 1 kruka mynta (på Vi Skeppet kan man få myntabladen för en spänn styck!) salt, peppar, olivolja. (Citronen och lönnsirapen behövdes inte idag.)
Jag hackade allting grovt.
Jag mixade.
Jag serverade mangosalsan med långsamt grillad kyckling och hårt stekt kokt potatis.Nästa gång ska jag förklara hur jag förvandlar mangosalsan till sjukt god gazpacho.
Kylväska à la Barlach
Hemma efter en heldag i skärgårn och hos goda vänner i kungliga Nacka. Nu funderar jag som jag brukar:
Ska jag tömma och skölja ur kylväskan nu på en gång eller ska jag som vanligt vänta en vecka tills sillen ruttnat och börjat mögla och det är mer lönsamt att slänga väskan än att sanera den?
den 19 juni 2009
Här står jag och skrubbar Willys jävla skitpotatis
Tack för alla fina kommentarer. Lär återkomma i frågan. Glad midsommar!/Peter
den 17 juni 2009
Skeppet vs Willys
Jag handlar på Vi Skeppet i Lidingö Centrum. Jag älskar att handla där. Det är stort luftigt fräscht med superkunnig proffsig personal. Jag hittar som hemma, jag är tokstammis och mina besök kan ibland ta hur lång tid som helst för att jag alltid stannar och snick-snackar med alla trevliga - som jag självklart vet vad de heter - som jobbar där.
Jag älskar att va stammis och jag behandlas som en också. Jag får provsmaka på allt, de delar gärna ett äpple för min skull, jag får byta varor utan kvitto om det behövs och jag får alltid toppservice.
Jag är dålig på att jämföra priser, men jag har väl nånstans fattat att det är dyrt där. De har alltid hur mycket folk som helst som jobbar där och vi snackar ändå Lidingö fucking Centrum.
För en tid sedan upptäckte Jonna Willys. Hon älskar att handla där för att det är billigt. Jag hatar att handla där för att jag inte hittar nånting, och för att jag aldrig hittar nån att fråga. Och för att det aldrig finns nån att prata med!
Jag går aldrig dit ensam och om jag följer med Jonna är jag som ett truligt barn.
Okej på Skeppet kanske kvalitén på vissa grejer är bättre, men det är inte det. Jag är inte gjord av pengar, ingen snobb och Willys grejer håller absolut måttet. Så därför borde jag absolut gå på Willys. Det är bara det att inte finns nån att prata med. Alla som jobbar på Willys är lika anonyma för mig som jag är för dom.
Jonna och jag har i några månader haft en minikonflikt om det här. Igår fick hon en halv atlant på sin kvarn när Lidingö Tidning publicerade PROs prisundersökning och konstaterade - inte att Skeppet var dyrast på ön, inte i Storstockholm, utan Vi Skeppet i Lidingö Centrum där jag handlat nästan varje dag i sju år är...
... dyrast i hela jävla Sverige!
Allt är påtagligt dyrare. Till och med en påse vetemjöl torskar man fem spänn på. För varje tusenlapp torskar man 250 spänn jämfört med Willys, och jag vet inte vad det blir per år, men typ en utlandsresa.
Jag älskar att laga mat och för mig börjar matlagningen i affären, med planerandet och tänkandet. Nu är den hobbyn om inte förstörd så gravt naggad i kanten. För jag kan liksom inte argumentera emot så mycket pengar.
Jonna studsar nöjd runt och säger att det enda jag får köpa på Skeppet är ekologiska ägg för det var bara en krona dyrare. (Och storpack med välling för det var samma pris men det är ingen som dricker det i vår familj...)
Nån som kan hjälpa mig att vässa argumenten eller är jag helt körd här?
Jag älskar att va stammis och jag behandlas som en också. Jag får provsmaka på allt, de delar gärna ett äpple för min skull, jag får byta varor utan kvitto om det behövs och jag får alltid toppservice.
Jag är dålig på att jämföra priser, men jag har väl nånstans fattat att det är dyrt där. De har alltid hur mycket folk som helst som jobbar där och vi snackar ändå Lidingö fucking Centrum.
För en tid sedan upptäckte Jonna Willys. Hon älskar att handla där för att det är billigt. Jag hatar att handla där för att jag inte hittar nånting, och för att jag aldrig hittar nån att fråga. Och för att det aldrig finns nån att prata med!
Jag går aldrig dit ensam och om jag följer med Jonna är jag som ett truligt barn.
Okej på Skeppet kanske kvalitén på vissa grejer är bättre, men det är inte det. Jag är inte gjord av pengar, ingen snobb och Willys grejer håller absolut måttet. Så därför borde jag absolut gå på Willys. Det är bara det att inte finns nån att prata med. Alla som jobbar på Willys är lika anonyma för mig som jag är för dom.
Jonna och jag har i några månader haft en minikonflikt om det här. Igår fick hon en halv atlant på sin kvarn när Lidingö Tidning publicerade PROs prisundersökning och konstaterade - inte att Skeppet var dyrast på ön, inte i Storstockholm, utan Vi Skeppet i Lidingö Centrum där jag handlat nästan varje dag i sju år är...
... dyrast i hela jävla Sverige!Allt är påtagligt dyrare. Till och med en påse vetemjöl torskar man fem spänn på. För varje tusenlapp torskar man 250 spänn jämfört med Willys, och jag vet inte vad det blir per år, men typ en utlandsresa.
Jag älskar att laga mat och för mig börjar matlagningen i affären, med planerandet och tänkandet. Nu är den hobbyn om inte förstörd så gravt naggad i kanten. För jag kan liksom inte argumentera emot så mycket pengar.
Jonna studsar nöjd runt och säger att det enda jag får köpa på Skeppet är ekologiska ägg för det var bara en krona dyrare. (Och storpack med välling för det var samma pris men det är ingen som dricker det i vår familj...)
Nån som kan hjälpa mig att vässa argumenten eller är jag helt körd här?
den 16 juni 2009
Helvetesmaskinen
Vi har en sån här tvättmaskin från LG (är det du Lovely Godiva?)Den har strulat i några dagar. Den tar inte tvättmedlet i facket och ibland stannar den efter typ halva och då är tvätten dyblöt. Då måste man sätta den på centrifugering för att den öht ska gå att hänga/tumla. Men den är inte särskilt ren eftersom den inte har fått nåt tvättmedel.
Nästa gång funkar den perfekt.
Men när den stannar så blinkar det IE på displayen (alt 1E). Vi har tömt det lilla facket på framsidan och plockat ut lite skräp och lite stålar men det verkar inte räcka. Vi hittar inte bruksanvisningen (märkligt va?) och manualen går inte att ladda ner på nätet.
Nån som har en sån här helvetesmaskin eller som vet vad IE betyder?
den 15 juni 2009
Att googla på sig själv
Jag har sagt det förut, jag säger det igen. Det är som på Casino. Man ska sluta efter en storvinst. Hur sugen man än är på mer - förr eller senare har man spelat bort allt man har.
Och helst av allt ska man inte gå dit alls...
Och helst av allt ska man inte gå dit alls...
den 14 juni 2009
Inget jag vill skryta om
den 13 juni 2009
den 12 juni 2009
Livsviktig uppmaning
Jag har hittat en blogg. För alla oss som behöver lite perspektiv ibland:
Jos@Jes
Hon är sjukt sjuk och sjukt rolig. Och jag anar att hon behöver sällskap.
Hon kallar sig en "Obotlig optimist. Just nu med en släng av Akut Lymfatisk Leukemi."
Jag har två vänner som på håret överlevt denna alltigenom vidriga sjukdom. Jag har ett hum om vilket helvete hon just nu går igenom. Hon har man och två barn och idag trodde hon att hon äntligen skulle få åka hem från sjukhuset och få hälsa på sin familj, men så kom några streptokocker och så blir det tvångsisolering i tio dagar istället. Hon avslutar inlägget med att prosaiskt önska oss en trevlig midsommar. Fatta kalibern på den här människan.
Hon skriver drastiskt och skönt och man får absolut inte tycka synd om henne! Jag upptäckte henne i det här trollbindande inlägget.
Nu uppmanar jag alla mina läsare att läsa hennes blogg och gärna kommentera. Och framförallt uppmanar jag alla mina läsare med egna bloggar - ju större desto bättre - att länka till Jos@Jes! Läs i lugn och ro och fatta grejen. Om ni dessutom ber alla era läsare med egna bloggar att länka till henne och ber dom i sin tur att göra samma sak kan den här lilla snöbollen bli en riktigt trevlig lavin lagom till midsommar.
Kom igen bloggvärlden - ge henne ert bästa!
Men absolut inte för att det är synd om henne (jo, det är det som fan, men säg det inte till henne bara...), utan för att hon verkar vara en härlig människa - och för att hon behöver sällskap!
Jos@Jes
Hon är sjukt sjuk och sjukt rolig. Och jag anar att hon behöver sällskap.
Hon kallar sig en "Obotlig optimist. Just nu med en släng av Akut Lymfatisk Leukemi."
Jag har två vänner som på håret överlevt denna alltigenom vidriga sjukdom. Jag har ett hum om vilket helvete hon just nu går igenom. Hon har man och två barn och idag trodde hon att hon äntligen skulle få åka hem från sjukhuset och få hälsa på sin familj, men så kom några streptokocker och så blir det tvångsisolering i tio dagar istället. Hon avslutar inlägget med att prosaiskt önska oss en trevlig midsommar. Fatta kalibern på den här människan.
Hon skriver drastiskt och skönt och man får absolut inte tycka synd om henne! Jag upptäckte henne i det här trollbindande inlägget.
Nu uppmanar jag alla mina läsare att läsa hennes blogg och gärna kommentera. Och framförallt uppmanar jag alla mina läsare med egna bloggar - ju större desto bättre - att länka till Jos@Jes! Läs i lugn och ro och fatta grejen. Om ni dessutom ber alla era läsare med egna bloggar att länka till henne och ber dom i sin tur att göra samma sak kan den här lilla snöbollen bli en riktigt trevlig lavin lagom till midsommar.
Kom igen bloggvärlden - ge henne ert bästa!
Men absolut inte för att det är synd om henne (jo, det är det som fan, men säg det inte till henne bara...), utan för att hon verkar vara en härlig människa - och för att hon behöver sällskap!
Jag behöver hjälp här!
För 6 år sen hade mitt dittills bästa teaterstycke premiär på Stockholms Stadsteater. Pjäsen heter Flickan på Henriksdalsberget och är en tät mor och dotter-uppgörelse (Frida Hallgren och Gunilla Röör spelade fantastiskt).
Det blev stor succé med stående ovationer, pressen var lyrisk (DN skrev tex efter premiären bla: ”Flickan på Henriksdalsberget är full av träffsäkra iakttagelser och vardagskomiska spetsfundigheter... Peter Barlach skildrar nuet utan märkesdropping eller interna blinkningar åt det urbana innefolket. Istället finns här ett djup i karaktärsskildringarna och en vilja att förmedla 2000-talets kombination av vånda och möjligheter.") och jag tror att den fick tre nypremiärer pga publiktrycket.
Alla var övertygade om att pjäsen skulle sedan spelas Sverige runt. Men det har inte skett. Första gången den görs professionellt sedan premiären är alltså nästa år i Danmark. Jag har verkligen undrat varför. Den är aktuell, tidlös, lätt att sätta upp och har två smaskiga kvinnoroller. Märkligt.
Nån gång har jag tänkt att det beror på titeln, men slagit undan den tanken. Så kan det väl inte va.
Men för en tid sen fick jag ett mail från en teaterchef som skrev att hon tyckte mycket om pjäsen, men la till. Jag citerar:
Men titeln är värdelös!
Du borde försöka komma på en titel som inte känns exkluderande.
Vi som inte har en aning om vad Henriksdalsberget är känner inte att detta är en pjäs för oss!
Sedan skrev hon att hon skulle ha den på läsning, men förmodligen inte sätta upp den.
Nu till hjälpen som jag verkligen behöver.
Snälla ge mig fler exempel på böcker, filmer och pjäser med obskyra ortsnamn i titeln. Jag kommer bara på Populärmusik från Vittula.
Jag vill ha fler, som jag ödmjukt kan kontra med. Så snälla belästa allmänbildade smarta bloggläsare. Hjälp mig!
Det blev stor succé med stående ovationer, pressen var lyrisk (DN skrev tex efter premiären bla: ”Flickan på Henriksdalsberget är full av träffsäkra iakttagelser och vardagskomiska spetsfundigheter... Peter Barlach skildrar nuet utan märkesdropping eller interna blinkningar åt det urbana innefolket. Istället finns här ett djup i karaktärsskildringarna och en vilja att förmedla 2000-talets kombination av vånda och möjligheter.") och jag tror att den fick tre nypremiärer pga publiktrycket.
Alla var övertygade om att pjäsen skulle sedan spelas Sverige runt. Men det har inte skett. Första gången den görs professionellt sedan premiären är alltså nästa år i Danmark. Jag har verkligen undrat varför. Den är aktuell, tidlös, lätt att sätta upp och har två smaskiga kvinnoroller. Märkligt.
Nån gång har jag tänkt att det beror på titeln, men slagit undan den tanken. Så kan det väl inte va.
Men för en tid sen fick jag ett mail från en teaterchef som skrev att hon tyckte mycket om pjäsen, men la till. Jag citerar:
Men titeln är värdelös!
Du borde försöka komma på en titel som inte känns exkluderande.
Vi som inte har en aning om vad Henriksdalsberget är känner inte att detta är en pjäs för oss!
Sedan skrev hon att hon skulle ha den på läsning, men förmodligen inte sätta upp den.
Nu till hjälpen som jag verkligen behöver.
Snälla ge mig fler exempel på böcker, filmer och pjäser med obskyra ortsnamn i titeln. Jag kommer bara på Populärmusik från Vittula.
Jag vill ha fler, som jag ödmjukt kan kontra med. Så snälla belästa allmänbildade smarta bloggläsare. Hjälp mig!
den 11 juni 2009
Efter ett helt otippat magiskt Heliga familjen-gig för 50 skolpersonal i Tyresö
Bubblet smakade bara sött och gott!
Man vet att man har ett knasigt jobb
... när man på förmiddagen för första gången säljer en teaterpjäs - Flickan på Henriksdalsberget - till Danmark och på eftermiddagen får en refusering på en annan - Heliga familjen - från Radioteatern.
Däremellan hann jag köpa en flaska bubbel för att fira förmiddagens triumfer. Jag är rädd att den kommer smaka bittert...
Däremellan hann jag köpa en flaska bubbel för att fira förmiddagens triumfer. Jag är rädd att den kommer smaka bittert...
8.30 gäller det!
Antingen kan jag aldrig mer följa Vera till skolan. Eller så blir jag Lidingös hetaste filf...
den 10 juni 2009
Det spelar ingen roll
Det spelar ingen roll att hon är typ hälften så gammal som jag, att hon är åt helvete för mycket sminkad, att hon egentligen inte är min typ och det spelar verkligen ingen roll att jag är gift sen många år. Jag blir i alla fall pirrig och glad och flirtar självklart tillbaka med flickan där i grillkiosken.
Det var utklädningsdag i skolan idag
Men min hyperfåfänga dotter ville absolut inte klä ut sig. Det tycker hon är barnsligt. Då kom mamman på att Vera kunde va punkare och fiffa till håret och sminka sig. Då blev det plötsligt mer än okej.
Såhär ser Vera ut när hon klätt upp sig till punkare.
Såhär ser Vera ut när hon klätt upp sig till punkare.den 8 juni 2009
Labinot Harbuzi
Hörde just en intervju på Radiosporten med Labinot Harbuzi, 23 år, fotbollsspelare i Malmö FF och juniorlandslaget. Som fotbollsspelare verkar han asskön och jag tycker egentligen inte att man ska hacka på att unga idrottare utan utbildning kommer med floskler eller språkgrodor i intervjuer.Men jag kan inte undanhålla er den här sköna när han pratade om att han gillar att spela dataspel med sina vänner, att han gillar att busa och att han är en riktigt bra kompis som man kan lita på:
"Jag är som en vägg, man kan prata med mig om allt."
den 7 juni 2009
den 6 juni 2009
den 5 juni 2009
Semi-dilemma
Om Robin vinner nu och spelar final mot Federer på söndag så kommer jag missa den (Heliga Familjen på Kungsudden i Kungsör, välkomna). Jag älskar allt vad Robin gjort och kommer att göra i Paris, men ändå kan jag inte heja på honom till 100%. Jag känner mig lite fittig här, men om han torskar så slipper jag missa en svensk idrottsklassiker.
den 4 juni 2009
den 2 juni 2009
den 1 juni 2009
KulturhusTaket 2 juni
Imorgon tisdag spelar jag på KulturhusTaket tillsammans med Frans Haraldsen. Andra artister är Lars Demian, Sanna Carlstedt, Dan Viktor och Johan Johansson.
Från 19.00. Konserten börjar 20.00 (spelordning spikas tisdag)
Ur pressreleasen:
Välkomna till världspremiär och release av det nya artistkooperativet Branschen.
Sex artister i visgenrens absoluta elitserie har slagit sig samman och bildat eget. "Nu för tiden kan man lika gärna hålla i allting själv", säger gänget och Branschen kommer att vara både skivbolag, sköta bokning och ordna festivaler. Artisterna känner många redan till.
Köp biljetter här!
PS: Jag är i form.
Från 19.00. Konserten börjar 20.00 (spelordning spikas tisdag)
Ur pressreleasen:
Välkomna till världspremiär och release av det nya artistkooperativet Branschen.
Sex artister i visgenrens absoluta elitserie har slagit sig samman och bildat eget. "Nu för tiden kan man lika gärna hålla i allting själv", säger gänget och Branschen kommer att vara både skivbolag, sköta bokning och ordna festivaler. Artisterna känner många redan till.
Köp biljetter här!
PS: Jag är i form.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
