Snokis anropade matdivan i ett angeläget kycklingärende.
Kommentera gärna hennes inlägg och råd gärna henne, Söderberg och mig och våra ödmjuka försök att hjälpa till.
lördag 26 december 2009
fredag 25 december 2009
Vera och jag avslutade julaftonskvällen med att göra en snögubbegumma
Det hade man väl aldrig kunnat tro att en så bedagad prinsessa...
... hade en så schysst häck!
Julesillen
Gjorde tre sorters sill i år. Från vänster: Calvadossill, portvinssill, glasmästarsill. Inga konstigheter, de är bara mångdubbelt godare än köpesill.Min fru älskar min sill, men hennes favorit är dock senapssill och trots att jag försökt flera gånger så får jag inte till det. Hon uppskattar hon den inte lika mycket som den köpta. Så igår på självaste julafton fick jag springa in på Vivo och köpa en burk.
Det var en alltigenom vidrig upplevelse.
Jag handlar hellre iklädd långkalsonger och med en slemmig snorkråka som hänger ner från näsan än jag går genom butiken med skammens rodnande kinder blossande samt en burk Abbas Senapspiss i näven...
Visade bilder på en del av julmaten häromdagen
Folk förfasades över hur äckligt det såg ut. Jag känner mig skyldig er ett klargörande av vad det var för något jag höll på att laga:
1. Kalvsylta. Ni vet hur man gör? Jag sjöd en stor bit bog länge och väl på svag värme med goda kryddor. Sen silade jag och kokade ner buljongen, mixade köttet och blandade ihop. Jag håller med om att det inte såg så roligt ut i början. Dessutom höll den inte ihop som den skulle. Jag hade bestämt mig för att den inte skulle få följa med till julfirandet. Men på julaftonsmorgon vaknade jag med en idé. Jag tog några matskedar rödbetsspad (ja, jag har lagt in rödbetor) och smälte med gelatinblad och blandade i kalvsyltesörjan. En genial idé. Både utseende- och konsistensmässigt. Naturligtvis blev det den godaste kalvsyltan jag någonsin smakat. Och visst är den vacker?!
2. Konjakstryffel. Mitt livs första godis typ. Jag hade så sjukt mycket konjak i att man inte kan ta så mycket som en tugga och sedan köra bil. I Sverige.
3. Peters Paté. Världsklass.
Bonus: En typ av cumberland med finhackad scharlottenlök i vit balsamvinägerreduktion med socker, superrussin och hallon, mixade.
1. Kalvsylta. Ni vet hur man gör? Jag sjöd en stor bit bog länge och väl på svag värme med goda kryddor. Sen silade jag och kokade ner buljongen, mixade köttet och blandade ihop. Jag håller med om att det inte såg så roligt ut i början. Dessutom höll den inte ihop som den skulle. Jag hade bestämt mig för att den inte skulle få följa med till julfirandet. Men på julaftonsmorgon vaknade jag med en idé. Jag tog några matskedar rödbetsspad (ja, jag har lagt in rödbetor) och smälte med gelatinblad och blandade i kalvsyltesörjan. En genial idé. Både utseende- och konsistensmässigt. Naturligtvis blev det den godaste kalvsyltan jag någonsin smakat. Och visst är den vacker?!
2. Konjakstryffel. Mitt livs första godis typ. Jag hade så sjukt mycket konjak i att man inte kan ta så mycket som en tugga och sedan köra bil. I Sverige.
3. Peters Paté. Världsklass.Bonus: En typ av cumberland med finhackad scharlottenlök i vit balsamvinägerreduktion med socker, superrussin och hallon, mixade.
onsdag 23 december 2009
Vera och jag hugger gran
på allmänningen utanför tomten (som ingen av oss tror på) och önskar er alla en...God jul!
PS: planerar ett julmatsinlägg, men säkrar med detta så länge.
Igår tröttnade jag lite på att laga julmat
... så då gjorde jag en boeuf bourgignon enligt alla konstens regler samt lite genialisk touch från matdivan.Folk älskar ju att klaga på min matlagning så hugg in bara: Chili!? I en boeuf bourgignon, är du helt galen eller?! Rosmarin?! Gör du en boeuf cp-bourgignon eller, idiot?!
FYI: Den var sanslöst god och kossan var från sörmland och lycklig och helt frigående innan hon fick ett skott i pannan och hamnade i min.
söndag 20 december 2009
lördag 19 december 2009
fredag 18 december 2009
onsdag 16 december 2009
Kors i huset!
Att blotta sin nedstämdhet och oro samtidigt som man lanserar asiatiskt kukvatten är inget annat än stor bloggkonst i min bok.
Lovebomba den som lovebombas bör: här!
Lovebomba den som lovebombas bör: här!
måndag 14 december 2009
Mellan bloggen jag och bloggen du finns internet vi...
Nej det var verkligen inte jag som hade skrivit julkrönikan, som jag publicerade i mitt förra inlägg. Den var direkt kopierad från ett mail jag fick med Björn Ranelids julkrönika från Talarforums nyhetsbrev. Men vad roligt det blev! Alla skrev så otroligt spirituella kommentarer:
Citerar bara några:
David:
den stora konsten är väl att tala utan bilder så långt det är möjligt. utan att tappa i varken innehåll eller känsla.
ranelidska är fusk och smuts enligt min hårt puriska bedömning.
Godiva:
Just första meningen "Människan hade darrat som en hund inför en jordbävning, om hon vetat hur fri hon är." tyckte jag mest om.
Bra svenska eller inte?
Vad är bra svenska? Att inte skriva i bilder?
Kloka ord eller floskler var väl frågan.
Jag gick ut till försvar lite som provokation för jag är fascinerad över hur provocerande lättspottad denna man är för så många.
Jag har flera böcker, har inte läst en enda, men flera krönikor som den här, som med sin pretention öppnar sig för att folk ska sparka på den.
Själv står han där som en upplyst Messias hal som en gås och låter spott och spe rinna av honom.
Jag har lärt mig tycka om hans märkliga tal, och gillar att det finns humor i den där kroppen också. Han har ju ställt upp och gjort halvparodier på sig själv i flera TV-program där dumma tittare luras att tro att han inte har någon självdistans.
Det har inte med Ranelid att göra egentligen, jag tycker om människor som tar livet på allvar och står för det.
Hellre överambitiös än oambitiös, i min bok.
PS: Var är texten ifrån? Har du snott den utan länk?ÄR det verkligen Ranelid eller har du skrivit den själv Peter?
Ingela:
Ranelid skriver krönikor i Industrifackets tidning och jag läser dem gärna. För det mesta är det ett väsentligt innehåll i dem och jag har inget emot ett lite överlastat språk, åtminstone i alster i den genren. En hel roman vet jag inte om jag skulle uppskatta på samma sätt. Det är som att man kan tycka att en brokig gobeläng är vacker, men passar inte som heltäckningsmatta i köket.
Erik Ahrnbom:
Jag gillar första meningen. Den är rätt vacker.
I övrigt tycker jag att han nästan alltid är lite för pompös och högtravande. Så även i denna text.
Håller inte riktigt med det där om att karln tål kritik, enligt min uppfattning är det precis det han inte gör. Det är inte säkert att man måste göra det heller alla gånger. Å andra sidan. Men den där Linda Skugge-reaktionen blev ju rätt komisk. Dessvärre.
Jag tycker dock att det största problemet med Ranelid är att man faktiskt inte förstår honom. Han talar om mötet i "samtalet", men fungerar själv mest som ett aforismtombola. De mest underliga och höga visan-aktiga svar slungas iväg som svar på frågor av typen "tycker du om kaffe?"
Det blir lite rubbat.
Men det är kul att han finns.
Och hans språk liknar inget annat.
Anders Sparring:
Fy sjutton vilken dynga.
jag tror inte Ranelid riktigt visste vad han skulle skriva när han satte sig ner vid sin pulpet. jag tror att han hade lite ågren över "den där jävla krönikan som ska in nu igen". Men så tänkte han att "va fan, jag gör en Ranelid, det är ju det de vill ha."
Och så skrev han, mejlade iväg och kände sig nöjd och tillfreds. "Jag är Ranelid", tänkte han, "jag befinner mig på den punkt i universum runt vilken allting cirklar. En punkt från vilken jag liksom ett milt aerosol av kiss kan sprida min klokskap och mitt stränga evangelium över världen."
Briljanta läsare har man sannerligen. Ni är helt fantastiska. Vill avsluta med några enkla ord på vägen från bloggen jag:
Tillsammans binder vi ett band tjockare än fotsulorna på den man som måste gå 1 mil efter vatten i öken varje morgon åt sin sjuka dotter. Tillsammans har vi en tro starkare än den kedja som kan hålla tillbaka jordens undergång. Tillsammans kan vi krossa mörkrets furste lika lätt som ett spädbarn spräcker den bubbla av dregel hon själv har skapat med sin lilla mun. Hennes mun förresten, ännu lika oskyldig som färgen på en blomma...
Citerar bara några:
David:
den stora konsten är väl att tala utan bilder så långt det är möjligt. utan att tappa i varken innehåll eller känsla.
ranelidska är fusk och smuts enligt min hårt puriska bedömning.
Godiva:
Just första meningen "Människan hade darrat som en hund inför en jordbävning, om hon vetat hur fri hon är." tyckte jag mest om.
Bra svenska eller inte?
Vad är bra svenska? Att inte skriva i bilder?
Kloka ord eller floskler var väl frågan.
Jag gick ut till försvar lite som provokation för jag är fascinerad över hur provocerande lättspottad denna man är för så många.
Jag har flera böcker, har inte läst en enda, men flera krönikor som den här, som med sin pretention öppnar sig för att folk ska sparka på den.
Själv står han där som en upplyst Messias hal som en gås och låter spott och spe rinna av honom.
Jag har lärt mig tycka om hans märkliga tal, och gillar att det finns humor i den där kroppen också. Han har ju ställt upp och gjort halvparodier på sig själv i flera TV-program där dumma tittare luras att tro att han inte har någon självdistans.
Det har inte med Ranelid att göra egentligen, jag tycker om människor som tar livet på allvar och står för det.
Hellre överambitiös än oambitiös, i min bok.
PS: Var är texten ifrån? Har du snott den utan länk?ÄR det verkligen Ranelid eller har du skrivit den själv Peter?
Ingela:
Ranelid skriver krönikor i Industrifackets tidning och jag läser dem gärna. För det mesta är det ett väsentligt innehåll i dem och jag har inget emot ett lite överlastat språk, åtminstone i alster i den genren. En hel roman vet jag inte om jag skulle uppskatta på samma sätt. Det är som att man kan tycka att en brokig gobeläng är vacker, men passar inte som heltäckningsmatta i köket.
Erik Ahrnbom:
Jag gillar första meningen. Den är rätt vacker.
I övrigt tycker jag att han nästan alltid är lite för pompös och högtravande. Så även i denna text.
Håller inte riktigt med det där om att karln tål kritik, enligt min uppfattning är det precis det han inte gör. Det är inte säkert att man måste göra det heller alla gånger. Å andra sidan. Men den där Linda Skugge-reaktionen blev ju rätt komisk. Dessvärre.
Jag tycker dock att det största problemet med Ranelid är att man faktiskt inte förstår honom. Han talar om mötet i "samtalet", men fungerar själv mest som ett aforismtombola. De mest underliga och höga visan-aktiga svar slungas iväg som svar på frågor av typen "tycker du om kaffe?"
Det blir lite rubbat.
Men det är kul att han finns.
Och hans språk liknar inget annat.
Anders Sparring:
Fy sjutton vilken dynga.
jag tror inte Ranelid riktigt visste vad han skulle skriva när han satte sig ner vid sin pulpet. jag tror att han hade lite ågren över "den där jävla krönikan som ska in nu igen". Men så tänkte han att "va fan, jag gör en Ranelid, det är ju det de vill ha."
Och så skrev han, mejlade iväg och kände sig nöjd och tillfreds. "Jag är Ranelid", tänkte han, "jag befinner mig på den punkt i universum runt vilken allting cirklar. En punkt från vilken jag liksom ett milt aerosol av kiss kan sprida min klokskap och mitt stränga evangelium över världen."
Briljanta läsare har man sannerligen. Ni är helt fantastiska. Vill avsluta med några enkla ord på vägen från bloggen jag:
Tillsammans binder vi ett band tjockare än fotsulorna på den man som måste gå 1 mil efter vatten i öken varje morgon åt sin sjuka dotter. Tillsammans har vi en tro starkare än den kedja som kan hålla tillbaka jordens undergång. Tillsammans kan vi krossa mörkrets furste lika lätt som ett spädbarn spräcker den bubbla av dregel hon själv har skapat med sin lilla mun. Hennes mun förresten, ännu lika oskyldig som färgen på en blomma...
tisdag 8 december 2009
Kloka ord eller floskler?
Ranelids julkrönika
Människan hade darrat som en hund inför en jordbävning, om hon vetat hur fri hon är. Tre inslag i ditt liv har du ingen makt över och de når bortom din vilja. Dessa fästen går samman i en säkring som avgör vem du är från den första stunden och dagen i ditt liv. Du råder nämligen inte över var och när du föds på jorden och du bestämmer inte vem som skall vara din fader och moder.
I skenet av detta ljus över ditt liv har du, emellertid, större frihet än vad du många gånger anar och förstår. Skulle allting för människor, ting och skeenden i världen vara fullkomligt förutbestämda av en högre makt eller en samlande lag som står över alla andra krafter, så skulle ingen enskild varelse kunna klandras för någonting som infaller i dennas liv och tillvaro.
Jag tror efter mer än femtio år av studier, personliga reflektioner och erfarenheter att människan har större frihet än vad hon vanligen föreställer sig. Utmed och i din levnadsbana fattar du ständigt mer eller mindre väsentliga beslut och du gör val som på olika sätt avgör vem och vad du är.
Har det blivit så genom seklerna att julens högtid manar eller rentav tvingar människor att bete sig på ett särskilt sätt som kan sammanfattas i begreppet tradition? Många har kanske glömt bort att denna tidpunkt i almanackan har sin förklaring i Jesu födelse.
Dock är det så att julaftonen är en global händelse som bär inom sig oräkneliga, men också särskilda förtecken i form av en klädd gran, mat, röda dagar i kalendern och samling i familjens hägn med allt vad detta innebär.
Har en mänsklig frihet förvandlats till ett tvång och krav som riktar sig från den ena människan till den andra och i stort från samhället till den enskilda individen? Ensamstående män och kvinnor har i begynnelsen levt i gemenskap. En moder har burit och fött henne eller honom och i de flesta fallen har även en fader och något syskon eller släktingar omgett den nyfödda varelsen.
Frälsningsarmén, Stadsmissionen, de gula änglarna och andra organisationer tar under jultiden emot människor som saknar familjer och anhöriga. Ensamheten är ett mått på tillståndet i vår civilisation. Sanningen om Sverige sover i soprum, källare och under broarna.
Den värsta slummen finner du inom och inte utom människan. Du är alltid fri att dröja vid din nästa. Du är obunden att skänka en slant och ett klädesplagg till dem som behöver hjälpen. Inga naturlagar och ingen genetik i världen bestämmer åt dig vad du skall göra eller inte göra med dina pengar och det som når utanför dina förnödenheter.
Du kan låta konfirmera dig, ingå äktenskap och skilja dig från hustru eller make, skaffa barn, utbilda dig till ett särskilt yrke och börja arbeta. Du söker och finner vänner i ömsesidiga utbyten. En aning tillspetsat kan man möjligen också påstå att du i stor utsträckning råder över huruvida du skall vara frisk eller bli allvarligt sjuk.
Matvanor, tobaksrökning, alkoholmissbruk, motion och fritidssysslor kan leda till ohälsa och försämrad livskvalitet. Det är betydligt farligare för en människa att klättra i höga berg, dyka i hav och utmana risker i forsränning än vad det är att sitta still och lyssna till musik eller att läsa en bok.
Genetiken är dock en mäktig furste i varje människas liv. En mängd ärftliga faktorer som har följt dig från din moder eller fader och bådadera kan gagna eller missgynna dig i olika avseenden.
Alla krig i världen är en följd av mänskliga val. Vart och ett av dem börjar inom människan. Visst är det stort, vackert och uppfordrande i en god mening att du och jag och vi tillsammans råder över vad som skall hända med maten som vi äter, luften som vi andas och vattnet som vi dricker.
Tänk på allt detta när du sätter dig i familjens hägn och skär i julskinkan, lyfter ditt glas och delar ut klapparna i skenet av julgranen i väntan på en anka och dennes vänner från sagans Ankeborg
Björn Ranelid
Människan hade darrat som en hund inför en jordbävning, om hon vetat hur fri hon är. Tre inslag i ditt liv har du ingen makt över och de når bortom din vilja. Dessa fästen går samman i en säkring som avgör vem du är från den första stunden och dagen i ditt liv. Du råder nämligen inte över var och när du föds på jorden och du bestämmer inte vem som skall vara din fader och moder.
I skenet av detta ljus över ditt liv har du, emellertid, större frihet än vad du många gånger anar och förstår. Skulle allting för människor, ting och skeenden i världen vara fullkomligt förutbestämda av en högre makt eller en samlande lag som står över alla andra krafter, så skulle ingen enskild varelse kunna klandras för någonting som infaller i dennas liv och tillvaro.
Jag tror efter mer än femtio år av studier, personliga reflektioner och erfarenheter att människan har större frihet än vad hon vanligen föreställer sig. Utmed och i din levnadsbana fattar du ständigt mer eller mindre väsentliga beslut och du gör val som på olika sätt avgör vem och vad du är.
Har det blivit så genom seklerna att julens högtid manar eller rentav tvingar människor att bete sig på ett särskilt sätt som kan sammanfattas i begreppet tradition? Många har kanske glömt bort att denna tidpunkt i almanackan har sin förklaring i Jesu födelse.
Dock är det så att julaftonen är en global händelse som bär inom sig oräkneliga, men också särskilda förtecken i form av en klädd gran, mat, röda dagar i kalendern och samling i familjens hägn med allt vad detta innebär.
Har en mänsklig frihet förvandlats till ett tvång och krav som riktar sig från den ena människan till den andra och i stort från samhället till den enskilda individen? Ensamstående män och kvinnor har i begynnelsen levt i gemenskap. En moder har burit och fött henne eller honom och i de flesta fallen har även en fader och något syskon eller släktingar omgett den nyfödda varelsen.
Frälsningsarmén, Stadsmissionen, de gula änglarna och andra organisationer tar under jultiden emot människor som saknar familjer och anhöriga. Ensamheten är ett mått på tillståndet i vår civilisation. Sanningen om Sverige sover i soprum, källare och under broarna.
Den värsta slummen finner du inom och inte utom människan. Du är alltid fri att dröja vid din nästa. Du är obunden att skänka en slant och ett klädesplagg till dem som behöver hjälpen. Inga naturlagar och ingen genetik i världen bestämmer åt dig vad du skall göra eller inte göra med dina pengar och det som når utanför dina förnödenheter.
Du kan låta konfirmera dig, ingå äktenskap och skilja dig från hustru eller make, skaffa barn, utbilda dig till ett särskilt yrke och börja arbeta. Du söker och finner vänner i ömsesidiga utbyten. En aning tillspetsat kan man möjligen också påstå att du i stor utsträckning råder över huruvida du skall vara frisk eller bli allvarligt sjuk.
Matvanor, tobaksrökning, alkoholmissbruk, motion och fritidssysslor kan leda till ohälsa och försämrad livskvalitet. Det är betydligt farligare för en människa att klättra i höga berg, dyka i hav och utmana risker i forsränning än vad det är att sitta still och lyssna till musik eller att läsa en bok.
Genetiken är dock en mäktig furste i varje människas liv. En mängd ärftliga faktorer som har följt dig från din moder eller fader och bådadera kan gagna eller missgynna dig i olika avseenden.
Alla krig i världen är en följd av mänskliga val. Vart och ett av dem börjar inom människan. Visst är det stort, vackert och uppfordrande i en god mening att du och jag och vi tillsammans råder över vad som skall hända med maten som vi äter, luften som vi andas och vattnet som vi dricker.
Tänk på allt detta när du sätter dig i familjens hägn och skär i julskinkan, lyfter ditt glas och delar ut klapparna i skenet av julgranen i väntan på en anka och dennes vänner från sagans Ankeborg
Björn Ranelid
måndag 7 december 2009
Hurra för mig som gjorde det!
Hurra för mig som gjorde det!Efter en dryg månads uppehåll pga massa gig, semivinter, förkylning, envis hosta samt att jag är sån som helst skiter fullständigt i att motionera, tog jag mig ikväll ut och sprang 3-kilometarn (=2,8 km) på klart godkända en kvart och 13 sekunder. Väldigt bra med tanke på att tröskeln att komma ut när man inte gjort det på en månad är ungefär två och en halv meter hög och såna trösklar är besvärliga att ta sig över.
Hurra för mig som gjorde det!
söndag 6 december 2009
onsdag 2 december 2009
Det har varit stopp i badkaret en tid
Jag har tjatat och tjatat på Jonna att hon måste ta tag i det här och göra sitt jobb och gräva lite i avloppet, men hon har bara skjutit upp och skjutit upp och kommit med otroligt dåliga bortförklaringar om att hon "känner sig lite otymplig!" och sånt trams.Åååh, jag blir så trött på dessa oföretagsamma gravida fruntimmer, så ikväll gjorde jag det själv. Under stora protester och med högljutt gnäll grävde jag fram ovanstående hårboll, så nu kan familjen för första gången den här hösten duscha och bada utan problem.
Vad skulle den här familjen göra utan mig - Peter - klippan?
Tidig december
Köpt vörtbröd, köpt skinka, köpt senap. Man provocerar smaklökarna samtidigt som man ställer in dom på vad som komma skall...
tisdag 1 december 2009
måndag 30 november 2009
Heliga familjen, sista delen för i år
Jag njuter av att vakna varje morgon utan att behöva högprestera inför publik varken idag, imorgon eller i övermorgon.
Särskilt skönt då när den sista Heliga familjen på några månader var en av de bästa.
Två sköna brudar har skrivit om den på sina bloggar:
Mrs Li
Pillis
TACK alla ni andra som kommit och gillat och extra tack till alla som spridit ordet så att det kom bra med folk. Otroligt, tack igen!
Särskilt skönt då när den sista Heliga familjen på några månader var en av de bästa.
Två sköna brudar har skrivit om den på sina bloggar:
Mrs Li
Pillis
TACK alla ni andra som kommit och gillat och extra tack till alla som spridit ordet så att det kom bra med folk. Otroligt, tack igen!
söndag 29 november 2009
Jag har aldrig sett Torsk på Tallinn
... så jag köpte Aftonbladet idag och la till filmen för 59 kronor.När jag la den på rullbandet sa jag lite skämtsamt skamset till en av favoritkassörskorna på Vivo att jag behövde fylla igen ännu en lucka i min allmänbildning. Varpå hon svarade:
"Det behöver du inte säga till mig, jag har inte sett en film sen 89, film är inte min grej."
Jag blev lite paff, men sa som det var:
"Jag har gjort två kortfilmer i övrigt har du inte missat nåt."
lördag 28 november 2009
Dagens Jonna
Det var längdsprint på tv idag och jag kollade med ett och ett halvt öga, Jonna med ett halvt. Efter semifinalen, inför finalen fick man se att ett av Sveriges stora OS-hopp Emil Jönsson hade ett hårt tejpat lår, men såg ut som han ändå skulle köra finalen (vilket han sen inte gjorde, men det visste man inte då).
Jag ropade rakt ut:
- Men hur kan man köra final med skada i låret när det bara är två månader till OS?
Jonna kontrade i vanlig ordning blixtsnabbt och lakoniskt:
- Fast frågan är väl; hur kan man bli skidåkare när kan låta bli?
Jag ropade rakt ut:
- Men hur kan man köra final med skada i låret när det bara är två månader till OS?
Jonna kontrade i vanlig ordning blixtsnabbt och lakoniskt:
- Fast frågan är väl; hur kan man bli skidåkare när kan låta bli?
fredag 27 november 2009
Brev till 10:e våningen
När Thåströms Skebokvarnsvägen 209 kom hände nåt fantastiskt. Musiken var helt plötsligt nerplockad till mänsklig nivå och texterna personligare och naknare än nånsin som jag upplevde det. Den första låten Brev till 10:e våningen har länge varit mig extra kär. Jag vet inte varför men det finns nåt nostalgiskt, skört och mytiskt magiskt över den här texten.
Jag tänkte faktiskt att jag skulle skicka dig ett brev
Eftersom vi aldrig pratar eftersom vi aldrig ses
Hur går det runt nu, bäste broder
Vad ser du längst där uppifrån tornet
Ser du allt, allt det där som gjorde oss till det vi blev
Du har väl hört att jag flyttar hem igen I vår
Synd att du aldrig kunde komma ner och hälsa på
Men livet går isär och man har så fullt upp
Med sin egen värld
Och jag vet att jag borde ringt dig
Mycket mer än vad jag gjort
Det är kväll här och jag jag har fyllt
Mitt huvud med tingeling
Och man blir sentimental av ingenting
Tungt sjukhus på Rådgsvedsgår'n
Och söndagsfyllorna på Skebohov
Kommer du ihåg och Lena pling plong
Var bara sjutton år
Är det is på fotbollsplan I år
Står trettonvåningshuset kvar
Där det stod när jag drog
Jag minns en massa fester
Där hos Elton på balkongen
Det var där jag rökte braj för första gången
Och hur många timmar har man väntat
Där nere på stationen
På nån eller nåt som aldrig aldrig kommer
Och det känns som om det var hundra år sen
Eller om de va igår
Köpenhamn är bra om man inte vill vara med
Det kan gå dar här utan att jag pratar med en själ
Jag gillar barerna I mitt kvarter
Och månen här är den vackraste som jag vet
Man kan leva ett liv här I hemlighet
Om linje nitton tar mig hela vägen ut
Om den här vintern nånsin nångång
Kommer att ta slut
Så ses vi nån dag där längst upp i tornet
Tills dess ha det gott
Och sköt om dig
Ta det lugnt
Hälsningar från mig
Jag förstod tidigt att den handlade om en gammal barndomsvän som var död. "Vad ser du längst däruppifrån tornet?" Tornet är såklart ännu en briljant metafor av himlen/döden. En barndomsvän som man inte har hunnit säga allting till. Jag har fått så många sköna outgrundliga bilder av den där låten. Tills idag.
I konvolutet till "Be-bop-a-lula hela jävla dan" kommenterar Thåström några av sina låtar. Bla ovanstående med följande sägning:
Det här var en låt jag skrev till en gammal vän, Blutte (ljudtekniker och roddare för både Ebba Grön och Imperiet). Jag gick och var sne på hon om i flera år för jag tyckte att det var lite tråkigt att han "försvann" ur mitt liv när jag flyttade. Till slut började jag skriva sura textrader "kan han inte höra av sig nån jävla gång?" Och sen kom jag på att jag kan ju inte skriva något surt om Blutte, det vore ju fullkomligt befängt...
Sen säger han dessutom att dom kommit närmare varandra igen tack vare låten.
Jaha, den magiska vännen som var död var inte död och metaforen tornet var visst bara att han bodde i ett höghus med 10 våningar. Och var roddare. Och hette Blutte.
Liiite mer information än jag behövde.
Blutte. Hörde ni? Blutte.
Jag tänkte faktiskt att jag skulle skicka dig ett brev
Eftersom vi aldrig pratar eftersom vi aldrig ses
Hur går det runt nu, bäste broder
Vad ser du längst där uppifrån tornet
Ser du allt, allt det där som gjorde oss till det vi blev
Du har väl hört att jag flyttar hem igen I vår
Synd att du aldrig kunde komma ner och hälsa på
Men livet går isär och man har så fullt upp
Med sin egen värld
Och jag vet att jag borde ringt dig
Mycket mer än vad jag gjort
Det är kväll här och jag jag har fyllt
Mitt huvud med tingeling
Och man blir sentimental av ingenting
Tungt sjukhus på Rådgsvedsgår'n
Och söndagsfyllorna på Skebohov
Kommer du ihåg och Lena pling plong
Var bara sjutton år
Är det is på fotbollsplan I år
Står trettonvåningshuset kvar
Där det stod när jag drog
Jag minns en massa fester
Där hos Elton på balkongen
Det var där jag rökte braj för första gången
Och hur många timmar har man väntat
Där nere på stationen
På nån eller nåt som aldrig aldrig kommer
Och det känns som om det var hundra år sen
Eller om de va igår
Köpenhamn är bra om man inte vill vara med
Det kan gå dar här utan att jag pratar med en själ
Jag gillar barerna I mitt kvarter
Och månen här är den vackraste som jag vet
Man kan leva ett liv här I hemlighet
Om linje nitton tar mig hela vägen ut
Om den här vintern nånsin nångång
Kommer att ta slut
Så ses vi nån dag där längst upp i tornet
Tills dess ha det gott
Och sköt om dig
Ta det lugnt
Hälsningar från mig
Jag förstod tidigt att den handlade om en gammal barndomsvän som var död. "Vad ser du längst däruppifrån tornet?" Tornet är såklart ännu en briljant metafor av himlen/döden. En barndomsvän som man inte har hunnit säga allting till. Jag har fått så många sköna outgrundliga bilder av den där låten. Tills idag.
I konvolutet till "Be-bop-a-lula hela jävla dan" kommenterar Thåström några av sina låtar. Bla ovanstående med följande sägning:
Det här var en låt jag skrev till en gammal vän, Blutte (ljudtekniker och roddare för både Ebba Grön och Imperiet). Jag gick och var sne på hon om i flera år för jag tyckte att det var lite tråkigt att han "försvann" ur mitt liv när jag flyttade. Till slut började jag skriva sura textrader "kan han inte höra av sig nån jävla gång?" Och sen kom jag på att jag kan ju inte skriva något surt om Blutte, det vore ju fullkomligt befängt...
Sen säger han dessutom att dom kommit närmare varandra igen tack vare låten.
Jaha, den magiska vännen som var död var inte död och metaforen tornet var visst bara att han bodde i ett höghus med 10 våningar. Och var roddare. Och hette Blutte.
Liiite mer information än jag behövde.
Blutte. Hörde ni? Blutte.
torsdag 26 november 2009
Sådärja!
Lite färgladare, lite fetare och lite lite finare än Dramaten och Stockholms stadsteater...Och efter 100 huskurer och 10 timmars sömn (sömn!) känner sig artisten frisk och kry och tillräckligt stabil i halsen för en tvåtimmars urladdning ikväll på Kägelbanan kl 19.
Producenten är också mer än nöjd, då det på mindre än en vecka bokats ca 100 biljetter. Overkligt coolt att snacket kan gå så fort, men eftersom det går in typ 150 är ni alla andra som inte bokat fortfarande varmt välkomna!
Vi ses!
PS: Imorgon är detta mitt livs största värsta bästa äventyr över och då ska jag blogga som en vanlig människa igen tänkte jag. Tack alla ni som hållit ut.
onsdag 25 november 2009
Sista föreställnigen imorgon
Men min kropp och immunförsvaret hade inte hajat att jag la in en extraföreställning, de var bara inställda på att va frisk över Gokväll, sista föreställningen och trippelgiget i lördags. För det var dealen från början och mycket riktigt höll vi oss friska över allt det här.
Igår morse vaknade såklart upp med en stor klump i halsen. Det kliade och sved och en retlig hosta lurade bakom varje andetag. En skräck inte bara för skönsjungare. Att sjunga med heshet och ont i halsen är typ som att spela på en ostämd gitarr eller med en lånad racket.
Jag gick direkt till läkaren som skickade mig till Lidingös främsta öron, näsa, halsspecialist som tog emot mig på studs och konstaterade direkt: "Oj, oj, oj" när han såg min röda hals.
Dock var det bara virus, så det var inte läge för antibiotika plus att där lär biverkningarna hinna spöka innan de goda krafterna kickar in ändå.
Okej, han gav mig kortisontabletter, men efter att ha konsultat div skådisar säger dom att först om man måste välja mellan att ställa in föreställningen eller ta kortison, tar man kortison. Annars inte.
Så såhär kvällen innan återstår huskurerna:
Te med ingefära, vitlök, citron och honung...
... gurgla i saltvatten...
... och naturligtvis klassikern: ångas i hett vatten med vickstabletter!
Det kommer funka. Det måste funka. Fler förslag?
Igår morse vaknade såklart upp med en stor klump i halsen. Det kliade och sved och en retlig hosta lurade bakom varje andetag. En skräck inte bara för skönsjungare. Att sjunga med heshet och ont i halsen är typ som att spela på en ostämd gitarr eller med en lånad racket.
Jag gick direkt till läkaren som skickade mig till Lidingös främsta öron, näsa, halsspecialist som tog emot mig på studs och konstaterade direkt: "Oj, oj, oj" när han såg min röda hals.
Dock var det bara virus, så det var inte läge för antibiotika plus att där lär biverkningarna hinna spöka innan de goda krafterna kickar in ändå.
Okej, han gav mig kortisontabletter, men efter att ha konsultat div skådisar säger dom att först om man måste välja mellan att ställa in föreställningen eller ta kortison, tar man kortison. Annars inte.
Så såhär kvällen innan återstår huskurerna:
Te med ingefära, vitlök, citron och honung...
... gurgla i saltvatten...
... och naturligtvis klassikern: ångas i hett vatten med vickstabletter!Det kommer funka. Det måste funka. Fler förslag?
Lunka på lunka på vi har långan väg att gå
Bästa sättet för pappadivan (som är visst är lite förkyld inför morgondagens konsert) att komma ner på jorden är att repa piano med Vera.
Nu tvåhändigt med sång!
tisdag 24 november 2009
Tävlingen avgjord!
Vi firar att jag har mitt livs första egna annons i DN idag. En investering som det återstår att se om den är lönsam...Längst ner i vänstra hörnet hamnade den. Jag kan ingenting om sånt där, men nånting säger mig att det kanske inte är den bästa platsen... Den ska in onsdag och torsdag också, tror ni man kan be om en bättre placering då eller är man dömd att ligga och puttra längts bak, längst ner bara för att man inte heter United Stage eller Dramaten?
Eller är jag bara konspiratorisk och bitter i vanlig ordning?
Nog om detta, nu till det roliga, jag anordnade ju en tävling häromdan.
Jag har bestämt att dela ut 6 fribisar istället för utlovade 4!
Vinnarna är:
Pillis
Sus Klurar
Fritt ur hjärtat
Grattis, ni vinner 2 biljetter var!
Platsen är alltså Södra Teaterns Kägelbana tors 26 nov kl 19.00
Föreställningen är Heliga familjen
Maila mig en bekräftelse på att ni tagit del av detta på peter.barlach@telia.com så tar vi detaljerna.
Grattis igen!
PS till alla andra: http://www.sodrateatern.com/sv/Program-och-biljetter/Evenemang/Heliga-familjen/
måndag 23 november 2009
Veckans ord
Jonna fick för en tid sen beskedet av barnmorskan att Erytrocytantikroppsscreening var negativ. Det var ju en himla tur för tänk om Erytrocytantikroppsscreening hade varit positiv, vad hade hänt då undrar man? Eller om Erytrocytantikroppsscreening hade varit helt neutral, törs man ens tänka på vad det innebär.Nej tack och lov för Erytrocytantikroppsscreening: negativ!
lördag 21 november 2009
Trippelgig idag
För första gången i mitt liv har jag tre spelningar på samma dag och det ända man kan va säker på är att jag kommer att va sjukt trött på min egen röst i kväll...
Det första och sista giget är privat/företag vilket innebär att man inte kan bjuda in utomstående. Men det andra är i allra högsta grad offentligt.
Det är underbara Styvmorsviolen som firar 10 år. Här är info om partyt. Välkomna!
Var: Scandic Continental, T-centralen, Stockholm
När: 21 november 2009
Tid: kl.16:00 och framåt
Program:
16:00 Föreningens grundare, Ingrid Nygaard, och föreningens ordförande, Eva Hammarstedt hälsar välkommen
16:30 Presentation av föreningens rådgivare:
Selena Svillar - jurist
Lena Celander-Jörgensen - jurist
Ove Johansson - familjepedagog
(det kommer finnas möjlighet till korta personliga samtal med dessa)
17:30 Mat och mingel (fortsatt möjlighet att prata personligt med våra rådgivare)
18:30 Underhållning av och med Peter Barlach
19:30 Prisutdelning
20:00 Fortsatt mingel, musik och bar (som var och en betalar)
Det första och sista giget är privat/företag vilket innebär att man inte kan bjuda in utomstående. Men det andra är i allra högsta grad offentligt.
Det är underbara Styvmorsviolen som firar 10 år. Här är info om partyt. Välkomna!
Var: Scandic Continental, T-centralen, Stockholm
När: 21 november 2009
Tid: kl.16:00 och framåt
Program:
16:00 Föreningens grundare, Ingrid Nygaard, och föreningens ordförande, Eva Hammarstedt hälsar välkommen
16:30 Presentation av föreningens rådgivare:
Selena Svillar - jurist
Lena Celander-Jörgensen - jurist
Ove Johansson - familjepedagog
(det kommer finnas möjlighet till korta personliga samtal med dessa)
17:30 Mat och mingel (fortsatt möjlighet att prata personligt med våra rådgivare)
18:30 Underhållning av och med Peter Barlach
19:30 Prisutdelning
20:00 Fortsatt mingel, musik och bar (som var och en betalar)
torsdag 19 november 2009
Extraföreställning - fribiljetter utlottas!
Det har ju gått overkligt galet bra med Heliga familjen, jag är så stolt att jag rodde hela projektet i land - både konstnärligt och produktionsmässigt. Första och sista proppfullt och däremellan väldigt bra. Tack alla som varit där!Vad gör man då? Firar och pustar ut och börjar äta normalt igen (jag har gått ner mycket i vikt, mer om det vid nåt annat tillfälle)?
Nej, då bokar man in en jävla fucking Extraföreställning om precis en vecka, tors 26 november kl. 19.00 på Södrans Kägelbana!
Vad är det för gambler i mig som gör så? Lite som Frans sa igår: "Det är som att vinna på Sudden men sen vill man i alla fall avgöra på straffar." Vem vet, det kanske går bra. Sist jag kollade igår vid lunch var det 6 biljetter sålda och lottar jag ut 4 fribiljetter så blir vi i alla fall 10, det blir väl trevligt?
NU TILL TÄVLINGEN!
4 fribiljetter (minst) i potten, du behöver bara motivera varför du vill ha en, så har du chans att vinna!
Lycka till!
onsdag 18 november 2009
tisdag 17 november 2009
Torgny Melins sjunger 800 grader i Dansbandskampen
Fjodor: Glad för Stimpengar.Gurra: Glad för Stimpengar.
Thåström: Inte glad för Stimpengar.
Jag: Glad för skämskudde.
måndag 16 november 2009
Nu får det väl va nog?
Jag vet inte om jag är blödig eller om det är för att jag är gammal kåkfarare, men oj vad jag hejar på henne och på hennes frihet!Släpp Annika fri idag! Och så vill jag se henne i morgonsofforna berätta en och annan anekdot och läsa en bok om hennes liv. Och så gillade jag hennes betraktelse av ett ICA-besök under en permis: "Gud vad alla rörde sig fort!"
Visst är 28 år tillräckligt? Nu har hon ändå slagit Mandela med ett år om jag minns rätt.
Annika for president!
söndag 15 november 2009
Nu har det varit nästan overklig succékänsla två gånger på raken
Kan jag lyckas idag igen kl 15 på Södrans Kägelbana?Sist jag kollade var det 50 bokade, så det finns gott om plats kvar. Kom och kolla vetja!
lördag 14 november 2009
Var på Hair-fest igår
Man kan säga att jag tolkade temat ganska fritt, men framförallt vill jag säga att minkpäls rockar ju så jävla hårt. Skulle gärna köpa en egen. Så sjukt varm och skön. Varför har inte alla minkpäls? Det undrar jag idag.
fredag 13 november 2009
torsdag 12 november 2009
tisdag 10 november 2009
Vad är 0 x 0 nu igen?
Jo, det är exakt hur mycket jag bryr mig om den där jävla svinfluensan och det uttjatade vaccinet, är folk helt sinnessjuka? Den här nyheten toppar expressen.se. Och vi fick med idoljuryn också, i samma artikel! Sorry, men ibland garvar man, ibland blir man trött.Förresten, den viktigaste frågan: Vad hände med Bagge, fick han inte vara med?
måndag 9 november 2009
WWWW
Det är så gott som omöjligt att få recensioner på nypremiärer. (Svenskan är den enda av dom fyra stora som har skrivit.) Men min superpromotor Jessica gjorde det omöjliga och fick dit en tidning som heter What´s on Stockholm. Dom skrev såhär om den obligatoriskt något lågenergiska andraföreställningen:
"Charmigt, med stor värme och humor"
Det är ingen gullig familjelycka Peter Barlach berättar om i sin scenföreställning Heliga familjen, även om man går därifrån lite lyckligare. Många skratt blir det och en och annan tår också. Denna närgångna och underfundiga skildring av en mans liv och utveckling, från sökande och omogen slarver till ansvarstagande, kärleksfull, men ibland frustrerad make, far och styvpappa, levereras med självironi, charm, stor värme och humor. Peter Barlach lyckas med sin rättframhet lyfta fram det svåra i livet men också visa på det vackra, och det är rätt stort.
Såna ord ska man väl va nöjd med va?
(Tyvärr tänker jag bara att hade dom kommit på premiären hade jag fått en 5:a...)
"Charmigt, med stor värme och humor"
Det är ingen gullig familjelycka Peter Barlach berättar om i sin scenföreställning Heliga familjen, även om man går därifrån lite lyckligare. Många skratt blir det och en och annan tår också. Denna närgångna och underfundiga skildring av en mans liv och utveckling, från sökande och omogen slarver till ansvarstagande, kärleksfull, men ibland frustrerad make, far och styvpappa, levereras med självironi, charm, stor värme och humor. Peter Barlach lyckas med sin rättframhet lyfta fram det svåra i livet men också visa på det vackra, och det är rätt stort.
Såna ord ska man väl va nöjd med va?
(Tyvärr tänker jag bara att hade dom kommit på premiären hade jag fått en 5:a...)
söndag 8 november 2009
Premiär igår
Bloggaren Peter Barlach:
Hur gick det igår på premiären?
Producenten Peter Barlach:
Fan vilken succé, det var ju proppfullt! Var det 180 pers eller? Helt galet! Var kom alla ifrån?
Artisten Peter Barlach:
Perfekt att jag gjorde min bästa föreställning nånsin med kanske den största pressen på mig nånsin. Jag fick höra så mycket fint igår om mig att jag nästan började tro på att jag var bra på riktigt.
Bloggaren Peter Barlach:
Vad skönt, då är alla glada då?
Producenten Peter Barlach:
Njaee, idag är det visst bara 40 bokade...
Artisten Peter Barlach:
Njaee, jag är svinrädd för att det ska bli en typisk andra-föreställning liksom... Och så var det vissa grejer som inte funkade... Och andra grejer som funkade igår som inte kanske funkar idag.
Bloggaren Peter Barlach:
Men ni gjorde ju succé igår och folk grät och skrattade och sjöng igår och du var briljant Peter.
Producenten Peter Barlach:
Igår ja.
Artisten Peter Barlach:
Igår ja.
Hur gick det igår på premiären?
Producenten Peter Barlach:
Fan vilken succé, det var ju proppfullt! Var det 180 pers eller? Helt galet! Var kom alla ifrån?
Artisten Peter Barlach:
Perfekt att jag gjorde min bästa föreställning nånsin med kanske den största pressen på mig nånsin. Jag fick höra så mycket fint igår om mig att jag nästan började tro på att jag var bra på riktigt.
Bloggaren Peter Barlach:
Vad skönt, då är alla glada då?
Producenten Peter Barlach:
Njaee, idag är det visst bara 40 bokade...
Artisten Peter Barlach:
Njaee, jag är svinrädd för att det ska bli en typisk andra-föreställning liksom... Och så var det vissa grejer som inte funkade... Och andra grejer som funkade igår som inte kanske funkar idag.
Bloggaren Peter Barlach:
Men ni gjorde ju succé igår och folk grät och skrattade och sjöng igår och du var briljant Peter.
Producenten Peter Barlach:
Igår ja.
Artisten Peter Barlach:
Igår ja.
lördag 7 november 2009
fredag 6 november 2009
torsdag 5 november 2009
Mediadrevet
... gick ju i morse och skulle nån va det minsta intresserad, kan man kolla när jag sjunger en tredjedels låt och säger neger i tv här. (Man får spola fram en bit.)Eller vill nån höra när jag när stirrar rätt ner i golvet utan att titta på den jag pratar med en enda gång kan man klicka här. (Jag svamlar i början, så här får man också gärna spola fram en bit.)
För mig är dagens största att jag snackade fotboll med Mats Olsson i SVTs fikarum och han lyssnade på mina tankar och analyser kring såväl förbundskaptenen som djurgårdsdebaclet (han var dock inte lika säker som jag på att Dif vänder det här).
PS till kära Fritt ur hjärtat; tack jag kände ditt stöd!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
