Läs Frasses...

... MYCKET välskrivna recension här!

Jag och elaka tomten...

... sitter här i nervös väntan på en recension av den briljante bloggaren Frasse Haraldsen, som var och tittade på min föreställning idag.

Han har laddat upp med en spännande serie i väntan på domen. (Om jag inte länkar igen så blev jag sågad.)

I dagens TV-tablå är det särskilt ett program som sticker ut

Det är alltid svartare på andra sidan

Min gode vän Lagerström blev lite charmigt nojig när han insåg att hans förtjusande mamma Birgitta hade hittat hans blogg och läser den.

Då vill jag bara säga att tänk om det faktiskt stämmer det vissa hävdar, att de döda lever kvar som någon typ av väsen i denna värld och kan se allt, höra allt och till och med veta vad vi tänker.

Inte konstigt att jag inte tror på nåt som helst liv efter döden.

Birgitta Barlach, älskad saknad

After dagis Disco

Det kommer bli jag som åker på det här. Jag vet det, jag bara vet det.

Exakt här...

... stod tills för några dagar sen en studsmatta. En fyra meter i diameter stor studsmatta som barnen älskar att hoppa på. Plötsligt är den bara borta. Nån måste ha stulit den. Misstankarna går naturligtvis direkt till Erik Ahrnbom, som tror att jag snodde en magnumvinare av honom när vi var där på middag i fredags.

Motivet är naturligtvis att han är avis på mig och Jonna som bor i hus, medan de bor i en liten sorglig förortslägenhet.

Men då undrar jag bara Erik, var ska ni ha studsmattan?

På tomten? Nähä, ni har ingen tomt.

På balkongen? Nähä, ni har inte ens balkong.

Jaha, ni ska ha den i kolonistugan! Jamen det blir ju perfekt, den klär in hela stugan, som en vinterisolering liksom. Jamendåså!

Kom tillbaks till våren bara, så är det lugnt.

Jag dansade ett blogginlägg

Jag var hemma hos Jonas och Ylva i lördags, i deras nya, fina lägenhet på söder.

Jonas dotter Dea var med i början av kvällen och berättade hur mycket hon älskade min bok "Inte bara tennis". Jag tackade och skröt säkert om att den ska översättas till danska (eller fan, det glömde jag, jaja, det är hårt att va blygsam). När jag frågade Jonas vad han tyckte om den, kom det fram att han inte läst den! Min bästa kompis fick ett ex i januari av sin bästa kompis bokdebut och han läser inte bokjäveln och nu är den dessutom försvunnen i flytten.

Jonas skämdes förstås, la sig platt och sa att han skulle skärpa sig.

Därefter gjorde han sitt bästa för att kompensera. Något senare höjde han till exempel mitt PO Enquist-inlägg till skyarna och sa att det var blogginläggens "Yesterday". Jag skrattade generat och sen lallade vi om att Beatles i och för sig kunde göra hundra "Yesterday" till, men jag har ju bara gjort en. Jag fortsatte skratta, fast nu mera tillgjort.

Kvällen fortlöpte. Det var trevligt, man fick röka inomhus och Ylva gjorde grymt god köttgryta.

Men då och då återkom jag i tanken till: Tänk om jag aldrig kan upprepa min PO Enquist-hit!

(Kvällens två sista timmar ägnade jag och Jonas som vanligt åt att älta hur meningslöst livet är. Ylva var tapper och gjorde vad hon kunde.)

Frans Haraldsen

Jag tycker det är roligt att följa en blogg från början.

En skön kollega Frasse bloggar för tredje gången gillt. Han började förra veckan, håller höjd, och är bjussig - och så är han flitig, så man vet att man alltid får nåt när man kikar in. Ge honom en chans vetja.

Han ser ju inte klok ut, men det kan man skita i.

Tröst i hösten

Det kommer att vara väldigt många förkylda göteborgare om ett par, tre dar.

Jag borde ha fattat att det inte skulle gå

Jag hade ju Claes Eriksson, BPs tränare, i fysik och matte i högstadiet. Och en gång anklagade han mig och Micke Dahlin, som också är djurgårdare, för fusk på ett fysikprov, fast jag bara hade frågat Micke Dahlin var klockan var. Både jag och Micke Dahlin fick 0 poäng på provet och jag som hatar att bli oskyldigt anklagad var helt förtvivlad och gjorde allt för att Claes Eriksson skulle tro mig, men han var obeveklig.

Igår fyllde Micke Dahlin typiskt nog 40 år.

Jag borde ha fattat att det inte skulle gå.

Claes Eriksson (eg hammarbyare)

Gustave och jag...

... firade lilla silvret på Sturehof igår kväll.

Han åt räkor. Jag sniglar.

Dom säger att det är viktigt att träna regelbundet

Därför joggar jag ungefär var tredje vecka.

Idag försökte jag haka på Jonna och Bruno. Det gick i två kilometer. Sen ryckte dom.

När jag kom till Lidingöloppets klassiska upploppsraka höll Jonna och Bruno redan på att stretcha i fjärran.

Efteråt var Bruno helt oberörd.

Om tre veckor gör vi det igen.

Sanndröm?

Drömde inatt att jag var i Göteborg och kollade upplösningen av Allsvenskan på text-tv. Jag drömde liknande drömmar hela natten, men det slutade alltid väl. Det här var det senaste resultatet:

BP-Djurgården 0-8 (i min dröm hade vi bortamatch)
Göteborg-Örebro 2-2 (i min dröm mötte dom inte Trelleborg)

Biljett säljes

Utgångspris: 125 000:-

Var hos Erik Ahrnbom och Sara på middag igår

Här poserar Erik med gå bort-presenten...

Men det är inte det intressantaste med den här bilden. Det intressenta är hur skrämmande lik Erik i oskärpa är Roman Abramovich. Det enda som egentligen talar emot att det är Abramovich, är att han är nykterist och aldrig skulle posera med en magnumflaska rött.

Den här tidningen köpte jag förresten BARA...

... för att jag ville läsa Erik Hörstadius intervju med Per Morberg. (Mycket bra fö.)

Gnällde inte Micke Nyqvist...

... nästan pinsamt mycket för att han inte fick ledigt för att gå på en Oscarsgala för ett par år sen?

Vet ni vad det här är?

Det är en polett till kaffemaskinen på SJs regionaltåg från Linköping till Stockholm. En sk kaffepolett. Det är bara vi i första klass som får såna här kaffepoletter. Stackarna i andra klass måste köpa sitt kaffe själva. Inte vi i första klass. Vi får en kaffepolett.

Fast det Stieg Larsson ångrar allra mest...

... är nog att han inte tog fler pressbilder innan han dog.

Gjorde min första krogspelning på ett år igår...

... det skulle jag inte ha gjort.

Såhär ser man ut...

... fem minuter innan man ska förkunna seklers sorg, förkunna seklers glädje.

Östgötateatern har en slogan

Såna här copys görs inte längre.

Systembolagets...

... just nu dyraste medicin med en pikant smak av rostat bröd, kex, gula äpplen och blodgrapefrukt.

Intresseklubben drar på 4- poängsnivån!

Äh, jag orkar inte leka längre och så är jag framme i Norrköping om några minuter.

6 poäng

Min destination är lovely godivas hometown.

8 poäng

På min väg passerar jag denna vackra stationsbyggnad som pryds med denna lätt komplextyngda skylt.

Jag vet, jag leker På spåret!

Vart är jag på väg? På 10 poäng: Jag lämnar Västerås och åker söderut till en stad med sitt huvud i mitten och sitt hjärta på toppen.

En av mina många fysiska tillkortakommanden...

... är att jag lätt får ett irriterande sår i mungipan när jag låtit bli att raka mig på några dagar. Idag var första gången jag rakade mig sen i fredags och mycket riktigt har jag fått munsår. Nu undrar jag, vad tänker mina medpassagerare om min antiseptiska salva? Tandkräm? Fradga? Nånting annat?

Jag är för gullig med mina blommor!

Okej, det var en magisk och oförglömlig föreställning på Teater Västmanland idag men ändå inget att skriva hem om tycker jag. Vad som däremot är det, är det här med mina jävla blommor. Vad är grejen? Varför tar jag med mig dom på tåget? Nu ligger dom på en väsk-hylla utan vatten och näring. Vad tänker jag? Vad ska jag ha dom till?

Större och porrigare loge har jag aldrig sett!

Västerås gör snygg arlanda-parodi

Å andra sidan har Jonna börjat äta välling till frukost

Jag vet inte.

Packåsna käkar glamourfrukost på McDonalds

Sa jag förresten att jag inte blev August-nominerad?

Peter-priset

Jag tycker att vi har för få litteraturpris i det här landet. Så jag har instiftat ett nytt:

PETER-PRISET

De nominerade för i år är:

INTE BARA TENNIS av Peter Barlach
En gripande, välskriven, varm, sorglig OCH rolig och därför smått genial berättelse om hur en tolvåring överlever helvetet på jorden.

MOLLYS JUL av Lucy Cousins


Vinnaren utses av en hemlig jury något senare.

Glasmästargage

I somras hade vi Erik Ahrnbom och Sara på middag. Erik tog i så han sprack på gå bort-vinet och kom med en magnum Villa Puccini. Underbart! Jag har verkligen sett fram emot att dricka den här.

Det kommer nu tyvärr aldrig att ske.

Igår eftermiddag hade vi en glasmästare tillika dagispappa här. Han skulle laga altanrutan som en tonårsdotter råkat knacka sönder. Ni fattar.

När jag började prata om fakturor tittade han på mig som om jag börjat prata om livet efter döden.

En vanlig flaska kändes lite futtig för ett en och en halvtimmes-jobb ink glasruta.

Den här var perfekt. Han blev jätteglad.

Men Erik, förlåt, och jag menar det. Man ska inte ge bort gå bort-presenter. Har du fler förresten?

Det är det jag alltid har sagt...

... man kan inte tävla i fotboll.

Grattis, verkligen grattis alla August-nominerade!

Jag tror det när jag ser det

Så var den här veckan förstörd

Ännu en jury att stämma skiten ur. Pissidioter. JAG SKITER VÄL I ERAT JÄVLA PRETTOPRIS!!! August-töntar.

Långlunch på kinakrog på söder idag

Om du vill ha "Två rätters meny" får du välja två valfria rätter från menyn utom alternativ "E", som är "4 små rätter".

Trollmor

När jag var liten brukade min mamma klia mig på ryggen och sjunga Trollmor tills jag somnade.

Följdaktligen brukar jag klia Vera på ryggen och sjunga Trollmor tills hon somnar.

Men man vill ju inte gärna sitta längre än nödvändigt, så för att kolla att hon verkligen har somnat in brukar jag ändra lite i texten. När jag tror att hon har somnat, men inte är helt hundra brukar jag sjunga:

"När Trollmor har lagt sina elva små fjärtar..."

Om Vera då rör sig det minsta, så fattar jag att hon inte somnat in helt och sjunger vidare som vanligt. Om hon däremot fortsätter andas lika lugnt och tungt vet jag att jag kan smyga ut.

Detta är rätt smart tycker jag och så roar det både mig, men framförallt en av Veras storasystrar som är åtta och delar rum med Vera på ett varannan vecka-aktigt sätt. Hon kan knappt bärga sig förrän jag sjunger "fjärtar". Då gömmer hon sig under täcket och fnittrar härligt barnsligt lyckligt. Sen kliar jag henne på ryggen.

Undrar vad min mamma hade för knep?

Sopranos

Per Bjurman skrev en fin artikel om Sopranos i Aftonbladet idag. Man förstår hans kärlek till och hans saknad efter serien. Genuint på alla sätt.

Men.

Han är ändå tvungen att avsluta med orden: "Om avsnittet ikväll ska jag inte avslöja mer än att lökringar och Journeys "Don't stop believin" har betydelse ---"

Varför var han tvungen att skriva så? Varför ska jag behöva tänka på lökringar hela sista avsnittet? Varför ska han avslöja nåt överhuvudtaget? Och varför skrev han inte i så fall att "Om mig själv ska jag inte avslöja mer än att jag är så liten att jag är tvungen att lägga mig i en klassisk slutscen, så att ni vet att jag minsann såg den för typ ett år sen ---"

Hacka lök

Jag är väldigt bra på att hacka lök. Dels för att jag är snabb men framförallt för att jag inte får tårar i ögonen när jag hackar. Jag kan hacka hur mycket superstark och färsk lök som helst, hur länge som helst, hur fint som helst, utan att mina ögon tåras det minsta.

När jag har linserna på mig.

När jag har glasögonen ser jag ut såhär efter en halv hackad rödlök.

Dagens vuxenskäll

Jag är ljudkänslig. På topptiolistan över hatljud är Brunos skall på ingenting i timmar, folk som pratar ashögt i mobiltelefoner och folk som visslar. Jag får fysiskt ont och ångest av jobbiga ljud tyvärr. Min ljudkänslighet är en av anledningarna till att jag försöker åka första klass på tåget när det är billigt. Man brukar slippa barnfamiljerna och fyllona liksom. Men idag satt det en gormig jävla västgöte och pratade i mobilen så jag frågade konduktören om jag kunde få byta till en tyst avdelning. Det gick tyvärr inte utan en ny biljett för 1400 spänn. Men däremot, sa han, kunde jag få gå och sätta mig i nästa vagn som han visste var lite lugnare. Sagt och gjort men där satt ett debilt par i 25-årsåldern och pratade med varandra med ett tomt säte emellan varandra så att hela vagnen kunde höra vad de sa. Eftersom jag verkligen ville sova gick jag in i den tysta avdelningen utan att fråga om lov. Där var det magiskt tomt och tyst och jag somnade på några sekunder. Jag vaknade efter en kvart av att konduktören kom och skällde på mig. Jag bad om ursäkt, vi försonades och han lät mig sitta kvar. Jag tackade så mycket, han sade myndigt "Det är okej för DENNA gången." Sen gick han vidare. Och satte sig längst fram i vagnen och började vissla.

Men det pretentiösa sätt de stavar foajé på...

... är fan inte okej!

Jag kommer alltid att älska Göteborgs Stadsteater

(Se vad jag älskar!)

Blogg-diva med dålig hårdag

Över tvåhundra unika besökare sen jag började mäta i tisdags. Jag hade gissat på 20. Nu kör vi, bloggen!

Elvis längtar hem