Nu har gamm-mobilen också pajat, bla därför helt bloggfritt. Tänkte skaffa mig en iPhone. Mitt första nyårslöfte. Att börja blogga som en Gud är mitt andra.
Nu helstekt entrecote.
Gott nytt år vänner!
torsdag 31 december 2009
lördag 26 december 2009
Rädda Snokis nyår
fredag 25 december 2009
Vera och jag avslutade julaftonskvällen med att göra en snögubbegumma
Det hade man väl aldrig kunnat tro att en så bedagad prinsessa...
... hade en så schysst häck!
Julesillen
Gjorde tre sorters sill i år. Från vänster: Calvadossill, portvinssill, glasmästarsill. Inga konstigheter, de är bara mångdubbelt godare än köpesill.Min fru älskar min sill, men hennes favorit är dock senapssill och trots att jag försökt flera gånger så får jag inte till det. Hon uppskattar hon den inte lika mycket som den köpta. Så igår på självaste julafton fick jag springa in på Vivo och köpa en burk.
Det var en alltigenom vidrig upplevelse.
Jag handlar hellre iklädd långkalsonger och med en slemmig snorkråka som hänger ner från näsan än jag går genom butiken med skammens rodnande kinder blossande samt en burk Abbas Senapspiss i näven...
Visade bilder på en del av julmaten häromdagen
Folk förfasades över hur äckligt det såg ut. Jag känner mig skyldig er ett klargörande av vad det var för något jag höll på att laga:
1. Kalvsylta. Ni vet hur man gör? Jag sjöd en stor bit bog länge och väl på svag värme med goda kryddor. Sen silade jag och kokade ner buljongen, mixade köttet och blandade ihop. Jag håller med om att det inte såg så roligt ut i början. Dessutom höll den inte ihop som den skulle. Jag hade bestämt mig för att den inte skulle få följa med till julfirandet. Men på julaftonsmorgon vaknade jag med en idé. Jag tog några matskedar rödbetsspad (ja, jag har lagt in rödbetor) och smälte med gelatinblad och blandade i kalvsyltesörjan. En genial idé. Både utseende- och konsistensmässigt. Naturligtvis blev det den godaste kalvsyltan jag någonsin smakat. Och visst är den vacker?!
2. Konjakstryffel. Mitt livs första godis typ. Jag hade så sjukt mycket konjak i att man inte kan ta så mycket som en tugga och sedan köra bil. I Sverige.
3. Peters Paté. Världsklass.
Bonus: En typ av cumberland med finhackad scharlottenlök i vit balsamvinägerreduktion med socker, superrussin och hallon, mixade.
1. Kalvsylta. Ni vet hur man gör? Jag sjöd en stor bit bog länge och väl på svag värme med goda kryddor. Sen silade jag och kokade ner buljongen, mixade köttet och blandade ihop. Jag håller med om att det inte såg så roligt ut i början. Dessutom höll den inte ihop som den skulle. Jag hade bestämt mig för att den inte skulle få följa med till julfirandet. Men på julaftonsmorgon vaknade jag med en idé. Jag tog några matskedar rödbetsspad (ja, jag har lagt in rödbetor) och smälte med gelatinblad och blandade i kalvsyltesörjan. En genial idé. Både utseende- och konsistensmässigt. Naturligtvis blev det den godaste kalvsyltan jag någonsin smakat. Och visst är den vacker?!
2. Konjakstryffel. Mitt livs första godis typ. Jag hade så sjukt mycket konjak i att man inte kan ta så mycket som en tugga och sedan köra bil. I Sverige.
3. Peters Paté. Världsklass.Bonus: En typ av cumberland med finhackad scharlottenlök i vit balsamvinägerreduktion med socker, superrussin och hallon, mixade.
onsdag 23 december 2009
Vera och jag hugger gran
på allmänningen utanför tomten (som ingen av oss tror på) och önskar er alla en...God jul!
PS: planerar ett julmatsinlägg, men säkrar med detta så länge.
Igår tröttnade jag lite på att laga julmat
... så då gjorde jag en boeuf bourgignon enligt alla konstens regler samt lite genialisk touch från matdivan.Folk älskar ju att klaga på min matlagning så hugg in bara: Chili!? I en boeuf bourgignon, är du helt galen eller?! Rosmarin?! Gör du en boeuf cp-bourgignon eller, idiot?!
FYI: Den var sanslöst god och kossan var från sörmland och lycklig och helt frigående innan hon fick ett skott i pannan och hamnade i min.
söndag 20 december 2009
lördag 19 december 2009
fredag 18 december 2009
onsdag 16 december 2009
Kors i huset!
Att blotta sin nedstämdhet och oro samtidigt som man lanserar asiatiskt kukvatten är inget annat än stor bloggkonst i min bok.
Lovebomba den som lovebombas bör: här!
Lovebomba den som lovebombas bör: här!
måndag 14 december 2009
Mellan bloggen jag och bloggen du finns internet vi...
Nej det var verkligen inte jag som hade skrivit julkrönikan, som jag publicerade i mitt förra inlägg. Den var direkt kopierad från ett mail jag fick med Björn Ranelids julkrönika från Talarforums nyhetsbrev. Men vad roligt det blev! Alla skrev så otroligt spirituella kommentarer:
Citerar bara några:
David:
den stora konsten är väl att tala utan bilder så långt det är möjligt. utan att tappa i varken innehåll eller känsla.
ranelidska är fusk och smuts enligt min hårt puriska bedömning.
Godiva:
Just första meningen "Människan hade darrat som en hund inför en jordbävning, om hon vetat hur fri hon är." tyckte jag mest om.
Bra svenska eller inte?
Vad är bra svenska? Att inte skriva i bilder?
Kloka ord eller floskler var väl frågan.
Jag gick ut till försvar lite som provokation för jag är fascinerad över hur provocerande lättspottad denna man är för så många.
Jag har flera böcker, har inte läst en enda, men flera krönikor som den här, som med sin pretention öppnar sig för att folk ska sparka på den.
Själv står han där som en upplyst Messias hal som en gås och låter spott och spe rinna av honom.
Jag har lärt mig tycka om hans märkliga tal, och gillar att det finns humor i den där kroppen också. Han har ju ställt upp och gjort halvparodier på sig själv i flera TV-program där dumma tittare luras att tro att han inte har någon självdistans.
Det har inte med Ranelid att göra egentligen, jag tycker om människor som tar livet på allvar och står för det.
Hellre överambitiös än oambitiös, i min bok.
PS: Var är texten ifrån? Har du snott den utan länk?ÄR det verkligen Ranelid eller har du skrivit den själv Peter?
Ingela:
Ranelid skriver krönikor i Industrifackets tidning och jag läser dem gärna. För det mesta är det ett väsentligt innehåll i dem och jag har inget emot ett lite överlastat språk, åtminstone i alster i den genren. En hel roman vet jag inte om jag skulle uppskatta på samma sätt. Det är som att man kan tycka att en brokig gobeläng är vacker, men passar inte som heltäckningsmatta i köket.
Erik Ahrnbom:
Jag gillar första meningen. Den är rätt vacker.
I övrigt tycker jag att han nästan alltid är lite för pompös och högtravande. Så även i denna text.
Håller inte riktigt med det där om att karln tål kritik, enligt min uppfattning är det precis det han inte gör. Det är inte säkert att man måste göra det heller alla gånger. Å andra sidan. Men den där Linda Skugge-reaktionen blev ju rätt komisk. Dessvärre.
Jag tycker dock att det största problemet med Ranelid är att man faktiskt inte förstår honom. Han talar om mötet i "samtalet", men fungerar själv mest som ett aforismtombola. De mest underliga och höga visan-aktiga svar slungas iväg som svar på frågor av typen "tycker du om kaffe?"
Det blir lite rubbat.
Men det är kul att han finns.
Och hans språk liknar inget annat.
Anders Sparring:
Fy sjutton vilken dynga.
jag tror inte Ranelid riktigt visste vad han skulle skriva när han satte sig ner vid sin pulpet. jag tror att han hade lite ågren över "den där jävla krönikan som ska in nu igen". Men så tänkte han att "va fan, jag gör en Ranelid, det är ju det de vill ha."
Och så skrev han, mejlade iväg och kände sig nöjd och tillfreds. "Jag är Ranelid", tänkte han, "jag befinner mig på den punkt i universum runt vilken allting cirklar. En punkt från vilken jag liksom ett milt aerosol av kiss kan sprida min klokskap och mitt stränga evangelium över världen."
Briljanta läsare har man sannerligen. Ni är helt fantastiska. Vill avsluta med några enkla ord på vägen från bloggen jag:
Tillsammans binder vi ett band tjockare än fotsulorna på den man som måste gå 1 mil efter vatten i öken varje morgon åt sin sjuka dotter. Tillsammans har vi en tro starkare än den kedja som kan hålla tillbaka jordens undergång. Tillsammans kan vi krossa mörkrets furste lika lätt som ett spädbarn spräcker den bubbla av dregel hon själv har skapat med sin lilla mun. Hennes mun förresten, ännu lika oskyldig som färgen på en blomma...
Citerar bara några:
David:
den stora konsten är väl att tala utan bilder så långt det är möjligt. utan att tappa i varken innehåll eller känsla.
ranelidska är fusk och smuts enligt min hårt puriska bedömning.
Godiva:
Just första meningen "Människan hade darrat som en hund inför en jordbävning, om hon vetat hur fri hon är." tyckte jag mest om.
Bra svenska eller inte?
Vad är bra svenska? Att inte skriva i bilder?
Kloka ord eller floskler var väl frågan.
Jag gick ut till försvar lite som provokation för jag är fascinerad över hur provocerande lättspottad denna man är för så många.
Jag har flera böcker, har inte läst en enda, men flera krönikor som den här, som med sin pretention öppnar sig för att folk ska sparka på den.
Själv står han där som en upplyst Messias hal som en gås och låter spott och spe rinna av honom.
Jag har lärt mig tycka om hans märkliga tal, och gillar att det finns humor i den där kroppen också. Han har ju ställt upp och gjort halvparodier på sig själv i flera TV-program där dumma tittare luras att tro att han inte har någon självdistans.
Det har inte med Ranelid att göra egentligen, jag tycker om människor som tar livet på allvar och står för det.
Hellre överambitiös än oambitiös, i min bok.
PS: Var är texten ifrån? Har du snott den utan länk?ÄR det verkligen Ranelid eller har du skrivit den själv Peter?
Ingela:
Ranelid skriver krönikor i Industrifackets tidning och jag läser dem gärna. För det mesta är det ett väsentligt innehåll i dem och jag har inget emot ett lite överlastat språk, åtminstone i alster i den genren. En hel roman vet jag inte om jag skulle uppskatta på samma sätt. Det är som att man kan tycka att en brokig gobeläng är vacker, men passar inte som heltäckningsmatta i köket.
Erik Ahrnbom:
Jag gillar första meningen. Den är rätt vacker.
I övrigt tycker jag att han nästan alltid är lite för pompös och högtravande. Så även i denna text.
Håller inte riktigt med det där om att karln tål kritik, enligt min uppfattning är det precis det han inte gör. Det är inte säkert att man måste göra det heller alla gånger. Å andra sidan. Men den där Linda Skugge-reaktionen blev ju rätt komisk. Dessvärre.
Jag tycker dock att det största problemet med Ranelid är att man faktiskt inte förstår honom. Han talar om mötet i "samtalet", men fungerar själv mest som ett aforismtombola. De mest underliga och höga visan-aktiga svar slungas iväg som svar på frågor av typen "tycker du om kaffe?"
Det blir lite rubbat.
Men det är kul att han finns.
Och hans språk liknar inget annat.
Anders Sparring:
Fy sjutton vilken dynga.
jag tror inte Ranelid riktigt visste vad han skulle skriva när han satte sig ner vid sin pulpet. jag tror att han hade lite ågren över "den där jävla krönikan som ska in nu igen". Men så tänkte han att "va fan, jag gör en Ranelid, det är ju det de vill ha."
Och så skrev han, mejlade iväg och kände sig nöjd och tillfreds. "Jag är Ranelid", tänkte han, "jag befinner mig på den punkt i universum runt vilken allting cirklar. En punkt från vilken jag liksom ett milt aerosol av kiss kan sprida min klokskap och mitt stränga evangelium över världen."
Briljanta läsare har man sannerligen. Ni är helt fantastiska. Vill avsluta med några enkla ord på vägen från bloggen jag:
Tillsammans binder vi ett band tjockare än fotsulorna på den man som måste gå 1 mil efter vatten i öken varje morgon åt sin sjuka dotter. Tillsammans har vi en tro starkare än den kedja som kan hålla tillbaka jordens undergång. Tillsammans kan vi krossa mörkrets furste lika lätt som ett spädbarn spräcker den bubbla av dregel hon själv har skapat med sin lilla mun. Hennes mun förresten, ännu lika oskyldig som färgen på en blomma...
tisdag 8 december 2009
Kloka ord eller floskler?
Ranelids julkrönika
Människan hade darrat som en hund inför en jordbävning, om hon vetat hur fri hon är. Tre inslag i ditt liv har du ingen makt över och de når bortom din vilja. Dessa fästen går samman i en säkring som avgör vem du är från den första stunden och dagen i ditt liv. Du råder nämligen inte över var och när du föds på jorden och du bestämmer inte vem som skall vara din fader och moder.
I skenet av detta ljus över ditt liv har du, emellertid, större frihet än vad du många gånger anar och förstår. Skulle allting för människor, ting och skeenden i världen vara fullkomligt förutbestämda av en högre makt eller en samlande lag som står över alla andra krafter, så skulle ingen enskild varelse kunna klandras för någonting som infaller i dennas liv och tillvaro.
Jag tror efter mer än femtio år av studier, personliga reflektioner och erfarenheter att människan har större frihet än vad hon vanligen föreställer sig. Utmed och i din levnadsbana fattar du ständigt mer eller mindre väsentliga beslut och du gör val som på olika sätt avgör vem och vad du är.
Har det blivit så genom seklerna att julens högtid manar eller rentav tvingar människor att bete sig på ett särskilt sätt som kan sammanfattas i begreppet tradition? Många har kanske glömt bort att denna tidpunkt i almanackan har sin förklaring i Jesu födelse.
Dock är det så att julaftonen är en global händelse som bär inom sig oräkneliga, men också särskilda förtecken i form av en klädd gran, mat, röda dagar i kalendern och samling i familjens hägn med allt vad detta innebär.
Har en mänsklig frihet förvandlats till ett tvång och krav som riktar sig från den ena människan till den andra och i stort från samhället till den enskilda individen? Ensamstående män och kvinnor har i begynnelsen levt i gemenskap. En moder har burit och fött henne eller honom och i de flesta fallen har även en fader och något syskon eller släktingar omgett den nyfödda varelsen.
Frälsningsarmén, Stadsmissionen, de gula änglarna och andra organisationer tar under jultiden emot människor som saknar familjer och anhöriga. Ensamheten är ett mått på tillståndet i vår civilisation. Sanningen om Sverige sover i soprum, källare och under broarna.
Den värsta slummen finner du inom och inte utom människan. Du är alltid fri att dröja vid din nästa. Du är obunden att skänka en slant och ett klädesplagg till dem som behöver hjälpen. Inga naturlagar och ingen genetik i världen bestämmer åt dig vad du skall göra eller inte göra med dina pengar och det som når utanför dina förnödenheter.
Du kan låta konfirmera dig, ingå äktenskap och skilja dig från hustru eller make, skaffa barn, utbilda dig till ett särskilt yrke och börja arbeta. Du söker och finner vänner i ömsesidiga utbyten. En aning tillspetsat kan man möjligen också påstå att du i stor utsträckning råder över huruvida du skall vara frisk eller bli allvarligt sjuk.
Matvanor, tobaksrökning, alkoholmissbruk, motion och fritidssysslor kan leda till ohälsa och försämrad livskvalitet. Det är betydligt farligare för en människa att klättra i höga berg, dyka i hav och utmana risker i forsränning än vad det är att sitta still och lyssna till musik eller att läsa en bok.
Genetiken är dock en mäktig furste i varje människas liv. En mängd ärftliga faktorer som har följt dig från din moder eller fader och bådadera kan gagna eller missgynna dig i olika avseenden.
Alla krig i världen är en följd av mänskliga val. Vart och ett av dem börjar inom människan. Visst är det stort, vackert och uppfordrande i en god mening att du och jag och vi tillsammans råder över vad som skall hända med maten som vi äter, luften som vi andas och vattnet som vi dricker.
Tänk på allt detta när du sätter dig i familjens hägn och skär i julskinkan, lyfter ditt glas och delar ut klapparna i skenet av julgranen i väntan på en anka och dennes vänner från sagans Ankeborg
Björn Ranelid
Människan hade darrat som en hund inför en jordbävning, om hon vetat hur fri hon är. Tre inslag i ditt liv har du ingen makt över och de når bortom din vilja. Dessa fästen går samman i en säkring som avgör vem du är från den första stunden och dagen i ditt liv. Du råder nämligen inte över var och när du föds på jorden och du bestämmer inte vem som skall vara din fader och moder.
I skenet av detta ljus över ditt liv har du, emellertid, större frihet än vad du många gånger anar och förstår. Skulle allting för människor, ting och skeenden i världen vara fullkomligt förutbestämda av en högre makt eller en samlande lag som står över alla andra krafter, så skulle ingen enskild varelse kunna klandras för någonting som infaller i dennas liv och tillvaro.
Jag tror efter mer än femtio år av studier, personliga reflektioner och erfarenheter att människan har större frihet än vad hon vanligen föreställer sig. Utmed och i din levnadsbana fattar du ständigt mer eller mindre väsentliga beslut och du gör val som på olika sätt avgör vem och vad du är.
Har det blivit så genom seklerna att julens högtid manar eller rentav tvingar människor att bete sig på ett särskilt sätt som kan sammanfattas i begreppet tradition? Många har kanske glömt bort att denna tidpunkt i almanackan har sin förklaring i Jesu födelse.
Dock är det så att julaftonen är en global händelse som bär inom sig oräkneliga, men också särskilda förtecken i form av en klädd gran, mat, röda dagar i kalendern och samling i familjens hägn med allt vad detta innebär.
Har en mänsklig frihet förvandlats till ett tvång och krav som riktar sig från den ena människan till den andra och i stort från samhället till den enskilda individen? Ensamstående män och kvinnor har i begynnelsen levt i gemenskap. En moder har burit och fött henne eller honom och i de flesta fallen har även en fader och något syskon eller släktingar omgett den nyfödda varelsen.
Frälsningsarmén, Stadsmissionen, de gula änglarna och andra organisationer tar under jultiden emot människor som saknar familjer och anhöriga. Ensamheten är ett mått på tillståndet i vår civilisation. Sanningen om Sverige sover i soprum, källare och under broarna.
Den värsta slummen finner du inom och inte utom människan. Du är alltid fri att dröja vid din nästa. Du är obunden att skänka en slant och ett klädesplagg till dem som behöver hjälpen. Inga naturlagar och ingen genetik i världen bestämmer åt dig vad du skall göra eller inte göra med dina pengar och det som når utanför dina förnödenheter.
Du kan låta konfirmera dig, ingå äktenskap och skilja dig från hustru eller make, skaffa barn, utbilda dig till ett särskilt yrke och börja arbeta. Du söker och finner vänner i ömsesidiga utbyten. En aning tillspetsat kan man möjligen också påstå att du i stor utsträckning råder över huruvida du skall vara frisk eller bli allvarligt sjuk.
Matvanor, tobaksrökning, alkoholmissbruk, motion och fritidssysslor kan leda till ohälsa och försämrad livskvalitet. Det är betydligt farligare för en människa att klättra i höga berg, dyka i hav och utmana risker i forsränning än vad det är att sitta still och lyssna till musik eller att läsa en bok.
Genetiken är dock en mäktig furste i varje människas liv. En mängd ärftliga faktorer som har följt dig från din moder eller fader och bådadera kan gagna eller missgynna dig i olika avseenden.
Alla krig i världen är en följd av mänskliga val. Vart och ett av dem börjar inom människan. Visst är det stort, vackert och uppfordrande i en god mening att du och jag och vi tillsammans råder över vad som skall hända med maten som vi äter, luften som vi andas och vattnet som vi dricker.
Tänk på allt detta när du sätter dig i familjens hägn och skär i julskinkan, lyfter ditt glas och delar ut klapparna i skenet av julgranen i väntan på en anka och dennes vänner från sagans Ankeborg
Björn Ranelid
måndag 7 december 2009
Hurra för mig som gjorde det!
Hurra för mig som gjorde det!Efter en dryg månads uppehåll pga massa gig, semivinter, förkylning, envis hosta samt att jag är sån som helst skiter fullständigt i att motionera, tog jag mig ikväll ut och sprang 3-kilometarn (=2,8 km) på klart godkända en kvart och 13 sekunder. Väldigt bra med tanke på att tröskeln att komma ut när man inte gjort det på en månad är ungefär två och en halv meter hög och såna trösklar är besvärliga att ta sig över.
Hurra för mig som gjorde det!
söndag 6 december 2009
onsdag 2 december 2009
Det har varit stopp i badkaret en tid
Jag har tjatat och tjatat på Jonna att hon måste ta tag i det här och göra sitt jobb och gräva lite i avloppet, men hon har bara skjutit upp och skjutit upp och kommit med otroligt dåliga bortförklaringar om att hon "känner sig lite otymplig!" och sånt trams.Åååh, jag blir så trött på dessa oföretagsamma gravida fruntimmer, så ikväll gjorde jag det själv. Under stora protester och med högljutt gnäll grävde jag fram ovanstående hårboll, så nu kan familjen för första gången den här hösten duscha och bada utan problem.
Vad skulle den här familjen göra utan mig - Peter - klippan?
Tidig december
Köpt vörtbröd, köpt skinka, köpt senap. Man provocerar smaklökarna samtidigt som man ställer in dom på vad som komma skall...
tisdag 1 december 2009
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
