torsdag 11 oktober 2007
Glamourtrubaduren ryter till
På teater Västernorrland förra veckan fick jag byta om bakom scenen i nåt teknikbås typ och efter föreställningen fick jag ett handslag som tack. På Norrbottsteatern i tisdags fick jag byta om i en musikstudio och efter showen fick jag en påse godis (se ovan) av arrangören. Snälla rara Västerbottensteatern, ikväll vill jag ha en riktig LOGE att byta om i och jag vill ha BLOMMOR i applådtacket. HUR SVÅRT KAN DET VARA!?
onsdag 10 oktober 2007
måndag 8 oktober 2007
Hur har er förmiddag varit?
SJÄLV HAR JAG SUTTIT I FEM FUCKING TELEFONKÖER TILL ÄCKLIGA TELIA OCH PRATAT MED FYRA IDIOTER SOM INTE KAN FIXA SÅ ATT JAG KAN LÄSA E-POSTEN I NYA MOBILEN, HUR SVÅRT KAN DET VARA!!!
"Din plats i kön är nummer 9" har de sagt i sju minuter nu. Sammanlagt har telefonen varit igång i 103 minuter. Stackars stackars människa som svarar härnäst.
"Din plats i kön är nummer 9" har de sagt i sju minuter nu. Sammanlagt har telefonen varit igång i 103 minuter. Stackars stackars människa som svarar härnäst.
söndag 7 oktober 2007
lördag 6 oktober 2007
Är det mitt fel?
Jag skadegladde mig åt att Niclas Alexandersson skulle missa matchen mot Malmö.
Hans ersättare blev den mesige Stefan Selakovic.
Nu är det paus i matchen.
Malmö-Göteborg, 0-1. Målskytt: Stefan Selakovic
Hans ersättare blev den mesige Stefan Selakovic.
Nu är det paus i matchen.
Malmö-Göteborg, 0-1. Målskytt: Stefan Selakovic
Vera i topsform
Vera satt och lekte med tops igår kväll. Hon gjorde olika figurer och jag skulle gissa vad de föreställde. Just den här var lite extra knepig.
Gissa vad det här är då!
Gissa vad det här är då!
Peter:
Ehhh... En fisk?Vera:
En fisk? Ser en fisk ut såhär?Peter:
Nää... det förstås. Är det en kräfta?Vera:
(hånskrattar)
En kräfta?! Ser en kräfta ut såhär??!
Peter:
Nää... det förstås. Vad är för nånting då? Du får säga.
Vera:
EN RYMDRAKET SER DU VÄL!
Peter:
JAAA, VAD DUM JAG ÄR!
fredag 5 oktober 2007
Jonna är borta ikväll
torsdag 4 oktober 2007
Mantra to self:
onsdag 3 oktober 2007
Intresseklubben tar fram datorn
Jag ska till Sundsvall och lira imorgon tordag klockan 12 på teater Västernorrland och på ett sjukt flummigt sätt kan man lyssna på föreställningen live på nätet. Här typ.
tisdag 2 oktober 2007
Tips
Den störste har slutat blogga.
Erik Ahrnbom har bara börjat.
Kan bli hur roligt som helst!
(Men stoppa honom om han fortsätter dra detta skämt, jag har redan hört det tre-fyra gånger: "Jag hanterar ny teknik som någons iranska farmor." Det håller knappt första gången och jag börjar bojkotta om jag läser det en gång till.)
Erik Ahrnbom har bara börjat.
Kan bli hur roligt som helst!
(Men stoppa honom om han fortsätter dra detta skämt, jag har redan hört det tre-fyra gånger: "Jag hanterar ny teknik som någons iranska farmor." Det håller knappt första gången och jag börjar bojkotta om jag läser det en gång till.)
Ibland blir min ångest över vardagens tvång på riktigt
Komplexranking
1. Min stinkande engelska
2. Min obefintliga bildning (i allmänhet)
3. Min obefintliga bildning (vad beträffar konst, film, litteratur i synnerhet)
2. Min obefintliga bildning (i allmänhet)
3. Min obefintliga bildning (vad beträffar konst, film, litteratur i synnerhet)
måndag 1 oktober 2007
Rent sportsligt
Bajen mötte Göteborg borta ikväll i en viktig match för guldstriden. För en gångs skull var det viktigare att Göteborg förlorade än att Hammarby gjorde det. Som Djurgårdare känns det alltid lika bisarrt och tröstlöst att sitta och heja på de andra s.k. Stockholmslagen.
Mycket riktigt. Bajen började direkt med att fejka skador på egna spelare, sparka in bollen i eget mål och till och med sätta en sjuttonåring i målet. Allt för att sabba för sin storebror Djurgården. Göteborg behövde inte anstränga sig för att vinna med 3-0.
Tack och lov styrde en riktig f.d. Djurgårdare, Klebér Saranpää, upp saker och ting när han klev in och sparkade sönder Göteborgs viktigaste spelare, Niclas Alexandersson, när det var tre minuter kvar av matchen.
En tröst i bedrövelsen.
Mycket riktigt. Bajen började direkt med att fejka skador på egna spelare, sparka in bollen i eget mål och till och med sätta en sjuttonåring i målet. Allt för att sabba för sin storebror Djurgården. Göteborg behövde inte anstränga sig för att vinna med 3-0.
Tack och lov styrde en riktig f.d. Djurgårdare, Klebér Saranpää, upp saker och ting när han klev in och sparkade sönder Göteborgs viktigaste spelare, Niclas Alexandersson, när det var tre minuter kvar av matchen.
Bokmässan, sista delen
Lovelygodiva har bett mig sammanfatta bokmässan.
Det är så kändistätt att man blir kändismätt. Till slut reagerar man inte ens om så Björn Ulvaeus kommer glidande i blickfånget.
Och så kufarna. Det är så kuftätt att man blir kufmätt. Titta på farbrorn nedanför. Visst blir man nyfiken på vad han fotograferar.
Jo detta:
Detta om detta.
Det är så kändistätt att man blir kändismätt. Till slut reagerar man inte ens om så Björn Ulvaeus kommer glidande i blickfånget.
Och så kufarna. Det är så kuftätt att man blir kufmätt. Titta på farbrorn nedanför. Visst blir man nyfiken på vad han fotograferar.
Jag och min lookalike!
Lovely lovelygodiva har hittat min lookalike. Jag har i alla år trott att jag är lik Mats Wilander. Men det är Göran Rudbo från Triple and touch som är min like.
Se på bilden nedan. Titta på mig.
En pålitlig kille utan några som helst baktankar. En helyllekille helt enkelt. Enkel men ändå lycklig. Stabil på alla sätt. Charmig. Peter Barlach.
Se på bilden nedan. Titta på mig.
En pålitlig kille utan några som helst baktankar. En helyllekille helt enkelt. Enkel men ändå lycklig. Stabil på alla sätt. Charmig. Peter Barlach.
Johanna Westman
Under de vilda ungkarlsåren på 90-talet är det särskilt en person som sticker ut, som någon som fick mig att vilja ändra mitt leverne och stadga mig.
Johanna Westman.
Jag minns en lång natt när vi satt och pratade på hennes balkong, efter ett Café Opera-besök. Jag tyckte att hon var vacker som en vacker dag, smart, rolig, lagom vass, generös och allt igenom charmerande. Jag blev djupt förälskad.
Efter denna kväll blev jag bjuden på hennes födelsedagsfest. Jag laddade noga med några campari-juice hemma och gick dit. Minns inte vad jag gav henne, men jag minns tydligt när Daniel Bergman kommer dit och rullar in en symaskin på hjul från 20-talet i present. Jag insåg direkt att jag var mer än brädad.
Därefter bedrack jag mig å det grövsta och det enda jag hade kvar på morgonen när jag låg hemma vid toaletten och kräktes (campari bland annat) var en radda dåliga, dåliga, suddiga minnesbilder av pinsamheter.
Sen dess har jag knappt träffat Johanna, vilket jag har tyckt var skönt, eftersom jag skämdes en del.
Tills igår på bokmässan. Först gick vi och fikade fin-kaffe i vimlet. Säkert en och en halv timme stod vi och varvade otroligt roliga fniss-lall med djupa diskussioner om tonåringars utsatthet etc. Det roligaste lallet var nog det om Glenn Strömberg. Jag ska inte gå in närmare på det, men på nedanstående bild ville hon bli fotograferad med honom när han pratade på scenen, men det kom nån i vägen.
Sen frågade hon om vi inte skulle äta lunch.
"Jo gärna!" sa jag och menade det verkligen.
"Ska vi ringa Ola?", sa hon.
"Javisst", sa jag och menade det verkligen inte.
Jag ringde Ola och jag sa till honom som det var att "Johanna Westman vill att du ska äta lunch med oss, fast jag vill helst att du låter bli." Ola bara skrattade och mötte upp.
Sen okej, vi hade trevligt i VIP-loungen där de helt otippat bjöd på hur mycket fin-vin som helst. Det visade sig att vi var en ganska dynamisk trio och när de stängde där gick vi till baren, där Ola bjöd på öl.
Johanna skulle vara kvar i Göteborg en dag till (stackars jävel), så det var med sorg i hjärtat som vi skildes åt när Ola och jag skulle ta 16.42-tåget.
Ola och jag skickade ett MMS från tåget där vi skrev: "Vi saknar dig redan" Bilden såg ut såhär:
Johanna Westman.
Jag minns en lång natt när vi satt och pratade på hennes balkong, efter ett Café Opera-besök. Jag tyckte att hon var vacker som en vacker dag, smart, rolig, lagom vass, generös och allt igenom charmerande. Jag blev djupt förälskad.
Efter denna kväll blev jag bjuden på hennes födelsedagsfest. Jag laddade noga med några campari-juice hemma och gick dit. Minns inte vad jag gav henne, men jag minns tydligt när Daniel Bergman kommer dit och rullar in en symaskin på hjul från 20-talet i present. Jag insåg direkt att jag var mer än brädad.
Därefter bedrack jag mig å det grövsta och det enda jag hade kvar på morgonen när jag låg hemma vid toaletten och kräktes (campari bland annat) var en radda dåliga, dåliga, suddiga minnesbilder av pinsamheter.
Sen dess har jag knappt träffat Johanna, vilket jag har tyckt var skönt, eftersom jag skämdes en del.
Tills igår på bokmässan. Först gick vi och fikade fin-kaffe i vimlet. Säkert en och en halv timme stod vi och varvade otroligt roliga fniss-lall med djupa diskussioner om tonåringars utsatthet etc. Det roligaste lallet var nog det om Glenn Strömberg. Jag ska inte gå in närmare på det, men på nedanstående bild ville hon bli fotograferad med honom när han pratade på scenen, men det kom nån i vägen.
"Jo gärna!" sa jag och menade det verkligen.
"Ska vi ringa Ola?", sa hon.
"Javisst", sa jag och menade det verkligen inte.
Jag ringde Ola och jag sa till honom som det var att "Johanna Westman vill att du ska äta lunch med oss, fast jag vill helst att du låter bli." Ola bara skrattade och mötte upp.
Sen okej, vi hade trevligt i VIP-loungen där de helt otippat bjöd på hur mycket fin-vin som helst. Det visade sig att vi var en ganska dynamisk trio och när de stängde där gick vi till baren, där Ola bjöd på öl.
Ola och jag skickade ett MMS från tåget där vi skrev: "Vi saknar dig redan" Bilden såg ut såhär:
Stör ej
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)

