måndag 22 oktober 2007

Jag tror det när jag ser det



Så var den här veckan förstörd

Ännu en jury att stämma skiten ur. Pissidioter. JAG SKITER VÄL I ERAT JÄVLA PRETTOPRIS!!! August-töntar.

Långlunch på kinakrog på söder idag

Om du vill ha "Två rätters meny" får du välja två valfria rätter från menyn utom alternativ "E", som är "4 små rätter".

Trollmor

När jag var liten brukade min mamma klia mig på ryggen och sjunga Trollmor tills jag somnade.

Följdaktligen brukar jag klia Vera på ryggen och sjunga Trollmor tills hon somnar.

Men man vill ju inte gärna sitta längre än nödvändigt, så för att kolla att hon verkligen har somnat in brukar jag ändra lite i texten. När jag tror att hon har somnat, men inte är helt hundra brukar jag sjunga:

"När Trollmor har lagt sina elva små fjärtar..."

Om Vera då rör sig det minsta, så fattar jag att hon inte somnat in helt och sjunger vidare som vanligt. Om hon däremot fortsätter andas lika lugnt och tungt vet jag att jag kan smyga ut.

Detta är rätt smart tycker jag och så roar det både mig, men framförallt en av Veras storasystrar som är åtta och delar rum med Vera på ett varannan vecka-aktigt sätt. Hon kan knappt bärga sig förrän jag sjunger "fjärtar". Då gömmer hon sig under täcket och fnittrar härligt barnsligt lyckligt. Sen kliar jag henne på ryggen.

Undrar vad min mamma hade för knep?

Sopranos

Per Bjurman skrev en fin artikel om Sopranos i Aftonbladet idag. Man förstår hans kärlek till och hans saknad efter serien. Genuint på alla sätt.

Men.

Han är ändå tvungen att avsluta med orden: "Om avsnittet ikväll ska jag inte avslöja mer än att lökringar och Journeys "Don't stop believin" har betydelse ---"

Varför var han tvungen att skriva så? Varför ska jag behöva tänka på lökringar hela sista avsnittet? Varför ska han avslöja nåt överhuvudtaget? Och varför skrev han inte i så fall att "Om mig själv ska jag inte avslöja mer än att jag är så liten att jag är tvungen att lägga mig i en klassisk slutscen, så att ni vet att jag minsann såg den för typ ett år sen ---"

söndag 21 oktober 2007

Hacka lök

Jag är väldigt bra på att hacka lök. Dels för att jag är snabb men framförallt för att jag inte får tårar i ögonen när jag hackar. Jag kan hacka hur mycket superstark och färsk lök som helst, hur länge som helst, hur fint som helst, utan att mina ögon tåras det minsta.

När jag har linserna på mig.

När jag har glasögonen ser jag ut såhär efter en halv hackad rödlök.

lördag 20 oktober 2007

Dagens vuxenskäll


Jag är ljudkänslig. På topptiolistan över hatljud är Brunos skall på ingenting i timmar, folk som pratar ashögt i mobiltelefoner och folk som visslar. Jag får fysiskt ont och ångest av jobbiga ljud tyvärr. Min ljudkänslighet är en av anledningarna till att jag försöker åka första klass på tåget när det är billigt. Man brukar slippa barnfamiljerna och fyllona liksom. Men idag satt det en gormig jävla västgöte och pratade i mobilen så jag frågade konduktören om jag kunde få byta till en tyst avdelning. Det gick tyvärr inte utan en ny biljett för 1400 spänn. Men däremot, sa han, kunde jag få gå och sätta mig i nästa vagn som han visste var lite lugnare. Sagt och gjort men där satt ett debilt par i 25-årsåldern och pratade med varandra med ett tomt säte emellan varandra så att hela vagnen kunde höra vad de sa. Eftersom jag verkligen ville sova gick jag in i den tysta avdelningen utan att fråga om lov. Där var det magiskt tomt och tyst och jag somnade på några sekunder. Jag vaknade efter en kvart av att konduktören kom och skällde på mig. Jag bad om ursäkt, vi försonades och han lät mig sitta kvar. Jag tackade så mycket, han sade myndigt "Det är okej för DENNA gången." Sen gick han vidare. Och satte sig längst fram i vagnen och började vissla.

Men det pretentiösa sätt de stavar foajé på...


... är fan inte okej!

Jag kommer alltid att älska Göteborgs Stadsteater


(Se vad jag älskar!)

Blogg-diva med dålig hårdag


Över tvåhundra unika besökare sen jag började mäta i tisdags. Jag hade gissat på 20. Nu kör vi, bloggen!

Elvis längtar hem



fredag 19 oktober 2007

Jag vet, jag vet, jag vet!


Men jag blir i alla fall alltid lika avis.

Det syns inte uppifrån...


... men jag har haft en väldigt bra hårdag idag.

Peter Barlach och en stämpelklocka


Ett stolt ögonblick!

Marcus Birro


Jag har alltid varit kluven till Göteborg i allmänhet och Marcus Birro i synnerhet. Eftersom jag denna vecka har börjat gilla den här stan på riktigt åker Birro med av bara farten. Igår varvade han sjukt rolig stand up med gripande diktläsning på Pustervik. Efteråt köpte jag en signerad bok och tog ett kort. Vi skrattade åt att hans finne i pannan bara syns i min kamera. Inte i verkligheten. För övrigt respekterar jag nog alla som kan prata om djup sorg på ett vettigt sätt.

torsdag 18 oktober 2007

Jag påpekade inte...


... att jag egentligen hade druckit två öl. Så jag gav fjorton kronor i dricks.

Fan!


När Chippen blev skadad igår hade vi verkligen behövt Niclas Alexandersson. Men det var visst nån jävla hammarbyare som sparkade sönder honom för ett par veckor sen. Typiskt.

Det är alltid grönare på andra sidan


Det här är Eric Ericsson. Han är en mycket begåvad skådespelare på Göteborgs Stadsteater. Dessutom trevlig att stå och snicksnacka med i matsalen och i logen (han är mitt livs första logegranne!). Idag pratade vi om våra mammor. Hans dog i en lång plågsam cancer när han var 10 och min dog på en sekund i en bilolycka när jag var 12. Jag frågade vad han skulle välja om han kunde om det hände igen. Han svarade "Bilolycka, lätt", för att slippa den långa utdragna plågan. På samma fråga svarade jag "Cancer, självklart". Man vill ju kunna hinna säga hejdå.

Min publik


Perfekt. Rätt in i målgruppen!

Det är lugnt


Det är en timme och en kvart till dagens föreställning. Jag hinner nyktra till.

onsdag 17 oktober 2007

Systembolaget...


... tar de där gamla torra Har påven en konstig mössa-skämten till en ny nivå.

Liten man...


... med stora Elvis-komplex.

Oväntat



tisdag 16 oktober 2007

Gissa staden



Jag är teknisk...


... men inte superteknisk. Jag kan inte kommentera inläggen från mobilen, så när Oscar och Nyfiken frågar vad jag svarade den smygrasistiske taxichauffören kan jag inte svara på det. Jag får göra det här och då kan jag bara säga att antingen så vevade jag ner rutan och skrek flytta på dig svartskalle eller så sa jag stopp och tack till taxichauffören och när han ville ha betalt sa jag bara att du har kört mig tio meter och du kan ta din taxameter och stoppa upp i ditt vita rassearsle din jävla idiot eller så sa jag ingenting. Gissa en gång.

Föredömligt Göteborg, föredömligt!



måndag 15 oktober 2007

Elvis och Peter är på turné igen



Det tog exakt fyrtio sekunder innan den här taxichauffören sa nåt smygrasistiskt


"Hörrudu Habibi kör nu!"

Det finns nåt gudomligt över värktabletter



Är det för att jag är på väg till Göteborg...


... som jag har fått byhåleinflammation?

Vuxenskäll


Ojojoj vilket vuxenskäll jag fick när jag försökte värma min medhavda thaigryta i SJs mikro. Detta i EGEN burk dessutom. Jag spelade helt blåst och fick till slut värma min mat i en kaffemugg. I deras mikro. Tack SJ för hjälpen, det var värt lite vuxenskäll.

Första klass


Bara på SJ barn, bara på SJ...

Mänskorna-Björnarna

Det pågår en match här i oktober mellan Mänskorna och Björnarna. Så mycket har jag fattat. Jag tycker det verkar spännande, jag är lite osäker på hur man räknar bara. Står det 2-1 till Mänskorna för att de har dödat två Björnar medan Björnarna bara dödat en Mänska. Eller står det 3-2 till Björnarna för att de dessutom har skadat två Mänskor.

Är det nån som vet?

Sen undrar jag också hur långt man kör. Är det bara ett enda långt set eller är det paus nån gång mellan två halvlekar typ? Är det på tid eller måste man vinna med två, vem är domare, såna saker. Jag tycker det verkar förvirrat.

Jag vet bara att jag håller på Björnarna.

söndag 14 oktober 2007

Min sk äckelmagade fru

Okej, jag är ofta tvåa på pucken i hushållsarbetet med tre undantag: handling, matlagning och - avloppsrensning.

Jonna är ganska äckelmagad när det kommer till just avlopp, möglig mat och såna saker. Det spelar ingen roll om det är en slask eller ett kylskåp som ska rensas. Jag åker på det och jag tar det.

Så har det varit fram tills idag.

Jag fattar inte riktigt vad som tog åt henne, men idag låg hon under badkaret och grävde och stånkade i nästan en halvtimme. Hon bad inte ens om hjälp.

Till slut kommer hon inskuttande till mig och ropar (på rösten låter hon stolt och glad som ett barn som just hittat en fågelunge): "Titta, titta vad jag hittade i avloppet under badkaret! Det här bara måste va med på din blogg!"

annefrank.blogspot.com

Jag tog den här bilden på ett bokomslag idag och visade den för Jonna.

Jag:
Tror du den här bilden kan va rolig, och så skriver jag nåt typ: 'Varför bloggade hon inte?'
Jonna:
Nä... Nej det är inte så roligt.
Jag:
Nä... Nej du har rätt... Men om jag skriver: 'Hon borde ha bloggat!'
Jonna:
Då hade hon ju bara dött ännu tidigare.
Jag:
Ja... du har rätt, det blir bara dumt.
Jonna:
Vänta tills du kommer på nåt bra istället.
Jag:
Okej.

Äntligen...

... ställde Jonna upp på en närbild i min blogg.

Jonna skulle sortera vinterkläder idag

Vera och jag hjälpte som vanligt till.

lördag 13 oktober 2007

Att handla idag...

... var som att kyssa Carmela i Sopranos.

Löjrom

Nära. Ömt.

Löjrom

Casual.

torsdag 11 oktober 2007

Och så finns det dom...


... som klagar på dialogen i såna här filmer.

Sådärja


Nu kan trubaduren leka att han är en RIKTIG skådespelare.

"Nej, jag såg ingen skylt..."