Det här behöver man inte bli så avis på

Det här får man bli avis på

Jag hittade kameran under passagerarsätet!

Jag hittade snön i Jokkmokk!

Nu snackar vi!

Nu åker jag en specialsträcka till mitt livs norraste.

Hej så länge...

Ibland när jag har tråkigt...

... så bildgooglar jag Magnus Krepper. Då blir jag alltid på gott humör.

För Magnus agent, har han berättat, funkar det nästan tvärtom...

Glömma grejer

Min största skräck på den här turnén (förutom att jag ska köra ihjäl mig) är lätt att glömma nån viktig grej.

Mardrömmen är att stå kvart över sex i Söråker och inse att gitarren är i Hofors 28 mil därifrån.

Som turnéledare är det ju mitt ansvar och om ni visste hur jag kvadruppelkollar alla spellokaler och hotell som jag lämnar. Vissa grejer har jag koll på, men den privata packningen är lika ADHD-aktig som alltid.

Grejer jag har glömt hittills:

en mus och musmatta på rövarhotellet John i Filipstad (kör med sladdmus nu utan musmatta)
en nätsladd till datorn på Gud vet var-hotellet någonstans i Sverige (köpte ny för 845:-)
en rulle affischer på Christinasalen i Piteå (skitsamma)

Alla de grejerna är okej. Men nu är den första viktiga saken borta:

Min digitalkamera.

Jag har letat igenom alla väskor tvåtusen gånger, men nej, tyvärr.

Så dit jag vill komma är att den vidunderliga norrländska naturen kommer att dokumenteras med mobilkamera och det må väl vara hänt, men vad värre är: inga sinnessjuka filmer på ett tag.

Jag är hemskt ledsen för er skull och tro mig - jag är den första att beklaga sorgen.

Ibland älskar jag restaurangmat!

Mina matvanor är fullkomligt bedrövliga på den här turnén. Det här var till exempel gårdagens hotellfrukost på Statt i Piteå...
Fick ett tips om en paltiseria, men jag min idiot glömde bort det och tog ännu en avskyvärd hamburgare till lunch.
Men plötsligt händer det. Om jag blev glad som ett barn av en jävla micro-pytt i Umeå, fatta då vad jag jublade när restaurangen på Hotell Laponia, Arvidsjaur hade öppet till efter min föreställning (som gick bra, jag gillar norrlänningar och det verkar vara ömsesidigt), och kunde langa fram en Norrlands Guld, en Norrlands Akvavit och en Norrlands Tapas till mig klockan halv tio på kvällen!
Toppat med en renfilé, perfekt tillagad. Och ett civiliserat glas rött. (Tydligen sa jag i teve igår att jag inte gillar restaurangmat - ibland älskar jag restaurangmat!)

Alla fördomar om orten och hotellet kom på skam (tror inte att det bara är jag som tänker militär, prostitution och finska rallydäckstestare...)

Nu undrar jag vad som ska serveras mig efter föreställningen i Vuollerim (fyra mil sydväst om Jokkmokk).

Jag är sugen på coq au vin.

Ännu en jojo-bloggare är tillbaka!

Bloggmissbrukaren Huskorset kunde inte hålla sig, tack och lov. Nu väntar jag bara på att Robin, Johan och Sparring ska börja köra.

I väntan på dessa får man nöja sig med att den här liraren är på det igen...

(Uppdatering: Upptäckte just att en av vår tids störste jojo-bloggare har slutat. Fan, vissa kan helt enkelt inte hantera det.)

Jag framstod som skön och sympatisk i Arvidsjaur ikväll

Men hur var det egentligen i Vasastan?

Just nu: kisspaus vid Vistbäcken 2 mil väster om Älvsbyn

Fyrtio år, åtta månader och sex dagar

Om en vecka, onsdagen den 15 oktober är jag lika gammal som min mamma var när hon dog.

Det svindlar tusentals ostrukturerade existensiella tankar kring det, som jag i alla fall just nu inte har tid att blogga hem om.

Nu undrar jag mest: Om jag överlever nästa onsdag, hur firar man sånt?

Tillbaka i den metallicgröna vardagen

Idag behövde jag inte gå upp fem på morgonen, vara sprutkräksnervös och berätta om mitt innersta viktigaste svåraste för Malou von Sivers och x-antal 10 000 människor. Jag behöver inte heller flyga kors och tvärs och fram och tillbaka och till slut inte veta var jag är och vara så trött och ha en sån där huvudvärk som ingen Treo i världen hjälper mot. Jag behöver inte ens bestämma träff på en gudsförgäten flygplats i kalla nord med en radiokvinna som inte kan passa tiden...

Idag behövde jag bara offra mitt livs mest efterlängtade sovmorgon, och åka till en verkstad några mil utanför Piteå där man konstaterade att bromsskivorna är helt slut och måste bytas, men att de inte har några delar inne, så att jag får vänta 50 mil på norrlandsvägar tills jag kommer till Luleå på fredag innan jag kan byta. Sen ringde jag och skällde lite i frustration på Riksteatern för att de gett mig en trasig bil. (De säger att de är förtvivlade och jobbar på det AIB. Biluthyrningsfirman säger att bilen var nyservad, yeah right.)

Därefter har jag jagat arrangörerna i Arvidsjaur som inte svarar på något telefonnummer och inte har gjort så på flera dagar. Jag har mina kontrollfrågor att ställa: Hur stor är lokalen? Hur är akustiken? Alltså behövs ljudanläggning? (Det påverkar när jag ska vara där. Vissa ställen vill jag inte vara en minut i onödan på... inte för att det nödvändigtvis gäller Arvidsjaur, men... ja ni fattar...) Har ni ordnat med ljus? (Jag står för ljud, dom står för ljus är dealen som inte alla verkar ha förstått...) Hur länge skall jag spela? Vill ni ha paus eller inte? Såna saker som är bra att veta... Och till sist... den känsliga frågan: "Har ni sålt några biljetter då?"

Nu sitter jag och tjuvstannar lite på hotellet eftersom jag drar mig för att än en gång packa ihop mina tusen prylar (dessutom är den lilla lilla ordning som fanns på mina privata grejer helt uppfuckad efter Stockholmstrippen) och åka fjorton mil utan bromsskivor bak till Arvidsjaur.

Det här med bromsskivorna. De säger att det inte är farligt, men de säger också att jag inte ska åka så fort. Nej, tacka fan för det.

Allvarligt, nån bilkunnig läsare? Bromsskivor och belägg? Är det viktiga grejer? I min bok låter det rätt avgörande. Är det farligt om det vibrerar när man bromsar? Stannar bilen om älgen kommer? Jag gillar vissa on the edge-partier av livet, men inte när det kommer till utslitna bromsskivor.

Verkligen inte.

Vera gråter varje kväll hon ser mig på teve

Då längtar hon mer än hon pallar och i måndags efter programmet sa hon till sin mamma att hon ville att jag skulle bli tandläkare.

- Varför då? undrade Jonna.
- För att alla tandläkare är hemma med sina barn nu.

Jag vet inte om det stämmer men jag fattar vad hon menar.

Aj, vad jag fattar vad hon menar.

Upp som en sol...

På mitt sugiga trådlösa nätverk från Statt i Pite funkar det naturligtvis inte, men en fin Mia säger att det funkar att se mig och underbara Malou i Efter tio från imorse på den här länken.

Och så ska Irenka visst laga mat halv åtta i fyran. Har fortfarande ingen aning om hur dom klippt, men det torde finnas några fantastiska scener. (En vacker dag ska jag tala ut här på bloggen, men först ska ni se programmen, sen ska jag göra det, sen jävlar...)

Nu Christinasalen på Nolia Konferens. Dom säger att det är 20 i förköp...

Birgittadagen, sista delen (eller: Vadå död?)

Den här tavlan med vingar av sten föreställande ängeln farmor Birgitta gjorde Vera i somras.

Nu säger jag inget mer om det här idag.

Kram alla sköna!

Jag hoppas för övrigt...

... att ni går in på recept.nu och söker på Peter Barlach.

Ni kommer inte att ångra er, vad ni än har hört från annat håll...

... precis som coole Ove!

Han mötte mig också på Kallax och har räddat hela den här extremt komplicerade och knasiga logistiken att få mig att hinna träffa Malou idag, trots att jag är på Norrlandsturné.

Han hämtade bilen i Umeå i morse och medan jag studsat fram och tillbaka till huvudstan, så har han cruisat upp längs kusten till Luleå.

Som bonus körde han mig till Piteå.

Tack för skjutsen, Ove!

(Ove upplyste mig även om att mina bromsskivor bak är helt slut och måste bytas. Det ska jag göra imorgon bitti. Jag offrar gärna en sovmorgon för livhanken. Tack för det också, Ove!)

Norrbottens Malou von Sivers mötte mig på Kallax...

Liveblogg: Vackra Norrbotten från ovan

(Om vi störtar nu är det mitt fel.)

Tack för alla otroliga kommentarer!

Jag är uppe i det blå.

10.07-10.28

Om det börjar brinna i huvet...

Det här blir en bra dag!

Lite suddig men jag kom upp!

Snabb, trött mobilblogg bara

Tack för alla kommentarer. Det är inte utan att man blir lite nyfiken på programmet. Servetter, kundvagn, städkärring... Jag anar bara... Godnatt!

Lyxloge i Lycksele

Sorry Zäta, här är del 2 i den spännande serien om Livet på Flarkvägen igår eftermiddag

Hej så länge, nu Bratten...

Nu börjar lätt ett av mitt livs tio knasigaste dygn

Om jag säger att i eftermiddag, kväll och natt åka 14 mil tur&retur Umeå-Bratten och där rigga och spela en helaftonsföreställning ensam tillhör det lugnaste momentet, kanske ni fattar.

Mellan 5-5.30 imorgon har jag ordnat så att teve-väckningen ringer, telefonväckningen ringer, receptionen ringer och självklart mobilen x-antal gånger. Dessutom har Umeå Taxi fått både mitt mobilnummer och rumsnummer om jag inte står på plats för att åka till flygplatsen 05.45.

Vart jag vill komma är nog bara till att även om detta dygn, såsom jag känner det på förhand, är ett extremt bloggvänligt dygn, så ber jag om överseende med att jag bara har tid att rapportera sporadiskt.

Vi hörs,
Peter

Någonstans på Flarkvägen, del 1

GPS-kvinnan har precis sagt: "Ankommer målet på vänster sida."

Yeah right.

En vanlig dag i Glamourtrubadurens liv. Från igår eftermiddag runt 17-tiden.

Ni bestämmer om det blir nån del 2. Vill ni se det?

Amatörer!?

Tyvärr kan jag inte se det själv, jag spelar i Brattens Folkets hus utanför Lycksele (metropolerna staplas på varandra), men hoppas det blir skojigt. Jag har inte sett en sekund av materialet men kan bara tänka mig.

Jag litar på att ni kära bloggläsare ger mig recensioner...

(Framgår det att jag tycker det här visst är skoj, men otäckt på riktigt eller tror ni att jag är cool med det?)

Jag blev glad som ett barn...

... när nattpersonalen på Clarion i Umeå fixade fram en pytt åt mig trots att köket var stängt sen länge!

Fem i går jag in i sminket

Finskjorta och mysbyxor kvart i gig i Flarken

Magiskt

Rättelse

Jag är ledsen, jag har farit med osanning.

Jag har trott att jag ska spela i Robertsfors ikväll, men det är i själva verket i Flarken, en och en halv mil norr om Robertsfors, närmare bestämt i Folkets hus, på Flarkvägen 157. När jag påpekade för den sympatiske arrangören vilket högt nummer det var på Flarkvägen, och vad lång gatan måste vara, så skrattade han - som själv var från Robertsfors - och sa att det inte är så konstigt eftersom det bara finns en gata i Flarken...

Dessutom var han osäker på hur det var med lampor i lokalen (jag åker med ljud, men inte med ljus) eftersom detta Folkets hus var hur gammalt som helst, och även om lokalen är liten är det nog bäst om jag kör med ljudanläggning för de hörselskadade.

Man skulle ju kunna bli rädd här, men när jag frågade om biljettförsäljningen sa han att han trodde på minst 70 pers. Människorna i trakterna i och runt Robertsfors och Lövånger är väldigt kulturintresserade och brukar gå på teater när en föreställning har vägarna förbi.

Nu älskar jag den här turnén igen.

PS: Ja, jag ska självklart åka lite tidigare så att jag hinner svänga förbi Gammbyn.

SOS

"Dom vågar inte ens sätta upp UMEÅ 600-skyltar, för att dom är rädda att ingen ska vilja åka dit då..."

I inledningen av det här turnéracets överlägset hårdaste etapp hade jag enorm ruelse och kände mig som en jävla Jungman Janson...

Framme på bästa hotellet hittills!

Min vecka

Idag: Stockholm-Umeå 63,9 mil i min sköna gröna Akka XC70.

Sent ikväll tar jag in på Clarion Hotel Uman.

Imorgon: ledig i Umeå hela dan, sedan på eftermiddagen 6,0 mil norrut till Robertsfors. Rigga, spela, rigga ner. Efter showen 6,0 mil tillbaka till hotellet i Umeå.

Måndag: 12,7 mil till Lycksele för föreställning på kvällen. Rigga, spela, rigga ner. Därefter 12,7 mil tillbaka till Umeå.

Tisdag: Upp klockan typ fem på morgonen. Möta någon på hotellet som kör min bil till Luleå. Taxi till flygplatsen, flyg till Stockholm, taxi till Malou tur och retur, flyg till Luleå. Möter man som kört min bil till Luleå på Kallax flygplats. Kör 5,5 mil direkt till Piteå där jag riggar spelar riggar ner. Sover i Piteå City.

Onsdag: Åker 14,4 mil till Arvidsjaur. Rigga, spela, rigga ner. Sover på Laponia Hotel i Arvidsjaur.

Torsdag: Kör 19,6 mil till Voullerim. Riggar, spelar, riggar ner. Efter föreställningen kör jag ynka 4,2 mil till Jokkmokk. (Funderar i bloggande stund på att istället åka 15,4 mil till Luleå efter föreställningen.)

Fredag: Jokkmokk-Luleå, 16,9 mil.

Lördag: Luleå-Örnsköldsvik 37,4 mil. Sover på Statt i Ö-vik.

Söndag: Föreställning i Örnsköldsvik kl. 19.00 Sover på Statt i Ö-vik.

Måndag: Örnsköldsvik-Stockholm = 53,1 mil.

Måndag den 13 okt, någonstans runt 19-tiden, efter summa 252,4 mil (flyg+taxi+felkörningar+snedseglingar ej inkluderat) på en dryg vecka: HEMMA IGEN!

Hur ser er vecka ut?

Panelhönans dag i Östermalmshallen

Paneldiskussionen igår gick som en dans. Alla körde sitt race, inga följdfrågor, ingen lyssnade på nån och nivån var extremt ytlig.

Skämt åsido, jag klarade mig nog hyfsat förutom när jag svamlade fast mig i något obegripligt resonemang om porr på hotell.

Extra lyckat att just det partiet var det enda Jonna och barnen lyssnade på på radion...

Hur som helst blev bilden på panelhönorna som väntar på att bli uppbjudna till dans väldigt fin tycker jag.

Från vänster: Svante Weyler, Ulf Elfving, David Lagercrantz, Peter Barlach.

Vera fick låna min digitalkamera igår

Hon satte sig direkt som värsta paparazzi-fotografen och smygplåtade när de några år äldre grannpojkarna spelade basket.

(Själv är jag som vanligt papparazzi...)

Aktuella intervjuer

Igår blev jag och Jonna intervjuade för tidningen Tara av den genomcharmiga Christina Olsson.

Reportaget skulle handla om Livet i en styvfamilj och det var som vanligt; jag satt och svamlade och Jonna var briljant. Smart, insiktsfull, klargörande och med en uppsjö oneliners, som bjuder på rubriksättarfest.

Idag klockan 17.00 ska jag vara med i Radio Stockholm hos legendariske Ulf Elfving i en panel där jag kommer att briljera med min okunskap gällande ämnen som till exempel bankkrisen, kameraövervakning i skolorna eller varför inte kanelbullens dag.

På tisdag klockan 10 ska jag vara med i direktsändning hos sköna Malou i hennes program Efter 10. Direktsänd teve i 20 minuter - herregud så pirrigt! - tur då att ämnet är det enda jag kan allt om, det enda ämne i världen jag verkligen behärskar, det enda ämne jag kan ställa upp med i 10 000-kronorsfrågan alla dar i veckan:

Moderskärlek.

"For en gangs skyld funker backhanden min."

Jag älskar att få såna här paket med avsändare Bonnier Group Agency. Nu är det tredje gången, och de dyker alltid upp när man minst anar det!
Den här gången innehåll paketet den norska utgåvan av min ungdomsroman som de har valt att kalla Ikke bare tennis. Okej, det är inte samma magiska känsla som när jag höll den koreanska översättningen i min hand, men det är med en otrolig svindlande skön glädje jag börjar bläddra i en bok med mina ord på främmande språk.
Eller rättare sagt: Paketet innehöll 8 exemplar av den norska utgåvan av min ungdomsroman som de har valt att kalla Ikke bare tennis. Och vad ska jag med 8 ex till? Nä precis. Låt oss köra en...

... TÄVLING!

Motivera så bra du kan - på norska - varför du vill ha boken, så utser jag en vinnare. Är det bara en deltagare, så blir det lätt. Annars så väljer jag ut nån eller kanske delar priset. Jag har ju ändå 8 stycken exemplar...

Högtidliga hälsningar,

Eder internationella författare

I väntan på att jag har tid att skriva nåt eget idag:

Läs det här insiktsfulla, träffande och briljanta inlägget!

Läsarbild!

Fick en skön bild mailad till mig från Anna från Töreboda, som sett mig i Köping i somras och som kom till Karlsborg (där hon tog bilden) häromveckan för att se föreställningen. Nu skriver hon i mailet att hon dessutom nog ska se Heliga familjen i Falköping den 4:e november.

Jag knäböjer för Anna.

Fick ett meddelande idag:

Hej Peter!

Kommer du att ha kvar din blogg nån månad framåt? I så fall: skulle du vara intresserad av att blogga lite om en bok som jag och en x-kollega ger ut snart. Det är samlade texter/artiklar från xxx tidning där vi båda tills nyligen jobbat, som handlar om xxx?

Vi vill ju gärna att du skriver att den är bra då...;-)

Hur många läsare har din blogg?

undrar
xxx

------------------------------------------------------------------------------

Jag är mållös. Vad svarar man på sånt här?

1993 hade jag bara gäspat

Nu tycker jag på ett gulligt sätt att det är lite coolt att va med i DN:s tevebilaga.

Thåström skulle aldrig valt kiwi

Ja jävlar!

(Sen orkade jag inte läsa mer...)