Jag vill inte ligga ner.
lördag 15 september 2007
Flygrädd
Jag har trånga bihålor och när jag är förkyld och flyger så är risken stor att jag får svåra smärtor som inte släpper på flera dar. Jag har dessutom i samband med detta flera gånger utvecklat öroninflammationer och förstört x-antal semestrar. Ett par gånger har jag spräckt trumhinnan när jag flugit och det är en sån svår smärta att den inte går att beskriva.
Nu är jag snorig som fan och flyget till Barcelona går om några timmar.
Klart jag är flygrädd.
PS. Om jag inte får ordning på mobilen och bloggen blir detta mitt sista inlägg innan tisdag. DS
Nu är jag snorig som fan och flyget till Barcelona går om några timmar.
Klart jag är flygrädd.
PS. Om jag inte får ordning på mobilen och bloggen blir detta mitt sista inlägg innan tisdag. DS
fredag 14 september 2007
Fast hon räknar för jävla illa
Vera lovade att hon bara skulle ta 10 godisar till fredagsgodiset. Hon lovade.
Det kanske inte bara är mina taskiga gener som gjort att hon fått taskiga tänder...
Hur många tog hon förresten? Försten med rätt svar får en godispåse nästa gång vi ses.
Det kanske inte bara är mina taskiga gener som gjort att hon fått taskiga tänder...Hur många tog hon förresten? Försten med rätt svar får en godispåse nästa gång vi ses.
Vera hos tandläkaren, bildkollage
Vera är laddad och värmer upp i väntrummet med två polare.
Vera skaffar sig självförtroende genom att diva sig med ett pussel för tvååringar.
När Louise sätter in bedövningssprutan ligger Vera och andas djupt och slappnar av precis som hon är ombedd att göra. Det tar uppemot trettio sekunder innan Louise drar ut sprutan. Vera är tyst och blundar hela tiden, förutom när det är fem sekunder kvar. Då säger Vera försiktigt "aou". När hon får skölja munnen och dricka vatten syns en liten liten tår i hennes ena öga och en lika liten i mitt.
Sen borrar gulliga Louise i tanden. Vera sköter sig fortfarande exemplariskt.
Till sist lagas tanden. Vera är cool.
Efteråt är Vera ledsen för att det sticker och gör ont i kinden.Och jag tror inte att nån nånsin kan älska nån mer än jag älskar henne just då.
Wallenberg forever
Jonas (som har den roliga bloggen Lagerström) ringde och berättade just att han varit hos tandläkaren i tre timmar! Hur det var kan han ju berätta själv, men det som gjorde att jag gick igång var att han hittat en tandläkare som inte moraliserar.
Inte ett ord om tandtråd, inte ett ord om slarv med borstning, inte ett ord om osunt leverne överhuvudtaget.
Hon var svindyr, hon heter Wallenberg - och hon moraliserar INTE!
Jag ringer efter helgen.
Inte ett ord om tandtråd, inte ett ord om slarv med borstning, inte ett ord om osunt leverne överhuvudtaget.
Hon var svindyr, hon heter Wallenberg - och hon moraliserar INTE!
Jag ringer efter helgen.
torsdag 13 september 2007
Ska bara se vad som händer
Den där bilen jag skrev om, som vi fick inbrott i på ropstensparkeringen i våras, den var olåst. Men det var ju ingenting som vi berättade för försäkringsbolaget.När frysen pajade...
... blev Vera förstås bara knäckt över att all glass var förstörd.
Å andra sidan, när vi hade fått inbrott i bilen och dom hade snott stereon, massa cd-skivor och brutit sönder rattlåset, så blev Vera överlycklig eftersom tjuvarna tack och lov inte hade tagit hennes programhäfte till teaterföreställningen av Djungelboken.
Å andra sidan, när vi hade fått inbrott i bilen och dom hade snott stereon, massa cd-skivor och brutit sönder rattlåset, så blev Vera överlycklig eftersom tjuvarna tack och lov inte hade tagit hennes programhäfte till teaterföreställningen av Djungelboken.
Helt otroligt!
Dom ringde just från Allt om mat, och sa att dom älskade mina bilder i förra inlägget och undrade när jag kunde börja hos dom som plåtis!
Likfrysen
För nåt år sen köpte jag och Jonna en liggfrys (vi kallar den såklart likfrysen, det låter mycket klatschigare). Tanken var att vi skulle kunna köpa kött och fisk i större bättre billigare mängder och snart ha tjänat in likfrysen och oftare kunna äta kvalitetsmat. Sagt och gjort, vi samlade på oss en jävla massa mat, vi köpte halva kalvar och hela lamm och så fort jag såg en prisvärd rackare så köpte jag upp mig på ett gäng.
Problemet var bara att vi nästan aldrig åt det vi köpte. Vi bara fyllde frysen mer och mer...
Häromdagen upptäckte Jonna när hon skulle hämta glass att frysen var avstängd. En propp hade gått och frysen hade varit ur funktion i x antal dagar. Rädda det som räddas kunde!
Några grejer var fortfarande frysta och kunde ligga kvar. Men det mesta var bara att börja laga, eftersom dom säger att man bara kan frysa mat en gång. Sen i måndags har jag gravat lax, ugnsbakat lammbog och kalvfranciska, marinerat lövbiff och revbensspjäll, portergravat oxfilé etc.
Vi har frossat i mat och börjar så smått få kontroll över situationen.
Men det är fortfarande en hård kamp mot överflödet. Idag till lunch, tillexempel, tvingades jag offra mig genom att äta löjromstoast till förrätt...
... och Biff Rydberg med hängmörad oxfilé till varmrätt...
Ett hårt jobb som bara ska göras. Det gröna är Oregano. Funkade.
Problemet var bara att vi nästan aldrig åt det vi köpte. Vi bara fyllde frysen mer och mer...
Häromdagen upptäckte Jonna när hon skulle hämta glass att frysen var avstängd. En propp hade gått och frysen hade varit ur funktion i x antal dagar. Rädda det som räddas kunde!
Några grejer var fortfarande frysta och kunde ligga kvar. Men det mesta var bara att börja laga, eftersom dom säger att man bara kan frysa mat en gång. Sen i måndags har jag gravat lax, ugnsbakat lammbog och kalvfranciska, marinerat lövbiff och revbensspjäll, portergravat oxfilé etc.
Vi har frossat i mat och börjar så smått få kontroll över situationen.
Men det är fortfarande en hård kamp mot överflödet. Idag till lunch, tillexempel, tvingades jag offra mig genom att äta löjromstoast till förrätt...
... och Biff Rydberg med hängmörad oxfilé till varmrätt...
Ett hårt jobb som bara ska göras. Det gröna är Oregano. Funkade.Tandläkaren igen
Ska till tandläkaren med Vera idag igen (för att va snäll kan man säga att hon är "stammis"...) och påminns återigen om min feghet att inte våga ringa och boka tid åt mig själv.
Kom på en sak till som är ÄNNU värre än tandläkarens fråga om jag använder tandtråd. Det är om tandläkaren tycker att mina tänder är så risiga att det föranleder henne att visa på en plastmodell hur man borstar tänderna.
Det har hänt mig flera gånger i vuxen ålder. Fan, jag fyller 40 i februari, det får inte hända igen.
Ergo: Jag skiter i att ringa och boka tid.
Kom på en sak till som är ÄNNU värre än tandläkarens fråga om jag använder tandtråd. Det är om tandläkaren tycker att mina tänder är så risiga att det föranleder henne att visa på en plastmodell hur man borstar tänderna.
Det har hänt mig flera gånger i vuxen ålder. Fan, jag fyller 40 i februari, det får inte hända igen.Ergo: Jag skiter i att ringa och boka tid.
onsdag 12 september 2007
Angående WTC
När jag var i NY i våras gick jag såklart på ett WTC-museum vid ground zero. Det var rafflande och värdigt på alla sätt.
Vid en "station" på museet fick vem som helst skriva en hälsning till de drabbade. En av de handskrivna lapparna berörde mig på riktigt. Några ord som en flicka skrivit till sin pappa, en brandsoldat som omkom i katastrofen:
Vid en "station" på museet fick vem som helst skriva en hälsning till de drabbade. En av de handskrivna lapparna berörde mig på riktigt. Några ord som en flicka skrivit till sin pappa, en brandsoldat som omkom i katastrofen:
Åh tack snälla älskade Vera!
Ett vitt och brunt och för litet plastarmband, som jag alltid har önskat mig!
tisdag 11 september 2007
Nörd eller nörd?
Förrförra veckan älskade jag mig själv och mitt jobb för att jag kunde stanna hemma och kolla på friidrott om dagarna.
Denna vecka föraktar jag mig själv och mitt jobb för att jag kan stanna hemma och kolla på damfotboll.
Denna vecka föraktar jag mig själv och mitt jobb för att jag kan stanna hemma och kolla på damfotboll.
måndag 10 september 2007
Hälso!
Jag var risig i morse. Kände hur jag var på väg att bli dunderförkyld. Snoret rann, huvudvärken dunkade och jag var så hängig.
Gick och strosade i Täby Centrum medan Jonna skulle fixa pass (hon KANSKE hinner slipper resa rosa till Barcelona...). Jag gick förbi en hälsokost. Jag har lovat mig själv att aldrig mera köpa hälsokost. Det är bara svindyrt, onödigt och självklart funkar det inte egentligen, det bygger bara på pretentiöst förpackade psykosomatiskt genomskinliga pissprodukter.
Men nu var jag lite desperat. Den här veckan är det... helt enkelt inte läge att bli sjuk.
Jag köper 50 ml för 95 kronor och sätter mig på ett fik och börjar (över-)dosera.
Sen dess har jag gjort det hela dan. Nu är klockan tio över elva på kvällen. Snoret har slutat rinna, huvudvärken är borta och jag känner mig frisk och kry. Och lite sur för att det funkade.
Gick och strosade i Täby Centrum medan Jonna skulle fixa pass (hon KANSKE hinner slipper resa rosa till Barcelona...). Jag gick förbi en hälsokost. Jag har lovat mig själv att aldrig mera köpa hälsokost. Det är bara svindyrt, onödigt och självklart funkar det inte egentligen, det bygger bara på pretentiöst förpackade psykosomatiskt genomskinliga pissprodukter.
Men nu var jag lite desperat. Den här veckan är det... helt enkelt inte läge att bli sjuk.
Jag köper 50 ml för 95 kronor och sätter mig på ett fik och börjar (över-)dosera.
Sen dess har jag gjort det hela dan. Nu är klockan tio över elva på kvällen. Snoret har slutat rinna, huvudvärken är borta och jag känner mig frisk och kry. Och lite sur för att det funkade.
Bengt Ohlsson...
... sa en grej i svenskan i onsdags, apropå att han kommer ut med en ny roman. Då och då sen i onsdags har detta citat poppat upp i mig och gjort mig studsigt glad för att det är så inihelvete briljant. En fourliner när den är som bäst.
"Att läsa recensioner, det är precis som när det kommer ett bullrigt fyllo och sätter sig bredvid en på tunnelbanan, och antingen är han förbannad på en eller så är man hans bästa polare."
(Två dagar senare kom fyra stora bullriga fyllon fram och satte sig bredvid Bengt. En var hans bästa polare, en var så förbannad att han tog fram kniven och två var så fulla att de bara satt och svamlade.)
"Att läsa recensioner, det är precis som när det kommer ett bullrigt fyllo och sätter sig bredvid en på tunnelbanan, och antingen är han förbannad på en eller så är man hans bästa polare."
(Två dagar senare kom fyra stora bullriga fyllon fram och satte sig bredvid Bengt. En var hans bästa polare, en var så förbannad att han tog fram kniven och två var så fulla att de bara satt och svamlade.)
söndag 9 september 2007
Jag kokade för lite pasta
I slutet av middagen var Vera den enda som hade pasta kvar. En storasyster gjorde allt för att få lite av Veras pasta. Vera vägrade. Till slut försökte storasystern köpa lite pasta av Vera med en godisklubba (direktleverans efter middagen).
Förhandlingen var mycket spännande att följa som ansvarsfull förälder.
Vera var stenhård och lyckades behålla all pasta.
Förhandlingen var mycket spännande att följa som ansvarsfull förälder.
Vera var stenhård och lyckades behålla all pasta.
Svennebarometern visar orkan
Var på Vinterträdgården på Grand igår innan matchen. Bjuden på ett trevligt kalas med buffé och frågesport. Dessutom lyckades jag byta några ord med den levande fotbollslegenden Patrik Andersson utan att göra bort mig nämnvärt.
Efter buffén var det tyvärr underhållning. Markoolio tågar in och bränner av sina hitar. Jag gillar inte Markoolio. Jag tycker att det är lite väl lättköpt och blajigt.
Det värsta är att ingen ser igenom Markoolio. Snart står varenda svenne och vrålar: "In med bollen i mål!" utan att skämmas.
Odef. svenne, som tiggde öl-biljetter hela kvällen.
Efter buffén var det tyvärr underhållning. Markoolio tågar in och bränner av sina hitar. Jag gillar inte Markoolio. Jag tycker att det är lite väl lättköpt och blajigt.
Det värsta är att ingen ser igenom Markoolio. Snart står varenda svenne och vrålar: "In med bollen i mål!" utan att skämmas.
Odef. svenne, som tiggde öl-biljetter hela kvällen.lördag 8 september 2007
Jag vet mycket lite om fotboll
Men däremot vet jag en del om hur det brukar gå när ett svenskt favorittippat landslag bara ska knyta ihop säcken på hemmaplan.
Dessutom möter vi ikväll sårade, sargade danskar som slåss för heder och existens.
Tips: 1-2
Dessutom möter vi ikväll sårade, sargade danskar som slåss för heder och existens.
Tips: 1-2
Ordningsamma människor
Förra helgen hade vi en fixardag i trädgården. Jag gick till förrådet och hämtade gräsklipparen som vi delar med grannen. När Jonna gick och klippte gräset samtidigt som hon nynnade på lätt obegripliga sånger kände jag ett äkta hugg av kärlek. Solen sken och det var fint.
Sen dess har gräsklipparen stått ute. I onsdags regnade det 48mm och idag ska det regna hela dan.
Syns det att jag dragit ut tändstiftet, för det ska man visst göra om man är rädd om maskinen. Farfar Bruno skulle varit stolt!
Sen dess har gräsklipparen stått ute. I onsdags regnade det 48mm och idag ska det regna hela dan.
Syns det att jag dragit ut tändstiftet, för det ska man visst göra om man är rädd om maskinen. Farfar Bruno skulle varit stolt!
Plåt
Nästa helg ska jag och Jonna "fira" att vi har varit ihop i sju år. Barcelona en helg. Toppen för oss, men inget att skriva hem om.
Problemet är att jag missar DIF-Trelleborg som spelas måndag den 17 sep kl 19.00 på Stadion. Jag har betalt 185:- (+serv.avg, oklart vad det är och vad det kostar) för en biljett. Men är det nån som vill ha den, så får ni den. Gratis.
Den här plåten däremot har ett utgångspris på 10 000:- (+serv.avg)
Problemet är att jag missar DIF-Trelleborg som spelas måndag den 17 sep kl 19.00 på Stadion. Jag har betalt 185:- (+serv.avg, oklart vad det är och vad det kostar) för en biljett. Men är det nån som vill ha den, så får ni den. Gratis.
Den här plåten däremot har ett utgångspris på 10 000:- (+serv.avg)
En kniv
Till skåpet hörde för övrigt också en kniv. En äkta morakniv i kolstål.
Vad har jag gjort?
"Jag ska hugga den jäveln", säger kniven.
Vad har jag gjort?
"Jag ska hugga den jäveln", säger kniven.En såg
Min farfar var en extremt ordningsam man. Han köpte ett verktygsskåp på fyrtiotalet. När jag fick ärva skåpet var det i perfekt skick. I verktygsskåpet fanns bla en såg. När jag flyttade till hus för fem år var sågen som ny. Den hade ett halvt sekel på nacken men inte en skråma. Den var vass och effektiv som satan. Riktig kvalitet, som man säger. Om man ville kunde man spegla sig i den för att den var så välskött.
Nu ser sågen ut såhär.
"Jag hatar Peter Barlach", säger sågen efter fem år på Lidingö.
Nu ser sågen ut såhär.
"Jag hatar Peter Barlach", säger sågen efter fem år på Lidingö.fredag 7 september 2007
Det finns en anledning.
Jag träffade min revisor idag. Jag skrev på min deklaration (vi har fått uppskov) och det var inga problem. Innan jag skulle gå frågade jag om det var nåt annat jag skulle tänka på - förutom att tjäna mer pengar. Han skruvade lite på sig och sa att "jo, det skulle vara bra om du gjorde någon typ av bokföring..." Jag blev alldeles kall. Det är ju därför jag har en revisor trodde jag. Sen förklarade han att en normal deklaration tar c:a tre timmar att göra. Min tog sju.
Varje år skickar jag in mina kvitton i en hög. Jag skriver ett dumcharmigt följebrev där jag ursäktar min "Huller om buller-redovisning" och sen duckar jag och hoppas på att han inte har nåt att klaga på. Det har han inte haft. Förrän nu. Nu förklarar han att jag helst ska dela in alla kvitton i kategorier och sedan skriva på baksidan av kvittona en närmare definition vad jag gjort och sedan - till råga på allt - göra en sammanställning av allting.
Käre revisor. Om du såg hur min strumplåda såg ut...
... eller ännu hellre, min garderob...
... så skulle du förstå att det finns en anledning till att jag betalar en människa för att sortera mina kvitton. (Om det var vedertaget och inte svindyrt skulle jag gärna betala någon för att sortera mina strumpor, mina papper, mina kläder, mitt liv!)
Varje år skickar jag in mina kvitton i en hög. Jag skriver ett dumcharmigt följebrev där jag ursäktar min "Huller om buller-redovisning" och sen duckar jag och hoppas på att han inte har nåt att klaga på. Det har han inte haft. Förrän nu. Nu förklarar han att jag helst ska dela in alla kvitton i kategorier och sedan skriva på baksidan av kvittona en närmare definition vad jag gjort och sedan - till råga på allt - göra en sammanställning av allting.
Käre revisor. Om du såg hur min strumplåda såg ut...
... eller ännu hellre, min garderob...
... så skulle du förstå att det finns en anledning till att jag betalar en människa för att sortera mina kvitton. (Om det var vedertaget och inte svindyrt skulle jag gärna betala någon för att sortera mina strumpor, mina papper, mina kläder, mitt liv!)Jag är en extremt slarvig människa. Det är när det kommer till att "hålla ordning på sina grejer" som jag ibland undrar om jag inte är utvecklingsstörd. Okej?
0 KOMMENTARER
Nu har jag bloggat i en vecka. Läge att sammanfatta. Det har varit kreativt och ganska roligt att blogga. Ibland väldigt roligt och jag har bestämt mig för att ge det en vecka till.
Men under denna tid är det en mening jag lärt mig att hata mer än andra:
0 KOMMENTARER
Nästan varje inlägg, det spelar ingen roll om det är briljant eller superpajigt (jag har skrivit några pajiga inlägg), avslutas - i versaler - längst ner bredvid klockslaget med meningen:
0 KOMMENTARER
Det känns lite... inte förnedrande, men lite... vad ska man säga... torftigt, futtigt.
Ni fattar. Man tänker till, är lite fyndig, eller lite punschig, men hur som helst, man anstränger sig och bjussar på sig själv. Hur tas det emot?
0 KOMMENTARER
Någon gång har jag lekt med tanken att anonymt eller under annat namn kommentera mitt eget inlägg bara för att sätta lite fart, men tack och lov har jag aldrig gjort det.
Enda gången jag kommenterade mitt eget inlägg var när jag parafraserade blogg-geniet, han som höjt bloggandet till en konst (men ibland gör jävligt servila intervjuer), Alex Schulman, eller rättare hans läsare och skrev "Först!" under mitt eget inlägg i eget namn. (Det skämtet förblev för övrigt okommenterat.)
Nu vädjar jag till mina läsare (Hur många är ni förresten? Tre, fem, tio stycken? Eller vadå är ni femtio?! Jag vet inte hur man kollar antal unika besökare, hur gör man Johan?) Hjälp mig här. Snälla kommentera detta inlägg. Jag har sedan länge tagit bort alla spärrar, så det är bara att köra. Säg att jag suger, säg att jag inte suger, säg nåt! Recensera min första blogg-vecka eller skriv ett könsord.
Vill självklart här passa på att tacka mina vänner Jonas, Oscar och Johan som vet hur glad man blir för kommentarer, så de har höjt snittet med hundratals procent. Men ni andra. Camilla, har du slutat läsa min blogg, du lovade att kommentera, det har du inte gjort. Kommentera det här eller jag lackar. Drake, du var inne och idag och garvade åt PO Enquist-inlägget, kan du inte skriva en hälsning nånstans. Matilda, är du kvar?
Vad fan, jag är en hygglig kille och det är fredag, skriv nåt.
Efter helgen vill jag kunna läsa under detta inlägg - minst:
10 KOMMENTARER
Men under denna tid är det en mening jag lärt mig att hata mer än andra:
0 KOMMENTARER
Nästan varje inlägg, det spelar ingen roll om det är briljant eller superpajigt (jag har skrivit några pajiga inlägg), avslutas - i versaler - längst ner bredvid klockslaget med meningen:
0 KOMMENTARER
Det känns lite... inte förnedrande, men lite... vad ska man säga... torftigt, futtigt.
Ni fattar. Man tänker till, är lite fyndig, eller lite punschig, men hur som helst, man anstränger sig och bjussar på sig själv. Hur tas det emot?
0 KOMMENTARER
Någon gång har jag lekt med tanken att anonymt eller under annat namn kommentera mitt eget inlägg bara för att sätta lite fart, men tack och lov har jag aldrig gjort det.
Enda gången jag kommenterade mitt eget inlägg var när jag parafraserade blogg-geniet, han som höjt bloggandet till en konst (men ibland gör jävligt servila intervjuer), Alex Schulman, eller rättare hans läsare och skrev "Först!" under mitt eget inlägg i eget namn. (Det skämtet förblev för övrigt okommenterat.)
Nu vädjar jag till mina läsare (Hur många är ni förresten? Tre, fem, tio stycken? Eller vadå är ni femtio?! Jag vet inte hur man kollar antal unika besökare, hur gör man Johan?) Hjälp mig här. Snälla kommentera detta inlägg. Jag har sedan länge tagit bort alla spärrar, så det är bara att köra. Säg att jag suger, säg att jag inte suger, säg nåt! Recensera min första blogg-vecka eller skriv ett könsord.
Vill självklart här passa på att tacka mina vänner Jonas, Oscar och Johan som vet hur glad man blir för kommentarer, så de har höjt snittet med hundratals procent. Men ni andra. Camilla, har du slutat läsa min blogg, du lovade att kommentera, det har du inte gjort. Kommentera det här eller jag lackar. Drake, du var inne och idag och garvade åt PO Enquist-inlägget, kan du inte skriva en hälsning nånstans. Matilda, är du kvar?
Vad fan, jag är en hygglig kille och det är fredag, skriv nåt.
Efter helgen vill jag kunna läsa under detta inlägg - minst:
10 KOMMENTARER
torsdag 6 september 2007
Annons från dagens SVD
Brukar inte bry mig om annonser. Men snälla någon, hjälp mig här. Jag inser att jag får väldigt mycket information, men jag begriper ändå ingenting.
Ett axplock av alla tusen frågor den väcker:
Om skräddaren är från Thailand, hur kan han då vara tillbaka i Stockholm?
Om man köper två kostymer, måste man köpa två skjortor och två slipsar då?
Om jag vill köpa tio scarfar (förlåt, scarves) får jag inte det då, och i så fall varför inte? Hur många plagg finns det egentligen?
Vad har Royal Viking med det här att göra? Jag trodde det var ett hotell.
Exakt vad händer mellan halv ett och halv nio på lördag?
Och framförallt: Om man nu heter Swin i efternamn, varför skriver man ut det i en redan suspekt annons?
Ett axplock av alla tusen frågor den väcker:Om skräddaren är från Thailand, hur kan han då vara tillbaka i Stockholm?
Om man köper två kostymer, måste man köpa två skjortor och två slipsar då?
Om jag vill köpa tio scarfar (förlåt, scarves) får jag inte det då, och i så fall varför inte? Hur många plagg finns det egentligen?
Vad har Royal Viking med det här att göra? Jag trodde det var ett hotell.
Exakt vad händer mellan halv ett och halv nio på lördag?
Och framförallt: Om man nu heter Swin i efternamn, varför skriver man ut det i en redan suspekt annons?
Jag vill passa på att varna för starka bilder
Här är förresten ett kollage av material som inte fick plats i det förra inlägget:
onsdag 5 september 2007
Som en sunkig dokumentär på fyran...
... kom ett avgörande omen ikväll. Riggad som bara en dokumentär kan vara men ändå, "Englands värsta tänder" skrämde skiten ur mig. Okej, i grenen risiga tänder spelar de medverkande i Champions League och jag kanske bara i Superettan, men det räcker för mig.
Imorgon är det jag som ringer Folktandvården Lidingö och bokar tid!
I bästa fall har de tid om tidigast fyra veckor och då hinner jag köra järnet med den blåa mellanrumsborsten, så att hon kanske inte märker att jag är en smitare.
Obs. Bilden är tagen från Champions League-finalen...
Imorgon är det jag som ringer Folktandvården Lidingö och bokar tid!
I bästa fall har de tid om tidigast fyra veckor och då hinner jag köra järnet med den blåa mellanrumsborsten, så att hon kanske inte märker att jag är en smitare.
Obs. Bilden är tagen från Champions League-finalen...
Mitt sommarprojekt
Min granne bredvid har byggt en swimmingpool helt själv. Han är typ sjuttio år och har under ett års tid hackat, borrat och sprängt i berget bakom sitt hus. Till slut fick han och hans fru ta ett premiärdopp i deras alldeles egna swimmingpool.
Min granne mittemot har byggt om hela sitt hus. I två års tid har han rivit, stagat, murat, klättrat, spacklat och slipat (typ). Till slut fick han och hans fru ett nästan dubbelt så stort hus tack vare honom.
Deras granne bredvid/mittemot har i helgen under en och en halv timme borrat, hamrat, skruvat, svurit, tappat skruvar, hamrat igen och skruvat som fan. Till slut fick han fast låset på altangrinden.
Vad ska vi ge oss på nästa sommar grannar? Om ni bygger ett förråd åt mig byter jag glödlampor åt er.
Min granne mittemot har byggt om hela sitt hus. I två års tid har han rivit, stagat, murat, klättrat, spacklat och slipat (typ). Till slut fick han och hans fru ett nästan dubbelt så stort hus tack vare honom.
Deras granne bredvid/mittemot har i helgen under en och en halv timme borrat, hamrat, skruvat, svurit, tappat skruvar, hamrat igen och skruvat som fan. Till slut fick han fast låset på altangrinden.
Vad ska vi ge oss på nästa sommar grannar? Om ni bygger ett förråd åt mig byter jag glödlampor åt er.
Som ett brev på posten...
... kom idag en uppmaning från Folktandvården att jag skulle boka tid hos dem. De undrar om jag inte också ska nappa på deras erbjudande om en "Familjetandläkare".
De menar alltså att jag som varit där flera gånger tillsammans med min dotter och fått den snygga tandläkaren att tycka att jag är en charmig, ansvarstagande och mycket kärleksfull pappa; nu ska gå till henne och visa hur jag missköter mina tänder, röker och aldrig någonsin använder tandtråd.
De menar alltså att jag som varit där flera gånger tillsammans med min dotter och fått den snygga tandläkaren att tycka att jag är en charmig, ansvarstagande och mycket kärleksfull pappa; nu ska gå till henne och visa hur jag missköter mina tänder, röker och aldrig någonsin använder tandtråd.Inte en chans.
I morse...
... möttes jag av en gulligt handskriven lapp på frukostbordet. Den handlade om att jag skulle städa.
Det kändes väldigt mycket 70-tal. Mamma levde och sms var inte uppfunnet.
Det kändes väldigt mycket 70-tal. Mamma levde och sms var inte uppfunnet.tisdag 4 september 2007
Tandläkarskräck
Jag har ångest för att jag borde verkligen ringa en tandläkare och boka en tid för undersökning. Jag vet att jag har hål. Men jag törs inte, jag är rädd.
Jag är inte rädd för att ligga och låta två främmande människor peta mig i munnen och prata latin med varandra, samtidigt som jag har en stark lampa i ögonen.
Jag är inte rädd för att de sedan ska sticka en nål som känns som ett getingstick rätt in i tandköttet som dessutom gör mig oförmögen att prata utan att dregla under tre timmar.
Jag är inte rädd för att de ska borra med borrar som ylar och ilar och som gör ont som i helvetet eftersom de satt den satans bedövningssprutan fel.
Jag är inte rädd för att detta ska kosta mig en förmögenhet. Sånt här måste bara ingå i privatbudgeten.
Jag är bara så rädd för vad jag ska svara när tandläkaren frågar hur ofta jag använder tandtråd.
Jag är inte rädd för att ligga och låta två främmande människor peta mig i munnen och prata latin med varandra, samtidigt som jag har en stark lampa i ögonen.
Jag är inte rädd för att de sedan ska sticka en nål som känns som ett getingstick rätt in i tandköttet som dessutom gör mig oförmögen att prata utan att dregla under tre timmar.
Jag är inte rädd för att de ska borra med borrar som ylar och ilar och som gör ont som i helvetet eftersom de satt den satans bedövningssprutan fel.
Jag är inte rädd för att detta ska kosta mig en förmögenhet. Sånt här måste bara ingå i privatbudgeten.
Jag är bara så rädd för vad jag ska svara när tandläkaren frågar hur ofta jag använder tandtråd.
Valhallavägen c:a 09.50 imorse
Idag när jag satt i hopplösa köer kände jag plötsligt, utan föraning, att jag var tvungen att protestera. Inte direkt mot bilarna runtomkring mig, inte mot trängselskatten utan snarare mot att trängselskatten uppenbarligen inte funkar.
Jag hängde mig på tutan. I säkert sju sekunder hängde jag mig på tutan och tryckte lite extra hårt på slutet.
En effektiv och konstruktiv protest som säkert tog skruv hos dem det berör. Imorgon vid samma tid räknar jag med att trafiken flyter på.
Jag hängde mig på tutan. I säkert sju sekunder hängde jag mig på tutan och tryckte lite extra hårt på slutet.
En effektiv och konstruktiv protest som säkert tog skruv hos dem det berör. Imorgon vid samma tid räknar jag med att trafiken flyter på.
måndag 3 september 2007
Hallå där, Vera, 5 år...
... vad tycker du om att leka med?- Det är Djurgården för mig. Inget annat. Bara Djurgården.
Jo, fast nånting annat tycker du väl är roligt?
- Nej.
Du leker väl med dagiskompisar?
- Nej, nej, nej. Djurgården tar all min tid.
Du går väl på bio ibland?
- (Hånskratt) Nej.
Vad säger din familj om det här?
- Du menar min umgängeskrets?
Nej jag menar din familj.
- Det är Djurgården för mig. Inget annat. Bara Djurgården.
Men vad tänker du på innan du ska somna och det är alldeles mörkt?
- Hur vi ska komma runt på kanterna och ha kontakt mellan lagdelarna.
Men vem tröstar dig när du är ledsen?
- Kim Källström.
Men han bor i Frankrike!
- Kim Källström är Gud och tröstar mig när jag är ledsen.
Okej... Till sist, vad önskar du dig mest av allt just nu?
- Att Djurgårdens överraskande 4-3-3-uppställning och chockoffensiv mot Helsingborg ger utdelning och att dumderbyt mellan gnaget och bajen slutar 0-0 med mycket skador och utvisningar.
Intervju i dagens Aftonbladet
I dagens Aftonbladet intervjuar någon som heter Alex Schulman den sympatiske Rikard Norling, AIK´s herrfotbollstränare. Intervjun är intressant och behandlar fotbollen från olika något udda vinklar såsom hur det är att vara dålig förlorare, floskler, supportrarnas betydelse etc.
Men framförallt handlar artikeln om passion. En bit in i artikeln läser jag att den här Alex Schulman frågar Norling:
Bilden av dig utåt är att du lever med AIK 24 timmar om dygnet. Är du besatt av ditt jobb?
– Jag är oerhört passionerad. Det är mitt liv. Jag älskar AIK och det här jobbet. Jag vet inte hur många människor det finns som får möjlighet att jobba med det som man annars skulle vara beredd att betala för att göra. Det är fantastiskt.
Oj vilken skön dåre, tänker man om Norling, men vad tycker hans familj om det här? Det ska bli intressant att få reda på. Alex frågar vidare:
Vad säger umgängeskretsen om ditt engagemang? Säger de att du håller på att tappa greppet om tillvaron?
– De säger inte att jag håller på att tappa greppet. De säger nog att jag redan gjort det. Jag lägger ju ner satans mycket tid och kraft på det här. Det finns inget annat för mig än att vara fotbollstränare i AIK.
"Umgängeskretsen...?" Jaha, den här Alex Schulman leker bara med Norling, vaggar in honom i falsk trygghet. Han låtsas att han inte ska ställa den enda fråga som kan bränna till det minsta. Den om familjen. Vi går vidare:
Nåja, du har väl fritid då du går ut och gör saker utanför AIK?
– Nej.
Men du går väl ut och tar en öl med kompisarna ibland?
– Nej, nej, nej.
Bio?
– Nej. Aldrig. Det är AIK för mig. Inget annat. Bara AIK. Men det är viktigt att poängtera det, att allt detta jobb… Jag gör det inte för fansen. Jag gör det inte för att rättfärdiga min lön. Jag gör det av ren passion. Jag älskar ju att göra det.
HAHAHA, han har honom, han har honom! Bio, öl med kompisar, fritid är bara idiotfrågor för att komma till essensen. Familjen. Fotbollen kontra familjen. Nu ska denna Alex Schulman sätta in stöten, med den uppenbara, alltigenom UPPENBARA följdfrågan: Vad säger dina barn och din fru om att du lever med fotbollen dygnet runt och kan säga saker som: "Det är AIK för mig. Inget annat. Bara AIK."
Men då... ingenting... allt intressant upphör... rinner ut i sanden... Denna någon Alex Schulman släpper den tråden och börjar prata om helt andra saker. Rikard Norling kommer undan med sägningen: "Det är AIK för mig. Inget annat. Bara AIK."
Jag är inte feminist, jag vet inte ens vad det betyder, men tänk en trebarnsmamma komma undan med en sån replik utan följdfrågor.
Bäste herr Alex Schulman, du tycker uppenbarligen att det är intressantare huruvida Rikard Norling kan förena sin yrkesroll med kompisbärs och biobesök än med sitt familjeliv (för du har väl inte ställt upp på villkor för att få göra intervjun överhuvudtaget?), det är helt okej så länge du inte kallar dig journalist.
Börja blogga eller nåt, ditt dumma jävla pack!
Men framförallt handlar artikeln om passion. En bit in i artikeln läser jag att den här Alex Schulman frågar Norling:
Bilden av dig utåt är att du lever med AIK 24 timmar om dygnet. Är du besatt av ditt jobb?
– Jag är oerhört passionerad. Det är mitt liv. Jag älskar AIK och det här jobbet. Jag vet inte hur många människor det finns som får möjlighet att jobba med det som man annars skulle vara beredd att betala för att göra. Det är fantastiskt.
Oj vilken skön dåre, tänker man om Norling, men vad tycker hans familj om det här? Det ska bli intressant att få reda på. Alex frågar vidare:
Vad säger umgängeskretsen om ditt engagemang? Säger de att du håller på att tappa greppet om tillvaron?
– De säger inte att jag håller på att tappa greppet. De säger nog att jag redan gjort det. Jag lägger ju ner satans mycket tid och kraft på det här. Det finns inget annat för mig än att vara fotbollstränare i AIK.
"Umgängeskretsen...?" Jaha, den här Alex Schulman leker bara med Norling, vaggar in honom i falsk trygghet. Han låtsas att han inte ska ställa den enda fråga som kan bränna till det minsta. Den om familjen. Vi går vidare:
Nåja, du har väl fritid då du går ut och gör saker utanför AIK?
– Nej.
Men du går väl ut och tar en öl med kompisarna ibland?
– Nej, nej, nej.
Bio?
– Nej. Aldrig. Det är AIK för mig. Inget annat. Bara AIK. Men det är viktigt att poängtera det, att allt detta jobb… Jag gör det inte för fansen. Jag gör det inte för att rättfärdiga min lön. Jag gör det av ren passion. Jag älskar ju att göra det.
HAHAHA, han har honom, han har honom! Bio, öl med kompisar, fritid är bara idiotfrågor för att komma till essensen. Familjen. Fotbollen kontra familjen. Nu ska denna Alex Schulman sätta in stöten, med den uppenbara, alltigenom UPPENBARA följdfrågan: Vad säger dina barn och din fru om att du lever med fotbollen dygnet runt och kan säga saker som: "Det är AIK för mig. Inget annat. Bara AIK."
Men då... ingenting... allt intressant upphör... rinner ut i sanden... Denna någon Alex Schulman släpper den tråden och börjar prata om helt andra saker. Rikard Norling kommer undan med sägningen: "Det är AIK för mig. Inget annat. Bara AIK."
Jag är inte feminist, jag vet inte ens vad det betyder, men tänk en trebarnsmamma komma undan med en sån replik utan följdfrågor.
Bäste herr Alex Schulman, du tycker uppenbarligen att det är intressantare huruvida Rikard Norling kan förena sin yrkesroll med kompisbärs och biobesök än med sitt familjeliv (för du har väl inte ställt upp på villkor för att få göra intervjun överhuvudtaget?), det är helt okej så länge du inte kallar dig journalist.
Börja blogga eller nåt, ditt dumma jävla pack!
Tunström
Och flera kommer undan i Juloratoriet: Krepper, Wärmländer, Gunke, ljussättaren m.fl.
Och Tunström förstås. Fantastisk text, och en man som har skrivit följande kommer alltid undan:
När mammor dör,
då förlorar man ett av väderstrecken.
Då förlorar man vartannat andetag,
då förlorar man en glänta.
När mammor dör,
då växer det sly överallt.
Citerad i massor, men jag tröttnar aldrig. Brukar bli ledsen fast ändå varm när jag läser den.
Har aldrig skrivit den förut. Nu blev jag gråtledsen till och med. Fast ändå varm.
Och Tunström förstås. Fantastisk text, och en man som har skrivit följande kommer alltid undan:
När mammor dör,
då förlorar man ett av väderstrecken.
Då förlorar man vartannat andetag,
då förlorar man en glänta.
När mammor dör,
då växer det sly överallt.
Citerad i massor, men jag tröttnar aldrig. Brukar bli ledsen fast ändå varm när jag läser den.
Har aldrig skrivit den förut. Nu blev jag gråtledsen till och med. Fast ändå varm.
söndag 2 september 2007
Hur föreställningen var?
Jo, jag kände mig inte så dum. Jag kände mig smart. Det är bra.
Här är förresten en bild från en av föreställningens absoluta höjdpunkter.
Här är förresten en bild från en av föreställningens absoluta höjdpunkter.
lördag 1 september 2007
Nej jag ägde inte i foajén
Det gjorde jag sannerligen inte.
Det var lite stressigt, jag gick på toaletten, hittade inte Jonna och gick lite förvirrad omkring i foajén fem minuter innan föreställningen av Juloratoriet skulle börja.
Då träffade jag en bekant, som var där med PO Enquist. Det blev ett lite jobbigt läge. Ska man presentera sig eller bara morsa. Jag var ju väl medveten om att det var PO Enquist, som är en kulturgigant, en av de största vi har i landet, en som kan ge vem som helst intellektuellt komplex.
Men jag är en social kille, och jag gjorde en hundradelssnabb överläggning med mig själv om att om det inte hade varit PO Enquist så hade jag självklart hälsat, så när det nu råkar vara det, ska jag inte göra nån skillnad.
Först hälsar jag på min bekant och hennes man, därefter hälsar jag på PO Enquists fru som just kom ut från toaletten. Jag presenterar mig med namn, tar i hand och bockar lätt. Eftersom hon kommer från toaletten är hon blöt om händerna och ursäktar sig för det. Inga problem, jag tar det utan att det blir pinsamt för nån, eller att nån ens ska behöva tänka det tråkiga förutsägbara "ja det är bara vatten..."
Därefter vänder jag mig till PO Enquist, som jag aldrig har träffat men många gånger beundrat. Jag är nu alltså lite blöt om handen efter att ha hälsat på hans fru. Jag tar PO i hand och säger, inte mitt namn denna gång, utan klart och tydligt:
"Det är din fru som är våt, inte jag."
Min bekant skrattar till lite överdrivet mycket för att rädda mig, naturligtvis inte för att det var roligt. Jag själv blir tokhet i ansiktet, marken gungar till och så tittar jag upp på PO. Han spejar med sitt hyperintellektuella stenansikte ut över är Stadsteaterns foajé. Han kommer aldrig mer att ägna mig en blick, än mindre en tanke. Det känns som jag är 1.40 och han långt över 2.20, både bildligt och bokstavligt. Jag vill bara rätta mig, ändra mig, säga att jag bara skojade, förklara mig, utveckla, skoja en gång till. Jag vill vara som en Bridget Fonda eller en Ally McBeal-typ (tror jag, har varken sett eller läst), men det går inte. Det enda jag vet är att jag måste hålla käften. Lida. Allt jag säger i det här läget kommer bara att göra det värre. Vissa saker går inte att göra ogjorda. Vissa saker går inte att ha osagda.
Vi splittras efter några sekunder och jag står kvar och kväver ett obehagligt nervöst skratt som inte är skönt nånstans i kroppen.
Sen hittar jag Jonna, berättar inget för henne om vad som hänt, vi går in och sätter oss och tittar på Juloratoriet, Göran Tunströms vackra text. Fast i hela första akten är den enda replik jag hör, om och om igen:
"Det är din fru som är våt, inte jag."
Det var lite stressigt, jag gick på toaletten, hittade inte Jonna och gick lite förvirrad omkring i foajén fem minuter innan föreställningen av Juloratoriet skulle börja.
Då träffade jag en bekant, som var där med PO Enquist. Det blev ett lite jobbigt läge. Ska man presentera sig eller bara morsa. Jag var ju väl medveten om att det var PO Enquist, som är en kulturgigant, en av de största vi har i landet, en som kan ge vem som helst intellektuellt komplex.
Men jag är en social kille, och jag gjorde en hundradelssnabb överläggning med mig själv om att om det inte hade varit PO Enquist så hade jag självklart hälsat, så när det nu råkar vara det, ska jag inte göra nån skillnad.
Först hälsar jag på min bekant och hennes man, därefter hälsar jag på PO Enquists fru som just kom ut från toaletten. Jag presenterar mig med namn, tar i hand och bockar lätt. Eftersom hon kommer från toaletten är hon blöt om händerna och ursäktar sig för det. Inga problem, jag tar det utan att det blir pinsamt för nån, eller att nån ens ska behöva tänka det tråkiga förutsägbara "ja det är bara vatten..."
Därefter vänder jag mig till PO Enquist, som jag aldrig har träffat men många gånger beundrat. Jag är nu alltså lite blöt om handen efter att ha hälsat på hans fru. Jag tar PO i hand och säger, inte mitt namn denna gång, utan klart och tydligt:
"Det är din fru som är våt, inte jag."
Min bekant skrattar till lite överdrivet mycket för att rädda mig, naturligtvis inte för att det var roligt. Jag själv blir tokhet i ansiktet, marken gungar till och så tittar jag upp på PO. Han spejar med sitt hyperintellektuella stenansikte ut över är Stadsteaterns foajé. Han kommer aldrig mer att ägna mig en blick, än mindre en tanke. Det känns som jag är 1.40 och han långt över 2.20, både bildligt och bokstavligt. Jag vill bara rätta mig, ändra mig, säga att jag bara skojade, förklara mig, utveckla, skoja en gång till. Jag vill vara som en Bridget Fonda eller en Ally McBeal-typ (tror jag, har varken sett eller läst), men det går inte. Det enda jag vet är att jag måste hålla käften. Lida. Allt jag säger i det här läget kommer bara att göra det värre. Vissa saker går inte att göra ogjorda. Vissa saker går inte att ha osagda.
Vi splittras efter några sekunder och jag står kvar och kväver ett obehagligt nervöst skratt som inte är skönt nånstans i kroppen.
Sen hittar jag Jonna, berättar inget för henne om vad som hänt, vi går in och sätter oss och tittar på Juloratoriet, Göran Tunströms vackra text. Fast i hela första akten är den enda replik jag hör, om och om igen:
"Det är din fru som är våt, inte jag."
Juloratoriet
Ska på teater ikväll. Premiär på Juloratoriet på Stadsteatern. Om Juloratoriet står att läsa i svenskan idag: "Mer ett poetiskt och musikaliskt drömspel än traditionell teater..." Många läskiga ord i en mening. Poetiskt. Musikaliskt. Drömspel.
Sen fortsätter hela artikeln i ren skrämselpropaganda. Tusentals flygblad dränker mig med ord som "KÖRSÅNG", "DANSTEATER" och meningar av sorten: "DET HANDLAR OM NÄR MAN FÖDS SOM MÄNNISKA!"
Svenskan vill verkligen inte att jag ska gå på teater. Men det är försent. Jonna har fixat friplåtar och jag kan inte dra mig ur en timme innan det börjar.
Jag som alltid är rädd när jag går på teater att jag inte ska fatta nånting och känna mig dum.
Ikväll är jag livrädd. Snudd på panikslagen.
Sen fortsätter hela artikeln i ren skrämselpropaganda. Tusentals flygblad dränker mig med ord som "KÖRSÅNG", "DANSTEATER" och meningar av sorten: "DET HANDLAR OM NÄR MAN FÖDS SOM MÄNNISKA!"
Svenskan vill verkligen inte att jag ska gå på teater. Men det är försent. Jonna har fixat friplåtar och jag kan inte dra mig ur en timme innan det börjar.
Jag som alltid är rädd när jag går på teater att jag inte ska fatta nånting och känna mig dum.
Ikväll är jag livrädd. Snudd på panikslagen.
Boll-misshandlare
För knappt fyra år sen fick jag uppleva en förtrollad eftermiddag på Örjansvall i Halmstad. Djurgården vann sitt andra raka SM-guld i fotboll och innan matchen gick en dröm jag haft sen jag var barn i uppfyllelse. En spelare sparkade upp en boll på läktaren och jag lyckades fånga den. Spelaren, som hette Yannick Babupa, och jag fick ögonkontakt och vi log mot varandra.
Bollen har sen dess skänkt både mig och barnen viss glädje. Vi har kallat den Babupa-bollen.
Tyvärr har Bruno misshandlat Babupa-bollen vid upprepade tillfällen. Bollen har tappat luften och ser numera ut såhär.
Bollen har sen dess skänkt både mig och barnen viss glädje. Vi har kallat den Babupa-bollen.
Tyvärr har Bruno misshandlat Babupa-bollen vid upprepade tillfällen. Bollen har tappat luften och ser numera ut såhär.
Att börja blogga
Det är egentligen dumt om man redan innan har svårt att leva sitt liv genom sig själv.
Det finns en blogg-gud
Plötsligt funkar klockan. Och man kan ställa in den på sekunden rätt.
Nu kan jag äta frukost.
Nu kan jag äta frukost.
En neurotisk grej...
... med mig är att jag inte gillar klockor som går fel. Jag har själv en digitalklocka på armen som jag flera gånger per år ställer efter Fröken ur eller såna där spejsade klockor med sändare till typ satelliter och som alltid går exakt och som ändrar sig automatiskt när det blir sommartid eller vintertid.
När min klocka går fel, om så bara på åtta sekunder, så får jag... nä jag får inte ångest, men det är nåt som skaver. Inuti mig.
Om en klocka inte går på sekunden rätt kan den lika gärna stå still!
Det här stör mig inte så mycket. Ska jag börja ta tag i mina sk neuroser har jag minst hundrafemtio viktigare punkter på listan.
Men - snälla rara någon, hur ställer man klockan på sin blogg? Min går typ åtta timmar efter, så att jag varit tvungen att ta bort klockfunktionen i fältet nedanför, för att jag får skavsår i själen av att se klockor som går så in i helvete fel som denna.
När min klocka går fel, om så bara på åtta sekunder, så får jag... nä jag får inte ångest, men det är nåt som skaver. Inuti mig.
Om en klocka inte går på sekunden rätt kan den lika gärna stå still!
Det här stör mig inte så mycket. Ska jag börja ta tag i mina sk neuroser har jag minst hundrafemtio viktigare punkter på listan.
Men - snälla rara någon, hur ställer man klockan på sin blogg? Min går typ åtta timmar efter, så att jag varit tvungen att ta bort klockfunktionen i fältet nedanför, för att jag får skavsår i själen av att se klockor som går så in i helvete fel som denna.
Antingen så dricker man fredagsöl på jobbet...
... eller så dricker man fredagsvin istället för jobbet.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
