Idol, del 1

Visst är jag inte bara en ensam patetisk man med hemlängtan på Stora Hotellet i Örebro, visst var det fler än jag som började gråta när denne krigsskadade, blinde man sjöng som en Gud och gick vidare?

Jag glider fram på en räkmacka!

Det blev en ledig lördag på landet

Nu som pussel!

Bonnier Carlsen är världens bästa bokförlag!

Kvart i gig i Hallsta

40 förköp, jag har riggat hela anläggningen själv och jag är SÅÅÅ laddad!

Just det, det var Nobel som uppfann tekniken!

Det låter som en dröm

När jag åker mil efter mil ensam längs de värmländska vägarna kan jag inte undgå att ibland tänka på min mamma som körde ihjäl sig på just en sådan för tjugoåtta och ett halvt år sen.

Igår hade jag just lämnat Motjärnshyttan (där jag tagit en ståfika med en gammal kompis) och nynnade med i Cornelis "En Fattig trubadur", som inleds:

Jag är en gammal trubadur,
som duger just till ingenting.
Jag drager land och rike kring.
En underlig figur.
Jag sjunger mina visor små
för den som gitter höra på...

Då avbryts plötsligt musiken av en främmande röst som vill varna trafikanter att det går några lösa får mitt ute på Riksväg 61 i höjd med Fagerås. Jag hajar till eftersom det är exakt den platsen som mamma dog på. Samtidigt kommer jag ur en kurva och får ett möte med en blådåre som är inne minst en meter i mitt körfält. Jag blir livrädd, bromsar och väjer ut i vägrenen.

Metaforer som i en dröm: alkad trubadur, existensiell ångest, lösa får på villovägar, olycksplats, död, skräck...

Jag vet inte exakt vad ödet/slumpen/naturen/Gud ville säga mig, men när låten drog igång igen och jag hämtat mig från blådåren höll jag båda händerna på ratten och saktade lite på farten.

Bäst igår: Bo-Göran får upp väskan!

Han prövade med list, han prövade med muskelstyrka...

... han tog fram kniven...
... och simsalabim - äntligen kom jag åt löparskorna och badbyxorna!

Hotell John Filipstad, igår kl 22.33

Jag satt som vanligt på två stolar.

Finn Femhundra Fel i Filipstad

Borde jag stannat i logen?

Nej, verkligen inte. Alla 12 verkade tycka om mig.

Snart gör vi Hallstahammar...

Till alla oroliga läsare:

Elvis är självklart med och jag stoppar om honom varje natt (just nu på Hotell John i Filipstad).

Så Holgersson-plaketten gick till Mikael Engström i år!

Helsida i Värmland Folkblad (VF i folkmun) gav 12 betalande i Filipstad...

Jag säger ett ödmjukt godnatt.

Logen!

Spegeln fick jag be explicit om.

Inuti

Utanpå

Kisspaus i vidunderliga Värmlandsskogar

Tack och Farväl, Hagfors

Filipstad, here I come!

Jan-Olov Andersson har fått sällskap

Öppet brev

Det här är ett öppet brev till alla lektörer, redaktörer och förläggare på:

* Alfabeta Bokförlag
* Alhambra förlag
* Alida bok
* Allhems Förlag
* Alltid Attack Förlag
* Almqvist & Wiksell
* Artos & Norma bokförlag
* Atrium Förlag
* B. Wahlströms bokförlag
* BTM Books
* Berling Media
* Bertmarks Förlag
* Biblioteca Laestadiana
* Björk & Börjeson
* Bokförlaget Atlantis
* Bokförlaget Augusti
* Bokförlaget Axplock
* Bokförlaget Bakhåll
* Bokförlaget Bra Böcker
* Bokförlaget Cordia
* Bokförlaget Daidalos
* Bokförlaget Lind & Co
* Bokförlaget Nixon
* Bokförlaget Prisma
* Bokförlaget Trasten
* Bokförlaget
* Brombergs bokförlag
* Carl Forsbergs bokförlag
* Carlssons Bokförlag
* Damm Förlag
* Delta Förlag
* Efron & Dotter
* Bo Ejeby förlag
* Elisabeth Grate Bokförlag
* Ellerströms förlag
* Ersatz
* F. & G. Beijers förlag
* FA-press
* Federativs förlag
* Forma Publishing Group
* Forsbergs förlag
* Forum bokförlag
* Fram bokförlag
* Freebook
* Fri Press
* Gammafon
* Gleerups förlag
* H:ström - Text & Kultur
* Harriers bokförlag
* Historiska Media
* Hjalmarson & Högberg Bokförlag
* Hugo Gebers förlag
* Hummer Publishing
* Hydra Förlag
* Kalle Hägglund
* Informationsförlaget Heimdahls
* Järnringen (förlag)
* KF Media
* Kabusa böcker
* Kalla Kulor Förlag
* Katolska bokförlaget
* Kerberos (förlag)
* Känguru (varumärke)
* Leander Malmsten
* Liber
* Libris Media
* Nils Magnus Lindh
* Ljus (tidskrift och förlag)
* Marcus förlag
* Mat & Vänner
* Max Ström (bokförlag)
* Modernista
* Månadens bok
* Natur och Kultur
* Nicotext
* Nordiska förlaget
* Norstedts Förlag
* Nya Doxa
* Oktoberförlaget
* Bokförlaget Opal
* Ord & Visor förlag
* Ordfront
* Pagina Förlag
* Piratförlaget
* Proletärkultur
* Proprius förlag
* Rabén & Sjögren
* Ratio
* Rediviva bokförlag
* Roh-Nin bokförlag
* Rosengårdens förlag
* Rosenlarv Förlag
* Ruin (bokförlag)
* Bokförlaget Röda Rummet
* Sekel Bokförlag
* Sekwa
* Sellin & Partner
* Bokförlaget Settern
* Stockholm Publishing
* Studentlitteratur
* Svensk Stipendieförmedling
* Svenska kyrkans diakonistyrelse
* Symposion (bokförlag)
* Söderströms förlag
* Tidens förlag
* Timbro
* Trafiknostalgiska Förlaget
* Bokförlaget Tranan
* Uppsala Publishing House
* Verbum
* Vertigo
* Wennerbergs förlag
* Westerbergs förlag
* Willma Guides
* Winthers Förlag
* Åsak

Hagfors, 18 september 2008

Hej,

jag heter Peter Barlach och jag är författare. Jag har skrivit två böcker för Bonnier Carlsen. Jag skriver levande och trovärdigt, jag är bra på att blanda humor och allvar och jag håller mina deadlines. Av mitt förlag förväntar jag mig endast att om jag kommer ut med en ny bok skickar man blommor till releasepartyt.

Bästa hälsningar

Peter Barlach

PS: Ikväll uppträder jag på Museet Kvarnen, Kvarntorget 2, Filipstad

Premiärkvällen i bilder

(Om ni undrar varför jag uteblivit har både min mobil och min nätuppkoppling cepat sig.)

Till att börja med: Föreställningen gick bra!

Först var jag låg för att det var glest med folk, men det gick snabbt över då de knappa 50 som var där, var desto skönare. Dom var med på allt. Garv från första skämt till sista. Snudd på sakralt knäpptyst på det allvarliga. (Om nån av er som var där läser det här: Tack! Ni gjorde mig lugn och trygg och jag kände att jag var i goda värmländska händer.)

Sen började en afton som gick helt i glamourens tecken!
Såhär stolt och nöjd såg jag ut trettio sekunder efter föreställningen. (Tack RIKSTEATERN för blommorna! Men var var blomsterkvasten/skumpan/telegrammet från Bonnier Carlsen, det var ju inte bara premiär, det var ju releaseparty också, här är sista ordet inte sagt...).

Jag fick min första present! Från teaterföreningen fick jag en Fruktkorg (Ink. tre bananer, en klase vindruvor, två äpplen, en ask mörk choklad samt en påse twist. Mycket bra val. Ett säkert kort. Någonting man vet kommer till användning. Minus för brist på lokal anknytning. Betyg: 3)
Därefter åt jag middag med tre trevliga och synnerligen charmiga damer från teaterföreningen i Hagfors samt min producent på Riksteatern och en tekniker (båda kom för att övervaka premiären, men nu har dom åkt hem, nu är jag supersolo...). På glamourmenyn stod för aftonen: Fläskkotlett à la så-vassa-knivar-finns-inte, skolpotatis, fettsås samt broccoli ångkokad under napalm.
Jag avslutade premiärkvällen den 17 september 2008 - alltså kvällen jag planerat och sett fram emot med skräckblandad förtjusning i närmare ett halvår - med att försöka bryta mig in i min egen samsonite-väska som gått i baklås och som innehöll linsvätska och sprit.

Jag testade alla kodvarianter jag kunde komma på, jag bände och vred, jag kämpade i cirka en och en halvtimme (nästan lika länge som föreställningen) utan att lyckas.

Till slut gav jag upp. Jag la linserna i vatten och somnade nykter som en stock vid 1.30-tiden.

... och såhär känner jag mig

Såhär ser jag ut fem i

Första logen

Tjugo minuter kvar

Jag kissar i sjön Gräsmången

Så att ni vet var ni ska skicka blommorna

Till alla i Värmland

Sätt på P4 nu.

En liten ursäkt

Idag släpps min bok Dubbelfel, som jag kämpade med i ettochetthalvt år, officiellt i butikerna.

Idag har jag Riksteaterturnépremiär på min föreställning Heliga familjen. Ja, jag har spelat den kanske 40 gånger förut, men aldrig som en helaftonsföreställning. 2x40 minuter plus paus. Det känns asmäktigt och läskigt och pirrigt att folk offrar en kväll på mig. Helt rätt, men ändå.

Och så är det just det: folk! Kommer det folk? Sitter det åtta tålmodiga pers där som inte har nåt bättre för sig, eller är är det åtminstone halvfullt? Och de som kommer, är de snälla? Tycker de att den där jävla lidingöslackern har väl inget med oss att skaffa? Eller träffar jag även deras innersta? Jag har ju ingen aning och är helt ärligt lite småskakis. Även om det kommer se helt olika ut på alla 40 platser jag ska till i landet, så blir det ju ändå en indikation ikväll.

Därför kära vänner - och det var hit jag skulle komma - har jag inte ro att skriva det där långa inlägget idag, som jag hade tänkt, utan det får bli en annan dag när jag är coolare. Förhoppningsvis imorgon. Jag är ledsen, jag lovar att det ska bli styr på den här roadbloggen snart. Lovar.

Ikväll Klockan 19, Folkets hus, Hagfors: Jag ska ge er allt jag har!

Man vill ju inte va oartig!

Karlstad Stadshotell, hotellfrukost 1

(Kan det bli en serie?)

Bildtelefon

När jag var i Veras ålder kollade jag varje vecka på Från A-Ö, med Birgitta Andersson som Hedvig. Det var säkert bra och lärorikt, men det jag minns tydligast och tyckte var kittlande magiskt med serien var att Hedvig hade bildtelefon.

Sen dess har jag alltid drömt om att ha bildtelefon och i olika perioder sen början på 80-talet har man pratat om att det ska slå igenom. Det har aldrig funkat förrän tills för några år sen. Jag har dock inte skaffat det förrän häromdagen.

Ikväll bröt Vera ihop när hon trodde att hon inte skulle få prata med mig på Skype. Jag hade problem med min uppkoppling, men roddade järnet så fort jag kom fram för att hinna fixa det innan hon var tvungen att gå och lägga sig.

Vi babblade, slängde slängpussar, jag sjöng Kalle Teodor och avslutade med att säga att "vi ses imorgon".
Undrar om hon tycker det är kittlande magiskt?

Nu kan ni andas in

Nu kan ni andas ut

Redan kisspaus nummer två

Strax utanför Örebro. (Det här verkar ju förresten bli en riktig superblogg!)

Godiva, bilen har ett Treo-fack!

Första stoppet

Pisspaus i Enköpingstrakten. Ska det va såhär nu?

Härmed invigs Peter Barlachs Roadblogg!

Jag drar mig för att gå och lägga mig

Det är sista natten hemma.

Sen jag mönstrade av Cinderella har jag bockat av hundratals saker på mina konstiga listor. Jag springer mest runt som en dåre och plockar och fixar och städar och packar och förlägger saker.

Imorgon bockar jag av de första 31 milen av 1231. Sen är det bara 1200 kvar. Det är som New York-San Francisco-New York typ.

Imorgon startar en roadblogg.

Imorgon sover jag på Karlstad Stadshotell.

Imorgon är lika med idag.

Jag drar mig för att gå och lägga mig.

Cinderella från igår kväll

Jag dricker Newcastle, röker tillåtet inomhus och tittar på en show med Lill-Babs. Helt underbart för en 70-talsnostalgiker!

(I morse gjorde jag för övrigt ett av mitt livs 10 bästa gig på samma ställe i ren glädje över att få spela på en så mäktig rund scen på typ 70 kvadrat med publik runt om och röd porrbelysning. Jag kände mig cool på riktigt. Man inser när det händer hur sällan det gör det.)

Riksteatern fyller 75 år

Det firar vi såklart med en resa till Åland tur och retur med Viking Line!

Idag kl.18 lämnar Cinderella Londonviadukten och jag ger två konserter; en ikväll och en imorgon bitti. Den ikväll går av stapeln i Koskenkorva Bar och imorgon spelar jag på Stora Dansgolvet. Be en bön att fyllefinnarna stannat hemma...

Bland många andra artister som Riksteatern späckar denna resa med syns min älskade Lill-Babs.

Be en bön att mobilbloggen funkar.

Annars hörs vi imorgon kväll.

/Peter Barlach (Göte Börge Wannabe)

Göte Börge: Magiskt gästinlägg!

Ibland undrar jag varför jag håller på. Nu kommer det dröja tills nästa gång jag gör det. Det här var det roligaste på länge!

Göte Börge ger oss låten: Peter Barlach wannabe

Från djupet av mitt hjärta: Tack Göte!

PS: Vi har ju aldrig träffats, men jag hoppas det blir ändring på det i höst, jag tror vi kommer gilla varandra.

Mera förberedelser

Det känns som hela mitt liv just nu cirkulerar kring förberedelser kring turnén.

Idag har jag tillexempel fyllt min iPod med viktiga saker:
Och ni får tycka att jag är hur mossig som helst och redo för åldringsvården...
... men jag tycker i alla fall att det är häpnadsväckande coolt att titta på Rapport med helt perfekt bild och helt perfekt ljud och helt perfekt gratis när jag vill i min lilla iPod.

Jag rullar (alltså finns jag)

Jag hade genrep ute på Riksteatern idag.

Inte så mycket att skriva hem om. Jag testade lite nya grejer, både som funkade och inte. Jag var okej, men svamlade för mycket och tror såklart stenhårt på devisen: "Dåligt genrep, bra premiär." Jag tror på den både empiriskt, känslomässigt och logiskt. Man skärper sig till nästa gång helt enkelt, när det är skarpare läge.

Men strunt i det, det största idag var istället att jag fick ut bilen som jag ska kuska runt Sverige med hela hösten.

1231 mil ska jag åka. Ensam. Premiär i Hagfors 17 sep och sista föreställningen i Malå 6 dec. Däremellan allt från Jokkmokk till Trelleborg. Visst, schyssta hotell om nätterna och hemma någon vecka här och där, men mitt hem denna höst kommer ändå att vara min bil. Därför var jag pirrig när jag äntligen fick se denna min höstens borg idag:
Grön metallic, många airbags, sköna säten och coolt regnummer.

I den här bilen kommer jag att sitta och sjunga med som en dåre i musiken (jag har låtit installera en sk FM-modulator som gör att jag kan använda min nya iPod utan brus och stereon har med mina mått mätt asbra ljud). I den här bilen kommer jag äta, fika, fisa, rapa, repa och prata alldeles för mycket i telefon; både med arrangörer och lokalpress och bli sugen på nya knasiga orter och med vännerna och familjen och drabbas av panisk hemlängtan.

I den här bilen kommer jag att hinna älska Sverige och vidderna, och ruttna på Sverige och mörkret tusen gånger om.

I den här bilen kommer jag att få euforiska frihetskänslor och älska att jag är en lonely cowboy-trubadur som bryter ny mark och ändå är en del av en mycket gammal tradition. I den här bilen kommer jag att hinna tröttna så hårt på mig själv att jag hamnar i lätt depressionsliknande tillstånd.

I den här bilen kommer jag att uppbringa helt nya idéer till helt nya projekt och slå extatiskt på tutan i ingemansfuckingnorrland och skrika högt för mig själv: Jag är ett geni!

I den här bilen kommer jag att tröstäta Ahlgrens bilar och tänka att på nästa ställe, på nästa ställe, på nästa ställe ska jag ta fram joggingskorna.

I den här bilen kommer jag att njuta av att de flesta trubadurer jag känner skulle älska att få göra den här resan. I den här bilen kommer jag att hata mig själv för att jag inte kan njuta av att de flesta trubadurer jag känner skulle älska att få göra den här resan.

I den här bilen kommer jag att vara livrädd att jag också ska köra ihjäl mig. I den här bilen kommer jag att stå i de mest märkliga parkeringsfickor och ta tupplurar på i snitt 45 sekunder. (På samma parkeringsfickor kommer jag att skriva blogginlägg som jag först blir vansinnig på att jag inte får iväg för att det mobila bredbandet inte funkar och sedan kommer jag att vara operatören evigt tacksam eftersom jag upptäcker att det jag skrivit suger.)

I den här bilen kommer jag att lyssna på nerladdade P1-program och inbilla mig att jag begriper något.
I den här bilen kommer jag att plocka upp varenda jävla liftare jag möter.

Helt ärligt, jag visste inte att det fanns!

Fin matte

Om man börjar dagen med att gråta en skvätt, borde det bli en bra dag.

Jag skulle ha svårt att hitta min roll i den här familjen

Var på NK häromdagen

Jag gick förbi platsen där den fantastiska Anna Lindh mördades för fem år sedan. Nog hade jag hoppats att NK skulle hedrat henne på något sätt. Kanske inte ett inglasat museum med kläderna hon hade på sig och kondoleansböcker och sånt, det fattar jag också att det inte kanske skulle vara genomförbart. Men bara nånting som visar att vi inte glömt var och hur det gick till.

Jag stannar alltid till någon sekund vid plaketten i marken på Sveavägen och varje gång fladdrar minst en tanke förbi på Olof eller Lisbeth eller Christer och det är skönt.

Jag tror ju inte på att bearbeta genom förträngning. Varken mina egna trauman eller Sveriges. Bearbeta genom att återuppleva.

Men det fanns ingenting vid mordplatsen på NK. Ingen staty, inget minnesmärke, inte ens en liten plakett om Anna Lindh. Och Filippa K som låg där vid tiden för mordet har flyttat på sig. Förmodligen för att de inte vill blanda ihop kunder med turister. Nordiska Kompaniet vill helt enkelt inte - man kan ana av kommersiella skäl - ta ansvar för eller ens kännas vid att de är med på ett ganska viktigt hörn i ett av de sorgligaste kapitlena i modern svensk historia!

(Det enda som påminde oss om det fruktansvärda dådet var en grönvit profilbild på Mijailo när han flyr från mordplatsen.)

Gästblogga nån?

Det är komiskt att mindre än en vecka efter att dom lagt ner, "gästbloggar" Anders Sparring hos mig och Huskorset hos Godiva.

Hej abstinens!

Nu till mitt förslag: Finns det nån annan därute som lagt av att blogga eller är sugen på att börja eller bara har en idé på ett inlägg eller som redan bloggar men vill göra det under annan flagg? I så fall maila mig på peter.barlach@telia.com.

Jag lovar ju ingenting, men vi börjar så, så tar vi det därifrån.

Såhär ser det ut när min bortskämda dotter ätit frukost

(Till skillnad från när Godivas sköna kanthund tar en macka...)