torsdag 31 januari 2008

På förekommen anledning...

... vill jag lugna alla oroliga läsare (Godiva):

... jag kommer blogga tills jag dör.

9 dagar kvar

Man är 39, man köper en ny kavaj till fyrtioårsfesten, man provar den, man plåtar sig själv och lägger ut det på bloggen. Man är gullig. På ett annat sätt.

34½ år kvar

Man är 5, man ramlar av en stol, man slår i bakhuvudet, man trycker en påse Fish-nuggets mot bulan. Man är gullig.

Fredag, 23.17

Narcissistiskt däggdjur med Persbrandt-jack över näsroten har druckit en flaska rött.

Nu är inlägg som detta från den nionde november förra året och hundratals andra fantastiska (läs bara morgonens om Tennstopet) ett minne blott. Erik Ahrnboms blogg har hastigt avlidit. Hastigt för oss, inte för bloggen själv som tydligen känt till en längre tids sjukdom.

Tack Erik för den bästa av underhållning; tänkvärdheter, gåshud och skratt omvartannat. Alltid oväntad, alltid oförutsägbar, nästan alltid briljant.

Vila i frid.

Peter

Bästa köp i Thailand - Foppatofflorna

De var inte snygga, men de var obekväma.

De var inte coola, men de höll extremt låg kvalitet.

onsdag 30 januari 2008

Fyrtioårskris

Att gosa med en rabiessmittad hund i Thailand?

När matdivan goes recepthora

När jag gör Jamie Olivers Laxfilé virad i prosciutto med örtlinser, spenat och yoghurt.

Impeccable.

En nedräkning tar sin början

10 dagar...

... kvar tills jag blir 40.

Oj, vad intressant kanske ni tänker. Intresseklubben länkar vidare. Intresseklubben skapar massmailhysteri. Intresseklubben gör intresseklubbsvågen! Jag är ledsen, men jag bryr mig inte om vad ni tycker, jag vet bara att jag den närmaste tiden ska blogga hål i huvet på alla läsare om detta faktum att lördagen den 9:e februari 2008 fyller jag fyrtio år.

(Ni kanske undrar vad bilden föreställer. Jo: En 20 mm pjäs konstruerad av Bofors i slutet av 1930-talet, baserad på deras klassiska 40 mm automatkanon från 1932. Jag bildgooglade på 40 och bestämde mig för att publicera den första bilden som kom upp. Blev väldigt nöjd själv.)

10 000 liter down the drain

Till leda har jag hört den här kranen droppa. Die Quelle räknade för några veckor sedan ut att det runnit ut c:a 5000 liter. Eftersom det bara blev värre, är jag säker på att den landade på tio tusen. Så kom Jan. (Jag ringde Lidingö Rör och Värme, men Jan kom ända från Tyskland.) Först gav han mig Vuxenskäll enligt alla konstens regler, för att jag inte hade en Mora-kran, utan nåt importerat pissmärke, som han inte hade några reservdelar till.

"Du inte ska köpa grejer från Bauhaus", sa Jan med sin tyska brytning.
"Eh... nä... men jag tror jag köpte den där på Kakelspecialisten faktiskt och dom sa ingenting om att det inte fanns reservdelar till den", pep jag till svar.
"Specialisten, jaah...", sa Jan och gjorde nåt överlägset ljud med munnen samtidigt som han knyckte med hakan uppåt på ett tyskt vis.

Sedan muttrade han något ohörbart och började arbeta. Och som han arbetade. Tyst, tyskt och effektivt lagade han min kran utan rätt reservdelar.

Och se där, äntligen - ett mirakel!
(Nån som vill gå med i tiotusenlitersklubben?)

Idag har jag bloggat i 5 månader

Och under den korta tiden, så har två (2!) för mig vilt främmande och helt anonyma människor - som bara känner mig som bloggare - på eget bevåg beställt min skiva Heliga familjen (producerad av Söderberg) på nätet.

Tack Göte och Lovely för detta, det värmer.

Om ni är fler som vill följa deras goda exempel, klicka på den magiska bilden:

PS: Det finns fortfarande några biljetter kvar till min enmansföreställning med samma namn, som spelas på lördag kl. 12.00 på Klara Soppteater på Stockholms Stadsteater. För biljettbokning, klicka här.

PS2: Jag är en sparv i Uggla-land...

Frans har lagt av

Med tungsinne mottar jag beskedet att Frasse Haraldsen har slutat blogga.

Han vill verkligen att vi ska förstå varför, så han avslutar med en lång krönika (med bra knorr), som är intressant ur några perspektiv.

Inom den närmaste tiden, ska jag försöka hitta någon rolig skylt att hedra Frasses blogg-minne med.

Tack för allt.

Jetlag

Vera från c:a 18. Utslagen.
Jag från c:a 04. Utvilad.

tisdag 29 januari 2008

Dag 3

Fortfarande ingenting att blogga hem om...

måndag 28 januari 2008

Slangbellan

Det är januari. Det är måndag.

Man är lite Thailandsbakis och undrar varför inte väskorna med fyrtioårskrisen och ångesten över livets meningslöshet, som jag lämnade kvar på Terminal 5 före avresan till Koh Lanta inte kunde ha sprängts i luften av polisens bombenhet medan jag var borta, utan istället stod kvar där och väntade så snällt på mig så fort jag steg av planet.

Därefter fortsatt måndag med soppatorsk med bilen, en del teliafitteri och en smula planlöst mailande samt arbetsvånda.

Så plötsligt kommer man på sig själv att man dansar till Timbuktu & Ebbot Lundberg i köket, knäcker en folkis och sjunger med ashögt i deras tolkning av Cornelis Huvudlösen för aftonen samt tävlar ikapp med livets glädje.

Bara för att jag med min Inte bara tennis som en av tre författare blivit nominerad till Slangbellan, Författarförbundets pris till bästa barn- ungdomsboksdebutant 2007!

(Tyvärr finns det ingen bild på mig när jag dansar runt i köket, så ni får hålla till godo med den här bilden på en slangbella.)

(30 000:- The winner takes it all)

Ett fint och ett läskigt minne från Thailand

Det fina var när jag fick utnämningen: Asiens Sexigaste Fötter
Det läskiga var när det blev påtagligt att militärjuntan styr landet.

Loffe

- Andra människor framstår alltid som så intressanta när de uttalar sig. Jag verkar inte riktigt klok.

Så säger Janne "Loffe" Carlsson i en intervju med svenskan, apropå att han avskyr att göra intervjuer. En sån sägning får i alla fall mig att orka läsa vidare. Och mycket riktigt, belöningen kommer:

- Att jag började spela trummor var också ett sätt att tjäna pengar. Jag tänkte att jag kunde sitta och skramla i en hörna på krogen och få in lite stålar. --- Att jag spelat med Jimi Hendrix är inte så märkvärdigt. Jämfört med när jag ­lirade med Dexter Gordon.
Läs hela här.

söndag 27 januari 2008

Matlagningskurs

Jag gick i skolan en dag i Thailand. Det var otroligt roligt, inspirerande och lärorikt.
En hel dag av smakande, hackande, wokande.
Bara korta, intensiva pauser.
Vi lagade bland annat stekta nudlar...
... och pak bung fai daeng.
Det var en helt fantastisk dag i matskolan, som slutade som vanligt.
Jag blev kär i fröken.

Vika (ner sig)

På ett töntigt utlandssvenskaktigt sätt var jag sugen på en kaviarmacka på knäckebröd imorse. Ur Vika-brödets förpackning ramlade då denna lapp ut. Det är en hälsning från de s.k. Knäckebrödsbagarna.

Ser ni hur det ser svart och hackigt längs ena kanten på lappen. De s.k. Knäckebrödsbagarna vill att vi ska tro att lappen har råkat komma för nära den öppna lågan i de vedeldade ugnarna och brunnit lite. Jag tror att det är huvet på reklammakaren som råkat komma lite för nära den öppna lågan i de vedeldade ugnarna och brunnit lite.

Min Wenn

Man kommer hem och läser sina favoritbloggar (tidningarna behöver jag inte läsa, Erik upplyste mig om allt som hänt när han hämtade oss på Arlanda igår; postrånet, den döde amerikanske knarkskådisen och att Tilde Fröling och Ulf Larsson åkt ur Let´s dance). Man skrattar och berörs i en fin mix. Tack för det.

Och så hajar man till lite extra. Den briljante och älskvärde Wennberg undrar i samband med ett länkdilemma huruvida vi är vänner eller inte, då vi faktiskt bara träffats ett par gånger och druckit vin tillsammans.

Han är så brydd att han till och med startat en omröstning.

Jag säger att vi är det.

Vad säger ni?

Det verkar ha stormat rejält medan vi var borta

Den gamla bebisgungan (som ingen riktigt vill plocka ner) har trasslat in sig i sitt träd tre meter upp i luften...
... det ligger trädgårdmöbler på parkeringen...
Detta väckte ju hopp om att skräphögen skulle blåst över till grannen, men tyvärr, den ligger intakt och orörd kvar på sin plats. Kanske tyngd av allt regn sedan augusti.

Payback time

Att resa i ett dygn i sträck är vidrigt i sig, men har man sjukt ont i halsen, svår klåda på fötterna, värsta asiatiska jojo-febern samt nackspärr är det i klass med Karl Oskars resa i Utvandrarna.

Nån kanske tycker att jag överdriver, hans resa tog ju typ sex veckor, alla hade löss och folk dog under färden.

Okej, jag överdriver, min resa igår var värre. Karl Oskar hade ju sitt roliga framför sig, jag har mitt bakom.

torsdag 24 januari 2008

Tack for mig

Telia fittar sig mer an vanligt, sa mobilbloggen funkar inte langre.

Det var roligt att blogga fran Thailand, men tydligen javligt dyrt.

Jag har tydligen overskridit nan beloppsgrans, sa de har sparrat mobilen. Det ar val ok om mobilen skulle blivit stulen, men det ar inte ok att jag inte kan fa tag pa Telia pa nat javla satt. Har lanat andra mobiler for att ringa kundtjanst, men Telia ar ondska sa det gar inte.

Om inget oforutsett hander ar detta det sista inlagget tills pa sondag.

Synd, jag hade manga ideer. Kanske varldshistoriens roligaste, smartaste, spirituellaste inlagg aldrig blir skrivna. Tack for det, Televerket.

Helt vanliga halsningar,

Er Thailandsdiva

PS. Egentligen skall det i inlaggets forsta mening att Telia fottar sig, alltsa med o, som i alfabetets sista bokstav, men tyvarr finns inte den typen av bokstav med prickar med pa det har tangentbordet, darfar var jag tvungen att skriva att Telia fittar sig. DS.

tisdag 22 januari 2008

Till Oscar (viktigt!)


Det här är Muff. Han finns på riktigt. Han älskar oss och lovar att ge oss jobb snart.

Här kan Anja Pärson stå i timmar



måndag 21 januari 2008

lördag 19 januari 2008

Att anpassa sig till en ny tidszon


Vissa saker går snabbare än andra.

Det kändes tryggt...


... att ha Jonathan Lejonhjärta med sig på planet.

Fritidsresor bjuder på...


... chicken thai.

fredag 18 januari 2008