Jag var på stranden idag med Jonna och Vera. Det är en mysig strand längst ute på Elfvik, Lidingö med blandat sten, sand och klippor.
Där var även två rotweilers. Vi kan kalla dom Rotweiler 1 och Rotweiler 2. Rotweiler 1 satt intill husses och mattes sida. Den hade så tight lina som behövdes, den badade (fortfarande i kontrollerad lina) bara när ingen annan badade (den gillade att leka med en röd tennisboll som husse kastade). Hunden var alltigenom charmig och tydligt väluppfostrad.
Detta är en strand som hundar får vara på. Till historien hör att häromdan var vi på samma strand tillsammans med bland annat en schäfer. Schäfern skällde när vi kom, varpå husse kom fram direkt och berättade att schäfern hette Kajsa och inte var farlig. Kajsa var 13 år och hade aldrig attackerat någon. Vi behövde alltså inte vara rädda. Allt var coolt och efter en sådan föredömlig presentation av hunden delade vi gärna strand.
Så till idag.
Rotweiler 2. Mycket glad och exalterad över att vara vid stranden. Damen till matte rörde inte ett finger eller gjorde nånting för att hunden skulle vara tyst. Eller för att den i tid och otid inte skulle springa ner till vattnet och skälla på vågorna eller dricka vattnet. (Obs: jag har ingenting emot hunden, vår hund Bruno beter sig liknande vid vatten - därför tar vi sällan med honom på offentliga badställen!)
Vid ett tillfälle skulle Vera bada och simma med sin mamma som var ute i vattnet. Då sprang hunden i en för lång lina fram till Vera (som ju själv är hundägare och hundälskare). Vera blev inte rädd, utan snarare glad. Den fullvuxna Rotweiler 2 och Vera hälsade, men hunden hoppade då plötsligt upp på med sina framtassar på Veras axlar och innan jag hann rusa fram föll Vera handlöst baklänges mot klippor och vassa stenblock.
Jag blev fruktansvärt rädd, inte för att hunden gått till nån typ av attack (den var uppenbart snäll och glad och jag är uppväxt med hund och ser skillnaden på en glad och en aggressiv vovve, därför stoppade jag inte min dotter), utan för Veras fall. Jag såg inte hur hon landade, så för några hundradelar av en sekund var jag osäker på om min dotter slagit bakhuvudet mot klippan eller på annat sätt gjort sig illa. Jag kastade mig fram emot Vera och Rotweiler 2, samtidigt som jag instinktivt skrek: "Håll in hunden, käringjävel!"
Det visade sig att Vera var okej, damen mumlade några bortförklaringar att hunden var en valp och älskade barn, medan hon drog in den och allt var kaos. Jonna kom ur vattnet och jag tröstade Vera som var mest chockad över att jag hade skrikit så fult och argt. Jonna och damen dividerade. Att hunden var en valp, förklarade ju beteendet. Hade jag vetat att hunden var en valp, och därmed i en kärleksfull handling kunde hoppa upp med framtassarna på Veras axlar, hade jag inte låtit Vera gå fram till den. Men jag visste inte det. Men det visste damen till matte. Men hon sa inget. Och höll inte koll.
Väldigt snart vändes naturligtvis opinionen emot mig. För att jag hade skrikit "Käringjävel". Damen reagerade starkt, trots att jag nästan omedelbart sa: "Jag ber naturligtvis om ursäkt för ordvalet. Men jag blev rädd och vidhåller att du måste hålla bättre koll på hunden."
Det var lönlöst. Allt kokade ner till att jag sagt "Käringjävel." Ingen på stranden visade oss vår sympati, jag hade bränt rätt mycket retorik-krut på min svordom, Jonna kunde inte gå in så hårt som hon velat i hundkutymdebatten, eftersom hon också tycker att det är åt helvete att säga käringjävel till folk man inte känner. Damen kunde spela martyr för alla förbipasserande och det var vi som lämnade stranden först. Just då var jag så frustrerad, så jag sket i vilket. Nu är jag ledsen att jag och min familj inte stod upp bättre mot en ansvarslös och feg hundägare. Oavsett mina idiotiska ordval.
Det som i efterhand ändå tar mig hårdast är att damen inte bad Vera om ursäkt och kollade att hon var okej. Bara för att hennes korta stubin-pappa sa käringjävel. Det stör mig fortfarande att hon lät mitt beteende gå ut över Vera.
Jag tycker det är dumt att kalla folk för käringjävel. Det tycker jag verkligen. Därför bad jag om ursäkt omedelbart.
Jag tycker också att det är dumt att ha hundar i för lång lina, så att dom kan hoppa upp på barns axlar, så att de ramlar handlöst baklänges mot vassa klippblock. Och damen som ansvarade för hunden har fortfarande inte bett om ursäkt. Kanske för att hon är en käringjävel?
Vad vet jag, vad tycker ni?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
30 kommentarer:
Jag tycker att hon verkligen borde bett Vera själv om ursäkt samt att man inte kallar folk för käringjävel. Däremot får man till nöds - t.ex. om man blir rädd som du blev - svära åt dom i stil med:
"Håll in hunn´ för-i-helvete"
eller
"Va´ fa-an! Håll reda på hunden!"
Jag har dagdrömt hela dagen om att jag sa "för i helvete" istället för "käringjävel".
Ja du, Peter.
Om man frågar mig så är det fullkomligt befogat att ta till såna ordval när idiotiska hundägare inte håller koll. I själva verket var det alldeles för snällt sagt.
Sen kan man ju fråga sig vad det är för jävla pajsare till strandbesökare som kollektivt tar hennes parti bara för att du tänjer lite på sociala gränser. Det väsentliga måste ju ändå vara att din dotter faktiskt kunnat råkat illa ut.
Ångra inget. Hundägaren är totalt dum i huvudet.
// Jonne
Tack Jonne.
Jag tycker att epitetet "käringjävel" verkar synnerligen väfunnet i det här fallet.
Jag tycker verkligen också att "kärringjävel" låter helt ok i sammanhanget!
Som matte till storväxta hundar som älskar barn och tyvärr gärna hoppar upp och pussar på folk överlag så förstår jag händelsen.
Även om inte hundarna menar något illa så låter jag dem inte leka okontrollerat med barn eftersom småväxta personer - även om de är med på leken och inte är rädda just kan ramla och slå sig, och kanske bli rädda av det i efterhand. Och det får alla surt av.
Enda vettiga förklaringen, men ingen bra ursäkt, till hennes beteende att bli sur efteråt och inte be om ursäkt är att hon själv blev rädd och lite chockad och inte kunde hantera det.
Annat jag kom att tänka på: Barn som inte har erfarenhet av hundar har en förmåga att vifta med leksaker och hålla dem högt för att hunden inte ska kunna ta dem - vilket leder till att hundarna tror att de ska hoppa efter saken, och kan knuffa omkull barnet, så det är lektion nr 1 för alla gäster här, vifta inte med leksaker i luften om du inte vill att hunden ska hoppa efter den. Lektion nr 2 är att få hunden att sitta och vänta medan man kastar iväg eller gömmer leksaken.
Det är så häftigt när man ser ett barn komma på knepen, att det inte är storleken eller åldern som gör vem som bestämmer.
Sen... hundar som springer runt och skäller okontrollerat en längre stund, även om det är av glädje, på en allmän strand med andra badgäster låter också illa skött av hundägarna...
Kärringjävlar ska inte ha stora hundar, dom ska ha små ettriga knähundar som bjäffsar istället för skäller.
Har haft hund i stort sett hela mitt liv, har även haft förmånen att äga just en rotweiler. Med den typ av hund krävs det än mer av ägaren då rasen har ett oförtjänt dåligt rykte.
När man har "större" hundar tar man på sig än mer skyldighet till att inte hamna i sådana här situationer.
Hon borde sett till att Vera inte hamnade i denna situation....
Ordvalet Kärringjävel kanske inte var det bästa i läget MEN jag kan tänka mig fler och värre ord, om jag sett detta hända min son.
Släpp det och gå vidare...
:)
Jag tycker du skulle ha sagt smuuultrontuss. Då hade käringdjäveln blibit bra förvånad.
Oj, jag skulle ha haft meningen "...din jävla fitta" först på tungan så jag måste beröma dig peter för ditt val.
Ja, alltså - ordet käringjävel - när något händer ens barn är faktiskt nästan som att krama någon man är arg på i alla andra situationer. Jag hade eventuellt slagit först och frågat sen i samma läge så jag är grymt imponerad över din sinnesnärvaro att "bara" kalla henne käringjävel.
Det ENDA sura i det hela är att kanske Vera tyckte det var lite scary att ramla och du skrek högt.
/Tesso
helt oförsvarbart av kärringjäveln att inte ha koll på sin hund
jag tyckte du var onödigt trevlig mot henne
(obs, inte ironi)
Jag hade gjort detsamma minst.
Och jag förstår att du blir uppgiven när en sunkig strandpöbel börjar ordmärka till fördel av den där hemska kärringen.
Det bevisar att många människor är idioter.
FRA, trädgårdsgrupper, män med HD, män med ADHD & Pantomimartister för att nämna några som antagligen var på stranden den dagen.
Jo, två saker jag kom på när jag lagt mig att sova igår:
Jag menar så klart att man får tänka käringjävel, men det fattade du kanske. Det vore ju jävligt konstigt annars. Men steget därifrån till att kalla folk saker rätt i fejan på dom är långt i min bok. Men - du har min fulla sympati, det betyder allt att det var ditt barn det gällde.
och
Angående blogganrättningens framtida smak: Har du googlat käringjävel idag? ;)
p+k
Jag hade garanterat reagerat exakt likadant som du, och haft samma ångest efteråt. Kärringjävlen borde absolut haft bättre koll på sin hund.
Fantastiskt bra, strandpöbeln tog hennes parti för att du var oförskämd nog att kalla henne "Kärringjävel"...
Det är väl inget fel på "Kärringjävel", helt befogat att använda detta ord i detta sammanhang. Det är ju så klart att du blev rädd och ville värna om Vera´s hälsa och väl. Eftersom att jag själv har en glad labrador på 37 kg och 2,5 år så vet jag att man måste hålla hunden "kort" ävenfast den är ung och glad. Det är alltid hundägarens ansvar att se till så att ens hund inte skadar andra.
Jag får rätt hög puls av det här inlägget och det roliga är att jag hade hela ditt vredesutbrott färdigformulerat i huvudet, redan innan du levererade. För visst är det så, att man går omkring med ett "håll in hunden Kärringjävel" i huvudet som bara väntar på att få komma ut, eftersom det är så många just något äldre kvinnor som inte kan se att deras gullevalpar kan upplevas som rätt skrämmande. Där vi bor är det allt för vanligt att kärringarna inte håller sina jättehundar i koppel. Stella blev omkullsprungen av en på SKOLGÅRDEN förra hösten. Hon är sen dess livrädd för hundar.
Men OK, Kärringjävel är väl det fulaste man kan säga, det finns liksom inte så mycket kvar att parlamentera om efter det. Så du får nog vackert hacka i dig att stranden vände sig emot dig. Även om du gjorde helt rätt i mina ögon.
Nämen alltså, nu får du ta ett snack med hustrun, och en del andra här. Det är FULLSTÄNDIGT befogat att säga kärringjävel i en sådan situation. Det enda tråkiga i sammanhanget, vilket du också påpekade, var att Vera hörde det. Å andra sidan så räddade du situationen med att förklara/be om ursäkt.
Hur som helst; är man så jävla dum att man tar med en valp, utan att förklara för omgivningen, och därtill ett för kort koppel, då kan jag komma på bra mycket värre ord att kalla denna människa för.
Och jag tänkte på en sak: jag har abosolut noll erfarenhet av hundar varför jag aldrig hade kunnat gissa mig till att hunden var glad och bara ville leka när hon hoppade upp på Vera. Jag är inte säker, med det finns en risk att jag hade hoppat fram och personligen strypt den stackars hunden.
Just därför måste hundägare vara jävligt noga med att informera sin omgivning.
Gaah, jag blir förbannad bara av tanken.
Tack alla för intressanta kommentarer och det stora stödet. Jag tycker att vi var lite bleka såhär i efterhand. Hoppas träffa henne igen...
OBS: Väldigt glädjande med så många långa kloka och engagerade kommentarer! Lärorikt också, heja bloggen!
Käringjävel var väl helt korrekt. Om man inte får använda det i en sådan situation får man väl inte använda ordet alls och det vore ju synd, ty det är ett vackert ord *s*
OM du hade spetsat både kärring och hund på ett vasst klippblock hade jag kanske, kanske tyckt att du gått för långt... men bara kanske.....
"idiotiska hundägare"
"kärringdjävel"
"sunkig strandpöbel"
"din jävla fitta"
och så själva kärnan:
"För visst är det så, att man går omkring med ett "håll in hunden kärringjävel" i huvudet som bara väntar på att få komma ut."
Förresten stavas det "rottweiler".
Hälsar en halvgammal kvinna med hund
Hundattacken (om än glad) var en incident. Kärringjävlandet en annan.
Hundtanten borde alltså ha bett om ursäkt för hundens och sitt eget uppförande, och du för ditt. Vilket du gjorde.
Och jag blir förvånad: rimligen borde det vara i hennes intresse, som hundägare, att barn inte blir rädda för hundar.
Men hon är väl ingen vidare hundägare, kan man konstatera.
halvgammal kvinna:
jag ställer inte in mig i något pöbelled och jag försvarar verkligen inte allt som sagts bland kommentarerna. tvärtom
det är också en stor skillnad på om det sägs i affekt eller funderas fram i en kommentar här
däremot har jag själv haft stor hund och har barn.
dessutom känner jag många trevliga unga och gamla kvinnor och män som har hund
det finns ingen ursäkt för folk som inte kan ta hand om sina hundar. den här diskussionen har ju pågått i hundra år. är man på offentlig plats med sin hund så har man koll på den, man låter den ABSOLUT inte springa fram till barn (eller vuxna) och hoppa upp.
bortsett för att man inte tar hänsyn till alla på stranden som inte vill bli störda av en hund så
förstör man dessutom för andra, seriösa, hundägare.
det är lika dålig stil som att ha med en stereo på högsta volym, ställa sig och kissa i strandkanten (för vuxna), bete sig allmänt otrevligt m.m.
dessutom hade det lika gärna kunnat vara gubbjävel, slyngel, fjortis m.m.
"bortsett från" ska det vara
söderbergs take:
Precis. Så är det.Håller fullständigt med.
Nu tycker jag att vi allihop tar varandra i händerna/tassarna och sjunger "we shall....
Halvgammal kvinna med hund
Bra skrivet Malinka! Cut to the chase.
Det finns inget som engagerar så som hundjävlar : -)
Far med lycklig familj.
Ensam tant med hund.
Jag är inte förvånad över att tanten fick strandfolkets sympatier.
Därmed inte sagt att jag inte har full förståelse för att det slank ur dig. Men den som just skrikit "kärringjävel" till en tant vinner sällan populäritetstävlingen.
Som kärringjävel med en tvåårig hoppande rottweiler håller jag med dig. Klart att du blev rädd och när man blir rädd hoppar rätt ofta oöverlagda ord ut och du bad ju kärringen om ursäkt. Även om hon säkert skämdes rätt ordenligt så är det väl ganska hemskt att hon inte bad Vera om ursäkt, kollade så att hon var ok och att hon inte blivit rädd. Jag har insett att min hund kan välta små barn och vara allmänt besvärlig i all sin livsglädje och väljer därför ensliga stränder där han kan lajja fritt eller håller honom hårt ... och kort.
Jag har ungefär samma temperament, jag skulle antagligen mumlat meningar av samma sort innan hunden ens hunnit hoppa upp på någon. ;-) Som redan konstaterats var käringjävel en helt legitim sak att säga i en sån här situation. En otroligt viktig sak i sammanhanget tycker jag är din ursäkt, att du bad om ursäkt för ordvalet men höll fast vid åsikten att hon måste hålla in hunden. Helt rätt.
Skicka en kommentar