"Ja, men det är väl för fan inte för fåglarnas skull som jag matar dom!"

Som jag skrev redan i mitt sjätte inlägg är jag periodare när det gäller många saker.

Så även fåglar. I somras till exempel när hela skogen är full av lättåtkomligt käk, då fyllde jag mitt fina fågelhus med mat varje dag. Effekten blev att jag hade ett ständigt fågelliv i trädgården och det var väldigt fint och skogstomtigt det hela.

Sen hände nåt och jag tröttnade. Slutade ge dom mat. Från en dag till en annan var all mat borta. Fåglarna var här länge och väl och kollade om det hade fyllts på, men nej. Efter flera veckor tröttnade även dom och drog vidare. Programmerade att här på Älgvägen var det visst fröstopp av någon anledning.

Så kom hösten och turnén och så kom vintern och det är ju då pippifåglarna verkligen skulle uppskatta om det fanns lite lättillgänglig föda på uppgjord plats. Och ända sen jag kom hem den 6 december har jag tänkt att jag ska förbarma mig över dom och hjälpa till, även om det inte gagnar mig på samma sätt som på sommaren när jag typ bor på altanen och älskar när det kommer djursällsis (Bruno, du räknas inte).

Det har inte blivit av förrän i fredags. Då gick jag ut och satte två smaskiga talgbollar på ena gaveln och fyllde hela huset upp till bredden med Happy Birds Vildfågelmix. Nu har hela helgen gått och inte en fågel har varit här. Inte en enda fågel har så mycket som smakat på ett enda frö.

Först tänkte jag att det berodde på att deras jävla fågelhjärnor är för små för deras eget bästa. Men nån jävla måtta får det va liksom, herregud, hur dum i huvet får man va, som inte märker att här är en dignande supermåltid uppdukad 24 timmar om dygnet, kom igen!

Men sen kom jag på det. De är smartare än så. De vet mycket väl att här finns det hur mycket mat som helst. Det har de naturligtvis råkoll på. Det är bara det att de är rädda för att börja äta här och vänja sig och bli bortskämda av toppkvalitet käk närhelst man är sugen. De har fattat att jag är periodare och vet hur ledsna, förtvivlade och förvirrade de kommer att bli när det plötsligt en dag bara är tomt. Borta. Slut.

Lite som jag känner mig avvaktande inför min vän bloggperiodarens nya blogg. Man vet inte när den plötsligt en dag bara är nerlagd.