Häromdagen när Vera och jag var ute och åkte bil fick hon höra Lisa Ekdahls Vem vet för första gången någonsin. Så fort låten var slut ville hon höra den igen. Först efter fyra lyssningar fick jag henne att byta spår. Hade jag inte gjort det, hade hon nog lyssnat på den än.
Fan vilken magisk låt det är.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
9 kommentarer:
Den du sågade *haha*
Hon må göra bra musik, men det var nog tur det inte blev något mellan er. Hon var säkert ändå puckad.
...och sjunger som ett bräkande får.
Nä tvi vale.
Den är fin.
Lisa också.
/Klaus
Den är .... speciell... eller är det rösten ... Men den biter sig fast när man hör den. Nu har jag fått den "på hjärnan".
*Sjunger* Ring, ring bara du slog en signal... gärna till makens mobil....
Åhhh... jag minns en bakfull söndagmorgon i lyhörda studentlägenheten på Liljeholmen när jag vaknade av att grannen spelade Lisa Ekdahl på full volym, och jag tryckte igång min skiva och pausade, och pausade och tryckte play för att till slut komma i samma takt som henne för att inte bli galen: -)
Jag tycker att du har en magisk dotter. <3
Det är en av de absolut värsta låtar jag vet. Tänk vad kul det är att man kan ha olika åsikter och ändå gilla varann...
Skicka en kommentar