lördag 27 februari 2010
fredag 26 februari 2010
onsdag 24 februari 2010
Sverige-Danmark
Två barn, två karriärer. Fullt upp, skrapar snö, men inte tillräckligt för postgubbejäveln."
Som Huskorset kallade det med rätta: Pure pissed poetry.
I Sverige vågar såklart ingen postgubbejävel ringa på och skälla. Men på ett svenskt vis låg detta en dag i brevlådan...
... med en nästan förutsägbar baksida:
Jag insåg att postgubbejäveln som i Sverige kallar sig "Din brevbärare" kanske hade en poäng...
... eller?
Så trots att jag har spädbarn och att det är mitt i brinnande vinter-OS gjorde jag en heroisk skott-insats häromdagen.
Så nu väntar jag på att postgubbejäveln kommer och parkerar sin lilla gula töntbil utanför vår brevlåda och på ett svenskt belevat vis...
... postar ett tackkort!
söndag 21 februari 2010
Grattis Isabel, Max och Älsklingen!
Grattis till att allt verkar ha gått bra, att Älsklingen har värsta frillan redan och att du ser så otroligt söt, lyckodrogad och förlossningsfärdig ut!
torsdag 18 februari 2010
Man eller lejon?
För er som har sett Heliga familjen märker att jag snott lite därifrån. Men så länge jag snor från mig själv sover jag gott. Funkar?
Man eller lejon?
Det fanns en tid när jag önskade att jag var ett lejon.
Tills för nästan 10 år sedan levde jag mitt liv som mycket inbiten ungkarl. Men en ljummen septemberkväll år 2000 träffade jag en precis lika inbiten tvåbarnsmamma. Hon var den vackraste, smartaste och coolaste kvinna jag någonsin träffat. Vi blev blixtförälskade och inledde en passionerad kärleksrelation. Men jag måste nog erkänna att jag i början såg vårt förhållande mest som en liten affär i vanlig ordning. Jag var ju en rutinerad ungkarl som sagt. Och i just det här fallet dessutom en ganska dålig affär med tanke på hennes två barn. Det kändes lite som – Köp 1 betala för 3.
Det var en svår omställning för en före detta singelslacker att plötsligt börja leva familjeliv. Jag var verkligen inte van att gå upp klockan sju på morgonen och äta middag sex på kvällen. (Snarare gå och lägga mig sju på morgonen och äta frukost sex på kvällen…)
Eller som när vi skulle ha en mysig barnfri hemmakväll tidigt i förhållandet: I samma ögonblick som en sjuårig flicka ringer och vill bli hämtad hos sin kompis på andra sidan stan för att hon har huvudvärk och hemlängtan, häller en tvåårig flicka vårtmedel över hela kroppen.
Från balans och harmoni till kaos på en sekund. Vardagsmat för en förälder, men för mig extremt oväntat. Visst, jag gjorde det enda rätta och ringde sjukvårdsupplysning och hämtade ett mammasjukt barn på andra sidan stan och planerade om kvällen helt och hållet. Men – en biologisk förälder hade inte samtidigt tänkt: ”Nu skiter jag i det här, nu drar jag.”
Det var här någonstans som drömmen om att vara ett lejon började. Unga lejonhannar som går in i en flocks revir och först dödar eller fördriver hannarna där. Därefter dödar dem de små ungarna, och så snart allting lugnat ner sig – efter typ ett halvår – har honorna glömt sin tidigare partner och sina avkommor och föder nya kullar som till fäder har flockens nya härskare!
Det var en tuff tid i början och jag kan fortfarande bli galen på att leva i en styvfamilj, men jag är lycklig att kärleken segrade till slut. Nu är vi gifta, har hus och en gemensam dotter som heter Vera och är 7 år. Hon är allas vår skatt och ett livsnödvändigt kitt för den här familjen.
I februari i år kommer en dotter till (ja vi har kollat, ja jag ville ha en son och ja jag tycker det är ascoolt med fyrtal i damer). Och jag vet att det kommer bli lika magiskt för barnen som när Vera föddes. Vera fick två supersystrar från dag 1. Det var inte snack om nåt styv eller plast eller bonus eller låtsas eller fan och hans halvsyster. De är systrar. Punkt. I ordets bästa bemärkelse.
När nästa flicka kommer har hon från start tre storasystrar. Tre olika förebilder som inte är föräldrar som hon kan ta rygg på och lära sig av. Oavsett om hon härmar dem eller gör uppror mot dem är jag övertygad om att de kommer göra henne till en bättre individ.
Jag är glad att jag inte är ett lejon.
Peter Barlach
onsdag 17 februari 2010
tisdag 16 februari 2010
söndag 14 februari 2010
När jag bildgooglade Thåström
(Komiskt fö att läsa några av kommentarerna från Thåström-fans som också bara har googlat lite och varken känner mig eller Vera...)
lördag 13 februari 2010
Hörseltest
fredag 12 februari 2010
Ett naveldoftande inlägg
Sen ska den där lilla biten navelsträng sitta kvar bara för att trilla av. Men hur trillar den av?
Jo den ruttnar! Och jag minns stanken från Vera och förvarnade de andra barnen tidigt om att snart kommer Signe stinka lik.
De tyckte naturligtvis bara att jag var dum när jag sa så, fast lite mer omogen än vanligt. Inte kan väl ljuvliga lilla Signe lukta illa.
Jo för fan vad illa hon kan lukta. Efter fyra dagar ungefär börjar hon stinka och man är tvungen att ha kläder på henne hela tiden och om man vill känna bäbisdoften så måste man hålla sin näsa väldigt nära hennes huvud, annars kan man lätt få kräkkänslor.
Tonåringen döpte till och med om Signe till Stinky!
Men så en dag...
... som idag! Så trillade den av och spolades ner i toaletten med våtservett och allt!
Kvar är bara den magiska bäbisdoften!
Ett fyrfaldigt leve för lilla Signe som fyller en vecka idag och må du inte stinka sådär uti hundrade år!
Signe - och naveln utan rutten sträng leve - hipp hipp: Hurra, hurra, hurra, hurraaa!
torsdag 11 februari 2010
onsdag 10 februari 2010
tisdag 9 februari 2010
Korta fakta om förlossningen och liten magisk film
Vattnet gick: ons 3 feb, ca 13
Till BB första gången: 3 feb ca 21 (konstaterade att det var vattnet och att värkarbetet långsamt kommit igång. Barnmorskan: Åk hem och kom tillbaka när ni har regelbundna värkar, c:a 2 inom 10 minuter)
Värkarna satte igång på riktigt: tors 4 feb, 19.22
Åkte till BB: 4 feb 20.50
Framme vid BB: 21.10
Framme, inne, uppe på avdelningen: 21.30 (det går ju inte att gå med värkar, vet ni som vet...)
Född: fre 5 feb 01.03
Vikt: 3975 g
Längd: 51 cm
Amning: funkar klockrent from fredag 5 februari kl. 01.27...
Se denna film från när Signe är 24 minuter gammal och fattar grejen.
måndag 8 februari 2010
Bäbisar och hud
När Vera föddes och jag skulle hålla henne för första gången rådde barnmorskan att ta av mig skjortan både för Veras och min skull; att vi skulle få känna lite hud. Då hade Vera varit en sväng uppe hos Jonna först, så jag hann i god tid ta av mig.
Men den här gången sa Jonna direkt när Signe kom ut att jag fick ta henne först (stort av en mor tycker jag, även om hon har tre sedan tidigare) och då hann jag inte ta av mig några kläder. Nu gjorde inte det så mycket, det var mäktigt ändå (komisk detalj, jag glömde bort att hon inte var trådlös vid det laget, så att Jonna sa skämtsamt: aj, tänk på att hon sitter fast...).
Så nästa gång vi... nej visst fan, det blir ingen nästa gång, det är ju en efterrättsbäbis. Men i alla fall. Ett tips till andra, och om jag fick spela om partiet hade jag tagit av mig på överkroppen i det absoluta slutskedet. Typ när dom sa att huvet var ute och jag peppade Jonna att ta den sista värken - ever! Så att jag var redo direkt när Signe kom ut.
För det är nåt obeskrivligt särskilt med bäbisar och hud.
söndag 7 februari 2010
Födelsedag igen
lördag 6 februari 2010
Noterbart från 100205
fredag 5 februari 2010
Signe 12 minuter
Känns nästan lite läskigt att inte bara ha ett A-barn, för det är jag van vid - utan ett geni-barn!? Hur hanterar man genier, nån förälder som vet?
Tillåt mig presentera
torsdag 4 februari 2010
onsdag 3 februari 2010
Skaffat iPhone idag
tisdag 2 februari 2010
Östermalms IP
... och en nörd.
Jag drömde om att åka 10 000 meter (=10km=1mil för kalkylektiker som tex min fru). Det är cirka 25 varv på en 400 meters riktig skridskobana. Efter 2000 meter hade jag så krampaktigt ont i fötterna så jag var nära att bryta. Men sen släppte det faktiskt och jag minns att jag åkte smärtfri kanske ett par hundra meter innan värken gick över i ryggen. I 8000 meter hade jag så ont att jag bara ville lägga mig och gråta som ett barn.
Men jag gjorde kalkylen att det nog bara var att ryggen var otränad som gjorde värken så jag körde på och pallade till och med spurta sista 20 meterna.
Och kolla:
37:32:78!!!
Med tanke på att världsrekordet på 10 000 meter skridsko är på 12:41:69 (holländaren Sven Cramer, Cosmos brorsa?) har jag inte mycket kvar tills jag är där.
Särskilt med tanke på att dom inte kör med mössa och luva och halsduk och grejer.
Så låt mig bara köpa mig en sån där slimmad bögdräkt, lite teknik och en ny rygg, ska jag nog hota det där världsrekordet...
måndag 1 februari 2010
Bäbisbingo!
Hon är planerad till den 13:e februari (ja teoretiskt kan hon komma i mars men det vägrar Jonna tro). Jonna har gått 10 dar över tiden med alla tre tidigare döttrar. Hett tips är alltså att hon kommer den 23:e.
Själv gissar jag den 24:e. Nån som har nån annan gissning?
Gissar man rätt datum vinner man ett fint pris, oklart vilket!