Särskilt när jag har mitt kreativa någon annanstans. Nu är jag rätt uppslukad av en annan skrivgrej och jag har kasst splitvision. Och så tänker jag såhär en förmiddag: Men för fan Peter, du måste ju blogga! Och så hittar jag den gulliga gamla bilden på Vera där hon vid fem veckors ålder skulle ta ett passfoto sommaren 2002 och landar i Nice mjukt och fint som en Bengt Dennis typ. Inga konstigheter, hon är fem veckor på kortet. Det var innan mobilkamerorna slog igenom, så det finns inte så många bebisbilder på henne.
Signe, däremot är extremt väldokumenterad och så ville jag lägga ut en speciell bild på henne (bilden är fö tagen av en av världens två sötaste styvdöttrar) för att jag tyckte bilden var magisk. Ljuset låg fint och hon råkade le just där och då.
Men så gjorde jag det här hyperslarviga inlägget på tjejerna och skrev att Signe var sötare för att ha nånting att skriva. Jag skrev inte att det var för att hennes foto inte var ett passfoto och att hon var fyra veckor äldre när bilden togs och att den största skillnaden som händer mellan fem och nio veckors ålder i min bok, det är att de lär sig att le. Det skrev jag inte. Jag inbillade mig att det skulle framgå och att ni bara skulle se att de var gulliga och lite lika.
För mig var det uppenbart att det var det det handlade om, att Signe var en månad äldre och log sött på bilden. Jag har inte ens tänkt tanken vem som är sötast i verkligheten. Jag tänker inte så. Dom verkar hyfsat normala och glada och nyfikna och sociala och det räcker för mig.
Även om jag tycker att en och annan kommentar var en enorm överreaktion och övertolkning är jag ledsen om jag provocerade någon, det var inte ens meningen i det här fallet.
Till sist:
Eventuell skönhet på ett fotografi ligger i betraktarens ögon...
... och när bilden tas.
onsdag 14 april 2010
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
5 kommentarer:
Du är förlåten, bra twist på slutet i det här inlägget;)
Herrejävlar, det är ju bara någon som inte brukar läsa din blogg som kan ge sig ut och cykla så.
Det är liksom inte möjligt att läsa alla Vera-inlägg utan att förstå att du tycker att hon är typ bäst i världen. Oavsett hur trumpen hon råkade vara på ett bebisfoto.
Som små änglar! Jag vill har Veror som julprydnad eller vad man nu använder dom där änglabilderna till.
Vad är det för snurriga människor som överhuvudtaget har tid och engagemang att kommentera vad du har skrivit för bildtext på dina barns bilder.
Det är ju självklart att en förälder, som inte är helt störd i huvudet, tycker att hans/hennes barn är lika vackra/söta etc etc...
Det är den här jävla "kommentarsmaffian" som gör sig tillkänna igen, förra gången så var det något du skrev angående sorg/dödsannons.
Dom kan väl lägga av och läsa din blogg om dom bara irriterar sig på vad du skriver, det finns säkert någon politiker som bloggar som dom kan läsa och där deras kommentarer uppskattas och kanske gör nytta.
Jag tänker inte skriva ut vem jag är eftersom att jag då riskerar att få min bil nerklottrad med dumma kommentarer...
Haha, skönt!
Skicka en kommentar