... charmade världens sötaste Signe omkull en gullig flygvärdinna.
måndag 31 maj 2010
söndag 30 maj 2010
Lite vädersnack
Veckan innan vi kom hade det regnat varje dag i Dubrovnik.
Vi har haft sol och 25 grader 7 dagar av 7.
Här är hotellets väderprognos för nästa vecka.
Nu åker vi hem.
Vi har haft sol och 25 grader 7 dagar av 7.
Här är hotellets väderprognos för nästa vecka.
Nu åker vi hem.
lördag 29 maj 2010
Igår tänkte vi vad fan
Och drog till Bosnien Hercegovina. Rätt upp i bergen bara. Ingen rekommenderade oss att åka dit. Killen vi hyrde bilen av sa till och med:
Dont go there, its nothing to see. Only mountains.
Perfekt tyckte vi. Vi vill se berg, inte turister.
Och se. Om möjligt än vackrare och än mer tintin-land än kära Kroatien!
Efteråt förklarade den skönaste killen i receptionen varför ingen rått oss att åka till Bosnien.
Alla är inte helt coola efter kriget och med en kroatien-reggad kan man råka illa ut där...
Med två tjejer som inte ens blivit tonåringar och ett spädbarn kände jag och Jonna oss nog lagom coola och punschiga som åkt dit i alla fall.
Cool och punschig. Parmesansosse. Jag börjar hitta mig själv här på Balkan tror jag.
fredag 28 maj 2010
Sorry lyckas inte vända bilden på gårdagens meny rätt
Men är inte parmesansosse ett bra ord?
Jag känner många parmesansossar, jag är nog en typ av parmesansosse själv. Fan, fanns det ett sånt parti skulle jag kunna tänka mig att rösta på det i höst.
Nån som är med mig?
torsdag 27 maj 2010
Baconfrukost
Efter tre raka baconfrukostar i den sensationellt lyckade frukostmatsalen inser jag att jag nog väger över 90 kilo för första gången i livet.
Eller som Jonna sa för att på sitt eget lilla vis trösta mig:
"Tur att du redan har en fru!"
Idag åt jag yougurt till frukost.
onsdag 26 maj 2010
tisdag 25 maj 2010
måndag 24 maj 2010
söndag 23 maj 2010
fredag 21 maj 2010
Var på skrivresa i Sörmland i tre dar
Det här är vad jag lyckades skrapa ihop.Men nästa vecka ska jag till Dubrovnik och då lovar jag tokblogga.
PS: Klicka på "OK" i bilden om ni vill veta vem jag åkte på skrivresa med...
onsdag 12 maj 2010
måndag 10 maj 2010
Vad ska det bli av den här liraren tro?
Obs: även denna fantastiska bild är tagen av den fantastiska styvdottern!fredag 7 maj 2010
onsdag 5 maj 2010
tisdag 4 maj 2010
Min andra krönika för tidningen Aktiva
Datorn har ju krånglat och varit på reparation, men här är krönikan som jag skrev i februari. Varsågoda!
Bilden är blogg-bonus, s.k. blonus.
BJUDA PÅ SIG SJÄLV
Efterrättsbäbisen – så kallar Jonna sin fjärde, min andra och vår sista. Efterrättsbäbisen Signe föddes fredagen den 5 februari i år. När hon var tre dagar gammal skulle hon ta ett så kallat PKU-prov. Ett litet stick i handen för att sno lite blod. Två barnmorskor delade på uppgiften. Lilie från Norrköping och Berith från Umeå skulle på rutinuppdrag.
Som föräldrar hade vi efter några dagar i barnavården träffat lite olika typer. De allra flesta sköna, men även de där, ni vet, besserwisseraktiga figurerna som efter minsta misstag reagerar blixtsnabbt med en bortförklaring kryddat med lite översittarmummel. Det känns som att sådana människor tror att "bjuda på sig själv" betyder att de ska bjuda på en första tugga på sig själva i väntan på att bli uppätna. Jag vet att det bara handlar om deras dåliga självkänsla, men jag retar mig ändå till vansinne på dem.
Lilie började. Signe skrek till som besatt när nålen stack in under huden. Jonna tok-ammade och Signe lugnade ner sig. Men Lilie fick inte ut något blod hur hon än vred och vände på den mikroskopiska nålen. Efter ett par minuter gav Lilie upp. Hon var tvungen att göra ett nytt stick. Samma procedur igen. Jonna ammade och Signes skrik stack som nålar i två föräldrahjärtan.
Fortfarande inget blod och efter två gånger gav Lilie upp och lämnade över uppgiften till Berith. När även hon misslyckades började vi bli lite oroliga på riktigt. Det gick heller inte att ta miste på Lilies och Beriths frustration över att behöva plåga den lilla.
Berith värmde Signes hand extra länge, koncentrerade sig noga och… det funkade! Alla pustade ut och Signe hamnade i PKU-registret.
Stämningen hade kunnat bli vidrig i det där rummet. En tredagars som förnimmer svår onödig smärta, två lätt hariga föräldrar samt två yrkesmänniskor som misslyckas upprepade gånger i sin profession.
Men det blev aldrig dålig stämning. Nästan tvärtom. Tack vare supersköna Lilie från Norrköping och Berith från Umeå. De skyllde aldrig ifrån sig, de bjöd på sina misslyckanden och konstaterade självironiskt åt att de kunde ju inte gärna kalla in en tredje barnmorska eftersom de själva var två av de mest äldsta och mest rutinerade. Denna ödmjukhet gjorde ju i sin tur att jag vågade skämta. De skrattade när jag förklarade att Signe i framtiden kommer ”få ångest när hon hör östgötska”, att ”ni kommer inte kunna sova på två dygn” och ”när vi kommer på nästa kontroll hoppas jag att man kallat in de riktiga proffsen – undersköterskorna”etc.
Jag hoppas att Signe tar med sig en av livets viktigaste lärdomar som blev så tydlig i det där lilla provtagningsrummet högst uppe på underbara BB Stockholm. Jag lovar dig Signe, vår kära efterrättsbäbis, att vi ska göra allt som står i vår makt för att se dig när du vill bli sedd, lyssna på dig och uppmuntra dig när helst du behöver. Särskilt när du misslyckas. Vi ska ge dig så mycket självförtroende, självtillit, självkänsla att du svämmar över och börjar självproducera allt möjligt gott som börjar på själv.
Så att när du sedan kliver ut i livet alltid vågar bjuda på dig själv.
Peter Barlach
Bilden är blogg-bonus, s.k. blonus.
söndag 2 maj 2010
Jonna firar Signes första derbyseger!
Jag hade glömt hur skönt det var.Oremos vänsterskott fick mig nästan att glömma mitt eget ryggskott...
lördag 1 maj 2010
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
