tisdag 30 december 2008

Nyårstävling

Året är 1990.

Jag är 22 år. Vi satte upp Shakespeares En midsommarnattsdrömGalateatern (ett namn som glittrade mer än själva teatern som höll till teaterhuset Luntan som i sin tur höll till i en rivningskåk i Vasastan...).

Jag hade ingen aning om vad pjäsen handlade om, men jag gillade att säga mina repliker. (Det var ungefär så jag jobbade som skådespelare och en anledning till att jag inte jobbar som det längre.) Temat var att spela pjäsen på en nyskapande soptipp. Regissören pratade om att "vi skulle hitta det vackra i det fula och det fula i det vackra" minns jag. (Jag tror att regissören inte är regissör längre.)

Jag spelade naturligtvis Lysander, men vem spelade egentligen Demitrius, som på fotografiet ovan på ett föredömligt sätt står och blänger på Lysander?

Den som kan hylla denna lysande skådespelare på bästa sätt vinner något fint.

(Den som vet vem som skrapat bort sig själv vinner ingenting.)

Vad gör man med all julmat som håller på att förfaras och som man börjar tröttna på och som inte går att frysa in?

Jo, snittar!

(Det blev otroligt lyckat som förrätt på middagen vi hade igår, men idag ska jag försöka övertala Jonna att vi ska bjuda familjen Krepper på sniglar.)

söndag 28 december 2008

lördag 27 december 2008

Hon var säkert ändå puckad


Året är 1993.

Jag var programledare för ett ungdomsprogram som hette Strapazzo. Jag hade året innan gjort en låt som hette Hon var säkert ändå puckad och som var inspelad på en samlingsskiva med unga visartister. Vi skulle göra ett avsnitt av Strapazzo med tema kärlek. Jag frågade om vi inte kunde göra en video på min låt. Min kära producent Annika de Ruvo gick med på det. Då var jag fruktansvärt stolt över mitt livs första musikvideo.

Jag är inte lika stolt idag...

Varsågoda!

Rocky, Malou och jag

Nu har jag äntligen fått en dvd från när jag var hos Malou von Sivers och pratade om min bok som handlar om mitt oalkade döda päron. Vill ni se det?

fredag 26 december 2008

Julens nav

Jag bakade bröd för typ första gången i mitt liv. Det blev ett rätt freestylat vörtbröd, som aldrig hade överlevt utan Jonna och Tonåringen, och som helt otippat blev jättegott och saftigt (jag tror färsk ingefära var tricket).
Den webergrillade skinkan smakade EXAKT som den ska (Anders, jag griljerade den i ugnen).
Folk brukar inte kunna äta min hemgjorda senap för att den är för stark. Därför gjorde jag tre varianter. Till och med svärmor älskade den högra. Jag blandade ut farin & cognac-senapen i mitten med Smetana (Smetana är en ännu tjockare, drygare och syrligare rysk variant av gräddfil än turkisk yogurt...).
Såhär har mina frukostar och alla typer av mellanmål sett ut sen den 23:e. Och skall så se ut tills skinkan är slut. Halva kvar. God forts.

Apropå en dotters kliv in i vuxenvärlden


Fördelar med skogstomt

Man kan hugga sig en gran på tomten.

Men tyvärr var den snyggaste granen från allmänningen strax utanför tomtgränsen...
Det finns även fördelar med att vara skrupelfri.

Igår fattade Vera stavningsgrejen

Hon kom till mig med skrivtavlan som hon fick i julklapp av sin faster. På tavlan stod det:

GROTA BÅL

Vera frågade: "Står det Grodan Boll här?" och det gjorde det ju. Sen satt hon och skrev hela kvällen.

Det känns lite som första stegen, första cykelturen eller första simtagen. Man blir varm, lycklig, stolt och lite rädd.

måndag 22 december 2008

Klar!

Och jag har redan provsmakat mitt feta lyckliga grisarsle från Roslagen.

Kom jul, jag är redo!

Grisen på grillen, del 3

Efter 2h 5min.

Temperaturen i grillen har sjunkit från kanske 150 grader till 120. Innertemperaturen är å andra sidan uppe i 57. Jag tar den vid 67.

Nu grillas Peters julegris

Efter 0 min.

Efter 50 min.

Obs: Skinkan grillas naturligtvis under lock, men det är inte lika visuellt att fotografera lockets utveckling under själva grillningen, därför får det bli såhär.

Nu tändas Peters julegrill

Just nu: vilse i kuddjungeln på IKEA



söndag 21 december 2008

Min cognacsgravade lax

Cirka:

1 dl salt

0,5 dl vitpeppar
2 dl socker
2 dl cognac
1 pressad apelsin (samt skalet finrivet)
några nejlikor

krossa kryddorna och blanda ihop lagen
lägg en laxsida i en plastpåse, häll över lagen.

låt ligga i kylen i två-tre dagar. sila spadet och pensla den över tunnskurna skivor vid servering.

jag bjuder på receptet, gör det gärna och sprid det, men glöm inte att credda mig bara när du håvar in berömmet på julafton.
Här har man varit borta ett par dagar och kommer tillbaka och finner omröstningens resultat... 87% Åttiofuckingsju procent!?

Eller som vi skämtade på 70-talet:

En miljard flugor kan inte ha fel:
Ät skit!

fredag 19 december 2008

Jag hade glömt hur jävligt det kan va



Lätt stressad

... hinner inte svara på alla intressanta kommentarer just nu.

Vill bara säga att mitt första inlägg om recensionen var ett dumt ironiskt försök att kanalisera min barnsliga vrede över att bli sågad.

Alla som fått en kass recension och reagerat stoiskt räcker upp en hand.

Glöm inte att en viktig omröstning pågår uppe till höger. Särskilt inte ni som vill rösta nej. Läs Anders Sparrings kommentar ni som tvekar.

Nu drar jag till Jönköping - med tåg - och lirar på en julfest.

Be för mig.

torsdag 18 december 2008

Angående recensionen som skulle få MVG i vilken skolblaska som helst

... samt apropå det förra inlägget vill jag förtydliga mig.

Jag har ingenting emot Olle (jag kallade honom Ollon för att han kallade John för Johan, och ja det var lika plumpt som dumt som barnsligt som roligt gjort av mig), som får tycka som han tycker. Dessutom - någon som outar sig som nörd är värd 100% respekt i min bok.

Däremot anser jag att Norrköpings Tidningar är så sorgligt feltänkande när man låter barn recensera barnböcker. Det funkar i KP, men men här blir det bara illojalt mot barnen. Man ställer sig inte på barnens sida. En recension ska vägleda presumtiva konsumenter. I det här fallet kommer flera östgötska barn som skulle behövt läsa Dubbelfel att bli blåsta på det. Jag säger inte att om en vuxen hade recenserat hade det blivit positivt. Jag har läst en semisågning av boken i GP tillexempel, och hon var i alla fall vuxen i passet. Men chansen ökar att det är någon som läser som kan lyfta blicken en smula, göra en eller annan analys och sätta verket i en relevant kontext. Dessutom undrar jag - är det barn som läser NTs kultursidor? Förmodligen inte.

I rätt händer kan mina böcker förändra liv. Det låter ju hur pretentiöst som helst, men jag råkar veta att det är så. I fel händer, blir det segt blaj, det vet jag också. Många ungdomsböcker idag skriver barnen på näsan tycker jag. Ingenting sker under, bakom, bortom texten. Alla känslor, tankar och händelser redovisas för att man är rädd att barnet annars missar något. Jag vill inte skriva så. Jag skriver inte så om jag så gör en vuxenpjäs, filmmanus eller barnbok. Det mesta av raffel sker mellan raderna och inuti personerna. I Johns fall kanske utan att han själv vet om det.

Att det finns barn som bommar det här ser jag som helt naturligt. Jag har verkligen hoppats att ingen som inte vill ska behöva läsa boken. Kickar man inte på John och hans öde blir det som att: "Det saknar spänning i boken vilket gör att man bara tycker att det är samma text man läser om och om igen. " (Varför korrar inte ens NT recensentens text, är det också charmigt?) Stackars Olle, säger jag bara. Och så måste han tycka något om det. Och formulera sig om det.

Nej, låt barn och ungdomar läsa och uppleva böcker. Inte recensera dom.

onsdag 17 december 2008

Norrköpings Tidningar

Norrköpings Tidningar har en fin tradition att låta barn recensera barnböcker. Det är ju en lysande idé eftersom det ändå är just barn som ska läsa böckerna.

Nu har en fjortonårig kille recenserat min andra bok om John. Boken heter Dubbelfel och jag slet med den i närmare ett och ett halvt år. Det var ett av mina tuffaste arbeten någonsin att hitta in i en trettonårings (som är min egen) sargade själ och lyckas fånga både hans bubblande pubertet, samtidigt som han försöker stänga av kranen till gråten efter sin mammas död. Och så allt annat som hör till en tonårings komplexa tillvaro.

Såhär tyckte Norrköpings Tidningar:

I den andra delen av Inte bara tennis får vi möta Johan, vars mamma dog i en bil-olycka för ett år sedan. Johan ska börja i högstadiet vilket han till en börja finner läskigt. Som alla vet är högstadiet en tid då puberteten börjar och många konstiga känslor kommer. Det är vad som händer Johan. Bråken med syrran blir allt värre, han blir kär i en gammal kompis och börjar hata skolan.

Jag tycker att Dubbelfel är en ganska dålig bok för jag tycker att Johan är väldigt egoistisk. Det gör det svårt för mig att fatta vad han tycker och känner. Men det finns bra sidor också. Man får ofta veta vad Johan tänker och ibland kan man förstå honom och känna igen sig.

En fördel om man ska läsa boken är att man spelar tennis för det gör Johan. Det brukar komma upp hur det går för honom i olika matcher vilket jag inte förstod så mycket av.

Johan är lite av en av sån som försöker vara cool men hänger med nördar ändå. Det stör jag mig på för Johan säger ofta nörd bakom andras ryggar vilket får en att tycka illa om honom. Johan är lite väl vuxen i sitt tänkande i boken. Ibland kan man förstå men ibland känns det som att Johan är konstig.

Det saknar spänning i boken vilket gör att man bara tycker att det är samma text man läser om och om igen. Jag har inte läst någon av Peter Barlachs böcker förut och jag tror inte jag ska göra det i framtiden heller för jag tror boken är bättre för någon som inte är nörd som jag. Men jag hoppas ni ska gilla boken i alla fall.

Ollon Karlsson, 14 år

måndag 15 december 2008

Dagens Jonna

"Brudar säger jag bara. Bloggbrudar."

"Sorry Peter, och ni andra som har så roligt..."

För några dagar sedan skrev jag ett inlägg om en katt som heter Elvis, som hade sprungit vilse och blev ett anagram. Det blev lite småroligt tycker jag själv och väldigt roligt tycker vissa andra.

Idag fick jag en sådan här tröttsam ordmärkarkommentar, med det där von oben-perspektivet som man ska ha jävligt mycket på fötterna om man ska matcha.

Exakt såhär löd den dryga kommentaren:

Sorry Peter, och ni andra som har så roligt... Men ett anagram är när någonting blir samma sak både baklänges och framlänges.

Elvis vilse är inte samma sak som Esliv sivle.
Hade det varit det så hade det däremot varit rätt fyndigt.

/Vikigpettern Zäta

Mitt ödmjuka svar lyder:


Du tänker på palindrom, älskling.

/Viktigpeter

Lidingösvenska

I väntan på rapport om den magiska matlagarlördagen: senap

Tindrande barnögon i all ära, men för mig är julskinkan (lyckligt grisarsle beställt) och senapen central i hela fucking julen.

Jag gör aldrig senap efter recept, och eftersom det är omöjligt att smaka av, eftersom det är skitäckligt när man gör den (det tar några dagar innan det blir gott) misslyckas jag ungefär varannan gång. Därför gjorde jag i år två olika sorters senap, så kanske någon av dom blir god.

En mörk med farinsocker och cognac.

En ljus med strösocker, kryddpeppar, nejlika och whisky.

Gemensamma ingredienser för båda: senapspulver, vit balsamvinäger, salt och turkisk yoghurt.

Vad beträffar mängd av allt har jag ingen aning. Kan vara därför jag misslyckas så ofta...

Nån som har ett exakt senapsrecept, som lyckas varje gång?

söndag 14 december 2008

Hyvä

Innebandy är sporten från helvetet, Niklas Jihde Djävulen själv och om jag skulle titta på det här överskattade skolgårdslallandet skulle jag hålla på Finland.

Mina rädslor

Jag är inte direkt någon harig person, men det finns saker jag är fruktansvärt rädd för.

Jag är snudd på fobiskt rädd för att trilla ner på tunnelbanespåret, bli inlåst i ett trångt rum, bli nerslagen samt att Djurgården ska hamna i kvalserien med AIK.

lördag 13 december 2008

Vissa 40-årspresenter lever längre än andra

En kulinarisk måltid
lagad under ledning av stjärnkock
av vänner med vänner
Grattis vår älskade Peter!

I närmare 10 månader har vi letat ett datum som passar alla. Men idag går en mycket gammal dröm i uppfyllelse. Idag ska jag få laga mat med en riktig professionell stjärnkock. Jag är i det närmaste i extas så roligt det ska bli. Tänk, jag ska få lära honom allt jag kan!

onsdag 10 december 2008

Till alla nya läsare som hittat hit tack vare reprisen av Peter hos Malou

Jag har skrivit några texter som handlar om den här livslånga sorgen och hur jag lever med den.

I högerspalten finns en rubrik som heter Inlägg om sorgen.

Mina favoriter av dom är nog dessa:

Birgitta och Vera


Dan innan min 40-årsdag intervjuar jag mig själv som 13-åring


Sebastian och jag

Vill man läsa mer finns såklart Best of bloggen.

Stor kram

/Peter

(peter.barlach@telia.com)

ps: Nu på fredag hoppas jag lägga upp sången och kanske hela intervjun på Youtube.

Plötsligt dök en bekant helt otippat upp på teven

måndag 8 december 2008

Från text-tv i morse

Moules marinièrs

Jag gör de godaste musslor jag någonsin ätit och nu tänkte jag berätta varför.

Jag "smälter" finhackad lök, vitlök, chili på så svag värme och så lång tid som jag har möjlighet till. I alla fall minst tjugo minuter (trick 1).

Under tiden kollar jag att musslorna är ok.

Sedan häller jag på finhackad persilja, musslorna och en deciliterskvätt schysst vitt vin. Spisen upp till maxvärme, snabbt som fan och stormkoka.

Efter cirka tre minuter har musslorna öppnat sig lite grand. Då silar du spadet och kokar ner det till hälften (trick 2), annars blir det för vattnigt. Därefter häller du i musslorna igen och kokar en minut till (trick 3), så att de blir varma igen, men ändå inte överkokta.

Servera inom 60 sekunder, annars kan du lika gärna börja om igen.

Drick upp resten av vinet.

Nu när jag så smått börjar hämta mig från chocken

... vill jag bara säga att det var en jävla snygg sorti.

Tack för allt, Godiva, vila i frid!

(Det där tacktalet får du ta i nästa bloggliv, eller spökskriva nånstans...)

söndag 7 december 2008

Mission completed



Turnésammanfattning, föreställningar

Outstanding
Uddevalla

Oförglömligt härligt och mer eller mindre magiskt
Alstermo
Falköping
Förslöv
Halmstad
Hofors
Hultsfred
Jönköping
Jönköping
Karlsborg
Kristianstad
Malå
Piteå
Sölvesborg
Söråker
Tomelilla
Torsås
Västervik
Växjö
Örnsköldsvik
Östersund

Bra!
Arvidsjaur
Botkyrka
Bratten
Hagfors
Hallstahammar
Karlskrona
Täby
Vuollerim
Ystad

Landar efter diverse tveksamheter på plus
Falkenberg
Flarken
Gimo
Lomma
Sävsjö
Örebro

Bara lärorikt
Filipstad
Karlshamn
Trelleborg

Malå rockar

Hade en fullvärdig avslutning i Malå igår. Jag var grym och publiken skön.

Efter föreställningen bjöd jag alla 52 i publiken på bubbel (Cava, Codorniu). Jag vet inte hur många som drack, men tre pavor gick åt i alla fall.

Sen var det fest på mitt hotell med några trevliga locals och jag bjöd på mer Cava, öl och whisky.

Sen var det storparty på hotellet, och jag dansade två danser innan jag vid tolvsnåret gick och la mig på mitt rum och somnade som en stock.

Idag ska jag åka mina sista 14 mil i fetvolvon. Sen ska jag flyga flygplan hem till min familj.

Jullov.

lördag 6 december 2008

Nästan överladdad inför sista föreställningen



Anslagstavla i Malå City

Såhär såg den ut när jag gick fram tilll den.

Såhär såg den ut när jag gick därifrån.