torsdag 31 juli 2008

Barlach i Sörping, sista delen

Sist jag gjorde Östergötland, för en vecka sen, var jag på charmiga Bondens i Söderköping och spelade (klicka på bilden för recension ovan).

Jag mådde fysiskt illa hela dan, för jag var så rädd att jag skulle behöva uppträda inför en liten publik (och det har jag gjort så många gånger i min karriär och det är både svårt och obekvämt för alla parter), men arrangören gjorde en fin sista marknadsföring och de här bloggkompisarna och den här, drog med sig bra med folk. (Tack igen!)

Det blev en fin konsert och som ett av extranumrena vågade jag köra en sprillans låt som heter Vem fan är han??. Den handlar om en vidrig konsertupplevelse av annan art (mycket folk, ingen bryr sig). När jag kände att publiken i Söderköping fattade grejen med låten fick jag gåshud. Att sjunga med gåshud händer mig inte ofta, men när det händer är det knark-skönt.

En annan anledning till att det blev typ fullsatt var att jag pratade i Radio Östergötland tidigare på dagen med min gamle vän Per Dahlberg. Han intervjuade mig bra och i mitt minne svängde det stundtals.

Under intervjun sjunger jag även en sång till min mamma - En Birgitta-saga - som jag sjungit många gånger förut, men den är tidigare opublicerad. Jag har ingen aning om hur det lät, men jag vet att jag då också faktiskt hade gåshud där jag satt och blundade och sjöng i Pers studio.

Mitt nervösa och blyga ego törs inte lyssna på det igen, men om nån annan vill, kan man nog göra det här. (Klicka på tors 24 juli, kl 15.00-15.30, det är lite nyheter först.)

Nu jävlar.



Det Stora Getingkriget

Det är fan sjukt nu. Värsta jag varit med om efter sex år (sju somrar) i hus. Igår åt jag och barnen middag inomhus, för att vi inte pallar med getingarna. På bara några sekunder är det 3-4 stycken på plats, och efter ett par minuter är det som en svärm. Jävligt snabba och irriterande är dom också.
Efterrätten åt vi dock ute, samtidigt som vi ställde revbensspjällstallriken en bit bort. Det funkade okej. Dock kunde inte Vera och Fjortonåringen hålla sig. Så när vi hade ätit upp gick dom bort och hämnades lite. (Vera var värst och fick 3.)

Jag hoppas hinna förbi Indiska idag och köpa en getingfångare, som Huskorset tipsat om. Men jag tror inte det räcker. Jag behöver fler tips, för det känns som säsongen bara börjat. Med blott en flugsmälla i näven känner jag mig som Jonas Björkman mot Federer, typ. Elstötmojängen ska också införskaffas, men som sagt:

Ge mig uppslag hur jag ska segra i Det Stora Getingkriget, tack!

Apropå det förra inlägget

Jag vill bara säga: Tack för allt stöd och alla lärorika intressanta kommentarer och heja bloggen!

Tillägg: Vera tycker fortfarande bara hunden var gullig och att jag var dum som skrek "Käringjävel!"

Tillägg 2: Debatten går het i kommentarfältet. Uppfriskande.

onsdag 30 juli 2008

Det blev en dag på stranden

Jag var på stranden idag med Jonna och Vera. Det är en mysig strand längst ute på Elfvik, Lidingö med blandat sten, sand och klippor.

Där var även två rotweilers. Vi kan kalla dom Rotweiler 1 och Rotweiler 2. Rotweiler 1 satt intill husses och mattes sida. Den hade så tight lina som behövdes, den badade (fortfarande i kontrollerad lina) bara när ingen annan badade (den gillade att leka med en röd tennisboll som husse kastade). Hunden var alltigenom charmig och tydligt väluppfostrad.

Detta är en strand som hundar får vara på. Till historien hör att häromdan var vi på samma strand tillsammans med bland annat en schäfer. Schäfern skällde när vi kom, varpå husse kom fram direkt och berättade att schäfern hette Kajsa och inte var farlig. Kajsa var 13 år och hade aldrig attackerat någon. Vi behövde alltså inte vara rädda. Allt var coolt och efter en sådan föredömlig presentation av hunden delade vi gärna strand.

Så till idag.

Rotweiler 2. Mycket glad och exalterad över att vara vid stranden. Damen till matte rörde inte ett finger eller gjorde nånting för att hunden skulle vara tyst. Eller för att den i tid och otid inte skulle springa ner till vattnet och skälla på vågorna eller dricka vattnet. (Obs: jag har ingenting emot hunden, vår hund Bruno beter sig liknande vid vatten - därför tar vi sällan med honom på offentliga badställen!)

Vid ett tillfälle skulle Vera bada och simma med sin mamma som var ute i vattnet. Då sprang hunden i en för lång lina fram till Vera (som ju själv är hundägare och hundälskare). Vera blev inte rädd, utan snarare glad. Den fullvuxna Rotweiler 2 och Vera hälsade, men hunden hoppade då plötsligt upp på med sina framtassar på Veras axlar och innan jag hann rusa fram föll Vera handlöst baklänges mot klippor och vassa stenblock.

Jag blev fruktansvärt rädd, inte för att hunden gått till nån typ av attack (den var uppenbart snäll och glad och jag är uppväxt med hund och ser skillnaden på en glad och en aggressiv vovve, därför stoppade jag inte min dotter), utan för Veras fall. Jag såg inte hur hon landade, så för några hundradelar av en sekund var jag osäker på om min dotter slagit bakhuvudet mot klippan eller på annat sätt gjort sig illa. Jag kastade mig fram emot Vera och Rotweiler 2, samtidigt som jag instinktivt skrek: "Håll in hunden, käringjävel!"

Det visade sig att Vera var okej, damen mumlade några bortförklaringar att hunden var en valp och älskade barn, medan hon drog in den och allt var kaos. Jonna kom ur vattnet och jag tröstade Vera som var mest chockad över att jag hade skrikit så fult och argt. Jonna och damen dividerade. Att hunden var en valp, förklarade ju beteendet. Hade jag vetat att hunden var en valp, och därmed i en kärleksfull handling kunde hoppa upp med framtassarna på Veras axlar, hade jag inte låtit Vera gå fram till den. Men jag visste inte det. Men det visste damen till matte. Men hon sa inget. Och höll inte koll.

Väldigt snart vändes naturligtvis opinionen emot mig. För att jag hade skrikit "Käringjävel". Damen reagerade starkt, trots att jag nästan omedelbart sa: "Jag ber naturligtvis om ursäkt för ordvalet. Men jag blev rädd och vidhåller att du måste hålla bättre koll på hunden."

Det var lönlöst. Allt kokade ner till att jag sagt "Käringjävel." Ingen på stranden visade oss vår sympati, jag hade bränt rätt mycket retorik-krut på min svordom, Jonna kunde inte gå in så hårt som hon velat i hundkutymdebatten, eftersom hon också tycker att det är åt helvete att säga käringjävel till folk man inte känner. Damen kunde spela martyr för alla förbipasserande och det var vi som lämnade stranden först. Just då var jag så frustrerad, så jag sket i vilket. Nu är jag ledsen att jag och min familj inte stod upp bättre mot en ansvarslös och feg hundägare. Oavsett mina idiotiska ordval.

Det som i efterhand ändå tar mig hårdast är att damen inte bad Vera om ursäkt och kollade att hon var okej. Bara för att hennes korta stubin-pappa sa käringjävel. Det stör mig fortfarande att hon lät mitt beteende gå ut över Vera.

Jag tycker det är dumt att kalla folk för käringjävel. Det tycker jag verkligen. Därför bad jag om ursäkt omedelbart.

Jag tycker också att det är dumt att ha hundar i för lång lina, så att dom kan hoppa upp på barns axlar, så att de ramlar handlöst baklänges mot vassa klippblock. Och damen som ansvarade för hunden har fortfarande inte bett om ursäkt. Kanske för att hon är en käringjävel?

Vad vet jag, vad tycker ni?

Vera kollar highlights

Didrik är tokkärare än nånsin, Philip jobbar på Kulturnyheterna, Bruno skäller på Frans-Bertil och Huskorset har fattat grejen.

Nu har vi klämt hela!


Genier ihop.

Peter Barlachs muggshot

Ebba och Didrik

Har aldrig ens varit i närheten av att köpa kvällstidningarna olika kampanjer med allt ovidkommande man kan få extra billigt om man köper just DEN blaskan. Men igår när Aftonbladet krängde Ebba och Didrik båda säsongerna för 59 kronor var det inte mycket att snacka om.

Även om Vera inte riktigt är rätt in i målgruppen kände jag att jag ville byta bort henne om hon inte hade diggat serien.

Ingen fara. Hon har redan klämt 5 avsnitt, sitter som klistrad och när jag passerar teven har jag väldigt svårt att slita mig. Den är så bra så att man dör. Till och med Didriks låtar sätter sig på hjärnan.

Så köp Aftonbladet idag, deras geniala Ebba och Didrik-kampanj pågår visst hela veckan och är värd all uppmuntran.
Och ja, jag har googlat Johanna Friberg...

tisdag 29 juli 2008

måndag 28 juli 2008

Fick ett sms från Lagerström tidigare ikväll:


"Ut ikväll?" Nu passerar jag Lidingöbron och är på väg till det dom kallar Spymlan...

Briketter och Kol

Fick ett sms från Erik Ahrnbom häromdagen. Det löd: Mat-Niklas säger följande i Expressen: "Blanda briketter och kol. Kol är för varmt och briketter ger för tråkig smak. Ha briketter i botten och kol längst upp." Klart slut.

Jag hade också läst det där naturligtvis, och eftersom Matdivan är lika autodidakt, som ödmjuk, som villig att testa nya grejer fick Erik idag detta mms som svar:

För mig är Nacka numera bara en vacker horisont



Djurgården Fotboll

Fick ett sms från Oscar igår kl. 19.58: Herrejävlapissgud

Det sammanfattade ganska bra mina känslor. Själv brukade jag under guldåren säga ungefär vid den här tiden av säsongen inför någon match att "Vinner vi idag tar vi guld." Förvånansvärt ofta stämde det.

Igår innan matchen sa jag halvt på allvar, halvt på skämt: "Torskar vi idag åker vi ur"...

Bortsett från alla viktiga analyser och åtgärder - om varför vi ligger där vi ligger och vad vi ska göra åt det, på ledar, tränar och spelarnivå - återstår två avgörande sanningar: Bollen är rund och domaren är en jävla kukskalle.

lördag 26 juli 2008

Vera har fattat grejen

Jag försöker komma på...

Var det Rackham den rödes skatt?

Lästips

Jag gillar tankeväckande, roliga, välformulerade, varma och personliga inlägg, som till exempel det här.

Dagens Jonna

"Jag ska utrota hela ert jävla släkte!"

Starkölslunch mot sommarförkylning!

Kungliga Nacka i bilder

Var på ljuvlig sommarfest igår i Kungliga Nacka, som Fru Kaos brukar uttrycka det.
Jag låg under kastanjen och blåste rökringar.

Sen gjorde jag en Tortilla till förrätt.

Det fanns danskar på festen, så det blev mycket engelska...
... och Vera debuterade som rosévinshagga. Som Fru Kaos brukar uttrycka det.

onsdag 23 juli 2008

Heliga familjen i Söderköping

Imorgon (läs idag?) torsdag den 24 juli kl. 19.00 spelar jag min föreställning Heliga familjenBondens Creperie i Söderköping (20 min sydöst om Norrköping).

Jag har inte lirat på nästan två månader, jag är skönt spelkåt och lite nervös på ett spännande sätt. Jag är sugen på att testa en ny låt, stället verkar bra och allt är toppen på alla sätt.

Minus en grej. Jag pratade med arrangören idag och det finns många biljetter kvar. Väldigt många hittills. Så mitt tips är: Kom dit vetja! Det kommer bli grymt. Om ni inte kan komma, tipsa folk i Östergötland.

Dom säger att Söderköping är vackert, bara en sån sak, men tro mig, jag kommer vara i form!

Lidingö är också vackert

(Bilden, tagen under en femtonsekunderspaus under mitt tappert underbara femkilometerslopp som jag firade min hemgång med, är en present.)

Ibland önskar jag att det här var en luktblogg

Då skulle ni också känna hur fruktansvärt illa det luktade på herrmuggen på gotlandsfärjan.

(Vet du vad jag menar Fredrik?)

Det var stort knytis och födelsedagskalas idag


Min uppgift från början var att köpa läsken till barnen och blanda saft. Jag förklarade att det var som att be Federer vara bollkalle. Då blev jag uppgraderad till att göra sallad. Oj, vilka sallader jag gjorde.

fredag 18 juli 2008

Hon hittade en mus i baguetten!

Jag tror hon hade önskat att det var tvärtom.

Från igår:


Bruno firar namnsdag.

En skådespelares skrivbord



En del av etablissemanget

Igår hade vi en diskussion om Strindberg-serien som gick på TV i julas och vi var rörande överens om vad vi tyckte om den och fann det märkligt att Leif Zern hade höjt den till skyarna samma dag som den sändes. Då sa jag att det kanske inte var så konstigt eftersom Zern också är "en del av etablissemanget".

Varpå jag direkt garvade högt åt mig själv och min svulstiga klyscha. En del av etablissemanget.

Jag säger liksom inte såna saker. En del av etablissemanget... Vad ska jag kläcka för pinsamhet härnäst? Kanske att någonting är ett hot mot demokratin?

Haha, nej så långt får det fan inte gå!