... samt apropå det förra inlägget vill jag förtydliga mig.
Jag har ingenting emot Olle (jag kallade honom Ollon för att han kallade John för Johan, och ja det var lika plumpt som dumt som barnsligt som roligt gjort av mig), som får tycka som han tycker. Dessutom - någon som outar sig som nörd är värd 100% respekt i min bok.
Däremot anser jag att Norrköpings Tidningar är så sorgligt feltänkande när man låter barn recensera barnböcker. Det funkar i KP, men men här blir det bara illojalt mot barnen. Man ställer sig inte på barnens sida. En recension ska vägleda presumtiva konsumenter. I det här fallet kommer flera östgötska barn som skulle behövt läsa Dubbelfel att bli blåsta på det. Jag säger inte att om en vuxen hade recenserat hade det blivit positivt. Jag har läst en semisågning av boken i GP tillexempel, och hon var i alla fall vuxen i passet. Men chansen ökar att det är någon som läser som kan lyfta blicken en smula, göra en eller annan analys och sätta verket i en relevant kontext. Dessutom undrar jag - är det barn som läser NTs kultursidor? Förmodligen inte.
I rätt händer kan mina böcker förändra liv. Det låter ju hur pretentiöst som helst, men jag råkar veta att det är så. I fel händer, blir det segt blaj, det vet jag också. Många ungdomsböcker idag skriver barnen på näsan tycker jag. Ingenting sker under, bakom, bortom texten. Alla känslor, tankar och händelser redovisas för att man är rädd att barnet annars missar något. Jag vill inte skriva så. Jag skriver inte så om jag så gör en vuxenpjäs, filmmanus eller barnbok. Det mesta av raffel sker mellan raderna och inuti personerna. I Johns fall kanske utan att han själv vet om det.
Att det finns barn som bommar det här ser jag som helt naturligt. Jag har verkligen hoppats att ingen som inte vill ska behöva läsa boken. Kickar man inte på John och hans öde blir det som att: "Det saknar spänning i boken vilket gör att man bara tycker att det är samma text man läser om och om igen. " (Varför korrar inte ens NT recensentens text, är det också charmigt?) Stackars Olle, säger jag bara. Och så måste han tycka något om det. Och formulera sig om det.
Nej, låt barn och ungdomar läsa och uppleva böcker. Inte recensera dom.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
23 kommentarer:
Haha.
Barn skall synas inte höras!
Håller alldeles med.
Ang:
"Många ungdomsböcker idag skriver barnen på näsan tycker jag. Ingenting sker under, bakom, bortom texten. Alla känslor, tankar och händelser redovisas för att man är rädd att barnet annars missar något."
Har du följt den här debatten?
http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=3462&a=865303
Heja Moni. Jävla korkade föräldrar.
1) Jag håller med dig om att forumet är fel, att recensionen platsar bättre i magasin som läses av barn.
2) Jag tycker nog att barn visst kan få recensera. Fina barnboksrecensioner har jag läst, skrivna av vuxna, om hur särskilt "lämpliga" eller "pedagogiska" böckerna är. Sen har de inte gått hem hos varken dottern och ett par av hennes vänner. Att en bok sågats eller hyllats av EN kritiker säger väl ingenting, egentligen.
3) Det är EN recension, av ETT barn. Det är ingen nyhet att kulturkritiker har väldigt olika åsikter, så varför skulle barnkritikerkåren vara annorlunda?
4) Jag ska själv ta mig an dina böcker en dag.
Att Norrköpings tidningar låter ett barn recensera din bok känns rätt typiskt för vår tid tycker jag. Det är en slags andlig uttunning, ett förenklande av det som inte låter sig förenklas, en snabbmatsmentalitet som breder ut sig (och har så gjort de senaste 30 åren) i medierna och gör allting till färdigtuggad konsumentupplysning. Det finns fortfarande fina litteraturkritiker kvar, men guldåldern - tiden då bra kritik var en konst i sig, är för länge sen förbi. Kritik är ju inte bara ett tyckande, det är en del den intellektuella debatten, och något som – även om kritiken är sur – kan lyfta ett verk ytterligare, eller placera det i rätt kontext.
Tyckande är ju överhuvudtaget rätt ointressant. Alla tycker olika. Däremot har inte alla samma förmåga att tolka eller att se på konst i ett större sammanhang. Men detta är ett faktum som vi är rädda för i dag. Så uppfattar jag det. Vi blir provocerade inför det faktum att det finns sammanhang som vi själva eventuellt skulle ha missat eller att det finns en elit; utbildade, kloka typer som faktiskt vet bättre än oss vanliga dödliga svennar.
Dock:
Jag tycker att det är oerhört löjligt att du kallar Olle för Ollon. Hade han varit en vuxen besserwisser hade det kanske varit kul, men nu är han ett barn och det bara kränkande. Jag föreställer mig att han är känner sig rätt så nedtryckt i skorna om han har läst din blogg. Ge dig på redaktören istället.
Jag vet inte vad jag tycker egentligen.
Jag tycker nog att barn ska "få" recensera böcker.
Jag tycker det ligger en poäng i att just barnböcker recenseras av barn, eftersom det är tänkt att det är barn som ska läsa böckerna, och då är det ju följdaktligen mest intressant att veta vad just ett barn tycker.
Jag tycker det var lite roligt med Ollon, fast det är nog för att jag har barnslig och snuskig humor.
Jag tycker också att om jag vore barnboksförfattare så skulle jag bara vilja få positiva recensioner av både barn och vuxna.
...
"...han gråter förvisso inte kudden våt
men han ligger på sitt rum och väntar på förlåt..." ; -)
Love You!
MM: Tänk om det vore så enkelt.
Erik: Nej det hade jag inte, men nu har jag det. Tack.
Anna: KP, ok. NT, inte ok.
Anders: Åh vad du skriver bra, när du skriver bra. Tack. När en kommentar blir som ett inlägg.
Vad beträffar ditt "dock" håller jag också med och det var därför jag skrev att det var barnsligt, plumpt och dumt av mig.
Zäta: Då spelar du i fiendelaget NT. Jag tycker att ni är oseriösa lallare. Jag vet inte om ni tycker att vi är pretentiösa fjantar. Men tänk efter en gång till, läs Anders kommentar och sen, se där, hoppsan, så värvar vi dig!
Skrytkärringen: ???
Godiva: Jag fattar piken, fast den var fin. Och rolig. Älskar dig också.
"Norrköpings Tidningar har en fin tradition att låta barn recensera barnböcker. Det är ju en lysande idé eftersom det ändå är just barn som ska läsa böckerna."
"Nej, låt barn och ungdomar läsa och uppleva böcker. Inte recensera dom."
Du skriver lite mot dig själv här.
Olle har gjort en lysande recension. Som sätter sig i hjärtat. Jag förstår inte att du inte kan se det. Skicka honom ett par böcker och tacka honom för hans åsikter istället.
Det här diskussionen förbryllar mig. Vem är det som ska läsa boken? Barn eller vuxna? Eftersom boken riktar sig till barn så ser jag inte problemet i att låta en ung person recensera. Sen att han inte gillade den. Ok, det får stå för honom. Men ska han verkligen klandras för det? Alla kan inte gilla allt. Olle verkar ha tagit lite illa vid sig mot det som han antyder är en motvilja mot nördar. Är det då inte upp till honom att tycka så?
Jag säger: Givetvis ska Olle få recensera. Och nej, det säger egentligen ingenting om hur andra barn ser på boken. Och ni underskattar barnen. Hans recension gör nog snarare att folk blir nyfikna på att läsa en skiter i det. JAg tycker du är hård mot Olle Peter.
än stavas med ä. Jag insåg min miss
Min dotter Signe, 14 år, tycker i alla fall att du är bäst.
Pia XL
Hon undrar hur lussekatterna smakade ?
Sen undrar jag över den här filmen "Siv heter jag"-filmen på YouTube? Har jag missat nåt?
http://www.youtube.com/watch?v=y3gEei9TQXg
Jag vill på detta sätt meddela att jag nu läst 2:a boken och köpt båda böckerna i julgåva till min mor.
Jag tycker mycket om den. Jag tycker du är suverän på att få mig som läsare att komma nära inpå, ja nästan in i kropp och själ på den unge pojken.
Blev väldigt generad i en passage, kändes som att jag tjuvläste barnens jättehemliga dagboksanteckningar.
Blev superglad att du fått med en fotbollspelare från HLM, även om han inte hade med mig att göra tar jag det så.
Imponerad över tennismatchbeskrivningen. Den fungerar mycket bra.
Och, javisst är det jobbigt att John tänker så uttalat egoistiskt ibland. Olle är något viktigt på spåret, att han mår dåligt av att läsa om denna egoism. Låt oss gissa att Olle på något sätt själv har drabbats av någon skolkompis egoism. Och detta är ju också viktigt att skriva om och att läsa.
Jag tycker det är helt ok att låta barn recensera. Tycker också det är helt ok av en författare att bli sur/ledsen/reagera på kritik.
Jo, kanske lite pretentiösa fjantar. Det där med storm i vattenglas och så vidare.
MEN, det är ju en åsikt som jag som utanförstående mycket lätt kan tillskansa mig. En bokrecension är ju inte så viktig för mig eftersom jag varken har skrivit boken eller ens funderar på om jag ska läsa den eller inte. Eftersom jag redan läst "Ikke bare tennis" och tyckte att den var jättebra så är det självklart för mig att även läsa "uppföljaren". Oavsett vad 14-årige Olle tycker.
Åter till frågan om barn ska få recensera böcker.
Ja säger nog fortfarande ja och amen till detta. Men det är samtidigt viktigt att det tydligt framgår av sammanhanget vad tanken med recensionen är. Jag har ju inte läst Norrköpingstidningen och sett hur det ser ut men det är skillnad på presentationerna: "Här kommer vårt veckovis återkommande inslag där ett barn recenserar en barnbok." och "Här är vår superseriösa, överpretentiösa bokrecension för den här månaden. Hoppsan det råkade bli av en barnbok. Då låter vi ett barn recensera boken. Känn ingen press lille Olle men vi räknar stenhårt med att du lever upp till alla högt ställda krav på Riktiga Recensenter som vår läsekrets kan förväntas ha."
Herr Sparre använder en del ord i sitt fina inlägg som jag inte använder dagligdags och jag har därför lite problem med att nå pudelns kärna (och för detta beskyller jag på intet sätt gode Sparring, jag tycker om personer som kan använda hela paletten av det svenska språket även om jag själv tyvärr simmar en aning i bakvattnet) men åsikten att Riktiga Recensenter, som har Recenserandet som ett yrke, är kraftigt på utdöende, kan jag helt hålla med om.
Man måste tänka sig för när man läser en recension nu för tiden. Det handlar oändligt mycket mer om tyckande än om att verkligen förstå sig på saker och ting. Böcker, film, musik, teater... Du är inte en Recensent bara för att du kan tycka, och uttrycka dig någorlunda väl i skrift. Recensent är ett yrke, lika väl som sportjournalist och författare.
Att recensentjobben försvinner tror jag beror mycket på att medierna tror att vi hellre matas av fräcka tyckanden från kändisar eller halvkändisar än av en seriös förstå-sig-påare. Och kanske har de delvis rätt. Vad skulle jag föredra att läsa? Vad Anders Sparring tycker om din bok eller vad Björn Gustafsson tycker?
Jag känner att jag inte helt bestämt mig i vilket läger jag befinner mig ännu.
Och på frågan om vems recension jag skulle vilja läsa så är det ärliga svaret: bådas! Kan man få allt så inte mig emot!
Barn har också åsikter och att de får föra fram dem är lika viktigt som att alla andra får det. Alltså: Barn ska få recensera böcker! NT borde få beröm för att de vågar låta barnen tycka. Dessutom kanske det borde klargöras att den här recensionen inte alls var placerad på tidningens kultursidor.
Jag hade ingen aning om vad som pågick här när jag skrev en recension på min blogg (Eller recension..., kanske mer ett tips) om Inte bara tennis. För det är en bok som är urviktig. Men jag vill bara säga att jag skrev det innan jag läste allt detta här, annars kan du tro att jag skrev det för att skaffa mig kompisar. ;-)
Ha det gott och kom ihåg: Jag gillar dig!
Hej Peter!
Jag undrar om du skulle kunna coacha mig i ett julklappsrim? Du är ju trubadur och bra på det där med ord och rim.
Här är bakgrunden:
Jag har köpt en rakapparat till min man.
Rimmet kommer läsas upp på julafton, när hela den stora familjen med föräldrar och syskon och respektive sitter samlade. Vi är alla ganska religiösa.
Det här är vad jag skrivit själv men jag är inte helt nöjd:
"När du blir sugen på smek och kel
inkludera denna i vårt förspel."
Det är ju skönt med en nyrakad karl när man ska kramas men kanske jag inte borde anspela så mycket på det däringa...
Har du något bra förslag?
Och om du svarar, så skriv inget i min blogg för maken läser där ibland.
Jag tycker att det stora problemet med Olles recension är att NT inte har tagit hans text på allvar.
Han har säkert arbetat en hel del med den, och tänkt efter noga vad han vill säga och så vidare, och sedan har man bara smackat in texten i tidningen. (Kanske kollat stavfel, vad vet jag?) För hade man granskat texten -- som man förhoppningsvis granskar andra skribenters texter -- skulle man ha lyft ut eller åtminstone jämkat på en del av hans lite snåriga uttryck och gjort den röda tråden i recensionen klarare. INTE skrivit om, utan redigerat.
Det vad som stör mig: de vill visa att "här tycker ett barn något".
Annars är faktiskt recensionen bra och Olle har förstått det där med att lyfta fram bra saker i grejer som man kanske inte gillar helt och fullt. (Fast jag skulle nog vilja påstå att Olle gillar boken. Han kan bara inte riktigt skilja mellan att tycka att en figur beter sig dåligt och att tycka att boken är dålig.)
För mig är det rätt obegripligt att du uttrycker det så. Du skriver att det kanske funkar i KP men inte i NT. Men har inte KP fler barn och unga som läsare än NT? Är det inte mer troligt att något feltolkas där? Där är det väl viktigt, om något, att texter korrigeras och redigeras för att de just inte ska ge ut fel signaler och att personer som faktiskt inte förstår en recension kan feltolka och missa något som de annars skulle uppskatta. I NT kan det vara lika viktigt att korrigera dem, men där är majoriteten av läsarna vuxna och det kan då vara nog så nyttigt att få en insikt i hur en tonåring uttrycker sig.
Om vi nu ska ha en elit som ska få recensera varför då inte ha en elit som får skriva böckerna också? Då blir det kanske som förr i tiden som med adeln som satte normen och det som resten av folket skulle följa. Det låter ju verkligen toppen. Vilka bra värderingar! Varför inte segregera samhället ännu mer och dela upp dagstidningar i blåa, röda och andra politiska läger? Och så efter ålder förstås. För då vet vi ju vilka vi ska lyssna på. Då är det ju bara att följa normen.
Jag menar inte att jag, personligen lyssnar på allas åsikter. Jag följer inte alla bloggar eller dokusåpakändisars öden. Jag lyssnar på de som jag tycker har något intressant att säga - vare sig jag håller med eller inte-, som jag ser upp till eller som jag kan relatera till. Jag kan med en gång säga att jag knappast skulle läst en bok vars recension var från nån högakademiskt, välutbildad elit som jag inte skulle kunna relatera till.
Àslaug - en recensent bör ej betecknas som en elitist. I mina ögon är det ett yrke. Och för yrket Recensent krävs det vissa förkunskaper, precis som för alla andra yrken.
Därmed inte sagt att bara Recensenter ska få recensera böcker. Jag tycker att både barn och gamla och alla däremellan kan få göra sin röst hörd, i bloggar och tidningar och media, och att vi också ska efterfråga dem.
Men jag håller ändå med herr Sparring om att det är synd att yrket Recensent är på utdöende. När man läser en recension från en Recensent kan man räkna med att åsikterna man får sig serverat inte bara grundar sig på personligt tyckande utan också på utbildning och erfarenhet i litteratur.
Nej, Zäta. Jag förstår det. Jag ville bara spetsa till det lite och överdrev en aning. Jag är själv förespråkare av utbildning och erfarenhet. Men jag kan också skilja på text och text/tyckande och tyckande. Tror att det är viktigare att kunna urskilja källan än att sålla bort dem.
Hej igen Àslaug.
Då är vi nog överens du och jag.
Skicka en kommentar