Norrköpings Tidningar har en fin tradition att låta barn recensera barnböcker. Det är ju en lysande idé eftersom det ändå är just barn som ska läsa böckerna.
Nu har en fjortonårig kille recenserat min andra bok om John. Boken heter Dubbelfel och jag slet med den i närmare ett och ett halvt år. Det var ett av mina tuffaste arbeten någonsin att hitta in i en trettonårings (som är min egen) sargade själ och lyckas fånga både hans bubblande pubertet, samtidigt som han försöker stänga av kranen till gråten efter sin mammas död. Och så allt annat som hör till en tonårings komplexa tillvaro.
Såhär tyckte Norrköpings Tidningar:
I den andra delen av Inte bara tennis får vi möta Johan, vars mamma dog i en bil-olycka för ett år sedan. Johan ska börja i högstadiet vilket han till en börja finner läskigt. Som alla vet är högstadiet en tid då puberteten börjar och många konstiga känslor kommer. Det är vad som händer Johan. Bråken med syrran blir allt värre, han blir kär i en gammal kompis och börjar hata skolan.
Jag tycker att Dubbelfel är en ganska dålig bok för jag tycker att Johan är väldigt egoistisk. Det gör det svårt för mig att fatta vad han tycker och känner. Men det finns bra sidor också. Man får ofta veta vad Johan tänker och ibland kan man förstå honom och känna igen sig.
En fördel om man ska läsa boken är att man spelar tennis för det gör Johan. Det brukar komma upp hur det går för honom i olika matcher vilket jag inte förstod så mycket av.
Johan är lite av en av sån som försöker vara cool men hänger med nördar ändå. Det stör jag mig på för Johan säger ofta nörd bakom andras ryggar vilket får en att tycka illa om honom. Johan är lite väl vuxen i sitt tänkande i boken. Ibland kan man förstå men ibland känns det som att Johan är konstig.
Det saknar spänning i boken vilket gör att man bara tycker att det är samma text man läser om och om igen. Jag har inte läst någon av Peter Barlachs böcker förut och jag tror inte jag ska göra det i framtiden heller för jag tror boken är bättre för någon som inte är nörd som jag. Men jag hoppas ni ska gilla boken i alla fall.
Ollon Karlsson, 14 år
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
15 kommentarer:
Asch då. Det fattar väl vem som helst att han är sur, vem skulle inte vara det om man var nörd och döpt till Ollon.
Undrar vilket som kom först, hönan eller ollonet.
Är det på allvar som man låter barn recensera barnböcker? På kultursidan? Inte i någon ungdomsspalt eller så? I så fall är det ju fantastiskt korkat.
Jag måste säga att jag känner med Ollon. Mitt hjärta har alltid slagit lite extra för tonåriga nördar.
Jag kan inte hjälpa det, men jag hänger upp mig på Ollonet jag också. Namnet alltså...
Hmm... nu måste jag gå emot tidigare kommentarer lite för jag tyckte om recensionen, möjligtvis gravt fel att inte skriva rätt namn - John alltså - men eftersom jag läst boken så tycker jag ändå han har fått in många bitar.
Jag har tidigare aldrig förstått att tennismatcher kan vara så långa. Bokhandlaren, liksom recensenten, tycker att det är bra att det kommer ut böcker som handlar om tennis.
En bra bok för mig handlar om att man får tänka och känna. Vare sig det är positivt eller negativt så har man utvecklats och lärt sig något om det. Recensenten tycker John är egoistisk och försöker platsa i coola gäng. Det håller jag med om. Det finns samtidigt en förklaring för det. För mig framgår den tydligt, men kanske inte för alla. Han stör sig på John och på delar av boken och detta är något som han kommer bära med sig och lära sig av som exempelvis sin omvärld eller att han lär sig något om sig själv.
Själv så tyckte jag att boken växte enormt i de sista kapitlen, men jag störde mig enormt på slutet. Gillar inte alls när sluten är så öppna, vill ha något mer och jag är så otålig. Samtidigt är det kanske de böcker som är bäst... som lämnar kvar något till läsaren.
Mitt största problem med boken var inget som Herr Ollon tog upp. Utan det var att jag hela tiden tänkte John/Peter... något som jag inte gjorde i förra boken då jag inte kände någon koppling till författaren. Det gjorde att jag inte riktigt kunde leva mig in i 13årige Johns tankar. Men jag har den här bredvid mig och eftersom jag läste Inte bara tennis iallafall tre gånger så kommer jag läsa den här boken en gång till :)
Jag tycker iallafall att du skrivit en jättebra bok, Peter och jag citerar "...jag hoppas ni ska gilla boken i alla fall".
Inte fan heter han Ollon.
Jag har inte hunnit läsa än (när fan kommer ljudboken?) så jag kan inte tycka så mycket om recensionens innehåll. Men slutklämmen "jag tror boken är bättre för någon som inte är nörd som jag" sved ändå lite att läsa.
I övrigt tror jag som Erika.
Kanske är detta inte rätt forum men jag måste ändå säga att jag inte riktigt förstår tanken att det skulle vara fel att låta ungdomar recensera böcker, även om dessa inte är på en specifik "ungdomssida". Samhället är nog så segregerat där vuxna ska veta bäst och få tycka hit och dit att man borde klappa de på ryggen som kämpar med och låter barn och ungas röster bli hörda. Om detta nu är en ungdomsbok, varför inte då lyssna på vad de har att säga. Sen får man ju välja själv vad man tar till sig och vad man går efter. Jag tror att människor kan växa och utvecklas genom att samspela och ta del av andras upplevelser och erfarenheter oavsett om det är med 10-, 15- eller 40-åringar.
Ollon som innan han mötte Peter hette Olle(40åringen ger tillbaka-kaka direkt)har FEL!
Jag använder dock min dotter som är 10år som källkritiker till boken och tycker den är mycket bra.
Detta trots att hon vet att Peter har totalt fel tillhörlighet när det politik,geografi och framförallt hejar på fel lag.
Det värsta med att kasta sig handlöst ut, skriva och fota och måla och publicera sin själ, eller ställa sig på en scen och vränga ut sitt hjärta måste vara att man inte kan välja vem som tar emot en.
Klart att inte alla förstår en och älskar en.
Men sen undrar jag om vem som valt barnen som ska recensera och "tar ansvar" för dem...
Jag får känslan av att citatet "jag tror boken är bättre för någon som inte är nörd som jag" är avgrundsdjupt.
Jag tyckte recensionen var som en novell i sig.
Jag tror recensenten (komplex tonåring) har tagit åt sig/till sig mer av boken än han vill eller kan säga.
/förlåt jag har inte hunnit läsa tidigare kommentarer om jag verkar helt papegoja eller dum i huvudet i allmänhet i den här kommentaren
Dessutom, stavfelen?
Men all publicitet...?
Fan vad man runkar i den åldern va?
Givetvis har Olle/Ollon rätt. Han skrev precis vad han tyckte, och då är det ju inte fel. Sen kanske han tycker annorlunda mot de flesta andra, men han tyckte som han tyckte och det var han som skrev. Därför har han rätt i sin mening. Sedan tycker jag annorlunda mot honom. Kanske har det att göra med att jag inte är i samma åldersgrupp (om än närmre än er andra), kanske har det att göra med att jag lever i närheten av en liknande tragedi. Kanske var det att jag, till skillnad från Áslaug, tyckte det var mer positivt att kunna tänka John/Peter då jag plötsligt kände mig mer "delaktig". Sedan tycker jag ju att Zlatan är jävligt cool, och att ha en Zlatan junior vid namn Danilo med i boken gjorde ju inte att jag tyckte sämre om den.
Jag tycker det var en ganska bra recension.
Peter. Man kan inte bli arg på en fjortonårig skribent.
Jo det kan man förresten. Och man får kalla honom Ollon. Det är roligt. Ger han sig på en fyrtioåring så får han ta vissa smällar.
Fast. Jag tror att. Det är fler. Som läser. Din blogg. Med intresse. Än vad som. Läser NKP:s kultur. Sidor. Ens flyktigt och i. Förbifarten.
Vi hade helt. MIssat vad Ollon. Skrivit om inte. Du berättat det för. Oss.
Och jag skriver så där bara för att det skall se ut som konst och kultur.
Tack.
Skicka en kommentar