tisdag 28 juli 2009
måndag 27 juli 2009
söndag 26 juli 2009
lördag 25 juli 2009
Löparblogg & Smygreklam
Ni antecknar va? Om inte finns jag här.
fredag 24 juli 2009
Hittade en film som jag gjorde på Elite Hotell i Jönköping i julas
Jag satt och tjuvrökte och drack öl i fönstret efter en vidrig julfest som jag spelat på, då en sak ledde till en annan och jag producerade detta mästerverk. Jag fattar bara inte riktigt varför jag inte publicerade den då när det begav sig.
Och ändå fattar jag exakt varför jag inte publicerade då...
torsdag 23 juli 2009
onsdag 22 juli 2009
måndag 20 juli 2009
01:02:08:62
söndag 19 juli 2009
Allt ljus på Per Berglund
Var på sjukt rolig visfestival i Malungsfors förra helgen med Frans och på vägen hem stannade vi på Statoil i Vansbro för proviantering. Utanför butiken satt denna osannolika handgjorda affisch.
Helt ärligt, visst blir man sugen på att gå!
Helt ärligt, visst blir man sugen på att gå!
lördag 18 juli 2009
torsdag 16 juli 2009
tisdag 14 juli 2009
måndag 13 juli 2009
Belöning
Den 8 april sprang jag för första gången detta år. Senast var säkert nån gång i augusti förra året. Jag sprang 3 kilometer och belöningen var att jag dagen efter kände mig överkörd av en lastbil och mina benhinnor blev inflammerade och jag kunde inte springa på en månad.
Den 9 maj började jag så smått springa igen. Jag stretchade vaderna och hälsenorna, som jag lärt mig kan rädda mig från benhinneinflammationerna, noga efter varje pass. Jag sprang korta sträckor ett par gånger i veckan i två veckor innan jag ökade dosen. Jag köpte en GPS-klocka för tvåochetthalvttusen att ha på armen för att se exakt hur jag långt jag springer. Belöningen för denna investering blev att jag insåg att min 3 km-runda bara är 2,7 km och 5 km-rundan ca 4,8. Fruktansvärt knäckande att radera alla gamla rekord och inse hur lurad man varit i alla år av typ Lidingö kommun. Det är ändå vi som ÄR världsberömda Lidingöloppet, ska vi inte kunna mäta upp ordentliga träningsrundor åt folk?
Men tro det eller ej, jag fick ändå blodad tand och jag kände mig helt skadefri, så mellan mån 25 maj och söndag 14 juni sprang jag fyra gånger i veckan mellan 1,6-2 mil. Belöningen för detta var att jag fick ruttna tider, eftersom jag varje lopp hade ett gammalt i benen.
Skitsamma, det kändes nästan som jag var på träningsläger när jag sprang varannan dag. Jag kände mig oerhört duktig och motiverad, fast att det var ett jävla helvetes slit. Belöningen för detta jävla helvetes slit var problem med benhinnorna igen.
Ny rehab och vila. Jag gick till min kära naprapat som lärde mig att det nog inte räcker med att stretcha efter loppen, jag måste även stretcha mellan och framförallt innan. Hur tråkigt den än är.
Jag körde lite asseg pisstråkig rehab, när man typ går, springer, stretchar, går, springer, stretchar i några kilometer. Dessutom gick jag på ett par behandlingar.
Kan ni gissa belöningen för detta? Jo häromdagen sprang jag en halvmil tre minuter under årsbästa på 27:13 utan att känna av någonting av några benhinnor och idag sprang jag 7 km under viktiga 6 min/km. Närmare bestämt 41:24 (5:55/km).
Fruktansvärt härlig belöning för tre månaders slit. Nu kan jag i lugn och ro sikta på milen under 55 och halvmilen under 25. Visst? Löparblogg nån?
(Tycker någon förresten att jag är nördig med mina tider och mina exakt uppmätta sträckor är det säkert ingenting mot vad min fru tycker och det är därför jag skriver det här, så att jag har nån att dela detta med. Ok?)
Den 9 maj började jag så smått springa igen. Jag stretchade vaderna och hälsenorna, som jag lärt mig kan rädda mig från benhinneinflammationerna, noga efter varje pass. Jag sprang korta sträckor ett par gånger i veckan i två veckor innan jag ökade dosen. Jag köpte en GPS-klocka för tvåochetthalvttusen att ha på armen för att se exakt hur jag långt jag springer. Belöningen för denna investering blev att jag insåg att min 3 km-runda bara är 2,7 km och 5 km-rundan ca 4,8. Fruktansvärt knäckande att radera alla gamla rekord och inse hur lurad man varit i alla år av typ Lidingö kommun. Det är ändå vi som ÄR världsberömda Lidingöloppet, ska vi inte kunna mäta upp ordentliga träningsrundor åt folk?
Men tro det eller ej, jag fick ändå blodad tand och jag kände mig helt skadefri, så mellan mån 25 maj och söndag 14 juni sprang jag fyra gånger i veckan mellan 1,6-2 mil. Belöningen för detta var att jag fick ruttna tider, eftersom jag varje lopp hade ett gammalt i benen.
Skitsamma, det kändes nästan som jag var på träningsläger när jag sprang varannan dag. Jag kände mig oerhört duktig och motiverad, fast att det var ett jävla helvetes slit. Belöningen för detta jävla helvetes slit var problem med benhinnorna igen.
Ny rehab och vila. Jag gick till min kära naprapat som lärde mig att det nog inte räcker med att stretcha efter loppen, jag måste även stretcha mellan och framförallt innan. Hur tråkigt den än är.
Jag körde lite asseg pisstråkig rehab, när man typ går, springer, stretchar, går, springer, stretchar i några kilometer. Dessutom gick jag på ett par behandlingar.
Kan ni gissa belöningen för detta? Jo häromdagen sprang jag en halvmil tre minuter under årsbästa på 27:13 utan att känna av någonting av några benhinnor och idag sprang jag 7 km under viktiga 6 min/km. Närmare bestämt 41:24 (5:55/km).
Fruktansvärt härlig belöning för tre månaders slit. Nu kan jag i lugn och ro sikta på milen under 55 och halvmilen under 25. Visst? Löparblogg nån?
(Tycker någon förresten att jag är nördig med mina tider och mina exakt uppmätta sträckor är det säkert ingenting mot vad min fru tycker och det är därför jag skriver det här, så att jag har nån att dela detta med. Ok?)
torsdag 9 juli 2009
tisdag 7 juli 2009
måndag 6 juli 2009
lördag 4 juli 2009
fredag 3 juli 2009
Peter & Frans skördar nya framgångar!
Tommy Körberg och co har äntligen fått lite värdigt sällskap till Cornelisdagen!Boka in 2 aug kl 14-22 på Mosebacketerassen. Ok?
Internet funkar snabbare än nånsin!
Visst är det skönt när saker funkar?
torsdag 2 juli 2009
onsdag 1 juli 2009
tisdag 30 juni 2009
måndag 29 juni 2009
lördag 27 juni 2009
fredag 26 juni 2009
torsdag 25 juni 2009
Gazpacho Barlach
Gazpachofundamentalisterna kan sluta läsa typ här.
Alla ni andra: Ni minns mangosalsan va? (5 grillade skalade paprikor, 1 mango, 2 teskedar socker, 1 lime, 1 solovitlök, 1 medelstark färsk chili, 1 kruka mynta, salt, peppar, olivolja)
Se till att göra mycket så att det blir några deciliter över, som kan bli grunden till Gazpachon:
Skålla tomater (en minut, glöm inte krysset, sen direkt till kallt vatten (om du skiter i miljön för ett ögonblick håll tomaterna under rinnande kallt vatten för om du bara lägger ner dom i en bunke kallt vatten värmer tomaterna snart upp vattnet så att det bli ljummet och då stannar inte kokningsprocessen på ett tillfredsställande snabbt sätt, ok?)
Skala.
Och hacka (kärnorna waistas med fördel).
Lägg ner lite bröd (vitt av det äldsta du har hemma) i kallt vatten (det ger gazpachon sin karaktäristiska konsistens)
Hacka lök.
Skala, kärna ur, hacka gurka.
Salta, peppra, mixa. Smaka av med vinäger och olivolja.
Blanda tomatgrunket med salsan. Och ställ kallt.
Servera med en isbit, brödkrutonger och lite finhackad gurka och lök.
Fyra saker skiljer Gazpacho Barlach från en klassisk Andalusisk:
Min innehåller mango, chili, mynta och grillad paprika (finns ju inte på kartan i originalet).
Resultatet blir att min blir lite sötare, lite starkare - och om du frågar mig...
... lite godare!
Se till att göra mycket så att det blir några deciliter över, som kan bli grunden till Gazpachon:
Fyra saker skiljer Gazpacho Barlach från en klassisk Andalusisk:
Min innehåller mango, chili, mynta och grillad paprika (finns ju inte på kartan i originalet).
Resultatet blir att min blir lite sötare, lite starkare - och om du frågar mig...
onsdag 24 juni 2009
tisdag 23 juni 2009
måndag 22 juni 2009
Jag är uppväxt med Lilla Kanin
Jag har fått sagan av Nils Dardel läst för mig, läst den för mig själv och för alla tänkbara barn säkert tusen gånger.
Idag röjde jag och Jonna i "snickeriet" (ni som har sett Halv åtta hos mig känner igen det som "Har han ingen kvinna?!"-rummet) och jag valde att slänga den inramade historien då inte bara ramen är spräckt och livsfarlig utan själva arket är skrynkligt och förstört av vatten (och nån kemisk vätska som hör till bergvärmen har läckt ut över sagan - för att jag är så jävla slarvig!).
I container 1 för brännbart material på Återvinningscentralen i Stockby tog en 40-årig epok slut.
Jag ångrar mig redan. Jag skulle ramat om den.
En tusenfoting som tog av sig stövlarna... Fan, den såg man inte komma.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)











