Nån som tycker bloggen varit lite slumrande?

Hm... kanske det, men jag har haft mina skäl...

Dags att vakna nu?

Okej då. Godmorgon sötnosar, nu kör vi!

EXTRAFÖRESTÄLLNINGAR – VERANDATURNÉN

På 57 minuter blankt bokades hela Verandaturnén med Peter & Frans. Därför har vi nu lagt in 3 extraföreställningar.

ons 14 juli – BOKAT
tors 15 juli – BOKAT
fre 16 juli – BOKAT
lör 17 juli – BOKAT

ons 11 aug – BOKAT
tors 12 aug – BOKAT
fre 13 aug – BOKAT
lör 14 aug – BOKAT

EXTRADATUM:

fre 30 juli
fre 27 aug
fre 3 sep

Intresserad av att ha en show i yppersta toppklass på din veranda/altan/balkong i sommar, maila för mer info till: vardagsrumsturne@gmail.com

Bästa hälsningar

Peter Barlach & Frans Haraldsen

VERANDATURNÉ MED PETER & FRANS

Efter vintersuccén Vardagsrumsturné kommer äntligen uppföljaren Verandaturné med Peter & Frans!

ons 14 juli-lör 17 juli

ons 11 aug-lör 14 aug

Intresserad av att ha en show i yppersta toppklass på din veranda/altan/balkong i sommar, maila för mer info till: vardagsrumsturne@gmail.com

Vänliga hälsningar

Peter Barlach & Frans Haraldsen

Glad midsommar!

Just nu på ön

Ni som kan ert fotbolls-VM och den här bloggen

... förstår att jag är lite extra svag för 1-0-skytten i Paraguays lag idag...

Kolla, det hände visst nåt medan jag kollade Australien-Ghana...

Vissa ord är skönare än andra att skriva

Fotbollsintresserad?

Jag ska iväg på ännu en skrivresa till Sörmland med Erik H på söndag.

Och då kommer för mig på ett sätt fotbolls-VM ganska olämpligt. Jag har cirka en fjärdedel kvar av min ungdomsroman som jag arbetat med sedan mars, och i min totala drömvärld så kan jag skriva klart den på tre dagar i den där underbara stugan. Men om jag ska lyckas med denna - i min lilla skrivarvärld - bragd krävs fruktansvärd militärisk disciplin och det funkar framförallt inte att kolla fotboll sex timmar per dag.

Så jag frågade Erik om han har tänkt att se alla matcher eller hur han planerar.

"Ja, det gäller ju att vara lite pragmatisk där", sa Erik, "jag menar om Bob Dylan och Bruce Springsteen kommer och bjuder på efterfest och det är två minuter kvar av Nya Zeeland-Slovakien, så kanske kanske jag väljer efterfesten."

"Åh fan", sa jag. "Jag trodde du var fotbollsintresserad."

Nu kör vi, Fotbolls-VM!

Gissa journalisten

White trash

Frans tog en bild i logen i Katrineholm

Han säger själv att det är den bästa bild han någonsin tagit.

Jag vet inte jag... men jag vill förtydliga att det är innan giget, så både Johan Johansson, jag och fotografen är helt nyktra.

2 juni 2010

Idag laddar vi flaggan...
... för älskade Vera...
... som fyller magiska 8 år idag!!!

På vägen hem

... charmade världens sötaste Signe omkull en gullig flygvärdinna.

Välkommen hem

INTE!!!

Lite vädersnack

Veckan innan vi kom hade det regnat varje dag i Dubrovnik.

Vi har haft sol och 25 grader 7 dagar av 7.

Här är hotellets väderprognos för nästa vecka.



Nu åker vi hem.

Igår tänkte vi vad fan

Och drog till Bosnien Hercegovina. Rätt upp i bergen bara. Ingen rekommenderade oss att åka dit. Killen vi hyrde bilen av sa till och med:

Dont go there, its nothing to see. Only mountains.

Perfekt tyckte vi. Vi vill se berg, inte turister.

Och se. Om möjligt än vackrare och än mer tintin-land än kära Kroatien!

Efteråt förklarade den skönaste killen i receptionen varför ingen rått oss att åka till Bosnien.

Alla är inte helt coola efter kriget och med en kroatien-reggad kan man råka illa ut där...

Med två tjejer som inte ens blivit tonåringar och ett spädbarn kände jag och Jonna oss nog lagom coola och punschiga som åkt dit i alla fall.

Cool och punschig. Parmesansosse. Jag börjar hitta mig själv här på Balkan tror jag.

Sorry lyckas inte vända bilden på gårdagens meny rätt

Men är inte parmesansosse ett bra ord?

Jag känner många parmesansossar, jag är nog en typ av parmesansosse själv. Fan, fanns det ett sånt parti skulle jag kunna tänka mig att rösta på det i höst.

Nån som är med mig?

Kolla!

En rosa nittiokilosgris!

Det kanske inte bara är baconfrukostarnas fel när jag tänker efter

Baconfrukost

Efter tre raka baconfrukostar i den sensationellt lyckade frukostmatsalen inser jag att jag nog väger över 90 kilo för första gången i livet.

Eller som Jonna sa för att på sitt eget lilla vis trösta mig:

"Tur att du redan har en fru!"

Idag åt jag yougurt till frukost.

Min sjöstjärna

Just nu någonstans vid Adriatiska havet

Ingenting att blogga hem om.

Inte bara tennis

De glömde ett a

Djurupplevelse 1

När jag är utomlands

... försöker jag alltid smälta in bland lokalbefolkningen.

Det första Vera sa när vi kom fram

"Dom lurades inte på korten, det är såhär fint på riktigt!"

Nu drar vi till Dubrovnik!

Var på skrivresa i Sörmland i tre dar

Det här är vad jag lyckades skrapa ihop.

Men nästa vecka ska jag till Dubrovnik och då lovar jag tokblogga.

PS: Klicka på "OK" i bilden om ni vill veta vem jag åkte på skrivresa med...

Roligt med en fläskkotlett som ser ut som en gris

Mmm...

De glömde ett i

Vad ska det bli av den här liraren tro?

Obs: även denna fantastiska bild är tagen av den fantastiska styvdottern!

Felicia

Imorgon lördagen den 8 maj (bröllopsdag) är jag gäst hos den sköna Anders Lundin i radioprogrammet Felicia.

lördag 8 maj 12.03 P2

ps: i vanlig ordning kommer jag inte lyssna själv, men det kändes bra när vi bandade.

Årets lag...

Dagens outfit

Har man kaninpyamas måste man ha morotsnapp...

Min andra krönika för tidningen Aktiva

Datorn har ju krånglat och varit på reparation, men här är krönikan som jag skrev i februari. Varsågoda!

BJUDA PÅ SIG SJÄLV

Efterrättsbäbisen – så kallar Jonna sin fjärde, min andra och vår sista. Efterrättsbäbisen Signe föddes fredagen den 5 februari i år. När hon var tre dagar gammal skulle hon ta ett så kallat PKU-prov. Ett litet stick i handen för att sno lite blod. Två barnmorskor delade på uppgiften. Lilie från Norrköping och Berith från Umeå skulle på rutinuppdrag.

Som föräldrar hade vi efter några dagar i barnavården träffat lite olika typer. De allra flesta sköna, men även de där, ni vet, besserwisseraktiga figurerna som efter minsta misstag reagerar blixtsnabbt med en bortförklaring kryddat med lite översittarmummel. Det känns som att sådana människor tror att "bjuda på sig själv" betyder att de ska bjuda på en första tugga på sig själva i väntan på att bli uppätna. Jag vet att det bara handlar om deras dåliga självkänsla, men jag retar mig ändå till vansinne på dem.

Lilie började. Signe skrek till som besatt när nålen stack in under huden. Jonna tok-ammade och Signe lugnade ner sig. Men Lilie fick inte ut något blod hur hon än vred och vände på den mikroskopiska nålen. Efter ett par minuter gav Lilie upp. Hon var tvungen att göra ett nytt stick. Samma procedur igen. Jonna ammade och Signes skrik stack som nålar i två föräldrahjärtan.

Fortfarande inget blod och efter två gånger gav Lilie upp och lämnade över uppgiften till Berith. När även hon misslyckades började vi bli lite oroliga på riktigt. Det gick heller inte att ta miste på Lilies och Beriths frustration över att behöva plåga den lilla.

Berith värmde Signes hand extra länge, koncentrerade sig noga och… det funkade! Alla pustade ut och Signe hamnade i PKU-registret.

Stämningen hade kunnat bli vidrig i det där rummet. En tredagars som förnimmer svår onödig smärta, två lätt hariga föräldrar samt två yrkesmänniskor som misslyckas upprepade gånger i sin profession.

Men det blev aldrig dålig stämning. Nästan tvärtom. Tack vare supersköna Lilie från Norrköping och Berith från Umeå. De skyllde aldrig ifrån sig, de bjöd på sina misslyckanden och konstaterade självironiskt åt att de kunde ju inte gärna kalla in en tredje barnmorska eftersom de själva var två av de mest äldsta och mest rutinerade. Denna ödmjukhet gjorde ju i sin tur att jag vågade skämta. De skrattade när jag förklarade att Signe i framtiden kommer ”få ångest när hon hör östgötska”, att ”ni kommer inte kunna sova på två dygn” och ”när vi kommer på nästa kontroll hoppas jag att man kallat in de riktiga proffsen – undersköterskorna”etc.

Jag hoppas att Signe tar med sig en av livets viktigaste lärdomar som blev så tydlig i det där lilla provtagningsrummet högst uppe på underbara BB Stockholm. Jag lovar dig Signe, vår kära efterrättsbäbis, att vi ska göra allt som står i vår makt för att se dig när du vill bli sedd, lyssna på dig och uppmuntra dig när helst du behöver. Särskilt när du misslyckas. Vi ska ge dig så mycket självförtroende, självtillit, självkänsla att du svämmar över och börjar självproducera allt möjligt gott som börjar på själv.

Så att när du sedan kliver ut i livet alltid vågar bjuda på dig själv.

Peter Barlach

Bilden är blogg-bonus, s.k. blonus.

Jonna firar Signes första derbyseger!

Jag hade glömt hur skönt det var.

Oremos vänsterskott fick mig nästan att glömma mitt eget ryggskott...

Ryggskott & Rethosta

Kondoleanser emottages tacksamt!

Dagens Jonna

"Det passar ju bra med en efterrättsbäbis som är söt som socker."

Var på loppis häromdan

... och upptäckte att barnbokstitlarna var mer dynamiska och mångbottnade förr i tiden.

Plinka lilla stjärna

Bland det roligaste i vardagslivet för tillfället är att spela piano med Vera.

Hon har världens finaste pianofröken och jag coachar villigt mellan lektionerna (jag kunde inte heller spela piano förut, men lär mig parallellt med Vera). Det roliga är att det ger resultat. Jag tycker Vera är superduktig. (Jag kanske är en dum, blind och döv och bara upp över öronen förälskad i min dotter, men jag anar fan i mig en viss musikalisk talang här.)

Det känns som att det enda problemet är att om jag går på för hårt. Det är ju skräcken. Tänk om hon tröttnar för att jag är för tuff. Missförstå mig rätt, jag är världens mest uppmuntrande och positiva pedagog, men det är klart att när man fått en ny läxa och den känns oöverstigligt svår och pappan "tvingar" en att spela, då kan man ju ruttna för mindre. Jag hörde om en pappa på ön som har en superbegåvad piano-son som vägrar lira och insider-info säger att det beror på att farsan var för krävande. Jag vet inte, jag vet bara att jag måste pusha Vera för annars skulle hon inte spela öht. Så, skulle jag gå med hennes omedelbara önskan, skulle hon inte orka sig över tröskeln att lära sig låten och då skulle hon tröttna bara därför. I slutet av veckan när hon kan läxan är det nästan nerförsbacke till pianot.

En mycket svår balansgång att gå, men det känns värt det, för jag kan inte tänka mig en finare present att ge sitt barn än att de kan behärska ett instrument.

Nån som har några tips? Jag skulle gärna höra storys om både dåliga och bra erfarenheter om sånt här, från såväl sin egen barndom som sina avkommors.

Medan ni funderar kan ni höra Vera kämpa sig igenom Blinka lilla stjärna...

(... som hon för övrigt spelat och sjungit en gång förut här på bloggen.)

Jag har fått tillbaks min dator!

Lovar att återkomma med en rapport från Super-Dave om vad fan det är som har hänt. Klart är bara att jag precis som med hunden köpt måndagsexemplarens måndagsexemplar...

Mitt pov

Tog som sagt passfoton häromdagen

... på två fula döttrar...
... utan inbördes ordning.

Vera har ett viktigt meddelande för ikväll...

Mitt liv som hundägare

Signe posar för pass

... medan Jonna visar hela sin skärm.

Jag lyfter på hatten för Frans!

Älskade Frans Haraldsen fortsätter att visa att han är en av Sveriges två bästa trubadurer. Ikväll torsdag har han releaseparty på Mosebacke kl 20:00 för en platta som jag haft nöjet att tjuvlyssna på, den är sjukt bra. Alltså jag menar att den är bra på riktigt. Helt galet bra. Le åt det, heter plattan.

Läs mer här.

Och så bloggar han bra också.

Vi ses ikväll!