För nåt år sen köpte jag och Jonna en liggfrys (vi kallar den såklart likfrysen, det låter mycket klatschigare). Tanken var att vi skulle kunna köpa kött och fisk i större bättre billigare mängder och snart ha tjänat in likfrysen och oftare kunna äta kvalitetsmat. Sagt och gjort, vi samlade på oss en jävla massa mat, vi köpte halva kalvar och hela lamm och så fort jag såg en prisvärd rackare så köpte jag upp mig på ett gäng.
Problemet var bara att vi nästan aldrig åt det vi köpte. Vi bara fyllde frysen mer och mer...
Häromdagen upptäckte Jonna när hon skulle hämta glass att frysen var avstängd. En propp hade gått och frysen hade varit ur funktion i x antal dagar. Rädda det som räddas kunde!
Några grejer var fortfarande frysta och kunde ligga kvar. Men det mesta var bara att börja laga, eftersom dom säger att man bara kan frysa mat en gång. Sen i måndags har jag gravat lax, ugnsbakat lammbog och kalvfranciska, marinerat lövbiff och revbensspjäll, portergravat oxfilé etc.
Vi har frossat i mat och börjar så smått få kontroll över situationen.
Men det är fortfarande en hård kamp mot överflödet. Idag till lunch, tillexempel, tvingades jag offra mig genom att äta löjromstoast till förrätt...
... och Biff Rydberg med hängmörad oxfilé till varmrätt...
torsdag 13 september 2007
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Dom säger så mycket.
Skicka en kommentar