Tandläkarskräck

Jag har ångest för att jag borde verkligen ringa en tandläkare och boka en tid för undersökning. Jag vet att jag har hål. Men jag törs inte, jag är rädd.

Jag är inte rädd för att ligga och låta två främmande människor peta mig i munnen och prata latin med varandra, samtidigt som jag har en stark lampa i ögonen.

Jag är inte rädd för att de sedan ska sticka en nål som känns som ett getingstick rätt in i tandköttet som dessutom gör mig oförmögen att prata utan att dregla under tre timmar.

Jag är inte rädd för att de ska borra med borrar som ylar och ilar och som gör ont som i helvetet eftersom de satt den satans bedövningssprutan fel.

Jag är inte rädd för att detta ska kosta mig en förmögenhet. Sånt här måste bara ingå i privatbudgeten.

Jag är bara så rädd för vad jag ska svara när tandläkaren frågar hur ofta jag använder tandtråd.