Jag är ljudkänslig. På topptiolistan över hatljud är Brunos skall på ingenting i timmar, folk som pratar ashögt i mobiltelefoner och folk som visslar. Jag får fysiskt ont och ångest av jobbiga ljud tyvärr. Min ljudkänslighet är en av anledningarna till att jag försöker åka första klass på tåget när det är billigt. Man brukar slippa barnfamiljerna och fyllona liksom. Men idag satt det en gormig jävla västgöte och pratade i mobilen så jag frågade konduktören om jag kunde få byta till en tyst avdelning. Det gick tyvärr inte utan en ny biljett för 1400 spänn. Men däremot, sa han, kunde jag få gå och sätta mig i nästa vagn som han visste var lite lugnare. Sagt och gjort men där satt ett debilt par i 25-årsåldern och pratade med varandra med ett tomt säte emellan varandra så att hela vagnen kunde höra vad de sa. Eftersom jag verkligen ville sova gick jag in i den tysta avdelningen utan att fråga om lov. Där var det magiskt tomt och tyst och jag somnade på några sekunder. Jag vaknade efter en kvart av att konduktören kom och skällde på mig. Jag bad om ursäkt, vi försonades och han lät mig sitta kvar. Jag tackade så mycket, han sade myndigt "Det är okej för DENNA gången." Sen gick han vidare. Och satte sig längst fram i vagnen och började vissla.
lördag 20 oktober 2007
Dagens vuxenskäll
Jag är ljudkänslig. På topptiolistan över hatljud är Brunos skall på ingenting i timmar, folk som pratar ashögt i mobiltelefoner och folk som visslar. Jag får fysiskt ont och ångest av jobbiga ljud tyvärr. Min ljudkänslighet är en av anledningarna till att jag försöker åka första klass på tåget när det är billigt. Man brukar slippa barnfamiljerna och fyllona liksom. Men idag satt det en gormig jävla västgöte och pratade i mobilen så jag frågade konduktören om jag kunde få byta till en tyst avdelning. Det gick tyvärr inte utan en ny biljett för 1400 spänn. Men däremot, sa han, kunde jag få gå och sätta mig i nästa vagn som han visste var lite lugnare. Sagt och gjort men där satt ett debilt par i 25-årsåldern och pratade med varandra med ett tomt säte emellan varandra så att hela vagnen kunde höra vad de sa. Eftersom jag verkligen ville sova gick jag in i den tysta avdelningen utan att fråga om lov. Där var det magiskt tomt och tyst och jag somnade på några sekunder. Jag vaknade efter en kvart av att konduktören kom och skällde på mig. Jag bad om ursäkt, vi försonades och han lät mig sitta kvar. Jag tackade så mycket, han sade myndigt "Det är okej för DENNA gången." Sen gick han vidare. Och satte sig längst fram i vagnen och började vissla.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
Det är inte alltid kul att vara på turné...
Nej men nästan. Och vuxenskäll på SJ har nästan blivit nånting att räkna med. Hur tar du hem hbk-dif?
Det är bara för att folk känner igen dig. Jag sitter alltid i den tysta vagnen, det är ingen som kör bort mig. Utom de som har platsbiljett då. Du ska vara glad att folk vet vem du är och var du ska sitta. ;-)
Skicka en kommentar