Det kommer nu tyvärr aldrig att ske.
Igår eftermiddag hade vi en glasmästare tillika dagispappa här. Han skulle laga altanrutan som en tonårsdotter råkat knacka sönder. Ni fattar.
När jag började prata om fakturor tittade han på mig som om jag börjat prata om livet efter döden.
En vanlig flaska kändes lite futtig för ett en och en halvtimmes-jobb ink glasruta.
Den här var perfekt. Han blev jätteglad.Men Erik, förlåt, och jag menar det. Man ska inte ge bort gå bort-presenter. Har du fler förresten?
4 kommentarer:
Nu börjar jag bli orolig för mitt minne, att jag släpat med mig dyrt vin till er, det vet jag - men en magnumflarra? Är det så? Jag minns inte att jag har haft en magnumflaska i min ägo på år. Däremot ligger Veras gröna munktröja kvar på vårt skoskåp. Det vet jag!
Du kanske fick den i gå bort-present av nån.
Vi måste ses innan hon vuxit ur den.
Erik, ge bort tröjan till en elektriker
Re-giving, härligt klimat-modernt-tänk. ;)
Skicka en kommentar