Bensinmätaren

Vår bil, som är 99:a är inne i en period där grej efter grej pajar. Det senaste som lämnade oss var bensinmätaren. Mekanikern sa att det är ingen idé att laga, ni får köra på tripmätaren istället. Det visar sig funka bättre faktiskt och är mera pålitiligt än bensinmätaren, tack vare min matematikbegåvning.

Varje gång har jag lyckats räkna ut på litern hur mycket som ska gå i och varje gång har jag stolt förklarat för Jonna hur jag multiplicerat och subtraherat och haft mig för att räkna ut exakt vad pumpens mätare kommer att stå på. Senast sa jag att det kommer att gå i 66 liter och mycket riktigt.

"Vad bra", säger Jonna då utan nån som helst entusiasm. Bara lättad över att vi inte ens var nära att få soppatorsk (som vi fått sammanlagt fyra gånger på fem år).

Då försöker jag förklara igen hur jag har räknat och tycker att hon borde bli lite imponerad över att det är nånting som jag har viss begåvning för.

Hon avbryter mig mitt i min uträkning och säger: "Jag är ledsen älskling, jag kan inte bli imponerad för allt som har med matte och siffror att göra är lika svårt, det spelar liksom ingen roll..."

Jag är tyst en stund innan jag frågar: "Är det typ som en analfabet är lika imponerad av mig som av Horace Engdahl för att vi båda kan läsa?"

"Precis", säger Jonna.