Mattias Klum

Helt otroligt! Bara en halvtimme efter att jag publicerat det förra inlägget med bilden jag tagit på det lilla rådjuret ringer telefonen. Jag sitter och äter lunch, men svarar ändå.

Jag:

Peter Barlach.

Mattias Klum:

Hej, det är Mattias Klum.

Jag:

Vem är det?

Mattias Klum:

Jo det vet du väl, jag är ju den där fjuniga och pretentiösa fotografen som tar mitt jobb på alldeles för stort allvar.

Jag:

Just det, nu vet jag! Smilfinken som satt och kåtade upp sig på Kattis Ahlström varje söndag i Söndagsöppet för några år sen?

Mattias Klum:

Precis, det är jag. Vilken koll du har!

Jag:

Tack. Vad vill du?

Mattias Klum:

Jo, jag såg precis rådjuret på din blogg, har du plåtat det?

Jag:

Ja, med mobilen från altanfönstret.

Mattias Klum:

Men det är ju TA MIG TUSAN HELT OTROLIGT! Wow, vilken närvarokänsla, vilket ljus, vilket djup, vilken skärpa, vilka kontraster, VILKEN BILD!

Jag:

Tack.

Mattias Klum:

Nu undrar jag, skulle du vilja följa med mig och Folke jorden runt på vår nästa svindyra och glassiga expedition?

Jag:

Vet inte... vad blir det den här gången?

Mattias Klum:

Du vet, lite lejon i motljus, lite miljöpingviner, några riggade grizzlys, det gamla vanliga helt enkelt.

Jag:

Nej tyvärr, jag är inte intresserad.

Mattias Klum:

Synd. Jaja, vi får väl ta med fjollprinsen igen, men tack ändå, hejdå.

Jag:

Hejdå, tack. Du förresten, jag var ihop med Kattis Ahlström en gång på nittiotalet.

Mattias Klum:

VAD FASICKEN SÄGER DU?! ÄR DET SANT?! Men snälla människa berätta! Berätta, hur var hon i sä... (KLICK)

Jag lägger på luren och fortsätter äta.