tisdag 18 december 2007

Såhär kan det också vara för en trubadur

Jag hade säsongens sista enmansföreställning idag.

Det var Västerås kommun som hade ett julbord för administratörer och informatörer och allt vad det kan heta inom förvaltningen och jag fattar aldrig riktigt sånt där.

Jag var tvungen att soundchecka innan publiken kom 11.30, och eftersom tågen passade dåligt var jag tvungen att ta ett tåg 9.06 (som jag var asnära att missa pga trafikkaos i stan just då, taxichauffören körde som en biltjuv på slutet och för 70 spänn i dricks hjälpte han mig med mitt tunga bagage till tåget). Jag var sjukt trött efter en dålig natt, men soundchecken gick bra, och jag kunde vila lite innan det var dags för mig.

När publiken kom blev det lite kaosigt och köigt till själva maten, så det drog ut på tiden. Vilket medförde att pausen innan kaffet trycktes ihop för att hinna med allt.

Så att när jag går upp på scenen kommer det direkt. Det som lärde mig att hata på min debutturné på musikkrogar runt om i landet förra hösten. Det som många artister hatar mest av allt.

Sorlet.


Oj vad det babblades och diskuterades och fikades alltmedan artisten stod på scenen och försökte göra sig hörd!

Efter en stund lugnade det ner sig sedan jag på ett skojfriskt sätt berättade att jag var van vid teatern där alla satt tysta och lyssnade. Det är alltid vanskligt att be om uppmärksamhet eftersom vill man den ha automatiskt, men den här gången insåg jag att jag var körd om jag inte gjorde något.

Det funkade hjälpligt, men jag kände dock tydligt att de ville fika och prata med varandra. Inte lyssna på en trubadur vars tidiga driva-med-sig-själv-och-lidingö-skämt föll platt som en alldeles för gräddig Janssons frestelse.

Nåväl, man biter ihop och försöker att koncentrera sig på sin grej och på de som vill lyssna. Det funkade okej ett tag, men plötsligt är det ett bord i mitten – exakt i mitten – av lokalen med kvinnor i 45-årsåldern, som fnissar till helt ohämmat. Först tänker jag att det kanske var åt nåt jag sjöng men jag ser på dom att dom snarare har roligt åt mig – på min bekostnad. Dom sitter och pratar med varandra, fnissar och vänder ryggen åt mig. Jag försöker nonchalera dom, jag försöker stirra på dom, men det är lönlöst. Ingenting händer.

Efter den låten ber jag dom vänligt men bestämt att vara tysta för dom stör både mig och dom som vill lyssna. Då blir dom jävla fucking tonårsbrudar och gör grimaser av typen ”Vadå? Vi!?Vadå?! Sköt dig själv gubbe!”

Ni vet.

Det är så provocerande så att jag kokar, men tyvärr behåller jag min professionalism och går inte i klinch.

Jag känner mig ganska hjälplös däruppe och det blir inte bättre av att mobilen hos damen på första bänk ringer – och hon svarar!

Såna saker, hela tiden. Och så då och då det där - sorlet.

Hur som helst, jag kortar mitt program (jag skulle aldrig bjuda en sån här publik på mina känsligaste nummer) och två av dom vidriga och mest drivande kvinnorna i gänget drar äntligen tack och lov några låtar från slutet och då törs dom andra inte hålla på lika mycket.

Jag får bra lyssning på dom sista låtarna, rungande allsång på ”Övernattningslägenhet” och jag säljer till och med några plattor efter föreställningen.

När publiken äntligen har gått och jag ska hämta min gitarr på scenen passerar jag platsen där dom fyra vidriga suttit. Jag ser hur dom på pappersduken har ritat blommor och hjärtan och julhälsningar på diverse språk. Och så - mitt bland alla figurer står sju poetiska rader skrivna. Kanske just dom raderna som framkallade en fnissattack hos dom fyra vidriga någon timme tidigare.

Jag läser raderna om och om igen innan jag river av duken och tar med den hem som souvenir från Västerås kommun.

Vad ger ni mig för den här dikten?
Är den inte underbar?

Skaffa en bättre artist nästa gång ni har julfest... Någon känd. Vem fan är han??

Tur att man har humor. Imorgon bitti tar jag trubadursemester.

14 kommentarer:

Anonym sa...

Skit i dom! Såna där typer träffan man fasen överallt.

Go go Barlach!

Die Quelle sa...

Nu är det jul och många hejar på dig. Skit i västeråstanterna. Gör det. Skit i dom.

Erik Ahrnbom sa...

Hahaha! Där har du ju nästa refräng! En låt med rim i versen och klumpig refräng utan. Tack för det Västerås, och tack Peter för ett fint inlägg!
Du är kalasbra. Det vet du. Och vi. och en massa till.

MonasUniversum sa...

Fy fasen. Jag sitter här och eldar upp mig. Grr, jävla kärringar.

Anonym sa...

Du är en HJÄLTE Peter!
Har själv lagt ut hjärtat för 750 aspackade tandläkare i Cabarét på Tyrol som sedan hade mage att gnälla på att vi var kassa som inte hade någon "publikkontakt". Jag tror inte dom hade en susning om vad den handlade om.
Du är bäst! Det vet du att vi tycker!
Kram!

Godiva sa...

1. Åååh!

2. Erika har rätt, det är ju en låt! En suverän låt att dra fram, inte minst för att sätta publiken i givakt av ömhet.

3. Medalj för tapperhet i fält!

Huskorset sa...

...fyfanfyfanfyfan för folk i farten. Hatar dom. Västerås också. Gnällbältets värsta skithåla.
Vilken TrubadurTrooper du är!

Sällar mig till Godiva & Hrnbom: Låta på.

Snokis sa...

5 spårvagnar!

Anonym sa...

Kan bara säga att jag skäms över mina sk kollegor. Känner dom inte och förstår inte deras beteende. Vi andra 90% som tittade tyckte att du gjorde en mycket bra föreställning trots alla störande personer. Och jag är glad att du behöll din professionalism för jag fick en mycket trevligt timme även om jag förstår att jag missade en del som du valde att plocka bort.

Skit i idioterna och kom istället ihåg oss som uppskattade dig och din föreställning. De störande idioterna tar vi hand om internt. Vi kanske skickar dom i exil till nån lite håla ute på landsbygden (ännu mindre än Västerås då för er Stockholmare) där de kan härja fritt mitt sitt respektlösa beteende.

Ha en god jul och tack för igår.

Anonym sa...

Mitt inlägg verkar ha försvunnit...
Men vad ska man säga... Du är bäst och jag längtar till april när jag får se dig igen i Gbg. Leve Peter, leve violen och leve kungen!!! (igen då) eller så kommer alla mina meddelanden 3 ggr nu...

Elena sa...

Peter.....skit i dom.
Tänk på hur bra du är. Tänk på Norra Ängby.....där vet man vad som är bra. De älskade dig.
Tycker oxå att det var bra att du inte bjöd dem på allt...ett kortare program.
Love you!

Ataharis sa...

Kommer du till Göteborg? När då? Vardå? Berätta!

(och ja, jag har bott i Västerås rätt många år förut, och skäms lite å tanternas vägnar, men vet inte hur jag ska uttrycka det. Jävligt synd för dig att de var där.)

Anonym sa...

jag har jobbat upp ett ont öga genom åren. om man bara sitter tyst med huvudet ngt framåtlutat och utan en min riktar blicken åt det håll från vilket sorlet kommer så räcker det med 5-10 sekunder innan de tystnar. jag lovar - det funkar.
/littlelessconversation.wordpress.com

Anonym sa...

Det var det värsta jag har hört! Jag såg dig idag (tekniskt sett igår) och jag förstår inte hur någon har mage att sitta och sorla. Du är jättebra, och de där tanterna har helt klart missat något. Jag antar att det du plockade bort var delen om din mamma, Helt rätt beslut och helt klart klart deras förlust. "Min" publik var knäpptyst. Jag älskade den delen, det är knappt att de ärligaste artisterna vågar vara SÅ ärliga. Otroligt modigt.