Som frilansare har jag aldrig och alltid semester.
Jag kan alltid ta mig ledigt när jag känner för det, för att göra mina åtaganden senare. Lyxigt som fan, men när jag å andra sidan är på sk semester, så ligger det ofta små surdegar och dåligt samvete kvar, och så går jag och tar små arbetspass här och var till min egen och eller familjens förtret.
Således har jag aldrig riktigt kopplat av, ens när jag varit utomlands. Å andra sidan kopplar jag av alldeles för lätt och för ofta hemma. Jag älskar detta och vill inte byta liv med någon, men tyvärr njuter jag ofta med en liten liten tagg av måsten och borden (taggen går naturligtvis att dricka bort).
Nu har jag slitit hund i några veckor för att kunna åka till Thailand ikväll med rent bord och gott samvete. Det verkar som jag har lyckats. Och jag ser fram emot min första riktiga familjesemester någonsin i vuxen ålder.
Jag vill dock poängtera att det inte är någon bloggsemester, men om inte tekniken funkar, så tänker jag inte slå knut på mig själv för att kunna blogga. Jag är hemma nästa lördag.
Be inte för mig.
/Peter
PS. Erik med familj ska passa Bruno men får jag be dig Erik att inte blogga om honom, eftersom det är bara jag som får driva med min hund.
fredag 18 januari 2008
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
Det kan jag inte lova.
När katten är borta!
Trevlig semester!
Jag tycker om när Erika inte lovar saker.
Skicka en kommentar