Vi satt på Grands bar igår och drack tre Staropramen och tre Laphroaig var.
Vi var bästisar från 1:an till 5:an. Sen växte vi ifrån varandra. Eller rättare sagt, han växte ifrån mig och jag blev ledsen och sårad.
Han bor i Amerika, men de senaste åren har vi hängt fler gånger än vi gjorde under hela 80- och 90-talet tillsammans. Det är som vi direkt kommer tillbaka till åren när vi var bästisar. Inte till de såriga tråkiga åren. Det känns märkligt och mäktigt.
Jag är mycket glad att han finns i mitt liv.
Till alla er som inte har läst min bok "Inte bara tennis":
1. Simon Thor är antagonist till huvudkaraktären John (han heter såklart Peter Barlach i verkligheten).
2. LÄS DEN!
(På Aftonbladet av alla jävla ställen reade dom ut den för 40 spänn idag, men jag hoppas att nån köpte den till slut...)
9 kommentarer:
Jodå, jag köpte den. Inte så mycket till bok. Stor text och stort radavstånd. ;-) Jag läste fem kapitel på Saltsjöbanan hem och garvade gott åt alla dina referenser i boken som alla var stationer på vägen hem. Jag tycker att boken är lovande. Verkar vara en riktigt begåvad ungdomsbok måste jag säga. Känner igen en hel del av känslan från när min mor gick bort när jag var i ungefär samma ålder. Jag återkommer med mer åsikter när jag läst klart den.
/Klaus
"Inte så mycket till bok" kanske den borde hetat.
Återkom gärna.
/Peter
Det är arbetsnamnet på min bok. ;-)
Är på sidan 114 i sin. Halvvägs kan man nog säga? Läser nog klart den i kväll.
Ha ha! "Inte så mycket till bok"!
Så tokigt det kan bli ibland!
Peter,
En väldigt bra bok. Jag fick tårar i ögonen flera gånger. Det är ett väl ett bra betyg? Jag tycker att du lyckas fånga en 11-årings känsloliv mycket bra i både språk och uttryck. Det känsla du beskriver som jag känner igen allra mest är den egoism man känner inför hela grejen och ångersten kopplad till den.
Rädslan kring om man får visa glädje i en otroligt jobbig och sorgfylld situation lyckas du också beskriva på ett oerhört träffsäkert sätt. Handlar boken om din relation till din mamma och resten av din familj så kan jag bara gratulera dem till att de har har haft glädjen att ha dig i sin familj.
Kort och gott, du har skrivit en mycket, mycket bra bok.
/Klaus
Klaus!
Vilken superfin recension. Tack, jag blir glad och rörd. Ja, det är fantastiskt att ge främmande människor tårar i ögonen.
Boken handlar om mig och min familj, men jag ska inte framföra dina gratulationer... Jag berättar mer en annan gång.
Jag gav mitt liv, så återigen: Tack!
/Peter
Här finns det ju så mycket mer än en blogg. En bok! Spännande!
Och Simon Thor ser ut som ett snällt bergatroll.
Din bok Inte Bara Tennis var grymm och Dubbelfel var typ bäst. Tack!!
Skicka en kommentar