Vera har länge pratat om att hon skulle vilja åka i en "bil utan tak". Som en överraskning lånade jag således vid tillfället min generösa grannes Merca cab.
Ni fattar grejen. I baksätet två exalterade flickor som skrattade och skrek och viftade med armarna, svalde luft och älskade varje sekund.
Vid ratten en stolt familjepappa med Steve McQueen-vibbar. Den tyska motorn mullrade, solen gassade, vinden fläktade och ön fläkte ut sig osedvanligt vackert.
I det här fallet var målet verkligen ingenting. Det har aldrig varit så lätt att få två små tjejer ur en 26-gradig pool som i söndags. Alla tre ville vi bara tillbaka till bilen och den magiska bilfärden hem på cirka femton minuter.

3 kommentarer:
Åh vicka coola brudar!
Jag riktigt känner pirret och bubblet i kroppen.
Vilken härlig pappa du är som gör sånt här!
=O)
Lita på mitt ord, du kommer aldrig sluta uppskatta det. Köp en plåtcab och få det bästa av två världar:)
Minne för livet. Heja pappa Barlach!
Skicka en kommentar