När jag var barn och någon ville nå mig kunde man skriva brev eller ringa till mig. Om jag inte var hemma kunde man be någon hälsa till mig eller lägga en lapp i brevlådan. Jag kommer inte på några fler sätt. (Jo, telegram, men det har jag aldrig fått nåt - tyvärr - i hela mitt liv!)
Nuförtiden, om nån vill ha tag på mig eller lämna ett meddelande, kan man förutom ovanstående välja av följande alternativ:
lämna meddelande på telefonsvarare, hemma
lämna meddelande på telefonsvarare, mobilen
skriva ett mail
skicka ett sms
lämna en kommentar på bloggen
skriva en kommentar i min gästbok på hemsidan
skriva en kommentar i min gästbok på facebook
skriva en kommentar i min gästbok på myspace
lämna ett meddelande på facebook
lämna ett meddelande på myspace
och det tar inte slut där.
En vacker dag bor jag på en mer öde ö än den här och nås endast per telegram.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
13 kommentarer:
Haha! Roligt, eftersom jag tänkt ta kontakt med dig idag! Jag ska fundera en stund över alternativen så får vi se vilket det blir.
Välj alla vetja.
Jag skulle oxå kunna gå till "vallen" och ropa i deras högtalare... då borde jag ju få kontakt. Det vore ju nästan bättre än ett telegram.
Vallen är ett roligt alternativ. Men jag föredrar ändå telegram stopp
Jag tror jag väljer att lämna en kommentar här. Fast jag ville inget särskilt så du behöver inte försöka få tag i mig ;)
Hosanna: hehehe
Det jävliga är ju att med alla de där alternativen VET man att ingen har försökt nå en när man kommer hem till "du har INGA meddelanden". Det var bättre förr.
Annars gillar jag ett gammalt hederligt plötsligt och obekvämt besök i hemmet.
Erika: Det är också min favorit.
Jag tänker på Karl Oskar i utvandrarna - när han tog farväl av mamma och pappa vid grinden med en rejäl handskakning och aldrig såg dem mer. Han kunde inet skicka något SMS från New York inte, han kunde inte skriva: "Framme i NY, resan gick bra men lite gungig, nu sätter vi fart mot Ki-Shi-Saga. Ungarna mår bra, men Kristina darrig efter överfarten. Hörs. KO"
Sparring: Roligt tanke! Men, nej det kunde han inte...och just däri ligger väl hela historien.
Hur skickar man ett riktigt telegram egentligen? Hur går det till liksom? jag har bara erfarenhet av de fejkade telegrammen på olika fester....
// t
Jag hatar det. Att alltid förväntas vara anträffbar. Om jag väljer att stänga av mobilen så får man skit för att man inte svarar någonstans. Jag minns när jag inte hade mejl, jag saknar det och får snart ett psykbrott på detta mobila IT liv.
Skicka en kommentar