Nu hemma på ännu ett hotel

Billingen, Skövde, Västergötland.

Drömföreställning på Fästningsteatern i Karlsborg ikväll. Det är en obeskrivligt härlig bonus med en riktig teater så att jag slipper rigga ljudanläggningen, eftersom akustiken är så bra. Att stå helt allena med bara gitarr utan förstärkning är rätt mäktigt faktiskt. Inte fullt, men mycket folk (Figge, jag har självklart fast gage!) och skön publik (men Sonja, vart tog du vägen? Sonja ropade under föreställningen att jag inte alls behövde åka fem mil till Skövde i kolmörker efter föreställningen, utan kunde bo hos henne på Porsvägen, sen bangade hon!) och så smörade jag till mig två extranummer.

Två riktiga fans var där - sköna Anna och fina Pia som sett mig i Köping - åkte ända från Töreboda för att se showen. Sånt har jag nästan svårt att ta in för att det är så coolt. De tog med sig familj och vänner och verkade nöjda. Pia hade dessutom häromdagen ringt till något program på Radio Skaraborg och önskat en låt, 36-års, och som jag sa till henne, tur att jag inte hörde det själv, för då hade jag lagt av som artist. Att bli önskad på radio gäspar säkert riktiga proffs åt, men jag tycker det är otroligt stort. (Jag såg förresten en del fotoblixtar under kvällen, så är det någon av er som tog en bild som läser detta, så maila gärna en bild till mig på peter.barlach@telia.com)

Ni hör, jag har glömt Filipstad nu och även om jag hatar att åka om så bara fem mil i mörker astrött efter en föreställning, som idag, så känns det här roligt. Jag börjar få rutin efter 4 gig och har ännu inte hunnit tröttna. Egotrippmätaren står på 92 mil och då är det bara 1139 kvar...

Imorgon ska jag klättra över min första mil-hundring och åka 35 mil till Blekinge och hälsa på minst en vän och spela två bra sålda dagföreställningar, onsdag och fredag, (Karlskrona och Sölvesborg, klockan 12). Nån som ska gå? (Pia och Anna kanske? Fast, ni håller er väl till Arvidsjaur? Robin, när ses vi?)

Jag känner mig fortfarande sorgligt ensam ibland och jag kan börja gråta över att Vera har fått en kalender därhemma som hon kryssar dagar i, och har konstruerat ett slags eget "när pappa kommer hem-system", men med Skype klarar vi oss och andra bra saker är till exempel att hittills har jag ännu inte fått ett dugg ont i ryggen, jag har fått en rolig låtidé och jag är djupt förälskad i min GPS.