Var på NK häromdagen

Jag gick förbi platsen där den fantastiska Anna Lindh mördades för fem år sedan. Nog hade jag hoppats att NK skulle hedrat henne på något sätt. Kanske inte ett inglasat museum med kläderna hon hade på sig och kondoleansböcker och sånt, det fattar jag också att det inte kanske skulle vara genomförbart. Men bara nånting som visar att vi inte glömt var och hur det gick till.

Jag stannar alltid till någon sekund vid plaketten i marken på Sveavägen och varje gång fladdrar minst en tanke förbi på Olof eller Lisbeth eller Christer och det är skönt.

Jag tror ju inte på att bearbeta genom förträngning. Varken mina egna trauman eller Sveriges. Bearbeta genom att återuppleva.

Men det fanns ingenting vid mordplatsen på NK. Ingen staty, inget minnesmärke, inte ens en liten plakett om Anna Lindh. Och Filippa K som låg där vid tiden för mordet har flyttat på sig. Förmodligen för att de inte vill blanda ihop kunder med turister. Nordiska Kompaniet vill helt enkelt inte - man kan ana av kommersiella skäl - ta ansvar för eller ens kännas vid att de är med på ett ganska viktigt hörn i ett av de sorgligaste kapitlena i modern svensk historia!

(Det enda som påminde oss om det fruktansvärda dådet var en grönvit profilbild på Mijailo när han flyr från mordplatsen.)