Då längtar hon mer än hon pallar och i måndags efter programmet sa hon till sin mamma att hon ville att jag skulle bli tandläkare.
- Varför då? undrade Jonna.
- För att alla tandläkare är hemma med sina barn nu.
Jag vet inte om det stämmer men jag fattar vad hon menar.
Aj, vad jag fattar vad hon menar.
onsdag 8 oktober 2008
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
4 kommentarer:
lilla söta Vera ,men snart är du där hemma igen ;)//Monica
Lilla Vera: Jeg vil bare si at min pappa, var ikke tandlege, men tanntekniker...Og han var ikke alltid hjemme han heller.
Usch, jobbigt - för både dig och henne...
Men det är inte farligt att längta efter varandra ett tag även om det är svårt. Har växt upp med en musikerpappa som var ute på turné under perioder. Det var inte alltid så kul (exempelvis när han lyckades vara borta på min födelsedag ett par år i rad!). Men! Eftersom återseendet var så härligt och eftersom han lyckades vara väldigt närvarande när han var hemma så jämnade det ut sig. Och han blev en mycket bättre pappa när han fick göra det som han älskade att göra; nämligen spela - och det visste jag.
Så försök att stå ut - både du och Vera. Jag är säker på att hon vet att det inte är för att du tycker om att vara ifrån henne som du är borta, utan att du gör det för att det är så viktigt för dig, trots att det innebär att du måste vara borta ifrån henne ett tag. Att veta det hjälper inte mot längtan - men det gör den lättare att bära. Tror jag, tralala... (Dvs så var det för mig)
Jag tycker inte att du ska bli tandläkare.
Skicka en kommentar