Med en man jag aldrig träffat. Nästan som en blinddate, fast jag vet hur han ser ut. Han ser snäll ut. Han ser snäll ut när han ler och farlig när han inte ler. Han har har tuffa kläder, han vardagsröker, han har rakat hår och tatueringar.Vi ska träffas i Köpenhamn.
Jag är nervös och jag undrar varför. Ska jag dricka ett par öl innan så att jag blir lite coolare? Nej, det ska jag inte. På dejter och fester ska man komma nykter. Man har aldrig så roligt sen som om man börjat lite trevande och tassat runt lite lätt socialfobiskt.
Det enda vi vet är att vi ska skaka hand med högern och kramas med vänstern. Äta stekt fläsk med persiljesås och sedan bli fulla.
Jag är övertygad om att efter två och en halv minut kommer det att kännas som att vi känt varandra i åtminstone ett decennium, ändå är det pirrigt. Förmodligen för att jag ser honom lite som mig själv i en upphöjd variant.
Han verkar vara en superpappa och djurgårdare, som jag. Han har humor och ett helt eget språkbruk. Som jag. Han är smart, rolig och snygg. Precis som jag. Fast han är allt det där lite mer än jag. Det är nog därför jag är nervös.
Han är min man.
Och framförallt: Vad ska jag ha på mig?
6 kommentarer:
Du kanske sjunger bättre? Ta nåt helt och rent, åtminstone så där i början. Han är också underbar.
Helt och rent håller jag med om, Dock inte en blå kråsskjorta;-)
Som jag brukar säga till äldsta sonen, var rädd om dig mn ha kul!
Nej, han är inte snyggare.
Men jag hoppas ni får en kul kväll.
Jag fattar piken. Men jag hade iaf trevligt igår trots att jag hade groggat lite innan vi träffades. Tack för gårdagen. Nu har jag hjälpt dig in på banan att trasha hotellrum, en självklarhet på alla Europaturneér.
Använd kondom.
Gu jag trodde du skulle träffa...Lars Norén.
Skicka en kommentar