Nu är Kalmar min huvudstad

På Packhuset kluckar vattnet utanför hotellrummet och man kan dyka från sin privata rökbalkong om man vill. Detta är mitt hem i tre dygn. Även för en hotellblasséiker som jag var det en fröjd att kliva in här. (Bilder väntas imorgon.)

Imorse när jag vaknade halv tio levde jag fortfarande på drömgiget från igår och kunde inte tänka mig att ställa mig upp på en scen bara två och en halv timme senare. Det gjorde jag inte heller, jag fick börja med att be om ursäkt att jag var fyra minuter sen och att det berodde på att jag över min svarta scenskjorta hade haft min nya blåa pumamunkjacka och när jag skulle ta av den var jag som en nalle blå, så luddig som man kan bli. Självklart är jag utrustad med klädborste men det här jävla luddet tog evigheter att få bort, dessutom behövde jag assistans för ryggen.

De skrattade åt den utvecklingsstörda ursäkten till min sena ankomst och sen skrattade de ända tills tårarna tog vid, en dryg timme senare.

Således inga problem att ladda om!

Och nu har jag haft två spelningar på raken. Hultsfred: Man trodde 30 pers, hoppades på fyrtio, det kom 61. Västervik: Man trodde 80, drömde om 100, det kom 120.

Och tro mig. Jag vet att de flesta inte kommer för mig. De kommer för teaterföreningen, lokalen, tiden, allmänt kulturintresse, fribiljetten, affischen eller nåt annat. Men de går därifrån för mig. Det är huvudsaken.

Jag älskar Småland. Nu är Packhuset i Kalmar mitt hem. På söndag tar vi SM-guld. Jag ska köpa halsduk, champagne och dansa på biltak hela natten.