Jag minns en afton i slutet av november 89. Jag var ensam och kände mig tom och hade gått dit med en granne. Han ville gå hem men jag tänkte att jag skulle slinka in på dansgolvet en gång till. Alltså, jag visste inte ens hur det går till på den tiden, men plötsligt uppenbarar sig så som en ikonbild en underskön postpunkstjej a la Siouxie Soux långt inne där i dunklet. Så jag droppade ciggen på golvet, trampade på den, gick fram till henne och inledde den nigande valsen.
Under december datade vi rätt friskt och på nyårsnatten in till 1990 låg vi med varandra för första gången.
Därefter tog den passionerade förälskelsens nedåtgående spiral vid. Framemot sommaren (jag var nu närmast psykotiskt av förälskelse och possesivt beroende av denne stackars gymnasieflicka) började den i Stockholm på den tiden rätt så kände kvinnojägaren Anders Fager slå sina lovar runt henne och på nyårsnatten till 91 var jag ensam igen. Jag minns att jag tillbringade den som singel utan date på en rätt så snofsig fest på Tysta Gatan. Jag gick hem ensam och uppnådde jag någon slags extas den natten, har jag bara mig själv att tacka.
Men vad fan, Engelen har trots det trista slutet, för alltid en särskild plats i mitt hjärta.
4 kommentarer:
Oj, Wasa Express! Och Attack! Med Doktor Åke på trummor! Han var det närmaste kändis vi kom på Musikhuset i Åmål en gång i tiden...
Javisst! Och kolla vilka som ska spela där!!! ;-)
http://engelen.sweweb.net/Index.aspx?id=405&plats=1
Hm?
http://music.myspace.com/index.cfm?fuseaction=music.showDetails&Band_Show_ID=38527906&friendid=164237223
Ahh Engelen, där finns det minnen kan jag säga.
Jag minns en afton i slutet av november 89. Jag var ensam och kände mig tom och hade gått dit med en granne. Han ville gå hem men jag tänkte att jag skulle slinka in på dansgolvet en gång till. Alltså, jag visste inte ens hur det går till på den tiden, men plötsligt uppenbarar sig så som en ikonbild en underskön postpunkstjej a la Siouxie Soux långt inne där i dunklet. Så jag droppade ciggen på golvet, trampade på den, gick fram till henne och inledde den nigande valsen.
Under december datade vi rätt friskt och på nyårsnatten in till 1990 låg vi med varandra för första gången.
Därefter tog den passionerade förälskelsens nedåtgående spiral vid. Framemot sommaren (jag var nu närmast psykotiskt av förälskelse och possesivt beroende av denne stackars gymnasieflicka) började den i Stockholm på den tiden rätt så kände kvinnojägaren Anders Fager slå sina lovar runt henne och på nyårsnatten till 91 var jag ensam igen. Jag minns att jag tillbringade den som singel utan date på en rätt så snofsig fest på Tysta Gatan. Jag gick hem ensam och uppnådde jag någon slags extas den natten, har jag bara mig själv att tacka.
Men vad fan, Engelen har trots det trista slutet, för alltid en särskild plats i mitt hjärta.
Skicka en kommentar