Min supergran som jag stolt huggit alldeles själv från allmänningen alldeles utanför tomten och som inte barrar ett barr står fortfarande så grön och grann i stugan.Trots att Jonna lovade att den skulle ut i söndags, sedan ändrade hon sig till idag. Men nej, granen står där den stått så praktfullt sedan den 22:a dec.
Imorgon är det tjugondaknut och Jonna tror att granen ska kastas ut. Hehehe, det kan hon få fortsätta att tro. Jag har många olika taktiker att pröva. Den bästa är nog att jag börjar känna en influensa smyga sig på, det vore perfekt. Då är det dels synd om mig och dels är jag för orkeslös för att bära ut en gran.
Kom igen febern, ta mig, ta mig!
(För rörliga bilder på supergranen, klicka här.)
6 kommentarer:
Rörlig gran, njae, så levande är den ju inte.
Men det är bra om gubben rör på sig. Då finns det hopp. Trots inlägg om bristande muskelstyrka och förmodad prostatit.
Min alldeles obarrande gran åkte ut i går. Utan förbarmande. Den återuppstår väl i juni eller så i form av nå't växtstöd. En granstör håller i många år.
Jag måste fråga en sak. FÅR man göra så? Alltså gå ut och hugga sig en gran?
hej hej
tesso
Barlach klingar ju lite småtyskt sådär, och hela traditionen med julgran har samma rötter.
Man älskar naturen, man ser ett träd, man hugger ner det, men ställer det hemma för att se på när det dör, och när det väl dött kastar man det - rakt ut på gatan bara.
Kan någon komma på någonting som är tyskare är det?
Haregott!
Johansson
Vet du hur lång tid det tar för en gran att växa sig så där stor?
Inte jag. Men lite dåligt samvete ska ni ha, ni som stjäl och mördar det allmännas träd.
Det finns faktiskt plastgranar!
/ moralist idag
(undrar hur miljövänligt det är med plastgran egentligen...)
Jag brukar också tro att granen inte barrar. Men det är visst inte så. Det är frugorna som dammsuger upp skiten.
Snokis: I Love You!
Skicka en kommentar