Idag skulle mamma fyllt 70

Det är svårt att fira lite extra - som man ju gärna vill när det är jämnt - när det gäller en människa som varit död i nästan 30 år.

Jag kommer ihåg när hon fyllde 40. Det var stort kalas hemma hos mormor. Det enda jag tydligt minns från den festen var att jag vid nåt tillfälle när det bara var jag och mamma frågade henne hur det kändes att ha levt så fruktansvärt länge och ändå ha ungefär lika länge kvar att leva. Jag minns att hon inte riktigt förstod vad hennes 11-årige son med sinne för det existensiella menade, så jag fick ställa om frågan ett par gånger och formulera den på annat sätt, och förtydliga att man visst inte kunde veta att hon skulle bli 80 år, men det var ju högst rimligt, och i så fall hade hon bara kommit halvvägs. Hon förstod och sa att hon hade inte tänkt på det så, men det var ju fantastiskt att ha så länge kvar att leva.

Nio månader och sex dagar senare dog hon i bilolyckan. Hon blev aldrig ens 41.

Så hur firar vi lite extra idag? Jag vet inte, det blir nog som vanligt. Jag hämtar Vera tidigt, vi åker hem och plockar gullvivor, sen åker vi och köper kyckling, sen plockar vi upp Jonna och så åker vi till graven och har picknick med min moster. Kanske sjunger vi Kalle Teodor för farmor, hon gillar den.

Men nu orkar jag inte skriva mer för jag ska hämta Vera och dessutom har jag börjat gråta för jag tänkte på att om bara 10 år så har mamma varit död lika länge som hon levde.

Och det kommer göra lika ont den 13 maj som det gör den här 13 maj som det gör alla 13 maj.