måndag 13 juli 2009

Belöning

Den 8 april sprang jag för första gången detta år. Senast var säkert nån gång i augusti förra året. Jag sprang 3 kilometer och belöningen var att jag dagen efter kände mig överkörd av en lastbil och mina benhinnor blev inflammerade och jag kunde inte springa på en månad.

Den 9 maj började jag så smått springa igen. Jag stretchade vaderna och hälsenorna, som jag lärt mig kan rädda mig från benhinneinflammationerna, noga efter varje pass. Jag sprang korta sträckor ett par gånger i veckan i två veckor innan jag ökade dosen. Jag köpte en GPS-klocka för tvåochetthalvttusen att ha på armen för att se exakt hur jag långt jag springer. Belöningen för denna investering blev att jag insåg att min 3 km-runda bara är 2,7 km och 5 km-rundan ca 4,8. Fruktansvärt knäckande att radera alla gamla rekord och inse hur lurad man varit i alla år av typ Lidingö kommun. Det är ändå vi som ÄR världsberömda Lidingöloppet, ska vi inte kunna mäta upp ordentliga träningsrundor åt folk?

Men tro det eller ej, jag fick ändå blodad tand och jag kände mig helt skadefri, så mellan mån 25 maj och söndag 14 juni sprang jag fyra gånger i veckan mellan 1,6-2 mil. Belöningen för detta var att jag fick ruttna tider, eftersom jag varje lopp hade ett gammalt i benen.

Skitsamma, det kändes nästan som jag var på träningsläger när jag sprang varannan dag. Jag kände mig oerhört duktig och motiverad, fast att det var ett jävla helvetes slit. Belöningen för detta jävla helvetes slit var problem med benhinnorna igen.

Ny rehab och vila. Jag gick till min kära naprapat som lärde mig att det nog inte räcker med att stretcha efter loppen, jag måste även stretcha mellan och framförallt innan. Hur tråkigt den än är.

Jag körde lite asseg pisstråkig rehab, när man typ går, springer, stretchar, går, springer, stretchar i några kilometer. Dessutom gick jag på ett par behandlingar.

Kan ni gissa belöningen för detta? Jo häromdagen sprang jag en halvmil tre minuter under årsbästa på 27:13 utan att känna av någonting av några benhinnor och idag sprang jag 7 km under viktiga 6 min/km. Närmare bestämt 41:24 (5:55/km).

Fruktansvärt härlig belöning för tre månaders slit. Nu kan jag i lugn och ro sikta på milen under 55 och halvmilen under 25. Visst? Löparblogg nån?

(Tycker någon förresten att jag är nördig med mina tider och mina exakt uppmätta sträckor är det säkert ingenting mot vad min fru tycker och det är därför jag skriver det här, så att jag har nån att dela detta med. Ok?)

7 kommentarer:

Godiva sa...

Ha ha!

(tidsnörd)

Bra jobbat också. Är Bruno med i skogen?

Peter Barlach sa...

Nej han gillar inte att springa rakt fram. Han vill springa runt runt och jag gillar inte att jogga i rondeller.

Söderbergs Take sa...

ho ho
Bra jobbat!

Stretcha stretcha stretcha!

suziluz sa...

Du vet väl vem som VERKLIGEN skulle älska att diskutera tider, löparteknik och ont?

Mårten Klingberg.

Han har 6 par löparskor i sin hall.

Jos sa...

Du är min man.
Som vill likna min styvfar, 63, som springer 4,5 km på 16 minuter.
Jag är uppvuxen med det, så jag klarar smära rätt bra. När jag är på topp igen kan vi jämföra tider. I dare you!

Fru Kaos sa...

du har väl självklart reggat dig på jogg.se?

mrKafka sa...

Herregud, löpning skall man bara träna om man REDAN ÄR vältränad. Annars skall man syssla med snällare typ av motion som cykling, snabba promenader och kaninsex.