Som pappa till två styvdöttrar och en biologisk dotter och med en gravid fru får jag titt som tätt frågan om jag önskar mig en son.
Man förväntas ju svara att det spelar ingen roll vad det är för kön, bara det är ett friskt och välmående barn.
Jag säger: Jo, jag vill gärna ha en liten pojke, det skulle vara fantastiskt att få en son, det är jag ju själv.
Men tusen gånger hellre en dotter med bollsinne än en son utan. Jag vill ha ett barn att bolla med!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
6 kommentarer:
Ja, man förväntas säga att det inte spelar nån roll. Men det är klart att det kan göra det.
Vi kollade könet med ultraljud andra gången. Jag blev fruktansvärt besviken och bölade i en vecka. Men sedan Elvis föddes har jag varit så kär i honom att jag nästan är glad att han inte var tjej.
Eftersom min värld till stor del består av sång och musik tog jag för givet att mina barn skulle begåvas med samma förmåga och intresse som jag, men icke. I stället har de alla (både sonen och döttrarna) fått sin fars - bollsinne! Det tycker jag är hur kul som helst. Själv bollar jag gärna med mina barn - men mer på det spirituella planet... Så bli för all del inte besviken om du får en son utan bollsinne! Du vet inte vilken annan förmåga som tagit plats hos honom. :-)
Isabell du verkar klok du!
en kille utan bollsinne är som en kebabpizza utan vitlökssås
Är det inte riskabelt att bolla med barnen?
om det skiter sig med bollsinnet kan du få låna sigge ibland om du vill. han är dessutom vänsterfotad.
// tesso
Skicka en kommentar