Alltid lite vemodig då.
Orkar inte förklara just nu.
Men för på dagen ett år sen berättade jag nog ganska bra här.
Det är lite fånigt det där med datum men för mig har dom lite magi över sig och jag värmdes i hjärtat lite extra att Vera tog sitt livs första pianolektion just idag. Hon var duktig och tyckte det var jättekul och jag sa till henne att farmor Birgitta hade varit stolt. För det hade hon. Fan.
onsdag 7 oktober 2009
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
4 kommentarer:
Kram på dig. En stor ordentlig, lång en.
Så klart hon hade!
En del dagar är alltid speciella, hela livet. Kram.
Hej du. Kram.
Sajberkram från salttårsstänkt kind i skärgårn' till dig & Vera.
Skicka en kommentar