söndag 18 oktober 2009

Turnéminnen

Den 6 september 2006 släppte jag mitt debutalbum Heliga familjen. Som 38-årig skivdebutant har man det ganska bra förspänt. Man är tillräckligt rutinerad för att inse att världen inte kommer att stanna bara för att man gör en CD.

Å andra sidan är världen väldigt långt ifrån att stanna...

Under hela våren och sommaren 2006 försökte jag skaffa något typ av bokningsbolag som kunde boka en turné åt mig. Jag var naturligtvis inte i närheten av att lyckas. Vem vill boka en okänd, överårig trubadurdebutant (det ena sexigare än det andra)?

Jag hade ändå tro på mig själv, jag hade medverkat på ett par festivaler på sommaren och gjort succé på båda, så jag tänkte att får jag bara en chans så kommer jag att lyckas.

När jag fick nobben av mitt sista hopp till bokare bestämde jag mig. Jag frågade honom om han hade några listor med kontakter att ge mig, men dom ville han verkligen inte sprida. Han nämnde bara två ställen i Sverige jag borde kontakta och det räckte för mig.

Jag skulle boka min egen turné!

Jag köpte en stor Sverigekarta och sen började jag kika runt på olika trubadurkollegors hemsidor för att se vilka ställen dom hade spelat på. Därefter googlade jag på det stället och om jag tyckte att jag kunde passa så ringde jag.

Jag presenterade mig artigt, var noga med att jag säga att jag hade releasekonsert på Mosebacke i Stockholm och bad att få skicka en skiva. Det gick bra och en vecka senare ringde jag igen och undrade om stället ville boka mig. Dom tyckte skivomslaget för det mesta var kul och att jag var trevlig. Och billig. Som spelkåt debutant prutade jag stenhårt på gagerna och åkte för en tusing eller liknande. Jag ville ju bara ut och lira!

I efterhand framstår det å ena sidan för mig som så naivt och idiotiskt och pinsamt gjort av mig. Vad trodde jag? Å andra sidan - wow, att jag vågade!

Releasespelningen på Mosebackes stora scen gick ganska bra, fast jag var förvånad att det kom så lite folk. Därefter spelade jag på ett skitställe på söder och det gick åt helvete, så jag såg verkligen fram emot att komma ut i landet.

Jag hade "turnépremiär" i Norrköping. Denna vackra stad och jag åkte dit glad i hågen då jag...

Ååååå vad det tar emot att skriva det här ska ni veta. Vill ni verkligen veta hur mitt liv såg ut dom vidrigaste månaderna i mitt liv, den där hösten för bara 3 år sen. Det är inte preskriberat ännu.

Vill ni veta om spelningen för 15 pers i Norrköping som efteråt framstod som drömgig? Om spelningen för 6 pensionärer på Halmstad slott? Eller den för bara fulla fyllon i Falun? Vill ni det? När jag skämde ut mig i min födelseort Uppsala och så vidare? Säffle? Är ni verkligen säkra på det?

Då får ni fan truga mig! Och tjata! Så kanske!

Jag måste ha minst 12 pers här under som vill det, annars skiter jag i det. Då behåller jag denna väl bevarade vidriga hemlighet för mig själv och alla som var i dessa hålor och förnedrade mig...

Okej?

21 kommentarer:

Unknown sa...

Hej Peter!

Det är klart att du ska berätta vad som hände! :-) Jag har följt din blogg ett tag nu, alltid lika kul! Har den inlagd bland några favoriter på min Iphone så jag kan se uppdateringarna direkt!Upptäckte dig & Frans via en kompis som tipsade om er på Youtube! Sen har jag spelat din skiva för andra via Spotify, alla blir glada och gillar den! Har jag möjlighet kommer jag defintivt och ser er på Mosebacke också!

Inte vara blyg nu, fram med pinsamheterna ;-)

Mvh,
Kjell

Söderberg sa...

kör!

Lilla Blå sa...

Söderberg snodde min kommentar!

Sus sa...

Gört!

Malinka sa...

Det måste du göra, med tanke på hur bra det gick senast! Så att vi stackare som är mitt i katastrofen har något att hoppas på.

Carl-Uno sa...

Klart vi vill veta mer!

Fredrik sa...

Sus snodde min...

Fru Decibel sa...

Berätta! Tänk på Frank Sinatra. Han hade väl bara en handfull personer i Finspångs Folkets Park. Han fick ju många spelningar efter det.

Jenny sa...

Berätta, berätta!

Jos sa...

så här va: jag får inte komma och se dig pga isolering efter leukemi & transplantation, så (för första och sista gången) stackars, stackars mig som missar giget. behöver därför få höra historien som ledde fram till dagens succé, speciellt om det innefattar barndomsstaden Uppis där jag tillbringat det senaste halvåret, instängd på stadens sjukhus.

var det tillräckligt gråtmilt? ;-)

lycka till, för övrigt!

tigerlilja sa...

Nu är jag nr 11 som rullar mig i stoftet! Berätta!!
Det är rätt nära tolv, så lite rabatt kan du väl ge...

Janne Berg sa...

Fram med skiten nu!

lbofh sa...

Do it.

Klankis sa...

Gör ´ne. (variant på gört)

Peter Barlach sa...

Ok, tack, det kommer. Huh...

Huskorset sa...

Heja Peter! Jag vill också höra!

(...och nu finns svaret på din undran i en miniserie hos mig, thanx 4 the inspiration!:) )

Översättarhelena sa...

Nej, jag tycker faktiskt det är bättre att du ljuger ihop en berättelse om en succéturné.

Trampe sa...

Gört!

Eva-Lotta sa...

Du vet att alla älskar pinsamheter..du kommer inte att slå MONAS UNIVERSUM...du kommer att få massor av nya besökare..så kör NU...

inmanejable sa...

Jag vill höra (:

Fritt ur hjärtat sa...

Jag är lite inne på Översättarhelenas linje. Varför vältra sig i självförnedring. Gå ot ljuset istället. Men vad vet väl jag...